vinterträdgården

Vinterträdgården

Vinterträdgården
av Christine Falkenland är mycket välskriven och poetisk. Bara det viktigaste finns med, inga ord skrivna i onödan, och jag älskar varje rad. 

Laura, 40 år, bor i källarvåningen i sin fars villa, jobbar på dagis och inser att livet inte blev som hon tänkt sig. Hon börjar på en skrivarkurs för att utvecklas, men det som verkligen förändrar hennes liv är mötet med en av dagisbarnens mamma, Shahrzad. Shahrzad är gift med Amir, men känslorna, som kanske aldrig funnits, har svalnat. Den förbjudna passionen mellan Laura och Shahrzad blir intensiv och vacker, men inte okomplicerad. 


udda

Trots uppsatsskrivande och artiklar om syskonplaceringsforskning har jag faktiskt hunnit läst ett par skönlitterära böcker också. Nu när uppsatsen är inlämnad hinner jag till och med skriva en kort kommentar om böckerna här på bloggen.

Udda

Sara Lövestams debutroman Udda är en rätt banal historia om ett antal människor i storstan som söker efter kärlek, men det hela kryddas, på ett oväntat lyckat sätt, med hemligheterna som tanterna på kemtvätten i Sveg inte vill tala högt om. Boken, som faktiskt är läsvärd på ett lättsamt sätt, bärs upp av det sköna personligheterna som får det udda att framstå som helt normalt. Martin älskar kvinnor som amputerats och träffar doktoranden Paula, benlös sedan födseln, på nätet och förälskar sig både i personen och stumparna. Paula vill helst koncentrera sig helt på sina partikelverb och tycker att Martins uppvaktning är alldeles för intensiv och hans lesbiska väninna Lella är bara oförskämd. Lelle avnjuter kvinnor på löpande band, är rakt på sak och kan inte låt bli att säga sanningar om både sex och grammatik till Paula, helst på hennes arbetsrum med dörren på glänt.


efter alla år av saknad

Har läst ett par böcker av Peter Robinson tidigare och såg därför fram emot den här ljudboken, Efter alla år av saknad, men det blev en besvikelse. Berättelsen är seg och inte särskilt engagerande och till och med uppläsare låter uttråkad.

Efter alla år av saknad

Överkommissarie Alan Banks vän Graham försvinner spårlöst 1965 och hans skelett hittas 35 år senare. Banks deltar i utredningen på avstånd. Samtidigt försvinner en ung pojke med kändisföräldrar och Banks dras in i den utredningen också.

Boken innehåller en del klyschiga inslag som att Banks blir förälskad i den unga kvinnliga brottsutredaren och att hans föräldrar aldrig försonats med sonens yrkesval. Och så lite övertydliga klassmarkörer. Enkelt uttryck - undvik denna bok.  


eftertankar




Så här mitt i uppsatskursen och alldeles i slutet av mitt år som student kan jag konstatera att jag gjorde helt rätt som tog tjänstledigt ett år och att jag valde helt rätt ämne. Funderade på ett flertal andra ämnen att läsa, men psykologin lockade alltid mest och nu ser jag fram emot att få undervisa i ämnet till hösten (förhoppningsvis).

Året har gett mig ett välbehövligt andningshål, ett sätt att komma ikapp med mig själv. Njuta. Leva. Jag har kommit igång med träningen igen och känner glädje i att svettas och ta ut mig och struntar helt i att jag ser ut som en elefant med artros i många av övningarna. Senaste tiden har jag också tagit tag i min kost och även det känns helt rätt. Nu väntar en lång ledig sommar och jag tror inte, utan vet, att jag kommer att fortsätta må bra och ta hand om mig själv lite bätte.

Och apropå uppsatsen så flyter även den på helt utan problem. Det är klart annorlunda med en kvantitativ uppsats och ett resultat på en sida istället för tio, men det är en lärdom det med. Har alltid föredragit att skriva mina uppsatser enskilt, men nu tvingades vi skriva i par och det har funkat superbra. Men så valde jag också uppsatspartner med omsorg! Vi lämnar in uppsatsen nästa söndag, har oppositionsseminarium den 3 juni, kompletterar den 4 juni (vi räknar självklart med minimalt med kompletteringar! Hihi!) och sedan är detta läsår till ända. Sorgligt, men jag är verkligen mer än nöjd med att jag unnade mig detta. 

träningsiver



Snart har det gått ett år sedan jag bytte träningsanläggning (känns fel att kalla det gym) och på det stora hela är jag rätt nöjd med mitt byte även om jag kan sakna den familjära stämningen som fanns på förra gymmet och den betydligt kortare cykelsträckan. Just nu pågår renovering av nuvarande träningsanläggning så till hösten kommer det att finnas fler gruppträningssalar, ny spinningsal och ett mycket fräschare gym så jag har bestämt mig för att inte byta tillbaka till gamla stället (vilket var planen från början) utan njuta av det nyrenoverade och fräscha.

En av de stora fördelarna med mitt nuvarande träningsställe är utbudet. Har aldrig tränat så varierat som nu och det är riktigt roligt. Dessutom finns det en hel del klasser och träningsvarianter kvar att testa om jag skulle känna för det. Har en tendens att bli lite nykär i varje ny träningsform jag testar, men det kan nog bara ses som något positivt. Hittills har jag testat Functional Moves, EasyLine, djupvattenträning, vattengympa, simning, Body Balance och Ai Chi. Näst på tur att ge sig i kast med är Core, något jag förstår ger en hemsk träningsvärk i magen. Å andra sidan kan min fluffiga mage behöva en rejäl omgång en gång i veckan eller så ... Min älskade träningsform spinning skulle jag också vilja återuppta, men vet inte om min rygg är redo än. Ett testpass blir det nog trots allt i sommar, kan snart inte hålla mig. 


mat och dryck



Långledigt för många svenskar denna helg och även en student som jag passar på att njuta lite extra av helgdagar och klämdagar. I torsdags var jag och älsklingen ut och åt en mysig middag på en kvartersitalienare här i stan och gick som alltid mätta och belåtna därifrån. Igår var det fyrtioårsfest hos vännen JP med mer mat á la italien, musikquiz, många glas vin och en mycket dyr, rökig whiskey. Toppenkväll!



Denna helg har jag också tagit tag i den ständiga "vad ska vi äta till middag"-frågan. En gång i tiden hade vi veckomatsedlar och det fungerade riktigt bra. Sedan flyttade vi och det där med matsedlar rann ut i sanden, men nu har jag återinfört dem så från och med nu blir det veckohandling och en mycket mer varierad och nyttig kost. Känner mig riktigt laddad och redo för nya recept och smakupplevelser.

boktjuven

Inte ofta jag tar mig igenom böcker på 600 sidor, men Markus Zusaks Boktjuven var väl värd mödan.

Boktjuven

Döden agerar berättare i denna roman där böcker och ord löper som en röd tråd genom hela berättelsen om Liesel som på sin brors begravning stjäl sin första bok. Hon lär sig läsa med hjälp av sin fosterfar och hon stjäl böcker från bokbål och borgmästarens bibliotek medan andra världskriget härjar och nazisterna ständigt är närvarande. Böckerna hon stjäl är inte enbart till glädje för henne själv, utan hon delar med sig av deras magiska värld till den judiske man de gömmer i sin källare och till människorna som hon delar skyddsrum med medan bomberna faller.

Detta är verkligen en riktig, riktigt läsvärd roman som väver samman de olika personernas öden med stor skicklighet och greppet med Döden som berättare fungerar nästan onödigt bra. En måste-läsas-bok!

bara vardag

Finns inte så mycket att blogga om för tillfället. Har varit sjuk en vecka, men förkylningen har nu släppt och jag har återvänt till simbassängen och övriga träningslokaler. Uppsatskursen har dragit igång på allvar och vi letar bakgrundsartiklar för fullt, inte helt lätt har det visat sig, men det går framåt i alla fall. På läsfronten är det tegelstenen Boktjuven som gäller och hittills är den rätt bra, men halvvägs in känner jag som alltid med så här tjocka böcker att det börjar bli lite segt. Längtar efter en riktigt varm och solig dag så att läsning och solbränna kan kombineras, men hittills är det, som bekant, en kall, kall maj. 

Övrigt jag för tillfället drömmer om: nya skor, pengar till sommarsemester och att bli antagen till sommarkurser jag sökt.


poppis med koranen



Oj, vad fel man kan gissa ibland! Sökte en sommarkurs om Koranen och tänkte att den inte skulle vara särskilt populär, men så kom antagningsbeskedet idag - 120 reservplats. 120!!! Visserligen är mina gamla gymnasiebetyg inte mycket att skriva hem om, men ändå. Sökte också en kurs i vittnespsykologi, en kurs jag trodde skulle vara superpopulär, men där står jag på sjuttonde reservplats. Skumt! För att öka mina chanser att komma in på någon sommarkurs gjorde jag idag några sena anmälningar till ett par sociologikurser och en psykologikurs. Håll tummarna för att jag kommer in på någon av kurserna för annars blir det en sommar utan pengar - huuu!

afrodites klinik för motvilliga älskande


Afrodites klinik för motvilliga älskande

Afrodites klinik för motvilliga älskande
av Marika Cobbold Hjörne är en så kallad må-bra-bok om människor som försöker få kärleken att fungera. Huvudpersonen Rebecca Finch skriver kärleksromaner, men har drabbats av skrivkramp, tappat tron på kärlekens möjligheter och dessutom har "hjärnspöket", clownen Coco, dykt upp igen. Afrodite bevakar det hela från Olympen och försöker tillsammans med Eros, som oförsiktigt skjuter iväg pilar, reparera skadan och få mänskligheten, och i synnerhet Rebecca Finch, att åter tro på kärleken. Det blir terapibesök, middagar med väninnorna, dejter och skilsmässor om vartannat.

Jag tycker avsnitten med Olympens gudar och gudinnor är mest underhållande, särskilt skildringen av Eros. Annars bygger boken till stor del på dialoger och det blir i längden lite tröttsamt, men på det stora hela är det en helt OK bok i sin genre.


RSS 2.0