mig äger ingen
Omskriven och omtalad. Säg det TV-program eller radioprogram som inte haft en intervju med Åsa Linderborg, författare till Mig äger ingen. En riktig sådan där måste-läsa-för-att-hänga-med-i-debatten-bok.
Mig äger ingen är en skildring av Linderborgs uppväxt med en far som älskar henne, men som med tiden blir alltmer alkoholiserad och som inte alltid räcker till. Det är också en skildring av en uppväxt präglad av kommunistiska värderingar och jag erkänner att boken många gånger blir alldeles för röd för mig. Pappans klasstillhörighet, hans kamp för att hålla skenet uppe och hans önskan om tillhörighet är stundtals rörande. Linderborgs samvetskval över att, när alkoholismen blir alltför svår, inte finnas där för sin far är också förståelig och på sitt sätt berörande, men detta är verkligen ingen bok för mig. Jag längtade faktiskt efter att den skulle ta slut ...
njuter av tillfälligt lugn
saigon sunset
Jag känner till diskussionen om mineralvatten, men jag erkänner, ibland blir jag sugen på en flaska bubbligt och smaksatt vatten och inhandlar då flaskan utan dåligt samvete. Nu har jag dessutom hittat min absoluta favorit!
LOKA har en mängd olika smaker, men bäst av dem alla är nya Saigon Sunset! Smakar röd apelsin och citrongräs och kommer att bli min törstsläckarfavorit i sommar! Väldigt snygg etikett är det dessutom, och är man tillsammans med en butikskommunikatör så vet man hur mycket sådant påverkar ...
Först kom Spendrups med nya, supergoda julmustsmaker och nu denna perfekta sommardryck - Spendrups är mitt favoritbryggeri, om man nu kan ha något sådant ... :)
giraffens tårar
När det är hektiskt på arbetet orkar jag inte riktigt med att läsa böcker med avancerad uppbyggnad, vackert språk eller tragiska händelser. Längtade verkligen efter något lättsamt och småmysigt och vad passar då bättre än Mma Ramotswes värld?
Giraffens tårar av Alexander McCall Smith är uppföljaren till Damernas Detektivbyrå som handlar om Mma Ramotswe som startar den första kvinnliga detektivbyrån i Botswana. I Giraffens tårar får hon i uppdrag att ta reda på vad som hända med en ung man som försvann tio år tidigare och samtidigt får hennes sekreterare Mma Makutsi titeln biträdande detektiv och får sitt alldeles egna fall att lösa. Mma Ramotswe har också tackat ja till att gifta sig med bilmekanikern J.L.B Matekoni och får, helt oväntat, ett par fosterbarn på köpet.
Dessa böcker är verkligen perfekt avkoppling! Ingen stress finns i dem, allt löser sig, ingenting är särskilt hemskt , alla är vänliga eller åtminstone inte särskilt otrevliga och lugnet sprider sig hos läsaren. För säkerhets skull lånade jag även tredje boken i serien, så nu är det upplagt för mysstämning mellan rättningshögarna!
mediejukebox
Testade för första gången mediejukeboxen idag. Det är ett nytt sätt att låna ljudböcker, musik, film och språkkurser som finns på vårt alldeles fantastiska bibliotek här i staden.
Smidigt och enkelt var det - bara att sätt i sin MP3, trycka på önskad ljudbok och vips så är det bara att knalla ut i solen och lyssna! Alldeles gratis och alldeles lagligt! En teknisk pryl helt i min smak! Med en ljudbok i MP3:n kan kanske till och med jag bli en promenerare!
(PS till kära syster - det finns en mediejukebox på bibblan hos er också.)
kökspiff och soldyrkan
En dags kalmarshopping var precis vad jag behövde i fredags! Skulle egentligen inte shoppa något eftersom jag inte har några pengar (och de få kvarvarande kronorna borde sparas)... men så såg jag ett snyggt tyg som skulle piffa upp i köket, och då behövde jag ju lite nya ljus och när jag ändå höll på köpte jag nya bordstabletter också ... Kul var det och fint blev det! Charlie och Mathias från Lyxfällan skule gråta om de visste hur dålig koll jag har på pengar!
Igår var jag lite extra hurtig och gick på ett spinningpass på förmiddagen och njöt sedan av solen på en bänk utanför biblioteket. Skönt att det äntligen kommer lite värme!
Har börjat fundera på om jag skall göra något med balkongen i år. I vanliga fall brukar vi ha det riktigt fint på balkongen, men i år tror jag att det får vara eftersom jag inte kommer att vara här så mycket. Först är det Tunisien, sedan blir det en hel del Arvika tillsammans med älsklingen och en tur till mor och kanske till kära syster blir det säkert också. De få dagar jag kommer att vara här hemma får jag nog stå ut med en lite trist balkong. Får istället njuta av mors alltid lika prunkande balkong och den fina parken i Arvika - perfekt bokläsningsställe!
rapsbaggarna
Två pensionerade bröder, Henning och Albert, lever ett stillsamt liv i ett litet samhälle på Österlen. De lever efter sin mors kloka ord och fördriver dagarna med en och annan cykeltur till handelsboden, pysslar lite på gården och hjälper godsherren när det behövs. Denna sommar blir dock mer händelserik än på länge. Först invaderas byn av ett stort antal människor som tror att en märklig cirkel ute på rapsfältet vid brödernas hus kan vara ett verk av utomjordingar och sedan köps brödernas föräldrahem av ett företag som vill vårda alkoholmissbrukande kvinnor. Brödernas stillsamma tillvaro är på väg att förändras.
Jag tyckte mycket om Karin Brunk Holmqvists första bok Potensgivarna, om två äldre damer som får en idé och börjar tillverka potensmedel som de säljer via postorder. Den var varm och gullig och jag älskade de båda tanterna. Rapsbaggarna tycker jag inte alls lika mycket om. Visst är de rara, de lite tafatta och skygga bröderna, men historien om ufon och behandlingshem är inte lika underhållande som i Potensgivarna, även om den stundtal är mycket träffsäker. En tantbok som nog tyvärr bara passar för tanter. Jag skall ge mitt ex till lilla mor.
Idag borde jag rätta, rätta, rätta, men har bestämt mig för att istället styra kosan till Kalmar. Ombyte förnöjer och jag är helt övertygad om att lite nya-intryck-energi är precis vad jag behöver för att rättningen skall känns lockande igen!
drömhus
Efter en hektiskt start på veckan var det så skönt att igår kväll sjunka ned i EM:s nya soffor och bara snacka bort någon timme.
EM med sambo har köpt ett urgulligt litet tegelhus som de rustat och gjort supermysigt! Jag har andra vänner som köpt hus och alltid när jag kommer hem till någon med nytt hus tänker jag att "hus verkar trevligt", med när jag kom in i EM:s hus var det verkligen "här vill jag bo!". Skulle gärna köpa ett likadant! Synd bara att vi inte vet hur länge vi skall bo kvar i sta´n ...
Tack EM för en trevlig kväll! Jag och älsklingen inviterar oss själva till en grillkväll i din härliga trädgård i sommar!
anna, min älskade
Ännu en sträckläsningsbok - Anna, min älskade av Magnus Utvik. Tänk, så många bra pocketböcker det finns att låna på bibblan!
Sommar i Midsommarkransen. Anna och Marcus har semester, promenerar, äter god mat och har det bra. Men Anna känner sig inte riktigt bra, tror att det kan vara urinvägsinfektion. Hon går till läkaren och tar prover - resultatet är cancer. Livmoderhalscancer. En av tre dör. Anna är bara tjugonio år och inser att hon aldrig kan bli mamma, livmodern måste opereras bort. Tankar på adoption växer fram, Anna vill, men vill Marcus verkligen det?
Detta är en mycket gripande bok om ett par som kämpar sig igenom en sommar präglad av sjukhus, operationer, stålbehandlingar. Sakta bearbetar de sina känslor inför den ofrivilliga barnlösheten och tar ställning i frågan om adoption. De försöker leva normalt en stund då och då, men tårarna och ångesten finns ständigt där och som läsare dras man in i deras kamp, mina egna tårar är inte långt borta.
Mängder av känslor, mängder av tankar kommer under läsandet av denna bok. Vi är lika gamla jag och Anna så det är ofrånkomligt att tänka tanken "kan detta drabba mig?".
kiffe kiffe imorgon
Fransk förortsmiljö är inte riktigt min hemmaplan, men omslaget till Faïza Guènes Kiffe kiffe imorgon kändes så tilltalande att jag inte kunde låta bli att låna den. Och vilken positiv överraskning den var! Kort roman fylld av härlig och lite svart humor som jag med glädje sträckläste på ett par timmar igår kväll.
Doria är femton år och bor i en förort till Paris. Pappan har stuckit hem till Marocko för att ta sig en ny fru och förhoppningsvis få en son (att Doria är en flicka har alltid varit en stor besvikelse). Mamman, som inte kan läsa och skriva, jobbar som städerska på ett hotell och lönen är verkligen inte den bästa. Doria berättar om socialtanter som med lätt nedlåtande min försöker hjälpa familjen och om hur det är att besöka stadsmissionen för att få kläder. Om att gå i terapi som betalas av försäkringskassan. Om att vara fattig mitt i storstaden. Men boken är inte någon snyftroman, det finns mycket värme och Doria och hennes mor umgås med en del färgstarka personer som livar upp tillvaron (jag gillar kvarterets skvallertant!). Sakta börjar också saker och ting att förändras och livet börjar se allt ljusare ut.
jag vill leva
Nina Lugovskaja växte upp under Stalintiden i Ryssland. 1933 till 1937 skrev hon dagbok och dessa dagböcker är nu sammanställda och utgivna under titlen Jag vill leva - en skolflickas dagbok under Stalintiden. 1937 arresteras Nina och hennes dagböcker tas som bevis för hennes "kontrarevolutionära aktiviteter". Fram tills för några år sedan förvarades dagböckerna i KGB:s arkiv.
1933 är Nina tretton är, hon är småkär i Lev som går i hennes klass, börjar bli skoltrött och har tonårsångest. Men under den vanliga tonårsytan är Nina arg på landets regering, hon är arg på Stalin, hon önskar förändring. Hennes far, som även han är kritisk till bolsjevikerna, tvingas leva gömd eftersom han inte tillåts bo i Moskva med sin familj. Ninas systrar är konstnärligt begåvade och hon är ständigt avundsjuk. Ninas mor verkar mest befinna sig i bakgrunden som en slags sammanhållande länk.
Dagböckerna är intressant läsning, men jag får erkänna att jag inte orkar läsa dem alla på en gång. En dagbok är en dagbok, en tonåring är en tonåring. Det blir mycket "åh, vad jag är trött på liv" och det gör att jag nu stannar efter första dagboken, kanske kommer jag så småningom att läsa de andra.
senil i förtid
när jag fyller 30 ska jag vara smal
När Jenny Dahlbergs bok Tjock! utkom läste jag den med stort igenkännande, men också nåonstans med vetskapen om att ingen kan på riktigt allvar, i sitt allra innersta, vara helt nöjd med att vara så tjock. Tro mig, jag vet, jag är där själv. Därför var det extra intressant att nu, som peppning inför beach 2008, läsa hennes bok När jag blir 30 ska jag vara smal. Det är någonstans det jag önskar att jag själv kunde vara, men det är inte så många månader kvar till jag fyller just 30 ... Lite mindre än idag vill jag dock vara ...
Jenny vaknar en natt i februari och känner att det inte går längre, hon vill inte vara tjock mer, det är nu eller aldrig som hon skall bli smal. Fylld av inspiration köper hon redan samma morgon ett träningskort på Sydpoolen hemma i Södertälje och börjar träna. OCh vilka resultat! Kilon rasar och Jenny mår toppen. Resan mot det smala livet har börjat och det går bra, men inte alltid, det blir ett och annat bakslag och i slutändan är hon inte riktigt så smal som hon hoppats när hon fyller trettio, med femtio kilo mindre är en enorm bedrift. Jag känner mig full av beundran inför denna kvinna!
Förutom hennes viktnedgång, är det också intressant att läsa om hur människor bemöter henne, hur vi tjocka tvingas klä oss i mönstrade toppar av dåligt snitt som bara gör saken värre och hur svårt det är att hålla fast vid sin plan när jobbiga saker händer i livet. Alla kan självklart läsa denna bok, men jag tror på fullast allvar inte att den går att riktigt förstå om man inte befinner sig , eller har befunnit sig, i Jennys utgångsläge.
Tack, för en inspirerande och hoppingivande bok, Jenny Dahlberg! Och tack också till min underbara väninna JHS som nu försöker hjälpa även mig att tappa kilon och börja ett mindre tjockt liv. Jag drömmer inte om korta jeanskjolar, men en topp på Noa Noa vore underbart!
belsassars dotter
Det är bara att erkänna, nuförtiden blir det en och annan deckare ... Men jag läser fortfarande bara de som omedelbart fängslar mig, alla andra lämnas tillbaka till biblioteket alternativt ställs olästa i hyllan hemma.
Belsassars dotter är Barbara Nadels första bok i serien om Çetin Ikmen där handlingen utspelar sig i Istanbul. Ikmen är en underlig typ - kortväxt, vresig, kedjerökande, storkonsument av alkohol men samtidigt en bildad familjefar till åtta barn och kärleksfull make till Fatma. Hans assistent Suleyman är också intressant - stationens snygging som inte vågar stå upp mot sin mor och nu riskerar att mot sin vilja bli bortgift med sin kusin. Intressant polispar dessa två!
Bokens mordhistoria utspelar sig i stadsdelen Balat där många gamla sefardiska judar levar. En av dessa, Leonid Meyer, hittas en dag mördad på ett tämligen brutalt sätt - någon har tvingat honom att svälja svavelsyra. I sin jakt på mördaren dras Ikmen in i en mystisk familj som lever som högreståndsryssar gjorde innan revolutionen 1918. Dessutom figurerar en gammal tysk fabriksägare som en gång avskedat Meyer, och dessutom är nazist, bland de misstänkta. Och så är det den där engelsmannen som dejtar en av kvinnorna i den mystiska familjen och alltid tycks vara i närheten när något händer. Det blir hela tiden allt mer uppenbart att detta mord handlar om något som hände för länge sedan i Ryssland och med starka kopplingar till den ryska tsarfamiljen.
Berättelsen griper tag i läsaren och man sugs in i den mystika stämningen, men vill verkligen veta hur allt hänger samman. Jag gillar verkligen Nadels sätt att skriva och forma karaktärer och jag kommer absolut att läsa fler böcker om kommissarie Ikmen.
det var då ...
På Västmanländskans blogg hittade jag den här roliga "Det var då"-utmaningen. Den handlar om vad man gjorde för 20, 15, 10 och 5 år sedan.
1988 - Slutade lågstadiet och började mellanstadiet. Flyttade till nya stad tillsammans med min familj. Vi trängde alla ihop oss i ett litet torp som vi rev under våren 1989 för att ge plats åt vårt nya hus. Ny stad betydde också ny skola och jag bytte från stor skola till lite byskola där det vara helt OK att hoppa hage på rasten och att knalla omkring i mysbyxor hela dagarna. En underbar tid!
1993 - Högstadietid. Fjortis. Var nog en typiskt tönt som inte hade kolla på modet och inte hängde med de riktigt coola människorna. Spanade på oåtkomliga killar och kollade upp deras adresser och telefonnummer för att sedan ändå aldrig ringa ... Nej, fjorton vill jag inte vara igen!
1998 - Bodde i Karlstad och läste min andra termin litteraturvetenskap. Älskade livet med första egna lägenheten och pengar på kontot varje månad. Fattar inte hur jag fick mitt studiebidrag att räcka till med tanke på hur mycket pengar jag spenderade på shopping och resor! På hösten kom jag in på lärarprogrammet och flyttade hem igen och fräschade upp flickrummet med nya, blårandiga tapeter.
2003 - Andra terminen på mitt första lärarjobb och andra halvåret i Sandviken. Trivdes alldeles utmärkt i denna lilla stad och minns med värme min underbara, söta, rara mentor LPJ som jag skrattade så mycket tillsammans med. Saknar henne ofta! 2003 blev jag också sambo med älsklingen och några månader efter att han flyttat in, packade vi våra saker och styrde kosan till Leksand.
Vad gjorde ni för 20, 15, 10 och 5 år sedan? Skriv gärna i kommentaren! Är ju lite nyfiken av mig ... :)
litterär norgeutflykt
Besökte också Oslos underbara litterära initivativ - Litteraturhuset. En ståtlig byggnad helt tillägnad texter, böcker, samtal - litteratur helt enkelt! Blev alldeles lyrisk när jag såg kaféets öppettidet - lördag till onsdag öppet till 03.30! Tänk att en sen kväll, när man inte kan sova, kunna promenera till Litteraturhuset, köpa sig en kopp te och sjunka ned i en av fönstersofforna och bara koppla av med en god bok. Eller, för oss som slutat gå på krogen, tänk vad fantastiskt att kunna tillbringa lördagsnatten tillsammans med andra boknördar. Att det dessutom finns en bokhandel i huset behöver jag kanske inte nämna ...
Älsklingen förstod inte riktigt min fascination utan knallade istället glatt vidare genom staden för att kolla in diverse skyltfönster. En boknörd och en dekoratör i samma förhållande - ja, herregud vilket underbart liv vi har! :)
