när du gör som jag vill

Den allra, allra sista hyllvärmaren har nu blivit läst, eller åtminstone skummad. Tjoho! Firar med att göra mig en extra stor latte och försjuker i en bibliotekslånad deckare.


Henrik Fexeus När du gör som jag vill - en bok om påverkan är lättsamt skriven med ett tilltal som borde passa en yngre publik (typ mina elever alltså). Ett stort plus för de så kallade pysslen som jag faktiskt roade mig med att göra och bokens alla tydliga exempel som förklarar och tydliggör psykologiska termer som priming. Har man sett hans program Hjärnstorm eller har goda insikter i butikskommunikation och marknadsföring (tack, Älsklingen!) bjuder dock boken inte på några överraskningar. Jag kände en viss mättnad ganska tidigt i läsningen, vilket knappast är det bästa betyget. Får nog konstatera att Fexeus gör sig bättre i TV än i skrift.

 

främlingen




Ett av mina allra starkaste litterära minnen är första gången jag läste Albert Camus Främlingen. Eller jag läste den inte, jag lyssnade på den. Hade lånat den som ljudbok på biblioteket i min hemstad. Kassettbandsversion och gammal freestyle. Det här var på våren 1998 och CD-versionen hade inte kommit till landsbygdsbiblioteket. Nedsjunken i ett säte bak i bussen på väg genom de mellansvenska skogarna till min studieort Karlstad lyssnade jag till Krister Henriksson som mästerligt läste upp Främlingen. Jag var helt trollbunden. Vill absolut inte sluta lyssna. Jag tycker fortfarande det är en helt otroligt bra bok och igår när jag krasslig och eländig låg hemma i sängen sträckläste jag den med förtjusning, men kanske att jag ändå saknade Henrikssons röst. 

Har ni inte läst den, gör det. Har ni läste den, läs om den. Den håller. En verklig klassiker.

plötsligt händer det ...

... hyllvärmarna tar slut. Ja, inte riktigt än men jag har sparat en godbit till sist - Camus Främlingen. Den nya översättningen är värd en chans så den skall jag sätta tänderna i härnäst. Kvar finns också en av Fexeus populära böcker om psykologi, men den har jag väl inte tänkt läsa från pärm till pärm direkt. 
 
   
Imorgon under striden, tänk på mig
av Javier Marías (inköpt enbart på grund av den ofattbart vackra titeln) och Lördag av Ian McEwan har jag försökt mig på oräkneliga gånger. I båda fallen vill jag verkligen tycka om böckerna, jag vill ta mig igenom dessa sidor av välskriven litteratur, gräva mig upp ur hålet av lättsamhetsläsning, men jag orkar inte. Sida upp och sida ner av ingående beskrivningar av i ena fallet en man som under natten sett ett brinnande flygplan på väg att krasch mitt i London och hans fortsatta upplevelser under lördagen och i det andra fallet lika ingående beskrivningar av en man i Madrid som följer med en kvinna hem men kvällen blir inte riktigt som det var tänkt för kvinnan dör och mannen i fråga drivs av sina skuldkänslor till att ständigt hålla sig i närheten av kvinnans familj. Jag får vänta tills jag befinner mig i en annan livsfas eller något sådant. Förr eller senare blir de utlästa på riktigt, i alla fall Marías bok.


  
Några reafynd av det mer facklitterära slaget har jag också gett en chans. Salvekvick och kvacksalveri av Simon Singh och Edzard Ernst är något av en storsäljare och jag kan förstå varför eftersom alternativmedicin är en mångmiljonindustri. Jag ägnar mig rätt lite åt alternativmedicin, men är långt ifrån lika skeptiskt inställd till dessa behandlingsmetoder som Singh och Ernst. Jag tycker däremot att det är bra med en kritiskt granskande bok i populärvetenskaplig tappning eftersom de vetenskapliga beläggen för dessa metoder för det mest är rätt skrala. Jag har bara läst lite här och var och tycker nog att de historiska avsnitten är mest intressanta.

Inkamästarnas arv av Anna E. Southerington. Vad fick mig att köpa denna bok? Måste ha varit att den kostade tio kronor (vilket kanske snarare borde ha avskräckt, men ni vet hur det är ...). Måste ha varit i en stund av dåligt samvete för att jag inte kan något om gamla indianrikens kosmologi. Har jag då lärt mig något nytt? Ja, eftersom jag inte kunde något alls innan. Har jag läst boken med stor entusiasm från pärm till pärm? Nej, eftersom författaren är en nyfrälst vit kvinna som vill återuppväcka en gammal schmansk tradition. Kommer jag att skänka bort boken vid nästa flytt? Ja, men visst, med glädje! Om någon är spekulant redan nu så hör av er, jag skickar den omgående med posten. :)


med livet framför sej

Det är inte direkt någon hemlighet att jag läser väldigt få klassiker och det händer väl titt som tätt att tankar som borde, måste, skulle dyker upp, men för det mesta går dessa tankar att bota med en deckare eller annan lättläst litteratur. :) Bland hyllvärmarna fanns i alla fall en modern fransk klassiker som jag nu läst med rätt stor behållning - Med livet framför sej av Émile Ajar (eller ja, Romain Gary som han egentligen heter).


Momo, en ung pojke och bokens huvudkaraktär, tar oss med på en tur genom hans värld som kryllar av prostituerade, sutenörer och en rad charmiga karaktärer som transvestiten Madame Lola, en tidigare senegalesisk boxare, som hjälper Momo att ta hand om den allt sjukare Madame Rosa. Momo är nyfiken och omtänksam och han gör allt för Madame Rosa, som tagit hand om honom och en rad andra horungar, och han hjälper henne genom hennes långdragna och sorgliga dödsprocess.

Det stora behållningen med boken är karaktärerna i det mångkulturella kvarter där Momo har sin hemvist och Momos ständiga flöde av ord. Inte sällan pratar han om saker han inte riktigt förstår, men så är han ju bara en pojke med ett stort ansvar i en stundtals rätt förvirrande värld. 
 

karismakoden



Karismakoden
av Eva Kihlström är en typisk skumma-igenom-bok. Personligen tycker jag inte att ordet karisma är det mest välvalda eftersom detta i mångt och mycket faktiskt bara är en lättsam grundkurs i retorik och i min värld krävs något mer än en hyfsat god talare för att kunna prata om en person med karisma. Jag är i ärlighetens namn inte så säker på att karisma är något man kan lära sig. En del bra tips förmedlas i boken, men när den går över till att ge råd om hur man blir "en social vinnare" tappar boken fokus och det blir för mycket grundkurs i minglande istället. Naturligtvis är bokens olika delarna också kryddade med de sedvanliga små berättelserna ur verkligheten (eller den påstådda verkligheten) och jag förvånas över i hur många olika sammanhang samma berättelser kan dyka upp. När jag för säkert tjugosjunde gången i mitt liv läser om förträffligheten i Mark Levengoods mormor-historier vill jag bara skrika "Ge mig något nytt!!!".

Skulle jag vara bokrecensent i något trivsamt TV-program skulle jag ge Karismakoden en tvåa i betyg. Eller kanske en svag tvåa för vad gör Carola på omslaget ...


på hyllvärmarfronten ...

... går det faktiskt lite framåt. Någon gång i sommar kommer jag att få klicka hem en bokbeställning! Jag säger bara tack och lov för bibliotek!


Clarice Lispectors bok Stjärnans ögonblick är tunn, bara 115 sidor, men trots tre försök har jag inte lyckats ta mig igenom den. Den är helt enkelt för svår och jag kan inte förlika mig med den "metalitterära tematiken". Jag ville verkligen lära känna bokens Macabéa och hennes inneållslösa liv i Rio de Janeiro, men jag får anse mig besegrad.



När det gäller Clas Svahns bok Sekter och hemliga sällskap i Sverige och världen, hade jag sett fram emot facklitterär sträckläsning, men tyvärr blev det ännu en hyllvärmarbesvikelse. Det är inget fel på innehållet egentligen, men språket i boken är så snustorrt att inte ens mitt intresse för sekter räcker för att jag skall vilja ta mig an ännu ett kapitel/en sekt. Jag lägger inte ner boken för all framtid, men kommer att använda den som ren referenslitteratur när jag behöver fräscha upp min kunskaper.

sorgesång




Siri Hustvedt - min författaridol! Älskar att läsa och se intervjuer med henne och maken Paul Auster, särskilt hemma i Brooklyn. Vad jag älskade var ren njutning att läsa. Sorgesång griper mig tyvärr inte på samma sätt, men jag gillar att Hustvedt anspelar lite på sitt egna norska arv när hon låter huvudpersonen och hans syster vara norskättlingar. Jag uppskattar också språket, det långsamma tempot och de personer som växer fram under berättelsens gång.

När syskonen Erik och Ingas far går bort hittar de ett kryptiskt brev som gör att de både vill lära känna sin far och hans hemligheter lite bättre. Erik ger sig i kast med att läsa de efterlämnade dagboksanteckningarna och sakta växer en ny fadersberättelse fram. Samtidigt flyttar en kvinna och hennes dotter in i Eriks extralägenhet och även hennes förflutna kommer att påverka Eriks vardag. Inga är änka efter en känd författare och hennes liv styrs också alltmer av händelser i det förflutna.


mannen på trinisla



Jag inser att Mannen på Trinisla  av Jerker Virdborg egentligen är en bra bok. Välskriven. Ingående. Spänning och bladvändarvarning utlovas på baksidan. Skickligt att berätta en hela roman genom att bara skildra vad som händer med ett antal semesterfirare under ett dygn på en ö utanför västkusten. Allt borde vara som upplagt för en läsupplevelse, men jag blir så uttråkad. Orkar inte vänta på att den utlovade spänning skall infinna sig. Vid sidan 73 lägger jag ner den här boken.

resa till port said



Jag har börjat på Lina Sjöbergs Resa till Port Said flera gånger utan att riktigt fastna för den, men nu kände jag mig redo för lite seriös läsning i form av en brevroman. För seriöst är det verkligen. Sjöberg utnyttjar skickligt det djup som bara gammaldags brevväxling kan ge. Människor som tar sig tid att formulera sin tankar om livet och skriva ner dem på ett papper. Jag kan nästan sakna att jag inte själv är uppväxt under brevens storhetstid.

Maria är cancersjuk men vill inte berätta det för sin man utan skriver istället brev till församlingsprästen där hon öppet berättar om sina tankar kring det liv hon levt tillsammans med Johannes i över femtio år. Bokens andra historia utspelar sig 1948 i Afrika där Dagmar bestämmer sig för att lämna sitt resesällskap och på egen hand bege sig norrut. Under resan möter hon Johannes. Deras möte skall komma att påverka deras liv för all framtid.

Jag väljer att som omdöme citera Eva Johansson i SvD: "Sjöberg lodar sina gestalters själsdjup med en sorts självklar mognad, och förmedlar övertygande både den unga människans sköra osäkerhet och den äldres smärtsamt förvärvade livsvisdom."


vad gjorde du under kriget



Peter Kadhammar har under många år rapporterat från olika krigs- och orosområden i världen. I boken Vad gjorde du under kriget skildrar han på ett personligt och självrannsakande sätt de händelser han upplevt i länder som Iran, Jugoslavien, Albanien och Kina. Personer han mött, samtalat med, delat måltider med och tolkar han anlitat kommer nära läsaren och ibland vill jag veta mer om vad som hände med dessa människor. Mest intressant i boken är de kapitel där han funderar över om och hur han i så fall påverkats av sina upplevelser. Hur mycket förändras en människa egentligen och vet man alltid när förändringen skedde? 

Jag läste inte boken från pärm till pärm, utan snarare lite här och där och hoppade helt över vissa kapitel, men jag vill ändå hävda att detta är en bok som det känns viktigt att ha tagit del av.

jekander, brandelius och hulth-wallgren

Fortsätter att beta av högen med hyllvärmare och usch vad trött jag är på dem. Längesedan jag läste något riktigt bra nu.


Med list och lust
av Anita Jekander och Pia Brandelius

Läste den här boken på internationella kvinnodagen eftersom den handlar om hur kvinnor kan bli framgångsrika i arbetslivet. Någon lusläsning blev det väl inte direkt, snarare skumläsning lite här och var. Boken har några år på nacken och kanske är det därför den känns en aning passé. Det känns mest som Amelias samlade karriärtips. Kanske var den lite mer av en aha-upplevelse när den kom, men jag betvivlar det för det är ändå bara sex år sedan. Kvinnorna i boken är nästan enbart akademiker i chefsposition och jag tycker det perspektivet blir för snävt. Är framgång alltid detsamma som en chefsposition? Är framgång alltid kopplat till akademisk bakgrund? Bokens exempel är ofta hämtade från åttio- och nittiotalen vilket gör att jag misstänker att den här boken främst är riktad till kvinnor i författarnas egen generation.



Diplomatdottern i Jakarta av David Hulth-Wallgren

Det här är en bra reportagesamling om tiden kring när Suharot föll och om tiden efter skriven av journalisten David Hulth-Wallgren. Indonesien är för mig ett rätt okänt land och därför är det intressant att läsa om allt från hur folket kämpade för att bli av med Suharto till hur islam formats efter lokala traditioner och hur korruptionen tyvärr styr landet, men trots detta växer sig demokratin starkare. Välskrivet och ett bra sätt att få en snabb inblick i en annan kultur.

huset scorfa



En zigenare i sällskap med en magnifik gris tar sig precis vid krigsutbrottet från Tyskland till Sverige . Grisen visar sig var något av en Casanova och är intim med den ena suggan efter den andra, till och med ett vildsvin får vara med. Berättelsen går vidare till en av grisens avkommor. Avkomman växer hos bonden, men försvinner från gården och när den väl hittas ligger den döende i svåra plågor. Bonden återvänder ett par dagar senare men då visar det sig att grisen förvandlats till ett litet barn. En ny människoart har bildats. Och här slutar jag läsa. Det får liksom finnas gränser. Om inte historien i sig räcker för att sluta läsa, så kan väl det andefattiga språket, det fetstilta typsnittet och de irriterande dåliga miljöbeskrivningarna var en god anledning.

Kanske behöver jag inte påpeka att denna bok fanns i fyndlådan vid inköpet? Huset Scorfa av Stefan Torsell är dock inget fynd utan snarare en lagerrensning.

extremister



Ännu ett av sommarens tiokronorsfynd är nu utläst. Den här gången är det inte en skönlitterär bok utan journalistens Magnus Sandelins bok Extremister. I boken fördjupas nyhetsrapporteringen kring tre våldsaktioner som fick medial uppmärksamhet i mitten av 00-talet; en vandaliseringsvåg i mellansverige, en brandbomd i en vallokal i Kista och en brandbomb gömd på McDonalds i Nyköping.

Jag uppskattar att boken breddar begreppet extremist som på sistone blivit nästan helt förknippat med islam i nyhetsrapporteringen. I boken tas nynazisterna verksamheter upp och likaså de olika våldsfalangerna inom extremvänstern. Vallokalsattacken har visserligen muslimska kopplingar, men Sandelin problematiserar frågan och ger också viss kritik till rättsväsendets domar i målet. Sandelin är också kritisk till att extremvänstern får föra fram sin propaganda mer eller mindre obehindrat och att så få är kritiska samt att de får utföra sina dåd och komma så lindrigt undan. Han gör kopplingar till svensk politisk historia och jag vill nog påstå att han har goda poänger i sitt resonemang. En klart läsvärd bok.

samskara - rit för en död man




Köpte U. R. Anantha Murthys bok Samskara - rit för en död man för flera år sedan på någon utförsäljning. Anledningen till inköpet var enbart att jag tänkte att en skönlitterär bok om hinduiska brahminers begravningsriter kunde var mycket lärorik för en religionslärare som jag och av den anledningen kanske jag också borde fortsätta läsa boken, men nej. Den är urtrist. Brahminer som tjafsar inbördes, hur många namn och personer som helst att hålla reda på och inte orkar jag heller vänta på att en av prästerna skall drabbas av den fysiska åtrå som det hintas om på baksidan. Den ställs tillbaka i hyllan. Eller kanske kommer den att skänkas bort. Jag läser hellre om begravningsriterna i någon faktabok istället.

nattfjäril



Jessica Kolterjahns Nattfjäril är en av de hyllvärmare som jag verkligen sett fram emot att läsa eftersom den fått så fina recensioner överallt. Det är naturligtvis lite spännande att Kolterjahn utgår från en känd amerikansk historia om den okända kvinnan som tar sitt liv på Hotel del Coronado. Många versioner av historien cirkulerar och i denna roman är det den mest välkända som utgör grunden. Kvinnan, Kate Morgan, och hennes man åker tåg genom USA under täckmanteln att de är bror och syster. De lever på att spela av folk pengar med falska medel och lockelser. Kate blir gravid, men ett stillsamt familjliv är inget som maken är intresserad av.

Berättelsen i sig är som sagt en spännande utgångspunkt, men det är ändå Kolterjahns sätt att genom ett korthugget språk och stundom naturalistiskt skärpa förmedla historien som är bokens behållning. Bäst är hon på att skildra den förgörande sexualiteten och de lika destruktiva passionerna. Ser fram emot att läsa nästa Kolterjahn och följa hennes litterära utveckling.

chicago

Chicago

Lovade ju att skriva om alla hyllvärmare, även om jag inte läst ut dem och jag kom just på att jag glömt kommentera Chicago av Alaa Al-Aswany. Tyckte att Al-Aswany första bok Yacoubians hus var helt OK, men jag kanske inte direkt stämde in i den mest frälsta hyllningskören. Chicago lämnade mig dock helt oberörd. Jag läste cirka 80 sidor, men kunde inte uppbåda minsta intresse för karatärerna och berättelsen i sig kommer jag knappt ihåg. Precis som i Yacoubians hus finns det politiska dimensioner i boken, men jag tycker det bara blir trist något som förvånar mig eftersom jag i alla fall i någon mån är intresserad av den politiska situationen i Egypten, särskilt den ökande islamismen. 

med lätta bevis

Med lätta bevis

Jacqueline Winspears Med lätta bevis är en trivseldeckare i Christies anda med den kvinnliga detektiven Maisie Dobbs som huvudperson. Det är småputtrigt och trivsamt och man förflyttas varsamt tillbaka till tidigt 30-tal med tjänstfolk, hattar och vägar där endast enstaka bilar åker förbi. Första världskrigets tragedier spelar en viktig roll och depressionens arbetslöshet skymtar i bakgrunden. Gillar som vanligt britternas förmåga att väva samman samhällsperspektiv med en välskriven deckarintrig.

Maisie Dobbs och hennes assistent Billy får i uppdrag av Mr Waite att leta reda på hans 32-åriga dotter då hon försvunnit från hemmet. Fadern, en selfmade man, gör allt för att i en slags missriktad omtänksamhet hålla dottern hemma i en glamorös husarrest där hennes frihet är starkt begränsad och dottern är allt annat än lycklig. När Dobbs påbörjar sina efterforskningar visar det sig att det finns kopplingar till kriminalinspektör Strattons mordutredning och morden på tre unga kvinnor vävs samman med försvinnandet till en väl sammansatt deckarhistoria. Förutom fallet handlar boken också om assistenten Billy som plötsligt inte riktigt är sig själv och både frun och Dobbs oroar sig för honom. Dobbs komplicerade relation med sin far får också en del utrymme i boken. Kanske att dessa delar blir lite långrandiga, och att det får lite onödigt mycket plats. I England skall det göras TV-serie av böckerna om Maisie Dobbs och för kanske första gången någonsin tror jag att det kommer att gynna berättelse att få en del bortredigerat för att passa bättre in i TV-formatet.

bergets döttrar

Så stod det trots allt en riktig pärla bland hyllvärmarna! En smula oväntat eftersom enda anledning till att jag köpte Anna Jörgensdotters bok Bergets döttrar var för att den utspelar sig i Sandviken och trakterna däromkring. Jag bodde i Sandviken i ett år i början av 2000-talet och det är ju alltid lite lockande med igenkänningsfaktorn när det kommer till gatuadresser.



Jag tyckte mycket om den här boken som utspelar sig mellan 1938-1958. Den handlar om några syskon som växer upp vid Kungsberget utanför Sandviken. Då boken belönats med Ivar Lo-priset är det föga förvånande människor i arbetarklassen det handlar om och det är en skicklig skildring av hur olika kvinnors och mäns villkor var (är?), men också en skildring av hur olika konventioner nästintill kväver människor och hur svårt det är att göra sig fri. Boken gör nedslag i släktens liv åren 1938, 1944 och 1958 och förutom att äktenskap, barn och arbeten som kommer och går skildras förstås samtiden, med oron för kriget, ransoneringstider och till slut 50-talets framtidsiver.

Emellanåt tappar jag fokus, men drivs ändå framåt av en vilja att veta hur det går för människorna. Hur går det för Sofia och Arvid och deras stagnerade äktenskap? Emilia som drömmer om att komma bort, lämna hemtrakterna, lyckas hon? Edwin med sin skidbacke, hur ser hans liv ut i stugan vid berget? Det här är människor som alla lever kvar i mig och jag vill veta vad som händer med dem 1966, 1972 osv. och så är det helt ärligt väldigt sällan jag känner inför karaktärer i böcker. Mästerligt berättat av Jörgensdotter! 

RSS 2.0