just nu ...
... läser jag reflektioner kring diverse religioner utifrån diverse olika vinklar, hemtentor om utvecklingspsykologi, ett otal sent inkomna uppgifter såsom bokanalyser, hemtentor om minnet och ett och annat referat. Imorgon anländer också trettioen texter om hjältar och hjältinnor. Förhoppningvis läsvärda. Förhoppningsvis ...
Ja, det är alltså slutet på terminen och betygssättningstider, men trots allt hinner jag också med lite deckarläsning, dagdrömmar om nästa veckas resa till Zürich samt lite vindrickande med min roliga kollegor. Ja, vindrickandet ägnar vi oss självklart åt på kvällstid ... :)
Ja, det är alltså slutet på terminen och betygssättningstider, men trots allt hinner jag också med lite deckarläsning, dagdrömmar om nästa veckas resa till Zürich samt lite vindrickande med min roliga kollegor. Ja, vindrickandet ägnar vi oss självklart åt på kvällstid ... :)
när du gör som jag vill
Den allra, allra sista hyllvärmaren har nu blivit läst, eller åtminstone skummad. Tjoho! Firar med att göra mig en extra stor latte och försjuker i en bibliotekslånad deckare.
Henrik Fexeus När du gör som jag vill - en bok om påverkan är lättsamt skriven med ett tilltal som borde passa en yngre publik (typ mina elever alltså). Ett stort plus för de så kallade pysslen som jag faktiskt roade mig med att göra och bokens alla tydliga exempel som förklarar och tydliggör psykologiska termer som priming. Har man sett hans program Hjärnstorm eller har goda insikter i butikskommunikation och marknadsföring (tack, Älsklingen!) bjuder dock boken inte på några överraskningar. Jag kände en viss mättnad ganska tidigt i läsningen, vilket knappast är det bästa betyget. Får nog konstatera att Fexeus gör sig bättre i TV än i skrift.
Henrik Fexeus När du gör som jag vill - en bok om påverkan är lättsamt skriven med ett tilltal som borde passa en yngre publik (typ mina elever alltså). Ett stort plus för de så kallade pysslen som jag faktiskt roade mig med att göra och bokens alla tydliga exempel som förklarar och tydliggör psykologiska termer som priming. Har man sett hans program Hjärnstorm eller har goda insikter i butikskommunikation och marknadsföring (tack, Älsklingen!) bjuder dock boken inte på några överraskningar. Jag kände en viss mättnad ganska tidigt i läsningen, vilket knappast är det bästa betyget. Får nog konstatera att Fexeus gör sig bättre i TV än i skrift.
lite nya bloggar
Har uppdaterat min länklista med några nya bloggar som jag följer och tagit bort ett par bloggar som verkar ha somnat in. Alla är inte bokbloggar, men ombyte förnöjer som bekant och allt i livet är ju (konstigt nog) inte böcker.
Renovationary Road - inredning, trädgård, pyssel och vardagsliv
Hyllan - bokblogg med många bra boktips i varierande genrer.
Boktok73 - nystartad finlandssvensk bokblogg.
Kafka på jobbet - bokblogg nominerad till 
White Trash of the Day - rolig blogg som driver med svenssonföreteelser.
främlingen
Ett av mina allra starkaste litterära minnen är första gången jag läste Albert Camus Främlingen. Eller jag läste den inte, jag lyssnade på den. Hade lånat den som ljudbok på biblioteket i min hemstad. Kassettbandsversion och gammal freestyle. Det här var på våren 1998 och CD-versionen hade inte kommit till landsbygdsbiblioteket. Nedsjunken i ett säte bak i bussen på väg genom de mellansvenska skogarna till min studieort Karlstad lyssnade jag till Krister Henriksson som mästerligt läste upp Främlingen. Jag var helt trollbunden. Vill absolut inte sluta lyssna. Jag tycker fortfarande det är en helt otroligt bra bok och igår när jag krasslig och eländig låg hemma i sängen sträckläste jag den med förtjusning, men kanske att jag ändå saknade Henrikssons röst.
Har ni inte läst den, gör det. Har ni läste den, läs om den. Den håller. En verklig klassiker.
en beställning på väg
Efter en sms-konversation med övervakaren av köpstoppet, även känd som Älsklingen, där jag kanske putsade sanningen lite och sa att det bara är en hyllvärmare kvar när det egentligen är två (vem räknar facklitteratur?), har jag nu äntligen fått tillstånd att klicka hem en beställning från Bokus. Himmelrike! Kändes nästan högtidligt med tanke på att inte en enda bok har köpts hittills i år. Riktigt längtar efter att få gå och hämta ut paketet! Det kommer säkert att bli mycket svårt att välja första bok att läsa för den här gången har jag bara beställt sådant som jag verkligen sett fram emot att läsa. Förhoppningsvis blir läsningen mycket roligare nu!
Hyllvärmarutmaningen har dock inte enbart varit av ondo utan jag lärt mig att vara mer restriktiv med mina inköp och att det faktiskt inte är hela världen att låna böcker på biblioteket. Särskilt inte när man bor i en etta och utrymmet för böcker trots allt är begränsat ... :)
plötsligt händer det ...
... hyllvärmarna tar slut. Ja, inte riktigt än men jag har sparat en godbit till sist - Camus Främlingen. Den nya översättningen är värd en chans så den skall jag sätta tänderna i härnäst. Kvar finns också en av Fexeus populära böcker om psykologi, men den har jag väl inte tänkt läsa från pärm till pärm direkt.
Imorgon under striden, tänk på mig av Javier Marías (inköpt enbart på grund av den ofattbart vackra titeln) och Lördag av Ian McEwan har jag försökt mig på oräkneliga gånger. I båda fallen vill jag verkligen tycka om böckerna, jag vill ta mig igenom dessa sidor av välskriven litteratur, gräva mig upp ur hålet av lättsamhetsläsning, men jag orkar inte. Sida upp och sida ner av ingående beskrivningar av i ena fallet en man som under natten sett ett brinnande flygplan på väg att krasch mitt i London och hans fortsatta upplevelser under lördagen och i det andra fallet lika ingående beskrivningar av en man i Madrid som följer med en kvinna hem men kvällen blir inte riktigt som det var tänkt för kvinnan dör och mannen i fråga drivs av sina skuldkänslor till att ständigt hålla sig i närheten av kvinnans familj. Jag får vänta tills jag befinner mig i en annan livsfas eller något sådant. Förr eller senare blir de utlästa på riktigt, i alla fall Marías bok.
Några reafynd av det mer facklitterära slaget har jag också gett en chans. Salvekvick och kvacksalveri av Simon Singh och Edzard Ernst är något av en storsäljare och jag kan förstå varför eftersom alternativmedicin är en mångmiljonindustri. Jag ägnar mig rätt lite åt alternativmedicin, men är långt ifrån lika skeptiskt inställd till dessa behandlingsmetoder som Singh och Ernst. Jag tycker däremot att det är bra med en kritiskt granskande bok i populärvetenskaplig tappning eftersom de vetenskapliga beläggen för dessa metoder för det mest är rätt skrala. Jag har bara läst lite här och var och tycker nog att de historiska avsnitten är mest intressanta.
Inkamästarnas arv av Anna E. Southerington. Vad fick mig att köpa denna bok? Måste ha varit att den kostade tio kronor (vilket kanske snarare borde ha avskräckt, men ni vet hur det är ...). Måste ha varit i en stund av dåligt samvete för att jag inte kan något om gamla indianrikens kosmologi. Har jag då lärt mig något nytt? Ja, eftersom jag inte kunde något alls innan. Har jag läst boken med stor entusiasm från pärm till pärm? Nej, eftersom författaren är en nyfrälst vit kvinna som vill återuppväcka en gammal schmansk tradition. Kommer jag att skänka bort boken vid nästa flytt? Ja, men visst, med glädje! Om någon är spekulant redan nu så hör av er, jag skickar den omgående med posten. :)
Imorgon under striden, tänk på mig av Javier Marías (inköpt enbart på grund av den ofattbart vackra titeln) och Lördag av Ian McEwan har jag försökt mig på oräkneliga gånger. I båda fallen vill jag verkligen tycka om böckerna, jag vill ta mig igenom dessa sidor av välskriven litteratur, gräva mig upp ur hålet av lättsamhetsläsning, men jag orkar inte. Sida upp och sida ner av ingående beskrivningar av i ena fallet en man som under natten sett ett brinnande flygplan på väg att krasch mitt i London och hans fortsatta upplevelser under lördagen och i det andra fallet lika ingående beskrivningar av en man i Madrid som följer med en kvinna hem men kvällen blir inte riktigt som det var tänkt för kvinnan dör och mannen i fråga drivs av sina skuldkänslor till att ständigt hålla sig i närheten av kvinnans familj. Jag får vänta tills jag befinner mig i en annan livsfas eller något sådant. Förr eller senare blir de utlästa på riktigt, i alla fall Marías bok.
Några reafynd av det mer facklitterära slaget har jag också gett en chans. Salvekvick och kvacksalveri av Simon Singh och Edzard Ernst är något av en storsäljare och jag kan förstå varför eftersom alternativmedicin är en mångmiljonindustri. Jag ägnar mig rätt lite åt alternativmedicin, men är långt ifrån lika skeptiskt inställd till dessa behandlingsmetoder som Singh och Ernst. Jag tycker däremot att det är bra med en kritiskt granskande bok i populärvetenskaplig tappning eftersom de vetenskapliga beläggen för dessa metoder för det mest är rätt skrala. Jag har bara läst lite här och var och tycker nog att de historiska avsnitten är mest intressanta.
Inkamästarnas arv av Anna E. Southerington. Vad fick mig att köpa denna bok? Måste ha varit att den kostade tio kronor (vilket kanske snarare borde ha avskräckt, men ni vet hur det är ...). Måste ha varit i en stund av dåligt samvete för att jag inte kan något om gamla indianrikens kosmologi. Har jag då lärt mig något nytt? Ja, eftersom jag inte kunde något alls innan. Har jag läst boken med stor entusiasm från pärm till pärm? Nej, eftersom författaren är en nyfrälst vit kvinna som vill återuppväcka en gammal schmansk tradition. Kommer jag att skänka bort boken vid nästa flytt? Ja, men visst, med glädje! Om någon är spekulant redan nu så hör av er, jag skickar den omgående med posten. :)
med livet framför sej
Det är inte direkt någon hemlighet att jag läser väldigt få klassiker och det händer väl titt som tätt att tankar som borde, måste, skulle dyker upp, men för det mesta går dessa tankar att bota med en deckare eller annan lättläst litteratur. :) Bland hyllvärmarna fanns i alla fall en modern fransk klassiker som jag nu läst med rätt stor behållning - Med livet framför sej av Émile Ajar (eller ja, Romain Gary som han egentligen heter).
Momo, en ung pojke och bokens huvudkaraktär, tar oss med på en tur genom hans värld som kryllar av prostituerade, sutenörer och en rad charmiga karaktärer som transvestiten Madame Lola, en tidigare senegalesisk boxare, som hjälper Momo att ta hand om den allt sjukare Madame Rosa. Momo är nyfiken och omtänksam och han gör allt för Madame Rosa, som tagit hand om honom och en rad andra horungar, och han hjälper henne genom hennes långdragna och sorgliga dödsprocess.
Det stora behållningen med boken är karaktärerna i det mångkulturella kvarter där Momo har sin hemvist och Momos ständiga flöde av ord. Inte sällan pratar han om saker han inte riktigt förstår, men så är han ju bara en pojke med ett stort ansvar i en stundtals rätt förvirrande värld.
Momo, en ung pojke och bokens huvudkaraktär, tar oss med på en tur genom hans värld som kryllar av prostituerade, sutenörer och en rad charmiga karaktärer som transvestiten Madame Lola, en tidigare senegalesisk boxare, som hjälper Momo att ta hand om den allt sjukare Madame Rosa. Momo är nyfiken och omtänksam och han gör allt för Madame Rosa, som tagit hand om honom och en rad andra horungar, och han hjälper henne genom hennes långdragna och sorgliga dödsprocess.
Det stora behållningen med boken är karaktärerna i det mångkulturella kvarter där Momo har sin hemvist och Momos ständiga flöde av ord. Inte sällan pratar han om saker han inte riktigt förstår, men så är han ju bara en pojke med ett stort ansvar i en stundtals rätt förvirrande värld.
gamarna
Jag säger det på en gång - jag tyckte verkligen inte om den här boken. Lyssnade ändå igenom den för att jag varit alldeles för trött många kvällar för att orka hålla upp en bok. Istället för TV kan man säga.
Saker jag stör mig på:
1. Huvudkaraktären, Sanna Wrede. Hon är liksom inte trovärdig. Varken motbjudande eller tilltalande, bara ... tröttsamt ointressant.
2. Att huvudpersonen är författare. Ibland funkar det med en författare som huvudkaraktär, men då skall det liksom finnas en anledning till det, inte bara kännas som att bokens författare inte orkade hitta på ett annat yrke till sin huvudkaratär. Kanske är det Küchens sätt att ge hela förlagsbranchen en känga? Finns garanterat bättre forum för detta ...
3. De politiskt korrekta bisexuella inslagen som inte fyller någon som helst funktion utan bara finns där för att "lite sex piggar ju alltid upp berättelsen". Det är en sanning som inte är en sanning och som bara dumförklarar läsaren. Missförstå mig rätt, jag om någon är för att heteronormativa mönster bryts men skall det göras så skall det var uppriktigt och ärligt och inte för vad som enbart framstår som politisk korrekthet. Egentligen fyller ingen av de avsnitt där Sanna Wrede fylls av passion (för det finns några män som också väcker hennes lust) någon funktion, men vad skulle berättelsen annars krydddas med?
4. Hela berättelsen egentligen eftersom den, precis som huvudkaratären, inte är trovärdig. Eller ja, det kanske den är egentligen, men den håller liksom inte måttet i sin genre. Brotten i sig är inte heller särskilt intressant skildrade och dessutom slarvas offren liksom bort i ivern att ge Sanna Wrede en framträdande roll.
5. De politiska undertonerna. Eller undertoner och undertoner. I ärlighetens namn hade det varit bättre att Maria Küchen skrivit ett debattinlägg istället för en krystad deckarhistoria i bostadsrättsmiljö.
Finns det då något jag gillar? Ja, den lyssningsvärda inläsningen av Eva Röse. Men det är också allt.
eskil - riddaren av syrénbersån
Vill inte ens räkna på hur många timmar jag jobbat de två senaste veckorna, men lite (med betoning på lite) läsning innan jag utmattad somnat på kvällarna har jag ändå hunnit med även om jag inte hunnit skriva om böckerna här på bloggen. Nu när betygen är satta hoppas jag förstås hitta mer lästid och mer tid för avkoppling.
Gunilla Linn Perssons Eskil - riddaren av syrénbersån är en verklig pärla som delvis skildrar baksidan av det hyllade femtiotalet (institutioner, trångsynhet, kvarlevande nazi-sympatier etc.) samtidigt som det är en varm berättelse om en familj som kämpar och gläds åt sin lilla gosse, trots att det inte blev som det var tänkt.
Karl-Astrid och Bernhard har upplevt många missfall men så, en bit över fyrtio, blir Karl-Astrid åter gravid och den här gången får hon behålla barnet. Hon tänker sig in i hur allt skall bli när Birger föds. Men när pojken väl föds visar det sig att han, med femtiotals termer uttryckt, är mongolid och hon uppmanas att lämna bort honom. Karl-Astrid vägrar, döper honom till Eskil, för det blev ju ingen Birger som det var tänkt, och tar med honom hem. Livet som familj tar sin början och det är inte alltid så lätt, men kärleken är stark.
Gunilla Linn Perssons Eskil - riddaren av syrénbersån är en verklig pärla som delvis skildrar baksidan av det hyllade femtiotalet (institutioner, trångsynhet, kvarlevande nazi-sympatier etc.) samtidigt som det är en varm berättelse om en familj som kämpar och gläds åt sin lilla gosse, trots att det inte blev som det var tänkt.
Karl-Astrid och Bernhard har upplevt många missfall men så, en bit över fyrtio, blir Karl-Astrid åter gravid och den här gången får hon behålla barnet. Hon tänker sig in i hur allt skall bli när Birger föds. Men när pojken väl föds visar det sig att han, med femtiotals termer uttryckt, är mongolid och hon uppmanas att lämna bort honom. Karl-Astrid vägrar, döper honom till Eskil, för det blev ju ingen Birger som det var tänkt, och tar med honom hem. Livet som familj tar sin början och det är inte alltid så lätt, men kärleken är stark.
liten söndagsenkät
Precis som Bokstävlarna känner jag mig alldeles för seg för att skriva något klokt om helgens läsning, så jag fyller i den lilla söndagsenkäten istället.
Helgens…
Helgens…
…roligaste: finalen i ESC och det tillhörande intensiva sms-tyckandet med kära syster och lilla mamma.
...tråkigaste: den där eländiga rättningshögen ...
…godaste: chokladpralin med någon slags fikonfyllning och det vita vinet.
…läsning: Eskil - riddaren av syrénbersån av Gunilla Linn Persson (recension kommer).
…lyssning: ja, ESC-finalen så klart ... och ja, jag gillade faktiskt låten som vann.
jag skulle vara din hund
Åh, vilken njutning det var att läsa Annelie Jordahls Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Bara titeln i sig är så vacker att jag nästan blir tårögd.
Det är verkligen med värme som Jordahl skildrar den livslånga och omöjliga kärleken mellan Ellen Key och godsägaren Urban Feilitzen. Konvenansen och Urbans kärlek till sina barn hindrar dem från att leva ett liv tillsammans och de lever därför båda i en slags livssorg där arbetet som kritiker är det enda som legitimt för dem samman. Jag känner verkligen med dem båda och även om breven i boken är fiktiva berör de mig på samma sätt som om de vore verkliga. Boken håller mig fängslad ända till slutet när Ellen på äldre da'r lever på Strand tillsammans med sin hushållerska Malin. Inte heller det en helt okomplicerad relation.
och tolv poäng går till ...
Ikväll inleds årets bästa vecka - schlagerveckan! Första semifinalen ikväll, andra på torsdag då Sveriges bidrag skall förföra europeiska teleröstare och på lördag är det stor final. Har i sedvanlig ordning inte sett eller hört något av bidragen innan, men för spänningens skull ska jag tippa en vinnare. Hmmm ... tänka, tänka, tänka ...
I år vinner ... (trumvirvel) ... Schweiz så klart!
Till nästa år skall jag se till att ha köpt Peter Tai Christensens bok Schlagerbög för att komma i stämning och på alla sätt få en schlagervecka.
PS: Behöver jag säga att jag dagen till ära satsade på rosa nagellack? :) DS.
I år vinner ... (trumvirvel) ... Schweiz så klart!
Till nästa år skall jag se till att ha köpt Peter Tai Christensens bok Schlagerbög för att komma i stämning och på alla sätt få en schlagervecka.
PS: Behöver jag säga att jag dagen till ära satsade på rosa nagellack? :) DS.
marley och jag
Struntade högst medvetet i jobbet denna helg och ägnade mig istället åt nonsensläsning i solen istället. Marley och jag: livet och kärleken med världens värsta hund av John Gorgan fick mig att le och fly verkligheten för en stund. I kombination med lite oplanerad live-jazz på en av stadens uteserveringar blev det en skön söndag.
När Grogan och hans fru ser Marley, den söta lilla labradorvalpen, är det kärlek vid första ögonkastet och de bestämmer sig för att bli stolta hundägare. Marley är dock inte riktigt som vanliga hundar. Han är minst sagt hyperaktiv och håller sin husse och matte ständigt sysselsatta med att reparera diverse skador som hans ständigt viftande svans ställer till med. Marley fortsätter vara lika aktiv genom hela sitt liv, men ändå blir han en älskad familjehund.
Boken handlar lika mycket om Grogans vanliga familjeliv med jobb och barn som om hunden, men utan Marley skulle detta ha varit en helt ointressant bok. Jag lider verkligen med familjen när Marley efter tretton år går till de sälla jaktmarkerna och minns med gråten i halsen när min egen högt älskade beagle sorgligt nog gick bort. Det förvånar mig ända fram till slutet att detta är en internationell bästsäljare, men jag gissa mig till att det är gråten i halsen på slutet som är förklaringen.
karismakoden
Karismakoden av Eva Kihlström är en typisk skumma-igenom-bok. Personligen tycker jag inte att ordet karisma är det mest välvalda eftersom detta i mångt och mycket faktiskt bara är en lättsam grundkurs i retorik och i min värld krävs något mer än en hyfsat god talare för att kunna prata om en person med karisma. Jag är i ärlighetens namn inte så säker på att karisma är något man kan lära sig. En del bra tips förmedlas i boken, men när den går över till att ge råd om hur man blir "en social vinnare" tappar boken fokus och det blir för mycket grundkurs i minglande istället. Naturligtvis är bokens olika delarna också kryddade med de sedvanliga små berättelserna ur verkligheten (eller den påstådda verkligheten) och jag förvånas över i hur många olika sammanhang samma berättelser kan dyka upp. När jag för säkert tjugosjunde gången i mitt liv läser om förträffligheten i Mark Levengoods mormor-historier vill jag bara skrika "Ge mig något nytt!!!".
Skulle jag vara bokrecensent i något trivsamt TV-program skulle jag ge Karismakoden en tvåa i betyg. Eller kanske en svag tvåa för vad gör Carola på omslaget ...
anonyma skoälskares klubb
Maj. En minst sagt intensiv månad för en gymnasielärare som jag. Fyra klasser med treor som desperat försöker rädda sina betyg, höja sina betyg, få betyg över huvud taget. Betyg, betyg, betyg ... Man blir rätt utmattad och rättningshögen växer i snabbare takt än vad som är möjligt att hinna rätta undan. Denna månad är det bara lättsam läsning som gäller och jag grep därför snabbt första bästa chic-lit från bibliotekets pocketsnurra. Denna gång kände jag mig dessutom, för kanske första gången, rätt underhållen av en bok i denna genre så all heder till Beth Harbison och hennes Anonyma skoälskares klubb.
Lorna har en kraschad ekonomi, Sandra har social fobi och jobbar med telesex, Joss har ett urtrist jobb som barnflicka och Helenes politikermake har infört köpstopp. Dessa fyra helt olika kvinnor har ett gemensamt intresse - märkesskor (ja, alla utom Joss som mest bara vill slippa vara kvar i huset där hon jobbar). De gör vad som helst för att köpa märkesskor men eftersom ingen för tillfället har råd träffas de en gång i veckan och byter skor med varandra. Vänskap utvecklas så klart mellan kvinnorna och de hjälper varandra genom lite olika mindre kriser.
Lorna har en kraschad ekonomi, Sandra har social fobi och jobbar med telesex, Joss har ett urtrist jobb som barnflicka och Helenes politikermake har infört köpstopp. Dessa fyra helt olika kvinnor har ett gemensamt intresse - märkesskor (ja, alla utom Joss som mest bara vill slippa vara kvar i huset där hon jobbar). De gör vad som helst för att köpa märkesskor men eftersom ingen för tillfället har råd träffas de en gång i veckan och byter skor med varandra. Vänskap utvecklas så klart mellan kvinnorna och de hjälper varandra genom lite olika mindre kriser.
på hyllvärmarfronten ...
... går det faktiskt lite framåt. Någon gång i sommar kommer jag att få klicka hem en bokbeställning! Jag säger bara tack och lov för bibliotek!
Clarice Lispectors bok Stjärnans ögonblick är tunn, bara 115 sidor, men trots tre försök har jag inte lyckats ta mig igenom den. Den är helt enkelt för svår och jag kan inte förlika mig med den "metalitterära tematiken". Jag ville verkligen lära känna bokens Macabéa och hennes inneållslösa liv i Rio de Janeiro, men jag får anse mig besegrad.
När det gäller Clas Svahns bok Sekter och hemliga sällskap i Sverige och världen, hade jag sett fram emot facklitterär sträckläsning, men tyvärr blev det ännu en hyllvärmarbesvikelse. Det är inget fel på innehållet egentligen, men språket i boken är så snustorrt att inte ens mitt intresse för sekter räcker för att jag skall vilja ta mig an ännu ett kapitel/en sekt. Jag lägger inte ner boken för all framtid, men kommer att använda den som ren referenslitteratur när jag behöver fräscha upp min kunskaper.
Clarice Lispectors bok Stjärnans ögonblick är tunn, bara 115 sidor, men trots tre försök har jag inte lyckats ta mig igenom den. Den är helt enkelt för svår och jag kan inte förlika mig med den "metalitterära tematiken". Jag ville verkligen lära känna bokens Macabéa och hennes inneållslösa liv i Rio de Janeiro, men jag får anse mig besegrad.
När det gäller Clas Svahns bok Sekter och hemliga sällskap i Sverige och världen, hade jag sett fram emot facklitterär sträckläsning, men tyvärr blev det ännu en hyllvärmarbesvikelse. Det är inget fel på innehållet egentligen, men språket i boken är så snustorrt att inte ens mitt intresse för sekter räcker för att jag skall vilja ta mig an ännu ett kapitel/en sekt. Jag lägger inte ner boken för all framtid, men kommer att använda den som ren referenslitteratur när jag behöver fräscha upp min kunskaper.
