Min kamp ...
... är att ta mig igenom Min kamp 1... men hittills, efter strax över hundra sidor lästa, tråkar herr Knausgård mest ut mig. Det är ju bara ett vanligt liv med en tafflig sexdebut och en nyårsfylla på lut.
Har svårt att förstå hajpen. Handlar det månne om många människors inneboende längtan efter att få skriva ner sitt liv i en slags memoarer och här kommer en norrman och gör just det. Babblar i sex böcker om sitt liv.
Ska bli spännande nästa torsdag att höra vad de andra i bokcirkeln tycker om boken. Själv tittar jag redan längtansfullt mot boktraven bredvid sängen och funderar på vilken bok jag skall läsa härnäst. :)
En helg i Helsingborg
Hittade den här skylten i ett skyltfönster i Helsingborgs centrum och tänkte: ja, precis just så! Struntade helt i dieten och gick säkert upp det jag gått ner, men vem ställer sig på vågen efter en mysig helg med älsklingen?
En tripp över sundet och ett besök på Louisiana ingick i planerna och vi inledde med en tur utomhus bland skulpturerna och njöt av havsutsikten. Inomhus visades två mycket intressanta utställningar - den ena om avantgardistiska kvinnliga konstnärer runt 1920-30 och den andra med foton i det riktigt stora formatet av Andreas Gursky. Klart värt ett besök om ni är i närheten. (Och som en liten flirt med modebloggandet kan jag säga att Marc O´Polos vårkollektion har hämtat inspiration från en av kvinnorna i utställningen - Sonia Delaunay.)
Efter en lång dag med många intryck och en mycket god indisk middag med en underbart stark vindaloo, landade vi i den mysiga hotellobbyn på Hotell Viking, drack en kopp te och lät August och Selma hålla ett vakande öga på oss.
Även på söndagen ägnade vi oss åt kulturella aktiviteter inledningsvis och besökte Dunkers Kulturhus. Utställningen "Under stor press" lärde mig massor om grafisk konst, som jag inte visst något alls om insåg jag ... och i utställningen "Mer passion" fick vi möta sjutton unga konstnärer och deras tolkning av passion. Mycket glad att vi gick dit! Det finns även en serieutställning av Sara Granér, men serier är inte riktigt min grej. Videokonsten "So you think you're a pine tree" var dock oväntat sevärd och tänkvärd.
Lite kommers fick avsluta vår helg - även älsklingen måste ju få en dos av det han älskar mest! :) Väla Centrum är verkligen stort och vi kommer säkert att åka tillbaka, men just denna gång gav jag upp shoppandet rätt snabbt och intog istället en hörna på ett av kaféerna och plockade fram en medhavd bok. Latte och pocket - that's me!
vinterstaden
Arnaldur Indriðason - en klippa i deckargenren! Alltid välskrivet och intressant och Vinterstaden är inget undantag, faktum är att jag nog tycker att det är en av de bästa. Historien, som börjar med att en pojke hittas död i en betongförort till Reykjavik, är tydligt kopplad till isländsk vardag och sökandet efter mördaren berör frågor som främlingsfientlighet, utanförskap och ungdomsproblem. Slutet lämnar en bitter eftersmak, vilket kanske inte är helt ovanligt i genren men man berörs ju olika mycket av olika slut.
Erlendurs förhållande med Valgerður har stabiliserats något. Dottern Eva Lind tycks börja få lite ordning på sitt liv och vill istället veta mer om vad som egentligen hände med Erlendurs försvunne bror. Ett känsligt ämne, som bekant, och jag tycker att det fungerar bra att ha det som en röd tråd genom de olika böckerna. Det ger Erlendurs svårmod den bakgrund som behövs.
Det är få deckarkaraktärer som jag tycker som mycket om som Indriðasons. Det är något med kärvheten som tilltalar mig. Elinborg har en ganska tillbakadragen roll i den här boken, men jag hoppas få läsa mer om henne i någon av de andra böckerna. Istället är det Sigurdur Oli som får lite mer utrymme i boken och vi får veta mer om hans bakgrund och nuvarande liv. Ser fram emot att snart träffa dem igen!
bokbloggsjerka 24 - 27 februari
Pusha för en nordisk författare som du gillar och så vill vi naturligtvis att du ska tipsa oss om en bok av honom/henne (hen?) som vi absolut måste läsa.
Oj, Annika! Plötsligt inser jag hur lite nordiska författare jag faktiskt läser. Brukar ju läsa Arto Paasilinna emellanåt och jag gillar hans lite gubbiga humor även om jag kan tycka att han är lite väl politisk ibland. Hans bästa är Kollektivt självmord - svart humor med tydligt finska inslag. Brukar ju tjata om hur mycket jag gillar Linn Ullmann också och jag hoppas att hennes senaste bok Det dyrebare snart kommer på svenska. Hyllar också islänningen Arnaldur Indriðasons deckare med jämna mellanrum och inom några minuter kommer ett inlägg om hans Vinterstaden.
Men sen då? Det står helt still. Har ju nyligen sagt att Märta Tikkanen inte föll mig i smaken och detsamma gäller tyvärr även Monika Fagerholms böcker. Peter Høeg tänkte jag också på. Tyckte om De måske egnede, men gillade inte alls Fröken Smillas känsla för snö. Lite dubbelt inställd till honom alltså.
Ja, som ni hör behöver jag verkligen läsa vad alla andra bokbloggsjerkare har för tips och sedan bli bättre på att läsa nordiskt.
Testar fantasy
Game of Thrones. Kommer aldrig att läsa böckerna så nu ger jag tv-serien en chans och får samtidigt populärkulturell fortbildning via public service. Tack SVT!
Isländsk frukost
Jag, Erlendur, Elinborg och Sigurdur Óli startar dagen på kafé och försöker gemensamt lösa en deckargåta. Inte dumt alls!
nattönskningen
Ingunn är en 38-årig musikjournalist som alltid dumpar sina män innan de dumpar henne och som inte skäms för sitt aktiva sexliv med många olika män. Hon träffar sina män på dejtingsajter och i jobbet och så har hon några i reserv för telefonsex. En morgon vaknar Ingunn och bestämmer sig för att börja motionera. Med gåstavarna i handen tar hon sig ut på sin första motionsrunda och möter där en liten hund, en sjuårig flicka och en pappa så klart.
Det är rätt mycket så klart i den här boken. Man vet hur det kommer att sluta i samma stund som man börjar läsa. Lite som att titta på en gammal favoritserie på TV som gått i repris ett antal gånger. Visst skildrar boken moderna relationer men det är på ett rätt ytligt sätt så blurbarna på framsidan tar i lite väl mycket kan jag tycka Boken blir också lite tjatig, särskilt i inledningen där män staplas på män och i ärlighetens namn behövs bara två eller tre manshistorier för att ha fått en ganska bra bild av Ingunns liv. Boken har viss charm och den uppenbara förälskelsen är söt, på gränsen till översöt. Ja, detta är nog inte riktigt min genre ...
svärmaren
Kände för att dyka ner i det där trygga och välbekanta deckarträsket igen så jag gick till biblioteket och snurrade lite på pocketsnurran och fick med mig Svärmaren av Anna Bovaller hem. Första boken av henne som jag läser, men jag kommer säkert att läsa fler.
Petra Wester, advokat på välkänd stockholmsbyrå, är den som i Bovallers böcker snokar runt och löser fall. Egentligen får man inte reda på så mycket mer om hennes nutida jag än att hon har ett distansförhållande med en annan advokat, men jag kan köpa det för det gör att handlingen blir lite mer i fokus. Handlingen är fylld av karaktärer och olika stickspår och kräver egentligen att man är mycket mer koncentrerad än vad jag var för att lösa fallet. I intrigen ryms både insideraffärer och fotbollssupportrar och handlingen spretar så mycket att jag ibland knappt hänger med men Bovaller får ihop det hela i slutet så det funkar. Som en sidohistoria följer vi också Petra tillbaka till den plats där hennes lillasyster Paula tillbringade sin sista sommar för att botas från sin anorexia och även denna historia vävs in i upplösningen så på det stora hela är detta en mycket genomarbetad deckare och jag mer eller mindre sträckläst den under fredagen.
Ja, just det, jag har ju inte nämnt något om själva brottet. Det är Petra som en morgon hittar sin biträdande jurist Victoria död på golvet i advokatbyråns kök. Ett mord som leder fram till helt ny kunskap om Victoria och hennes liv.
bokbloggsjerka 17 - 20 februari
Välj en karaktär från en bok som du nyligen har läst och berätta lite om honom/henne är vad veckans bokbloggsjerka handlar om.
Jag väljer att återvända till Britt-Marie i Endera dan. Fulfotingen ni vet. Britt-Marie är journalist men istället för att jobba på en bestämd tidning har hon ett eget företag och skriver texter på frilansbasis. Hennes karriär har verkligen inte varit lysande och nu är en av hennes trognaste kunder en tidning för kattälskare där Britt-Marie skriver krönikor om en katt som hon inte har men som ständigt hittar på en massa tokigheter. Genom en av ödets nycker möter hon en fotograf som vill fota hennes fötter bara för att de är så defekta av en rödlysande hallux valgus. Britt-Marie blir för en kort tid högintressant för en av landets mest renommerade trendkännare och för en av landets populärast kvinnomagasin, men Britt-Maries vardagsliv rullar ändå bara på.
Hennes man som i alla tider jobbat på en av staden sportbutiker prenumererar på Runner's World och pratar om att springa maraton, men mer än prat tycks det aldrig bli och Britt-Maries äktenskap kan tyckas rätt dött men samtidigt finns där någon slags samförstånd. Trots uppvaktan från mycket speciell och arbetslös bibliotekarie stannar hon hos sin soffsittande maratonlöpare och låter livet ha sin gilla gång.
Jag tycker om Britt-Marie. Kan känn igen henne så väl i många kvinnor i min mammas ålder. Visst kan jag tycka att det är synd att hon inte tar vara på livets chanser bättre, men samtidigt vill jag inte döma. Det är så här livet ser ut för många. Det är inget fel med det. Det är tryggt och lugnt och utan överdrivet mycket spänning. Det passar en karaktär som Britt-Marie och det fungerar för en hel del verkliga människor också. Ett stycke svenskt vardagsliv.
... och sedan var inget sig likt ...
Ikväll intar Björn Ranelid schlagerscenen - som jag längtat! Karln är ju mer ett fenomen än en författare nu för tiden och jag kan tycka att hans totala brist på svensk lagommentalitet är både uppfriskande och otroligt underhållande! Det finns liksom inga gränser för Ranelid längre.
Jag förväntar mig ett storslaget spektakel av sällan skådat slag och jag är säker på att vi alla kommer att vilja simma från stranden jag till stranden du i havet vi efter kvällens framträdande. :)
Rapport från biblioteksskrubben
Och på Bibliotek Tranströmer har livet sin gilla gång. Eller snarare stilla gång ...
Det är fortsatt rätt blygsamt med elever som tittar in, men när de väl gör det är det riktigt trevligt. Förra veckan lånade en tjej, efter ett rätt långt samtal om klassiker som inte har sitt ursprung i den anglosaxiska världen, med sig ett ex av Brott och straff och idag tittade en kille in och lånade en deckare av Elizabeth George för att ha lite läsning under lovet. Zlatanboken står inte heller kvar på hyllan och där står det till och med en blivande låntagare i kö. Halleluja!
Kanske börjar eleverna sakta men säkert hitta både biblioteksskrubben och läslusten!
tävling i bokbloggosfären
tematrio - oväntat ogilla
Hos Lyran handlar det denna vecka om sådant vi inte gillar i litteraturens värld:
Vilka böcker/författare ogillar ni (eller gillar oväntat lite) trots att ni förväntat er eller "borde" gilla?
1. Carl-Johan Vallgren. Jag var en av dem som föll pladask för hans genombrottsroman Den vidunderliga kärlekens historia och hade därför stora förhoppningar när jag tog mig an Kunzelmann & Kunzelmann, men jag blev bara besviken och har fortfarande inte läst ut boken. Jag tyckte ganska mycket om den del av berättelsen som utspelar sig under tiden runt andra världskriget men de mer nutida delarna orkade jag liksom inte riktigt med.
2. Märta Tikkanen. Såg henne i ett par olika TV-intervjuer förra året och blev förtjust i henne som person. Hon kändes rak och inte särskilt sentimental - min kopp te helt enkelt. Med stor entusiasm beställde jag därför Emma & Uno - visst var det kärlek, men ingen kärlek uppstod. Jag tyckte boken var stel och lite för mycket som en trist historisk beskrivning av någons liv. Jag ville känna något, tycka om, tycka illa om, men jag tappade bort mig i bokens stelhet och läste inte ens ut den.
3. Camilla Läckberg. I ärlighetens namn är jag ingen litteratursnobb. Jag läser mest lättsmält litteratur som inte är i närheten av de fina litterära salongerna. Jag läser en hel del deckare och där finns ju som bekant lite blandad kvalité. Så jag borde gilla Läckberg, men det är något som får det att krypa i hela mig när det gäller hennes karaktärer. Särskilt svårt har jag för frun, hon ger mig nästan panik. Jag har läst en bok i sin helhet, sett filmatiseringarna och försökt mig på två eller tre av hennes böcker men inte läst ut dem. Kanske borde jag ge Läckberg en chans till, som ljudbok då, eller så struntar jag bara i det. (I ärlighetens namn vill jag här passa på att säga att jag inte heller gillar Anna Jansson eller Mari Jungstedt och att jag lika gärna kunde ha valt någon av dem som nummer 3)
endera dan
Endera dan ska jag ... Ja, så har vi väl alla tänkt och detsamma gäller Britt-Marie i Stingslinge. Kvinna i övre medelåldern, jag troligen övreövre medelåldern, med en karriär som gått i stå och ett äktenskap som gått samma väg. Jag gillar Britt-Marie! Vanligt människor i litteraturen är ju en favorit hos mig! Britt-Maries stor komplex är hennes fötter med en allt mer problematisk hallux valgus. Att skriva en bok med en hallux valgus som en av de viktigste komponenterna får mig att le stort - så härligt vardagligt!
Ja, som ni säkert märkt gillar jag Birgitta Stribes debutroman Endera dan. Visst är den en bagatell, men den gav mig läslusten tillbaka. Jag läser med stor glädje om Britt-Marie som skriver krönikor om en katt som hon inte har och som för en kort tid blir hett eftertraktad tack vare sina allt annat än vackra fötter. Hennes make Leffe sitter i soffan och läser Runner's World men tycks aldrig komma närmare det där maratonet än så. Hennes väninna Marre är också ett lustigt inslag. Småstadsfin med planer på ett cocktailparty och med en make som mest bara åker tåg på grund av oväntad uppmärksamhet från bistropersonalen. Vardagligheten är bokens styrka och det är utan tvekan rätt lätt att känna igen sig i dessa karatärer även om de är närmare min mamma i ålder än mig själv. Kanske är det mina egna och mina vänners föräldrar jag känner igen i bokens karaktärer?
Jag förlåter alla klichéer och stereotyper för Stribe gav mig den bästa söndagen på flera månader och sådant skall verkligen inte underskattas!
Söndagsmyser
Tillbringar söndagen tillsammans med en fulfoting och tycker det är riktigt trivsamt!
bokbloggsjerka 10 - 13 februari
Vad tycker du om att läsa i en recension (förutom själva recensionen då): författarinformation, ev. filmatiseringar, länkar till sidor som t. ex. Goodreads, Boktipset etc? Kort sagt: hur ser den ultimata recensionen ut enligt dig?
Frågan får lite olika svar beroende på var recensionen publiceras. Om det är i någon av de två stora morgontidningarna vill jag gärna att det är en ingående recension som tar upp bokens styrkor och svagheter, relevant information om författarens övriga verk och ev. koppling till den aktuella boken. Gillar starkt när de grottar ner sig i karaktärsbeskrivningar.
Om det istället rör sig om recensioner på bokbloggar (vilket är det jag läser allra mest) är det viktigt att de är personliga. Alla bokbloggar gör på lite olika sätt och det är det som är charmen. Uppskattar också om det är en recension som tydligt utgår från bloggarens egna, högst personliga åsikt. Jag tycker inte att det alltid behöver vara en klassisk recension där man går igenom bäde innehåll och kommenterar detta. Ibland är det kul att bara läsa om en känsla som boken väckte eller liknande (en typ av recension jag själv är mycket dålig på att skriva). Jag har inget som helst behov av länkar i bokrecensioner, däremot vill jag gärna se en bild på boken. Gillar ju det där med omslag som bekant. :)
Jag är nog rätt flexibelt inställd till recensioner och tycker om att det blir på lite olika sätt i bokbloggsvärlden.
lässtraffet
En svenska har i Brasilien blivit dömd för narkotikainnehav. Ett kilo kokain i väskan. Straffet? Samhällstjänst med obligatorisk läsning av Selma Lagerlöf och Harry Martinsson. Ja, varför inte döma människor till bildning? Intressant och tankeväckande artikel i senaste numret av Vi Läser. Verkade finnas en hel del annat läsvärt också så det blir nog fler fikaraster på biblioteketskaféet framöver.
hej bokkonsument: Bohemian Rhapsody
Senast lästa: Du hasar av trygghet av Elin Grelsson
Senast köpta bok: Nattönskningen av Anne B Ragde
Senast lånade bok: Doft av rosor av Nora Roberts
Favoritbokhandel: Har inte direkt någon favorit men PocketShop funkar alltid.
Favoritbibliotek: I nuläget stadsbiblioteket, inte minst för att det ligger precis bredvid mitt jobb. Det bibliotek som betytt mest för mig som läsande människa är nog det nedlagda filialbiblioteket i Håksberg i Ludvika. Där lånade jag många böcker 1988-89.
Antal lånekort: Ja, det är ju några stycken ... Ett i Ludvika, Sunne, Arvika och två i Falun och Växjö. Kanske jag missade något ...
Använder som bokmärke: Är ju en sådan där som viker hundöron, men i biblioteksböcker använder jag det som finns till hands. Emellanåt ett riktigt bokmärke, men jag har en tendens att snabbt tappa bort dem.
Favoritfärg på bok: Har inte tänkt så mycket på det ... Färgglatt i största allmänhet kanske?
Favoritmat/snack vid läsning: Äter inte så ofta i samband med läsning, men om jag måste välja något så säger jag smågodis.
Favoritdryck vid läsning: Latte, alltid latte.
Favoritställe att läsa på: Sängen
På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: s. 80 i Doft av rosor av Nora Roberts.
Den här boken köper jag till en förälder: Till pappa köper jag en bok om Karl XII och till mamma en gripande roman i stil med Tusen strålande solar.
Den här boken köper jag till min bästa vän: En förstautgåva av hennes älskade Kitty.
Den här boken köper jag till en partner: Till min älskling köper jag en ny Gentleman - A Timeless Guide to Fashion eftersom hans nuvarande ex snart faller isär.
Favoritgenre: Ja, det konsumeras ju en del deckare ... men helt ärligt tycker jag det är svårt att svara på favoritgenre eftersom varierad läsning trots allt är att föredra.
Favoritformat: Pocket
Författarfavorit: Hermanson, Murakami, Ullmann, Alfredsson, Kallentoft och en hel rad andra som jag inte kommer på just nu.
Den tjockaste bok jag läst: Undviker ju tegelstenarna, så säkert ingen tjockare än typ 650 sidor.
Den tunnaste bok jag läst: Ja, det måste väl vara någon Pixibok i barndomen (älskade verkligen Pixiböcker!).
Favoritljud när du läser: Sorlet på ett kafé och om jag är hemma klassisk musik eller opera (gärna Cecilia Bartoli).
Favorittidning: Språktidningen, Filter, Modern Psykologi, Arkitektur, PS/Leva, Arkitektur, MåBra
Prenumererar på: Ingen alls för tillfället.
Favoritbokblogg: och dagarna går ... och Bokbabbel
Mitt bästa bokminne: Känslan av glädje när man fick gå till biblioteket som liten och låna hem en ny laddning bilderböcker och sagostunderna på kvällarna med mamma och pappa. Minns särskilt när pappa läste Hauffs sagor, allt var så magiskt och annorlunda och både jag och lillebror var lite smårädda. Spännande sagor var det! Senaste bokfyndet: Jag inväntar bokrean ...
Senaste impulsköpta bok: Bannerheds Korparna som ljudbok via Dito.
En bra bok att ge bort: Murakamis Kafka på stranden.
Bokgenre som jag undviker: Allt som har med vampyrer att göra.
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: En del har jag gett bort till kollegor och någon har jag gett till mamma. Jag har också ställt en del böcker på bibliotekets bokbytarhylla.
Så här håller jag koll på vad jag läst: Bloggen.
Så här sorterar jag min bokhylla: Pocketböcker för sig, inbundet för sig, facklitteratur för sig och i ämneskategorier. Ingen bokstavsordning. Älsklingens böcker i en egen hylla.
Nästa bok jag ska läsa: Har inte bestämt mig än, men det blir nog Knausgård eftersom vi har bokcirkel v. 9.
tematrio - bokbloggare
I denna veckas tematrio ber Lyran oss att berätta om tre bokbloggare vi läser så här kommer tre tips på bokbloggar jag följer.
1. Jag har följt Västmanländska i flera år. Hennes "vanliga" blogg var nog en av de första bloggar jag började läsa och jag tittar fortfarande in ett par gånger i veckan. Det är tack vare Västmanländskan som jag upptäckt mitt favoritmellanmål - Skyr. Sedan en tid tillbaka har hon även i bokblogg som jag följer och eftersom jag vet att vi har rätt lika boksmak ser jag fram emot att få massor av lästips att fylla på inköpslistan med. (Eller, ja, lånelistan skall det ju vara numera ...)
2. Boklusens bokblogg började jag läsa under hösten och jag gillar verkligen denna blogg. Det är opretentiöst och Boklusens skriver om alla möjliga typer av böcker, inte bara skönlitteratur alltså. Dessutom kan man följa vad som händer på pockettoppen och få tips om olika tidningar och tidskrifter. Alltid trevligt att titta in till Boklusen.
3. En annan blogg som jag började följa i höstas är Bokhyllan i Pepparkakshuset. Älskar Sara Pepparkakas sätt att enligt en bestämd mall bestående av fyra frågor snabbt tala om vad hon tyckte om den lästa boken samtidigt som man får en uppfattning om bokens handling. När jag snabbsurfar bland bloggar uppskattas den här typen av effektivitet!
Ur TV-tablån
Måndag 22.45 Any human heart
Onsdag 22.55 Dag
Fredag 23.15 Big Love
Alltså, vad är det som har hänt SVT? Varför visas alla bra serier så sent? Även Hårdrockens historia har fått sändningstid framåt 23 en vardagkväll. Mycket intressant dokumentärserie även om jag inte gillar musiken.
Ja, tack och lov finns ju SVT Play, men jag gillar att titta på TV enligt tablå, men så har jag ju fortfarande tjock-TV också ...
Schlagerromantik
Igår var vi på Melodifestivalens genrep. Älskar ju detta spektakel och var därmed smått överlycklig när älsklingen kom över gratisbiljetter till gårdagens genrep. (Ja, han hade i och för sig fått jobba lite för de där biljetterna, men i all fall!) Som det brukar på ett genrep satt inte allt perfekt och vi fick många skratt under röstredovisningen. Om det går lika illa ikväll, så har kvällspressen material för en månad framåt - haha!
Förr innehåll ju schlagers en hel del romantiska klyschyor så för att komma i stämning överdoserar jag romantik denna helg med hjälp av Nora Roberts Doft av rosor. Än så länge en rätt sötsliskig historia, men det passar mig perfekt just nu.
Att tag i saker
Idag tog jag tag i mitt läsliv. Knallade in på biblioteket och lånade både en bok av Nesbø och en av Roberts. Allt tack vara veckans tematrio. Nu vankas lustläsning! Känns så befriande!
