bohemian rhapsody

Norska familjen Telemann är på semester i Garmisch-Partenkirchen (eller Mixing Part som det blir om man använder ett visst välkänt översättningsprogram ...). Fru Nina Telemann älskar Tyskland men herr Bror Telemann kan inte låt bli att se nazistiska paralleller överallt till och med i inredningspynt. Medan Nina tar med sig barnen för att titta på slott och vandra i bergen tillsammans med en viss manlig lokalbo tänker Bror allt mer intensivt på Nigella, läser hennes kokböcker, studerar hennes utseende, drömmer om en gemensam framtid och hatar hennes judiske man. Allt blir mer och mer skruvat och jag kommer på mig själv med att verkligen gilla boken. Det är faktiskt riktigt roligt och jag sitter och småler mest hela tiden, särskilt åt de smått hopplösa dialogerna mellan makarna Telemann.  

Erlend Loe har jag bara stiftat bekantskap med en gång tidigare och då läste jag Doppler. Minns att flera i min omgivning hyllade honom och att jag inte alls förstod den humoristiska storheten, men efter Stilla dagar i Mixing Part förstår jag precis. Det kan nog bli fler Loe även för min del.