skulden
Jodi Picoults Allt för min syster var en intressant läsuppelvelese med många etiska frågor att fundera över och därför köpte jag en bok till av samma författare, Skulden, som jag nu läst ut. Fort gick det och bra var det!
I ett fridfullt amishsamhälle hittas en morgon ett nyfött, dött barn ute i ladugården. Först verkar ingen veta vems barnet är, men så uppdagas det att gårdens ogifta dotter måste ha fött barnet. Dottern nekar, trots läkarundersökning, till att hon fött barnet och hon nekar absolut till att ha dödat det. Ellie Hathaway, försvarsadvokat som befinner sig i trakten för att vila upp sig hos släktingar, tar sig an fallet. Ett fall som visar sig bli mycket komplicerat och som berör henne personligt.
Boken är intressant och fullproppad insyn i hur amish tänker och lever. Rättsfallet är också det spännande att följa och framför allt är det krocken mellan den "vanliga" amerikanska tillvaron och de värderingar som finns där i kontrast med amishfolkets uppfattning som får mig att tänka till. Picoult har skrivit fler böcker och jag kommer garanterat att läsa dem.
körflickorna
Alan Warners Körflickorna är en galet fartfylld och spritindränkt berättelse om ett gäng katolska tonårsflickor från en småstad i Skottland som åker till storstaden för att delta i en körtävling. Sjunga är dock inget de tänkt ägna särskilt mycket tid åt, särskilt inte sopranerna.
Efter att ha avlägnsat skoluniformerna på McDonalds toalett och klätt sig i minkjolar och utmanande toppar invaderar de stadens butiker och barer. Under tiden som mängder av tequila och öl konsumeras funderar flickorna också över livet och kärleken och inte minst över vem de skall ha sex med. Sångtävlingen går åt skogen och väl hemma fortsätter de på den redan inslagna banan och traskar direkt till stadens bästa uteställe för att snabbt hitta en lämplig (eller olämplig)sexpartner.
Visst är det en aning förutsägbart, men jag gillar drivet och att tjejerna är så totalt hämningslösa. Alla vi som är uppväxta i småstäder kan också känna igen oss längtan bort från "hålan" och drömmen om ett fantastiskt liv i storstaden. Läsupplevelsen hade troligtvis blivit ännu bättre om jag varit några år yngre, men den funkar rätt bra ändå tycker jag. Jag tillhör ju också dem som gillade Warners smått obegripliga Morvern Callar (som förövrigt är filmatiserad).
sju år tillsammans
Idag firar älsklingen och jag sju år tillsammans! Inte klokt att det är så många år och att vi hunnit med så mycket! Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir sju år till (och helst resten av livet så klart!)
youtube-glädje
YouTube är en finfin uppfinning som kan förgylla ens tillvaro lite då och då. Just nu varvar jag dessa två låtar och plötsligt känns det som att jobbet flyter på lite lättare:
This years love - David Gray
Foolish Games - Jewel
Lyssna och njut!
nektar
Egentligen är jag lite motståndare till att tala om skräplitteratur, men så ibland dyker det upp en bok som inte kan kategoriseras på något annat sätt och jag avråder därför alla mina läsare från att införskaffa Nektar av Lily Prior.
I något slags försök till sagostämning berättar Prior historien om Ramona Drottoveo, som är allt annat än en skönhet men som har en sådan underbar doft att alla män faller hjälplöst för henne. Trots detta, och hennes fullständiga brist på självinsikt, går inte livet alls som hon tänkt sig. Till slut föder hon dessutom en dotter, som på bara några månader förvandlas till en ung kvinna och dessutom stjäl sin moders doft.
Varför köpte jag ens denna bok? Snabbläst var den i vilket fall och det var det bästa med hela historien.
julie och romeo
Med en titel som Julie och Romeo förstår alla var denna bok, skriven av Jeanne Ray, hämtat sin inspiration. Denna gång är det dock inte ett ungt par som går och förälskar sig utan en man och en kvinna i 60-årsåldern vars familjer båda driver framgångsrika blomsterbutiker och sedan länge ligger i fejd med varandra.
Söt och underhållande historia där det är barnen till Julie och Romeo som försöker, på det en efter det andra sättet, få dem att avbryta sin kärlekshistoria. Hur det går kan ni själva räkna ut. Förvecklingarna följer Shakespearedramat tämlingen väl, om än förlagt till den moderna blomsterhandelns värld och med ett något mer tillrättalagt slut.
bandyfrälst
Idrott och jag går, som bekant, inte direkt ihop. Skidskytte i TV-soffan funkar, men besöka någon form av idrottstävling - nej. Det är i sådana lägen som det är bra att ha syskonbarn! Kära systers son M spelade Götalandsmästerskap här i lördags så vi satte på oss varma kläder och åkte dit. Riktigt kul var det! Känner mig en aning bandyfrälst! Att se småkillarna glida fram på isen, frenetiskt jagande den lilla bollen, var helt klart underhållande. Bodde jag närmare min syster och hennes familj så skulle jag helt klart gå oftare på bandy! 
Isshow med syrrans små konståkningsprinsessor i slutet av februari är nästa happening, kanske kan jag nu också bli konståkningsfrälst? Ligger betydligt närmare till hands eftersom jag sett ett och annat EM och VM i den berömda TV-soffan ...
Och bara för att ytterligare spä på min dos av idrott har jag själv kommit igång med träningen igen. Om nu spinning kan räknas som idrott ... motion är det i vilket fall, och extra tungt när det var längesedan ...
pust!
ser mitt huvud tjockt ut i den här?
Årets första "riktiga" bok blev en ungdomsbok som jag vid läsandet av en tidningsrecension blev lite nyfiken på - Ser mitt huvud tjockt ut i den här? av Randel Abdel Fattah.
Amal är 16 år och skall börja en nya termin på sin något snobbiga high school i Australien och bara några dagar innan terminsstart har hon bestämt sig för att börja bära slöja på heltid. Ett stort beslut, särskilt med tanke på att det inte finns någon annan på skolan som gör det. Påhejad av sina vänner tar hon ändå steget och får naturligtvis utstå en del kommentarer, inte minst från skolans populäraste tjejgäng. De flesta tar det dock med större ro än vad Amal kunde förutse och viktigast av allt är kanske att Adam fortfarande pratar med henne ...
En rolig bok om tonårstiden med goda vänner, lite krångliga föräldrar, pluggande och spirande kärlek, men här finns också allvarligare inslag som försök att gifta bort en 16-årig flicka mot hennes vilja och rasistiska tendenser vid jobbsökande. På det stora hela är det dock en varm bok som jag verkligen kan rekommendera om man känner för något lättläst och sprudlande.
rise and shine
berättelse om herr Roos
Lovet stora projekt avslutade jag alldeles nyss - ljudboksvarianten av Håkan Nessers Berättelse om Herr Roos. Vilka personporträtt! Ante Valdemar Roos, en trist och tråkig man som av vissa beskrivs som en möbel och av andra som ett glas ljummet vatten, vinner en stor summa pengar, köper ett torp och börjar sitt nya, hemliga liv med ett "tjoflöjt!". Av en slump kommer också den unga Anna till Valdemars torp och en slags stillsam vänskap uppstår, men allt kommer inte att fortsätta på samma fridfulla sätt, Nessers huvudperson i denna serie är som bekant kommisarie Gunnar Barbarotti.
Bokens första hälft är så intressant och Ante Valdemar Roos är en så märklig karaktär att jag nästa tycker det är synd att det blir en kriminalroman av berättelsen. Därmed inte sagt att den andra halvan av boken är dålig, den innehåller en hel del lyssningsbart den med, inte minst Barabarottis små funderingar.
Bäst med Nesser är alltid hans personporträtt och bäst av allt är de små dialoger personerna för med sig själva, så där som vi alla gör, mer eller mindre medvetet, men som kan vara så svårt att fånga i en text.
nytt år
I förrgår avslutade vi 2008 tillsammans med våra glada småländska vänner och medan hundratals nyårsraketer lyste upp himlen lovade jag att inte lova något inför 2009. Känner mig helt övertygad om att det blir ett bra år och förhoppningsvis innehåller det en och annan rolig överrraskning. 
För att inleda året med något trevligt bokade vi igår sommarens semesterresa. Även denna sommar blir det en tripp till Hammamet i Tunisien. Sahara lockar, och eftersom det inte blev någon sådan utflykt förra sommaren, har vi bestämt oss för att göra 2009 till vårt ökenutflyktsår. Jag är medveten om att jag nog har en något romantiserad bild av öknen, men det tycks mig vara något livsdanande över att besöka sanddyner och andas in den kalla nattluften över Sahara. Chansen att en gång i livet se älsklingen guppa fram på en dromedar bidrar naturligtvis också till min iver! :) 
Och eftersom jag inte kan bestämma mig för vilken bok som skall bli årets första, får det bli färdiglyssnandet av Berättelse om Herr Roos som Håkan Nesser nu läser för mig någon timme om dagen. Inte ofta jag har ro att lyssna till en ljud-bok, men Nessers röst är så stadig och lugn att jag dras in i hans omfattande roman med den underbart underlige karaktären Ante Valdemar Roos.
