den sjätte gudinnan


Karin Alfredssons böcker handlar om kvinnors sitution i olika länder i världen samtidigt som de också har drag av spänningsroman. I Den sjätte gudinnan träffar vi ett antal kvinnor i Indien. Personligen tycker jag nog detta är hennes bästa bok om läkaren Ellen Elg, men det kan möjligen bero på att jag har vissa förkunskaper och ett rätt stort intresse för just de indiska kvinnornas situation. De flesta kvinnorna i boken är lågkastiga och deras situation är fortfarande svår trots de nya lagarna som sakta, sakta ändrar på det gamla och starka kastsystemet.

Kali har en nyfödd och försörjer sig genom att tigga, men svälten är ständigt närvarande och mjölken till den lilla i stort sett obefintliga. Amrita representerar de många indiska kvinnor som blivit brännskadade eller dödade av sina män för att de inte levt upp till hustruplikten och fött ett barn, en son. Vi träffar också änkan som sitter vid brunnen och har koll på allt som händer i byn och den nya frun till Amritas f d make, även hon lever farligt.

Ellen samarbetar med advokaten och brahminkvinnan Madhu i ett FN-projekt, men snart dras de in i de livsöden som kvinnorna de möter kämpar med och de försöker hjälpa dem och få dem att driva sina fall i rätten.

För min del hade det räckt om boken hade handlat om detta, men parallellt finns också en historia som handlar om de omfattande stölder av gudabilder som förekommer runt om i Indien. Den delen känns inklämd och fyller ingen riktig funktion. Kvinnohistorier är Alfredssons bästa gren och jag ser fram emot att läsa mer av henne och jag hoppas nästan att hon på sikt stryker spänningsdelen helt.

stilla dagar i mixing part


Norska familjen Telemann är på semester i Garmisch-Partenkirchen (eller Mixing Part som det blir om man använder ett visst välkänt översättningsprogram ...). Fru Nina Telemann älskar Tyskland men herr Bror Telemann kan inte låt bli att se nazistiska paralleller överallt till och med i inredningspynt. Medan Nina tar med sig barnen för att titta på slott och vandra i bergen tillsammans med en viss manlig lokalbo tänker Bror allt mer intensivt på Nigella, läser hennes kokböcker, studerar hennes utseende, drömmer om en gemensam framtid och hatar hennes judiske man. Allt blir mer och mer skruvat och jag kommer på mig själv med att verkligen gilla boken. Det är faktiskt riktigt roligt och jag sitter och småler mest hela tiden, särskilt åt de smått hopplösa dialogerna mellan makarna Telemann.  

Erlend Loe har jag bara stiftat bekantskap med en gång tidigare och då läste jag Doppler. Minns att flera i min omgivning hyllade honom och att jag inte alls förstod den humoristiska storheten, men efter Stilla dagar i Mixing Part förstår jag precis. Det kan nog bli fler Loe även för min del.

mysteriespel


Jag tycker om den bufflige och alkoholdrickande kommissarie Dalziel och hans mer mänskliga kollega Pascoe. Jag ler emellanåt åt dialogerna dem emellan. Jag uppskattar de intelligenta hänvisningarna till såväl historiska skeenden som litteratur. Jag lägger glatt märke till tidsmarkörer från förr (boken kom ut 1990 i England) som jobbtiteln maskinskriverska och att någon måste gå och leta reda på en telefon för att ringa. Jag gillar också idén med att låta ett gammalt mysteriespel få en viktigt roll i boken.

Sedan är det slut på gillandet. Berättelsen är långtråkig. Sidospåren för många och jag orkar inte ens försöka lösa brottet. Jag orkar faktiskt inte läsa de sista 120 sidorna. Har läst ett par andra böcker av Reginald Hill så jag vet att han kan bättre, men Mysteriespel blev en besvikelse.

den onda viljan

Ack, det förlovade deckarlandet där böckerna är snabblästa och avkopplingsvärdet högt! Det är skönt att återvända till genren efter några försök med mindre inspirerande böcker som jag lämnat olästa.


Pocketsnurran på biblioteket är under sommarmånaderna väldigt urplockad så man får ta det som finns. Det var med viss tvekan och med tankarna hos de drabbade i Norge som jag lånade Karin Fossums Den onda viljan. Det är den nionde boken i serien om kommissarie Konrad Sejer. Själva kommissarien och hans kollega Skarre är dock helt överflödig i denna bok som till största delen handlar om vad som händer med de människor som begår ett brott som inte var planerat och överlagt. Jon får ett sammanbrott, Axel är den hårde som till varje pris vill undvika att ta konsekvenserna och Reilly dricker GHB och dövar samvetet. Ett brott leder gärna till ett brott till och så även i denna bok.

Fossum är hyllad, men jag undrar fortfarande varför. Kommer säkert att läsa fler böcker av henne eftersom de är korta och snabblästa men jag skulle nog hellre se henne lämna deckargenren och skriva romaner där hon får använda sina känsla för de psykologiska på ett bättre sätt.


rosa elefanter

Säga vad man vill om Karin Brunk Holmqvist men man vet vad man får, här finns inga överraskningar och nu börjar det bli ett problem kan jag tycka. Hennes debut, Potensgivarna, är en glädjeinjektion, men nu vid femte boken borde väl även författaren själv börja tröttna på sitt mallskrivarkoncept?

Rosa elefanter (pocket)
I Rosa elefanter är det så klart ett äldre par på den skånska landsbygden som rör till sitt liv genom nyfikenhet och spekulation. Finns elallergi? Är inte alla alternativmetoder och New Age-influerat leverne bara konstigt? Väckelsemöte i grannträdgården, det kan väl aldrig vara riktigt? Och vad är det pastorn och hans fru egentligen begraver i trädgården i den gravliknanden gropen? Det gifta paret Selma och Artur närmare sig sjuttio och har levt sitt liv på gården och i närområdet och är mer än lovligt vilsekomna i den moderna vardagen. När Artur inte förstår hur ICA-kortet fungerar blir jag irriterad. Bara för att man levt på landet är man väl inte helt världsfrånvänd? Det finns också den alltid återkommande snålheten, eller bristen på vilja att unna sig något. Bakelser en vanlig vardag - nej, men vilket tok! Naturligtvis finns också den obligatoriska shoppingrundan med även i denna bok där kvinnan motvilligt men ändå glatt köper sig lite nya kläder. Byt spår, snälla författare. Det finns andra sätt att markera en förändring hos sina karatärer. Charmen har liksom falnat. 

Förutom det förutsägbara i upplägget finns det också en rad trådar som Brunk Holmqvist aldrig utvecklar och därmed lämnar hängande när boken är utläst. Jag tänker till exempel på pastorna hunsade fru. Varför ta upp ett potentiellt kvinnomisshandelsspår om författaren ändå inte tänker fullfölja det?


eskil - riddaren av syrénbersån

Vill inte ens räkna på hur många timmar jag jobbat de två senaste veckorna, men lite (med betoning på lite) läsning innan jag utmattad somnat på kvällarna har jag ändå hunnit med även om jag inte hunnit skriva om böckerna här på bloggen. Nu när betygen är satta hoppas jag förstås hitta mer lästid och mer tid för avkoppling.



Gunilla Linn Perssons Eskil - riddaren av syrénbersån är en verklig pärla som delvis skildrar baksidan av det hyllade femtiotalet (institutioner, trångsynhet, kvarlevande nazi-sympatier etc.) samtidigt som det är en varm berättelse om en familj som kämpar och gläds åt sin lilla gosse, trots att det inte blev som det var tänkt. 

Karl-Astrid och Bernhard har upplevt många missfall men så, en bit över fyrtio, blir Karl-Astrid åter gravid och den här gången får hon behålla barnet. Hon tänker sig in i hur allt skall bli när Birger föds. Men när pojken väl föds visar det sig att han, med femtiotals termer uttryckt, är mongolid och hon uppmanas att lämna bort honom. Karl-Astrid vägrar, döper honom till Eskil, för det blev ju ingen Birger som det var tänkt, och tar med honom hem. Livet som familj tar sin början och det är inte alltid så lätt, men kärleken är stark.  


jag skulle vara din hund



Åh, vilken njutning det var att läsa Annelie Jordahls Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Bara titeln i sig är så vacker att jag nästan blir tårögd.

Det är verkligen med värme som Jordahl skildrar den livslånga och omöjliga kärleken mellan Ellen Key och godsägaren Urban Feilitzen. Konvenansen och Urbans kärlek till sina barn hindrar dem från att leva ett liv tillsammans och de lever därför båda i en slags livssorg där arbetet som kritiker är det enda som legitimt för dem samman. Jag känner verkligen med dem båda och även om breven i boken är fiktiva berör de mig på samma sätt som om de vore verkliga. Boken håller mig fängslad ända till slutet när Ellen på äldre da'r lever på Strand tillsammans med sin hushållerska Malin. Inte heller det en helt okomplicerad relation.

marley och jag



Struntade högst medvetet i jobbet denna helg och ägnade mig istället åt nonsensläsning i solen istället. Marley och jag: livet och kärleken med världens värsta hund av John Gorgan fick mig att le och fly verkligheten för en stund. I kombination med lite oplanerad live-jazz på en av stadens uteserveringar blev det en skön söndag.

När Grogan och hans fru ser Marley, den söta lilla labradorvalpen, är det kärlek vid första ögonkastet och de bestämmer sig för att bli stolta hundägare. Marley är dock inte riktigt som vanliga hundar. Han är minst sagt hyperaktiv och håller sin husse och matte ständigt sysselsatta med att reparera diverse skador som hans ständigt viftande svans ställer till med. Marley fortsätter vara lika aktiv genom hela sitt liv, men ändå blir han en älskad familjehund.

Boken handlar lika mycket om Grogans vanliga familjeliv med jobb och barn som om hunden, men utan Marley skulle detta ha varit en helt ointressant bok. Jag lider verkligen med familjen när Marley efter tretton år går till de sälla jaktmarkerna och minns med gråten i halsen när min egen högt älskade beagle sorgligt nog gick bort. Det förvånar mig ända fram till slutet att detta är en internationell bästsäljare, men jag gissa mig till att det är gråten i halsen på slutet som är förklaringen.


anonyma skoälskares klubb

Maj. En minst sagt intensiv månad för en gymnasielärare som jag. Fyra klasser med treor som desperat försöker rädda sina betyg, höja sina betyg, få betyg över huvud taget. Betyg, betyg, betyg ... Man blir rätt utmattad och rättningshögen växer i snabbare takt än vad som är möjligt att hinna rätta undan. Denna månad är det bara lättsam läsning som gäller och jag grep därför snabbt första bästa chic-lit från bibliotekets pocketsnurra. Denna gång kände jag mig dessutom, för kanske första gången, rätt underhållen av en bok i denna genre så all heder till Beth Harbison och hennes Anonyma skoälskares klubb.

Anonyma skoälskares klubb
Lorna har en kraschad ekonomi, Sandra har social fobi och jobbar med telesex, Joss har ett urtrist jobb som barnflicka och Helenes politikermake har infört köpstopp. Dessa fyra helt olika kvinnor har ett gemensamt intresse - märkesskor (ja, alla utom Joss som mest bara vill slippa vara kvar i huset där hon jobbar). De gör vad som helst för att köpa märkesskor men eftersom ingen för tillfället har råd träffas de en gång i veckan och byter skor med varandra. Vänskap utvecklas så klart mellan kvinnorna och de hjälper varandra genom lite olika mindre kriser.  

någon sorts frid



Återvänder till de avkopplande deckarnas värld och denna gång blev det systrarna Camilla Grebes och Åsa Träffs debutbok Någon sorts frid. Jag gillar boken och jag gillar att misstänka nästintill alla för att förfölja psykoterapeuten Siri och mörda en av hennes patienter. Jag tycker också att Grebe/Träff lyckas göra sina huvudkaratärer på den privata psykitatrimottagningen levande, även om de kanske är lite väl schablonartade emellanåt. Å andra sidan är schabloner lätt att förlåt i denna genre som verkligen kryllar av dem. I ärlighetens namn är det väl också lite därför man gillar att koppla av med en deckare titt som tätt. 

Allra bäst tycker jag om avsnitten med terapisamtal. Det blir lite som en lightversion av In Treatment och dessutom är det ett uppiggande nytillskott i deckarvärlden. Över huvud taget gillar jag att fler yrkesgrupper befolkar deckarna nuförtiden. Det behövs annat än medelålders manliga kommissarier med en skilsmässa i bagaget och en osund livsstil.

den som älskar något annat

Kunde så klart inte motstå lite påskekrim! Av uppenbara skäl valde jag att läsa norskt, närmare bestämt min första Karin Fossum-deckare. Valde dock översättning, att läsa på norska kändes som överkurs. :)



Den som älskar något annat
är en väldigt ordinär deckare med en enkelt uppbygd intrig. Inget jag tänker hylla till skyarna, men inte heller säga något direkt dåligt om. Det är snabbläst och underhållande, men knappast nervkittlande,  och passar utmärkt som läsning en ledig och lite halvslö dag. Konrad Sejer är Fossums kommissarie och i den här boken får han hand om ett fall där en liten pojke hittas halvnaken och död i skogen. När utredningen startat försvinner så ytterligare en pojke. Intressantaste karaktären i boken är mannen som finner pojken. En otrevlig karl som gottar sig i andras elände och aldrig tar någon hänsyn till sin smått underdåniga hustru.

det där som nästan kväver dig



Novellsamlingar och jag går som bekant inte riktigt ihop, men när jag läste en recension i DN om Chimamanda Ngozi Adichies Det där som nästan kväver dig ställde jag mig genast i kö på biblioteket och till min stora glädje var det min tur att få den redan nu till påsk.

På det hela taget tycker jag att det är en läsvärd samling noveller, även om inte alla fångar mig. Bäst är de tre novellerna Jumping Monkey Hill, Det där som nästan kväver dig och Äktenskapsarrangörerna. I dess noveller får vi möta människor som på olika sätt försöker förhålla sig till spänning mellan Afrika och väst (mest USA i ärlighetens namn). Den brittiske professorn som bjuder in ett antal afrikanska författare till en work-shop och sedan säger att deras berättelser inte handlar om det riktiga Afrika. Männen som flyttar till USA och gör allt för att passa in. De iakttagande kvinnorna som hamnar i bakgrunden, men ändå inte framställs som svaga.

Jag gillar Ngozi Adichie men ändå kan jag inte låta bli att tänka att det vore intressant att läsa något av henne som inte tangerar de tidigare berörda ämnena. Det är på något sätt alltid trevligt när författare lämnar sin bekvämlighetszon och utmanar både sig själv och läsaren.

Måste också säga att omslaget är fantastiskt och får min röst som vackraste omslag hittills i år!

mandeln

Mandeln

Mandeln
skriven av pseudonymen Nedjma handlar om en marockansk kvinnas sexuella uppvaknande. Badra, uppväxt på landsbygden, gifts bort med en äldre man i unga år och efter några allt annat än lyckliga år flyr hon till sin frisinnade faster i Tanger. I Tanger möter hon den världsvane läkaren Driss och dras in ett passionerat och lustfyllt förhållande, men de sexuell krav ökar och efter många år bryter hon upp än en gång för att behålla sin värdighet.

I boken blir kontrasten mellan stad och landsbygd tydlig. Det traditionella samhället och det moderna. Den religiöst präglade moralen och den erotiska verkligheten. Det är inte ett litterärt mästerverk, men innerligt skrivet och det räcker långt med ett tema som detta.

lingonstigen 114



Susanne och Niklas köper ett radhus när barnen är små och tror sig därmed köpa en garanterat problemfri uppväxt för sina barn, men när dottern Embla går i nian förändras allt. Embla blir allt mer introvert, stänger in sig på sitt rum och tillbringar allt mer tid med sin lika svartsminkade kompis Tora. Susannes oro växer och en dag går det inte att komma undan sanningen längre. Embla skär sig, skadar sig själv. Susanne och Niklas försöker få hjälp från skolan, vården, psyk, men ingen vill hjälpa.

Boken Lingonstigen 114 av Maria Fagerberg skildrar en mammas oro, hennes kamp, hennes allt mer utmattande livsvillkor. Hon kämpar sig genom vardagen, går till jobbet som dagisföreståndare och tar emot kritik om schemat och barngrupperna, försöker förstå och dessutom hinna se sin son som blir petade från hockeylagets elitgrupp. Jag tycker att det är en riktigt bra bok om ett ämne som är aktuellt och berör. Flertalet böcker är skrivet ur flicka med självskadebeteendes perspektiv och därför känns mammaperspektivet lite nytt och berör nästan mer.

hypnotisören



Keplers Hypnotisören har förstört skönhetssömn hela veckan, men det var det värt! Så befriande efter all tråkläsning att hitta en riktig bladvändare. Deckare och spänningsromaner är verkligen perfekt när läslusten behöver hittas igen! Det gör inget att man på förhand vet att det kommer att sluta bra, det är ju själva spänning som lockar. Vem har gjort vad och varför.

Som de flesta av er säkert redan vet inledes Hypnotisören med ett bestialiskt mord. Kommissarie Joona Linna tar sig an fallet där sonen hittats vid liv på brottsplatsen och senare visar det sig att det finns ytterligare en familjmedlem vid liv, en syster. Hypnotisören Erik Maria Bark kopplas, motvilligt, in för att få sonen att berätta vad som hänt. Erik Maria Barks inblandning leder dock till att hans egen familj utsätts för fara.

Egentligen är det inte helt nödvändigt med båda parallellberättelserna, men jag köper det för det blir underhållande och det gav mig en del huvudbry. Nu hoppas jag hitta fler läsvärda böcker och i väntan på att köpstoppet skall hävas är det länsa bibliotekshyllorna som gäller. Där finns å andra sidan en aldrig sinande litteraturkälla så jag tänker inte klaga. :) 

engångsligg




Det har ju sin charm att läsa debutanter och charm är väl just vad Josefin Palmgrens Engångsligg har. Tjugoåriga Klementin har lyckats få en efterlängtad jobba-gratis-praktikplats på en trendig reklambyrå och varvar mindre arbetsuppgifter med slösurfande och raljanta observationer av reklamarna. Det mesta av sin lediga tid tillbringar Klementin på olika uteställen i Stockholms innerstad, sover hos kvällens ragg eller någon av de kompisar som kommer och går i hennes liv.

Först älskade jag boken. Saknade mina egna ungdomsår och ville tillbaka till tiden då man tog livet med en klackspark, allt var möjligt, pengar tämligen trivialt och spriten en livsstil. Men efter ett tag blir jag liksom lite utmattad. Känner att kroglivet inte lockar, att jag nog hellre åkt på den där Thailandssemestern med familjen och tillbringat den på stranden, inte på ett vandrarhem med ännu en skara män, vilket är vad Klementin gör. Jag känner mig helt enkelt lite för gammal för boken, men vill trots allt säga att det är en intressant debut med potential.  

tedags för normalt byggda damer

Efter en intensiv arbetsperiod känner jag mig väl värd ett sportlov. Har såklart styrt kosan norrut mot älsklingen och gör nu allt för att få ett så lugnt lov som möjligt. Tittar på playkanalerna, sover länge, tar en promenad ner till "byn" och så har jag förstås en boktrave när till hands.

Tedags för normalt byggda damer

Förra gången jag var här lånade en av böckerna om Damernas detektivbyrå och eftersom det verkligen är avkopplande läsning gjorde jag detsamma denna gång. I Tedags för normalt byggda damer får Mma Ramotswe i uppdrag att undersöka ett misstänkt förräderi i fotbollsvärlden. Det blir lärorikt för Mma Ramotswe som aldrig varit på en enda fotbollsmatch. Ledtrådarna kommer från spelarna i laget, men även från småkillarna som håller koll på sina idoler. Mma Makutsis fästman anställer en ny kvinna som skall sälja sängar i möbelaffären, men säljer hon inte lite väl många och är det verkligen bara säljare hon vill vara? Mma Ramotswe ställs också inför faktumet att hennes älskade bil kanske till slut måste skrotas. 

Som vanligt är allt trivsamt och trevligt och Mma Makutsi levererar mer eller mindre genomtänkta sanningar samtidigt som det aldrig är långt mellan tekopparna.  

kvinna i grönt

Kvinna i grönt

Åh, vad det är underbart att försjunka i en riktigt bra deckare! Läste en bra bit in på natten i förgår eftersom det ändå "bara" var friluftsdag dagen efter. Kvinna i grönt  är den andra boken av Arnaldur Indridason som jag läst och nu är jag helt övertygad om hans storhet! Det riktigt kliar i fingrarna av iver att klicka hem en deckare till av honom, men köpstopp råder ju ... Finns säkert fler på bibblan!

I utkanten av Reykjavik byggs ett nytt villaområde och här hittar en pojke ett ben som visar sig tillhöra ett människoskelett. Skelettet grävs sakta fram av arkeologerna samtidigt som Erlendur och hans team försöker kartlägg vilka som bott i området under kriget för att utröna vems skelett de funnit. Utredningen försvåras av det faktum att de flesta är döda, döende eller undviker att säga hela sanningen.

Ovanligt nog är detta en bok där både nu- och dåtidsberättelsen är lika läsvärda. Jag tycker annars att den ena berättelsen har en tendens att konkurrera ut den andra. Gillar verkligen allt med denna deckare, till och med språket!

morbror knuts sorgsna leende



Barndomsskildringar har en tendens att bli rätt lika. Det är alltid ett barn som betraktar världen samtidigt som det står lite utanför och inte riktigt känner sig hemma i barndomen. Helst skall det finnas en del svärta i skildringen av lekarna, kompisarna, föräldrarna, släktingarna och skolgången. Allt detta finns med även i Katarina Kieris Morbror Knuts sorgsna leende, men det är skildring av spänningen mellan Staden och Byn som gör den läsvärd. Skildringen av mentaliteten i de nordligaste delarna av landet, om tron på finskans förträfflighet och känslornas obetydlighet. Om människorna som pratar och skrattar i köken i Byn, och tystnar vid köksbordet i Staden.

Karla växer upp mitt i detta. Med sin mamma som för länge sedan flyttat till Staden, men som åker hem till byn med Karla flera gånger om året och Karla hamnar utanför för att hon inte kan finska. Morbröderna kommer till Staden och stelnar lite samtidigt som de levererar korthuggna sanningar, inte minst om husen som skall byggas på sankmarken. Karla försöker finna sin plats i dessa två kulturer samtidigt som hon växer upp med moderns visdomsord "Bry dig inte om" ringande i öronen.


precious

Precious

Såg aldrig filmen och nu har jag läst boken känner jag att jag inte vill uppleva den i visuell version för Sapphires bok Precious är en ryslig berättelse. Jag blir riktigt illa berörd över hur denna unga flicka under hela sitt liv utnyttjats sexuellt av sin far och mor, hur hon blir slagen, gjord till piga, hur ingen någonsin tycks se henne som en människa. Hon kan inte läsa och skriva, hon fick sitt första barn med sin egen far när hon var tolv och när hon nu är sexton år och gravid för andra gången med sin egen far blir hon avstängd från skolan. Hon hamnar på en alternativ utbildning där hon för första gången möter någon som bryr sig om henne, någon som ser henne. Läraren Blue Rain blir ett stort stöd liksom de andra flickorna i klassen som också har många hemska livserfarenheter. 

Den version jag läste hade både engelska originaltexten och den svenska översättningen i samma bok. Jag gjorde ett försök att läsa den på engelska, men eftersom den är skriven på talspråk/slang visade sig bli alltför svårt (min engelska är lite knackig). Tyckte dock att den svenska översättningen funkade riktigt bra, trots svårigheten att översätta just slang på ett trovärdigt sätt. 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0