god jul
Julklapparna inslagna och väskorna packade. Nu gör vi oss redo för resan norrut och passar samtidigt på att önska er alla en riktigt god jul!
ingen julstress
Det är först nu, när föreläsningarna lyser med sin frånvaro och snön och kylan har kommit som jag inser att det faktiskt är jul. En vit jul! Härligt!
Startade dagen med ett träningspass (gäller ju att intala sig själv att man hinner komma i form till jul!), och gick sedan en sväng på stan i väntan på att få benen vaxade. Herregud, vad jag är glad över att vara klar med klapparna! Så mycket folk, så långa köer, så många påsar. Tror nog att julhandeln slår rekord i år igen - våga vägra krisen tycks vara parollen, och det är väl lika bra det!
Imorgon satsar jag nog på en avstressande dag i bästa julandan och laddar inför färden norrut den 23:dje. Första julen i Gävle. Undrar om de har en annan tomte där? Julmaten kommer i alla fall att smaka lika gott som alltid, för mor står, alldeles frivilligt, vid spisen.
det här är inte jag
Felicia är utbränd. Orkar knappt ta sig igenom dagarna, får panik av att gå in på ICA, glömmer viktiga dagar och förtränger måsten och plikter, undviker sina vänner. Får "lyckopiller" och betablockerare och försöker på något sätt fungera som mamma till sin femtonårige son. Det går sådär med alltihop och till sin egen mor säger hon ingenting om sin sjukdom.
Boken tar två timmar att läsa. Det är ett problem. Sidorna flyger iväg, och även om en viss förståelse för Felicias situation uppkommer så fördjupar boken aldrig problematiken. Det blir ytligt och tyvärr inte alls minnesvärt. Det finns så många perspektiv som inte tas upp, som inte går fram. Det märks att det är en journalist som skrivit texten (att kalla den roman känns inte rätt) och jag saknar en riktig författare, någon som kan förmedla alla små nyanser och nå hela vägen fram till läsaren. Kanske den befann sig i fyndlådan av en anledning?
kulörtvätt
Vi har fått renoverat i tvättstugan här på området. Större tvättavdelningar nu när torkskåpen flyttas in till varje enskild tvättavdelningen istället för att vara ute i den gemensamma avdelningen. Mangeln står kvar där ute i det gemensamma, lite ensam för det mesta, men några damer använder den flitigt. Jag beundrar dem. Har aldrig förstått hur denna maskin fungerar. Stoppade en gång in en handduk, men den kom aldrig ut igen, borttappad bland allt mangeltyg ... Jag tryckte på knappar, drog i tyget och gav slutligen upp - en handduk är trots allt inte hela världen.
Visst är det fint att ha fått lite uppfräschat, och egentligen skall man väl inte klaga ... men varför måste allt alltid målas i den obeskrivligt trista gul-vit-beige-kanske-finns-det-några-stänk-av-någon-annan-nyans-färgen? Varför kunde inte tvättstugan få bli en färgklick? En uppfriskande, färgsprakande och trivsam miljö att vistas i? Nu ser det åter en gång ut som vilken landstingskorridor som helst och jag tycker ibland att det är så tråkigt att bo i mellanmjölkens land. Tur då att människor i alla fall tillåter sig att bli lite färgglada till jul, med röda gardiner och flerfärgade ljusslingor. Än finns det hopp!
Visst är det fint att ha fått lite uppfräschat, och egentligen skall man väl inte klaga ... men varför måste allt alltid målas i den obeskrivligt trista gul-vit-beige-kanske-finns-det-några-stänk-av-någon-annan-nyans-färgen? Varför kunde inte tvättstugan få bli en färgklick? En uppfriskande, färgsprakande och trivsam miljö att vistas i? Nu ser det åter en gång ut som vilken landstingskorridor som helst och jag tycker ibland att det är så tråkigt att bo i mellanmjölkens land. Tur då att människor i alla fall tillåter sig att bli lite färgglada till jul, med röda gardiner och flerfärgade ljusslingor. Än finns det hopp!
pepparkakskalas
Oj, vad kreativiteten flödade i eftermiddags! Pepparkakshus av aldrig skådat slag tillverkades i köket av oss och våra vänner; det var till och med svårt att se själva pepparkakan under alla lager av kristyr och godis av alla de sorter. Pimpade pepparkakor i diverse olika former och storlekar hann vi också med för att sedan, sockerchockade och utmattade efter allt pyssel, avsluta med lite norsk karaoke - en toppendag helt enkelt!
i väntan på snön ...
... finns det ändå saker som gör att det känns som vinter och juletid. Vårt stammis-ICA gav oss en stor stor påse juleskum alldeles gratis, latten på biblioteket kan fås med kanelsmak, igår under lunchen kom luciatåget till matsalen och förgyllde tillvaron med vackra sånger, imorgon är det dags för det årliga pepparkaksbaket med vännerna och varje helg är det skidåkning och skidskytte på TV. Lite glögg i muggen och vinterstämningen är fullständig!
tiden det tar
Hanne Ørstaviks Tiden det tar inköptes i våras, men eftersom den utspelar sig i juletid har den fått ligga där i högen i väntan på december. Bokens jul är dock ingen drömjul, och trots att alla försöker hålla skenet uppe, är det tydligt att detta inte är en lycklig familj. Som en förklaring utspelar sig också större delen av boken ett antal år bakåt i tiden då huvudpersonen Signe som tonåring väntar på julen och julbaket, men hemma faller familjen sakta sönder, föräldrarna kan inte kommunicera med varandra, slagen hänger i luften samtidigt som fadern talar om kristna budskap och håller det ena familjemötet efter det andra.
Personligen tycker jag att det är synd att vi inte tas tillbaka till nutiden i slutet, en cirkelkomposition hade inte varit fel i detta fall. Trots det är boken läsvärd och stundtals svår att lägga ifrån sig.
(Som en liten parentes vill jag här skjuta in att den norska författarinnan Linn Ullmann är mycket läsvärd. En favorit!)
dags igen ...
Tentapluggar nu igen ... Kort kurs denna gång, så det är inte utan att det känns som att jag och mina kurskamrater jämt sitter i tentasalen. På torsdag skiver vi kursens tredje tenta, hoppas att det skall kännas lite bättre denna gång än vid förra tentatillfället.
I min "extrakurs" i socialpsykologi blev jag idag godkänd på en av de inlämnade hemtentorna och väntar med viss oro på besked om den andra hemtentan. Komplettering är i och för sig inte hela världen, men det innebär att jag måste läsa valda delar av Baumans bok igen och det är inte något jag ser fram emot ... Nåja, den dagen den sorgen och symbolisk interaktionism kan jag i alla fall lämna bakom mig!
tagit sprutan
Föll för grupptrycket och rättade mig i ledet - vaccinerad och klar. Det var många andra som också valt att följa myndigheterna uppmaning, satt nästan en timme och väntade på min spruta. Tur att en pocketbok följde med som sällskap (älsklingen smet undan med en ursäkt i sista stund ...) Hoppas nu slippa biverkningar, särskilt den onda armen.
sputnikälskling
Åh, vad det är mysigt med alla adventsljusstakar och adventsstjärnor i fönstren! Hemma har älsklingen fixat och donat i några dagar så nu har vi äntligen fått upp tavlor på väggarna - som en rosa kram känns hela rummet! Rosa är onekligen den bästa färgen! Belysningen är också förbättrad, så när kvällsmörkret sänker sig tänder vi alla röda lampor och bara myser! Varför använda vita glödlampor när det finns röda???
Självklart inbjuder miljö här hemma till läsning av skönlitteratur, och högen minskar sakta men säkert. Min tredje Murakami är precis utläst och jag blir bara mer och mer fascinerad av denne författare. Han berättar historier som ingen annan och liknelserna och metaforerna är verkligen i en klass för sig. Eller vad sägs om "det kändes precis som om jag hade svalt en mulen himmel"? Sputnikälskling handlar om K (ja, jag kunde inte heller låta bli att tänka på Kafka) och hans väninna Sumire som han i hemlighet känner åtrå till. Sumire har författardrömmar, men lyckas aldrig riktigt slutföra sina romanprojekt. Så träffar hon affärskvinnan, Myu, och blir både kär och erbjuden ett jobb. Myu tar med sig Sumire på en Europaresa, men den slutar inte riktigt som det var tänkt. Sumire försvinner spårlöst.
Som alltid med Murakami befinner sig berättelsen i flera världar och vad han egentligen vill ha sagt går mig förbi, det gör det alltid, men jag gillar det för det utmanar tanken. Slutet är aldrig helt givet, vilket gör att man kan återvända till berättelsen och fundera på den igen och igen. På önskelistan står nu Fågeln som vrider upp världen och jag erkänner mig härmed Murakamifrälst.
Självklart inbjuder miljö här hemma till läsning av skönlitteratur, och högen minskar sakta men säkert. Min tredje Murakami är precis utläst och jag blir bara mer och mer fascinerad av denne författare. Han berättar historier som ingen annan och liknelserna och metaforerna är verkligen i en klass för sig. Eller vad sägs om "det kändes precis som om jag hade svalt en mulen himmel"? Sputnikälskling handlar om K (ja, jag kunde inte heller låta bli att tänka på Kafka) och hans väninna Sumire som han i hemlighet känner åtrå till. Sumire har författardrömmar, men lyckas aldrig riktigt slutföra sina romanprojekt. Så träffar hon affärskvinnan, Myu, och blir både kär och erbjuden ett jobb. Myu tar med sig Sumire på en Europaresa, men den slutar inte riktigt som det var tänkt. Sumire försvinner spårlöst.
Som alltid med Murakami befinner sig berättelsen i flera världar och vad han egentligen vill ha sagt går mig förbi, det gör det alltid, men jag gillar det för det utmanar tanken. Slutet är aldrig helt givet, vilket gör att man kan återvända till berättelsen och fundera på den igen och igen. På önskelistan står nu Fågeln som vrider upp världen och jag erkänner mig härmed Murakamifrälst.
tjoflöjt-varning
Helt oväntat klarade jag tentan i personlighetspsykologi! Med 1.5 poäng! Känner nästan för att, i bästa Nesser-anda, brista ut i ett rungande tjoflöjt! Stort, lättat, leende på läpparna ikväll!
harem
Ännu en bok med min favoritkommissarie Cetin Ikmen i huvudrollen. Denna gång är det mordet på en ung kvinna, väninna till Cetins dotter, som är utgångspunkten och precis som vanligt tas vi med på en resa genom Istanbuls närmast mytiska gränder och bostadsområden och kopplingarna till Turkiets historia är påtagliga. Hollywood och maffian är viktiga ingredienser i berättelsen och på privatplanet får Cetin denna gång vara tonårsförälder på egen hand med en spirande kärlekshistoria mellan dottern och en ung man att förhålla sig till.
Jag älskar det! Barbara Nadels femte bok om den säregna kommissarien är i nivå med den första i serien och nu vill jag kasta mig över nästa bok i serien!
poet i peru
Varje gång som jag går ut ur universitetsbiblioteket fastnar min blick på bokryggen till Poet i Peru. Den lockar mig inte alls, och uppenbarligen inte någon annan heller, men den har blivit som en riktmärke. När Poet i Peru varit synlig är dagens studier över och en lugn kväll kan inledas. Den dagen Poet i Peru är utlånad kommer mina cirklar att rubbas.
strandsommar
Shreve är alltid lika pålitligt! Välskrivet och med hållbara historier - ett säkert kort för en bra läsupplevelse!
Nu var det ett tag sedan jag läste ut Strandsommar, men en av de saker jag verkligen minns med bok är lugnet, det finns nog lojt över hela berättelsen som gör den helt oemotståndlig, trots att själva handlingen inte är särskilt unik.
Sydney, som hunnit med att gifta sig, skilja sig och bli änka redan vid tjugonio års ålder, arbetar en sommar som privatlärare åt tonårsdottern vars familj har ett sommarhus i New Hampshire. Sönernas ankomst gör spänningarna i familjen påtagliga, men trots det kan kärlek spira, åtminstone verkar det så på ytan.
solen!
Vet att det är lite fånigt att blogga om väder, men efter flera veckor med grådis och småregn känner jag mig så barnsligt lycklig över att se solen! Rena glädjeterapin! Kanske inte ens behöver gå in på Fritidsresors hemsida idag och drömma mig bort!
