bohemian rhapsody

Älskade, älskade mumintrollen! Som allra bäst i bokform och inte som japansk, tecknad barntv-version.

Tove Jansssons Pappan och havet fanns på litteraturlistan när jag läste litteraturvetenskap (det är tretton år sedan - vojne, vojne!) och jag minns hur jag mest såg fram emot den som avkopplande slöläsning och sedan blev närmast chockad när jag insåg att mumintrollen har så många vuxenbokskvalitéer. Den känslan blev ännu starkare denna gång då Muminpappans längtan, ångest och vilja blir påtagligt bekant. Samma med Mumintrollets frigörelse som nog förra gången låg för nära min egen flytt hemifrån. Muminmammans klokskap och Lilla Mys rakt-på-attityd gillar jag starkt och nu känner jag för att springa till bibblan och låna hem samtliga muminböcker. Eller så väntar jag till nästa års Bokmässa och köper en till i alltid lika lockande finlandshörnan.

Hästkrafter av Lars Mytting handlar om Erik Frysen och hans bensinstation, Norges sista Mobil-mack. Visserligen omsorgsfullt renoverad, men ändå en tidsmaskin tillbaka till 60-talet. Fryksens stora passion är bilar och kanske framförallt att reparera bilar, så boken är överlusad med bilmodeller och reservdelar. Faktiskt så till den grad att jag som saknar allt intresse för detta transportmedel och inte heller innehar körkort blir lite utmattad.

Erik ligger i konflikt med byns starke man, men också med hela det moderna bensinmacksväsendet. En ny vägsträckning tvingar honom dock att börja fundera på en flytt av sin mack och kanske att han då tvingas sälja korv och blöjor istället för reservdelar och olja. I bakgrunden finns också Fryksens personliga livskris med kvinnor från förr som den röda tråden.

Skulle enligt kritikercitatet på omslaget (något jag alltid ställt mig skeptisk till) var rolig läsning, men jag vet inte ... Jag tyckte nog att den blev lite lång och att den kändes lite splittrad. Gillar dock den lille mannens kamp mot de stora företagen, men på det stora hela är detta inte läsning jag rekommenderar.

• Bergets döttrar av Anna Jörgensdotter. Utspelar sig i Sandviken, en av mina gamla bostadsorter.
• Livet på Scotland Street 44 av Alexander McCall Smith. Hörde en snutt av hans framträdande på Internationella scenen. Så charmig, precis som hans böcker.
• Främlingen av Albert Camus. Har jag visserligen läst förrut, men inte i nyöversättning.
• Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld. Signerat, minsann!
• Erik Dahlbergsgatan 30 av Annika Ruth Persson. Årets HBT-inköp.
• Prästen av Hanne Ørstavik. Gillade hennes tidigare bok, Tiden det tar, och hoppas att denna är lika bra.
• Pappan och havet av Tove Jansson. Vem gillar inte mumintrollen?
• Smuts av Katarina Wennstam. Rekommendation från flera håll.
• Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser. Bonus utöver det vanliga bjöd centralstationen på med sin bokmässefilijal och författarframträdande av favorit-Nesser lagom till sista-minuten-shoppingen på Pocketshop.

Höjdpunkter: Lunch med nya och gamla kollegor och vänner. Avslappnat strosande bland montrarna under dagens första timmar.  Att det fanns flera små kaféer än vad det brukar göra för oss som behöver fylla på vätske- och koffeinlagret emellanåt. Postens monter.

Lågvattenmärken: Att monterprogrammet Psykologi i skönlitteraturen visade sig vara ett tämligen ostrukturerat svammel om Nalle Puh-karatärerna. Men visst, Nalle Puh är väl alltid trevligt ... Utbudet av pocket var alltför fokuserat på topplisteböckerna. Med så många litteraturintresserade kunde många montrar ha vidgat pocketvyerna.  

Några tankar inför nästa år: Seminariekort är nog trots allt inte så dumt. Om det skulle finnas många intressant seminarier skall jag nog överväga att vara på mässan både fredag och lördag (och komma ihåg att boka boende i god tid ...). En budget för skönlitteratur och en för facklitteratur skall jag nog också överväga. 
 

Bokmässan på fredag och nu har jag blivit sjuk. Panik!!! Hoppas att klassikerna honungsvatten, sömn och bokläsning visar sig vara den optimala kuren som snart får mig på benen på igen. Undrar vilken slags litteratur som har bäst läkekraft? Satsar just nu på ett samkväm med Lars Norén, var ett tag sedan senast, men något säger mig att mer uppmuntrande läsning är att föredra ...

Idag hade jag mitt första seminarium på distanskursen. Fast så mycket till seminarium blev det kanske inte ... Det visade sig att vi bara är fem som läser kursen och ingen av de andra loggade in för att delta i samtalet så det vara bara jag och läraren. Faktiskt rätt pinsamt eftersom jag kanske inte var optimalt förberedd ... Men, men, nu är det avklarat och istället för en och en halv timme blev det tjugofem minuter och en helt ledig fredagseftermiddag. Jag klagar inte! :)

Om drygt en timme kommer älsklingen hem på besök över helgen. Underbart! Distansförhållanden har sina baksidor, men man blir i alla fall alltid glad när man ses och inser hur mycket man tycker om varandra. Kanske inte så dumt trots allt.

Höstens frivilliga fortbildning består av distanskursen Nyreligiositet i religionshistorisk belysning (ges av Högskolan Dalarna) och innebär uppfräschning och förnyade kunskaper om kända och mindre kända religiösa rörelser och New Age-strömningar i framförallt Sverige. Superintressant!



Första boken i kursen är en bok som jag delvis läst förut, Liselotte Frisks Nyreligiositet i Sverige. Där presenteras, tämligen värderingsfritt, ett antal rörelsers bakgrund och huvudtankar och i bokens andra del, med en mer religionssociologisk prägel, förklaras hur och varför människor går med i rörelserna och vad som lockar. Boken har några år på nacken men som bakgrundsfakta är den högst relevant. Vill man veta vad som "hände se'n" har professor Frisk också skrivit De nya religiösa rörelserna - vart tog de vägen? Har läst lite även i den tidigare och den är minst lika läsvärd.

(Och som av en slump tittar jag på kvällens Irene Huss-film där satanisterna antas ligga bakom ett trippelmord. Föga troligt i verkligheten, men alltid ett fungerande grepp i deckarsammanhang.) 

 

Psykologerna Mattias Lundberg och Anders Wahlberg har gett ut två böcker om olika typer av män och kvinnor och vad de säger till psykologen. Det är inte så att böckerna på något sätt gör anspråk på att genom sina sjutton respektive femton typer ha täckt in alla olika slags män och kvinnor vilket gör att man som läsare får en skönt avspänd attityd mot böckerna. Dessutom är de roligt skrivna och alla personligheterna och deras problem skildras med värme. Lundberg och Wahlberg driver  med sig själva och sina fördomar, men levererar också förklaringar och tips till läsaren.

Favoriten i boken om män är nog mannen som ringer psykologen för att frun har snott kortet till dekodern och därigenom hindrar honom från att se Champions League-finalen med sina kompisar. Har man en fotbollstokig lillebror är igenkänningsfaktorn hög! I boken om kvinnorna är det, av naturliga skäl, ännu lättare att känna igen både sig själv och de man har runt omkring sig. Kapitelrubriker som "Den kärlekskranka", "Den perfekta" och "Bluffen" säger egentligen allt. Sorgligaste kapitlet i båda böckerna handlar om de som blivit kvar hemma hos föräldrarna, gammpojken och gammstintan. Det är inte så lätt alla gånger att bryta sig loss.

"... men mitt liv är som vanligt kaotiskt obegripligt som en motorväg som raserats av en jordbävning". Jo men visst, ibland förstår jag precis hur Norén känner sig så vi kämpar vidare tillsammans. Detta är utan tvekan ett av mina absolut största läsprojekt. Jag ser det som en rolig utmaning!