solen!

Vet att det är lite fånigt att blogga om väder, men efter flera veckor med grådis och småregn känner jag mig så barnsligt lycklig över att se solen! Rena glädjeterapin! Kanske inte ens behöver gå in på Fritidsresors hemsida idag och drömma mig bort!
hey dolly
Hey Dolly av Amanda Svensson läste jag ut för ett bra tag sedan, men jag har av någon anledning glömt bort att blogga om den. Rolig var den i vilket fall!
Dolly, döpt efter en viss countrystjärna, är en härligt rapp ung kvinna med tråkig pojkvän, vänner som är lite störda och syskon med bullerbysyndrom. Tur att rockstjärnan och Marvin finns! En aning cynisk och så där härligt småelakt tittar hon på sin omvärld och sin samtid, samtidigt som hon också är rätt känslosam. Jag läste boken med ett stort leende på läpparna och försökt desperat komma på vem Jens Lekman är ...
bättring utlovas
Förra delkursen krävde en hel del så bloggandet har blivit en aning eftersatt, men bättring lovas. Skrev tenta i fredags (den blir det garanterat omtenta på!) och sliter nu med en försenad hemtenta i socialpsykologi, men bara den är klar så kommer jag nog igång med bloggandet igen. Har ett par böcker som jag inte kommenterat, och som jag nästan glömt vad jag tyckte om ...
du och jag, marie curie
Du och jag, Marie Curie av Annika Ruth Persson var för något år sedan en August-nominerad ungdomsbok som under årets bokmässa förpassats till en av fyndlådorna - vilket öde!. Lagom tjock för en dags läsning när ryggen åter en gång strejkar och jag, som i vanliga fall inte brukar gilla ungdomsböcker, tyckte på det stora hela att den funkade riktigt bra.
Jenny, 15 år, bestämmer sig för att skriva dagbok med Marie Curie som tänkte läsare. Hon lovar att bara skriva om viktiga saker, strålning, genier och sådant, men det blir inte så. Det blir inte så mycket skrivande alls, för det händer så mycket runt omkring Jenny. Hon blir tillsammans med Filippa, är förälskad, förkrossad och förlorad. Hon hittar nya vänner, upptäcker poesi och spelar fotboll, väldigt mycket fotboll.
Tonårsförvirring när det skildras som bäst!
djävulen i spegeln
En deckare funkar alltid som verklighetsflykt tänkte jag och tog mig an Djävulen i spegeln av Lesley Horton. Min första av henne, och jag får väl erkänna att den inte håller samma klass som t ex Peter Robinsons böcker, men hyfsad var den i vilket fall. Att det finns några lösa trådar kvar när boken är utläst är dock ett störande moment (liksom den stundtals slarviga översättningen ...). Personerna är trovärdiga (vilket inte alltid är fallet i denna genre) och Horton gör ett gott jobb med att skildra de motsättningar som finns mellan olika samhällsgrupper.
Handlingen tar sin början när en ung flicka hittas mördad vid en gammal offerplats utanför staden Bradford. Ju mer kriminalarna undersöker fallet desto mer komplicerad blir flickans bakgrund. Även andra personer i hennes närhet visar sig ha ett allt annat än fläckfritt förflutet och vem som dödat flickan är länge en öppen historia.
ibland blir det rätt
Den nuvarande delkursen kryllar av små inlämningsuppgifter. "Skriv en sida om det eller det och glöm inte att reflektera". "Gör en gruppuppgift och glöm inte att reflektera". Passar mig rätt bra med den här typen av uppgifter, även om jag kanske inte lägger ned hela min själ i dem ...
Alla dessa inlämningar har också fått mig än mer övertygad om att jag och min kollegor gör rätt när vi "tvingar" våra elever att skriva analyser, rapporter och andra inlämningsuppgifter och uppmuntrar dem till att självständigt reflektera. Det är nödvändigt och ju mer träning de får på gymnasiet ju lättare blir det för dem på universitetet, men säkert även på andra utbildningar och inom yrkeslivet. Det är inte utan att man ger sig själv en klapp på axeln och känner sig lite lyckad! Så till er som sliter ert hår så här i rättningstider säger jag bara: Keep up the good work!
on the road again ...

Efter en slapp tisdagseftermiddag i Gävle, tog jag och mor tåget till Sundsvall på onsdagen för lite shopping. Första gången någon av oss var i Sundsvall, men vi blev positivt överraskade både av att staden var så vacker och över att det fanns så mycket butiker (vi trodde alla hade flyttat ut till Birsta). En tröja var allt som följde med mig hem, men mor bar på fler kassar.

Torsdagen inledde jag något överambitiöst med vattengympa kl 07.00 för att sedan på eftermiddagen åka på födelsedagskalas hos storebror med smörgåstårta, munkar och kakor - mums! Jag är verkligen ett kakmonster! Skulle nog utan större problem kunna sluta äta godis, men kakor och muffins är svårare ... Älsklingen kom också på snabbvisit på torsdag kväll och fortsatte sedan till Hudiksvall på fredag morgon.

Lördag och dags för avfärd mot Fagersta och vår årliga julträff, i år förlagd lite tidigare eftersom två av vännerna väntar barn och skall föda barn i början av december, åtminstone var det planerat så ... nu var det vissa som hade lite bråttom ... MM födde sin och BPM:s lille son för drygt en vecka sedan ... Bara roligt, för nu fick vi träffa den lille guldklimpen! Pytteliten och ursöt!
Efter en natt i Ludvika, rullade tåget hemåt igår eftermiddag och efter en obligatorisk tågförsening landade jag i min egen säng. Egna sängen är aldrig så skön som när man sovit på luftmadrass och bäddsoffa några dagar!
i närheten av solen
Bokens nav är huvudpersonens bokcafé där hennes stamkunder, vänner och en hemlös kvinna samlas och tillsammans upplever de alla en sommar fylld av mer eller mindre omvälvande händelser. Huvudpersonens sommar är den rörigaste med föräldrar vars äktenskap efter många år nu är på väg att raseras och mammans psykiska problem driver pappan till våldsamma handlingar.
Det är inte en fantastisk berättelse, jag kommer troligen att ha glömt den om en månad. Tidsfördriv, med lite svart humor. Boken är utgiven på Normal förlag, som i vanliga fall brukar överraska positivt, men i denna debutroman känns de homosexuella dragen mest som en efterhandskonstruktion för att få boken utgiven på just det förlaget, de saknar sammanhang och tillför inte berättelsen någonting och sådant irriterar mig alltid.
Satsar nu på läsning av deckare på tågresorna under nästa vecka. Besök i Gävle, Sundsvall och Fagersta står på schemat och besök hos både familj och vänner och dessutom lite shopping skall hinnas med. Kurslitteraturen får följa med för syns skull ...
mitt liv i titlar
Besvara frågorna genom att använda titlar från böckerna i din bokhylla.
Är du man eller kvinna?
Beskriv dig själv
Hur mår du?
Beskriv stället du bor på
Vart skulle du vilja resa?
Beskriv din bästa vän
Mig äger ingen
Vilken är din favoritfärg?
Hurdant väder är det just nu?
Vilken är din favoritårstid?
Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta?
Vad betyder livet för dig?
Hurdant är ditt parförhållande?
Vad är du rädd för?
Dagens aforism
Vilket råd skulle du vilja ge?
Gå, älska!
Hur skulle du vilja dö?
Ditt motto
lättnadens suck

Jag klarade första psykologitentan! Hurra! Å andra sidan var alla som skrev godkända, så bedriften är väl inte överdrivet stor, men skönt ändå! Nu är det bara att hålla tummarna för att hemtentan i socialpsykologi också blir godkänd.
Båda kurserna är intressanta, men psykologin vinner i längden. Min plan var att läsa 60 hp psykologi och 30 hp socialpsykologi detta läsår, men efter en del funderande blir det inte riktigt så. Ändrade mina planer och istället för att läsa 15 hp socialpsykologi även i vår blir det istället en extra psykologikurs med det tilltalande namnet Livet och döden. Kunde inte motstå! Har alltid varit fascinerad av människors tankar och idéer kring döden, så varför inte skaffa sig lite hp inom området?
vardagslunk
Läser kurslitteratur, lyssnar på föreläsningar, tittar lite på TV, försöker läsa flera skönlitterära böcker samtidigt, men ingen lockar (vilket är otroligt irriterande!), simmar några längder i bassängen några gånger i vecka. Ja, just nu händer det inte särskilt mycket som ni förstår.
Ser därför fram emot kvällens fransk-algeriska dansuppvisning i konserthuset. En ny upplevelse är precis vad som behövs nu när höstrusket dragit in.
och av årets nobelpristagare ...
det där med personlighet ...

Delkurs två har nu dragit igång - personlighetspsykologi är det som gäller i sex veckor framöver. Verkar redan mycket mer intressant än introduktionskursen.En aning flummigt är det dock (vilket kanske får en humanist som jag att känna sig lite mer hemma ...) och vi har efter två föreläsningar inte riktigt kunnat enas om vad personlighet är ...
Den här typen av psykologi känns mer tillämpbar i verkliga livet och i kommande undervisning, vilket gör att det känns mer motiverande att läsa. Till min stora fasa har det dock visat sig vara cirka 1500 sidor på krånglig engelska som skall läsas in, så det är med skräckblandad förtjusning som jag tar mig an denna delkurs. Min förmåga att läsa på engelska kommer sannerligen att vara förbättrad efter två terminers psykologistudier! Men att läsa skönlitteratur på engelska tänker jag inte börja med, lite avkoppling måste hjärnan ha! :)
odjuret med två ryggar
Fjortonåriga Sarah inleder en sexuell relation med sin engelsklärare Mr Carr och snart utvecklas relationen till besatthet, och den blir allt mer brutal. När så Mr Carr tvingas att flytta från staden kan Sarah inte hantera det och försöker fylla tomrummet efter Mr Carr med den ena sexuella förbindelsen efter den andra, ofta handlar det bara om ett ligg för stunden. Åtta år senare kommer Mr Carr tillbaka och relationen återupptas. Brutal, destruktiv, passionerad, vansinnig och, åtminstone enligt dem själva, fylld av kärlek. Förutom Mr Carr så finns också Jamie i Sarahs liv. Jamie är vännen som alltid ställer upp och älskar Sarah av hela sitt hjärta och sörjer att han inte kan dela sitt liv tillfullo med henne.
Det är i princip sex i tre hundra sidor, ofta rätt motbjudande, och liknar inget jag läst förut. Jag kan inte ens säga om det är bra eller dåligt, men på något sätt sugs jag in i berättelsen och vill verkligen läsa ut den i ett sträck.
pepparkakshuset
Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen är första boken i vad som skall bli en trilogi kallad Hammarbyserien. Inom några veckor sker ett antal mord i mellansverige och först är det ingen som ser någon koppling trots att alla som mördats är lika gamla. I boken får vi detaljerade beskrivningar av morden via mördarens egna dagböcker och vi får följa en människa som fått sitt liv förstört redan som barn. Men gör det honom till mördare?
Boken slutar öppet, eftersom en fortsättning följer och jag kommer att läsa den också. Det är inget litterärt mästerverk, inte ens bäst i sin genre, men trots det enkla språket finns det något i handlingen som gör att jag gillar boken och faktiskt ser fram emot del två (som jag hoppas redan har kommit ut i pocket).

