Iphoneläsning
Laddade som bekant ner ett par böcker från Dito för att lära mig det här med att läsa böcker i Iphoneformat. Jag har nu börjat läsa Zweigbergks bok men måste erkänna att jag tycker det är svårt att läsa när jag inte håller i en pappersbok. Jag snabbläser, skummar och liksom jäktar framåt i boken. Får aktivt påminna mig själv om att hålla mig till min normala lästakt. Det är säkert en träningssak, men än så länge är jag inte frälst.
Jag kan dock se fördelar med att ha böcker i telefonen. De tar onekligen mindre plats i väskan och det går att ha flera böcker (och ljudböcker) med sig samtidigt. För de som reser mycket eller pendlar till och från jobbet måste det vara perfekt. För min del lever pappersboken fortfarande, men jag dissar inte på något sätt det digitala alternativet. Kanske skulle jag uppskatta det ännu mer om jag gav mig på det här pyssliga alternativet?
Jag kan dock se fördelar med att ha böcker i telefonen. De tar onekligen mindre plats i väskan och det går att ha flera böcker (och ljudböcker) med sig samtidigt. För de som reser mycket eller pendlar till och från jobbet måste det vara perfekt. För min del lever pappersboken fortfarande, men jag dissar inte på något sätt det digitala alternativet. Kanske skulle jag uppskatta det ännu mer om jag gav mig på det här pyssliga alternativet?
bokbloggsjerka 28 - 31 oktober
Som vanligt denna höst jerkar jag lagom till helgen och alkb frågar denna vecka:
Jag vet att alla som är med i jerkan älskar att läsa böcker men jag är nyfiken på om ni även skriver själva?
Svaret på frågan är nej. För några år sedan skulle jag också ha lagt till tyvärr, men nu har jag kommit över min författardröm. Som de flesta andra bokälskare har jag emellanåt drömt om att själv bli författare, men nu är jag istället enbart en läsare och nöjd med det. Minns med viss fasa de tafatta poesiförsöken under gymnasietiden och är väldigt glad för att jag gjort mig av med de anteckningsböckerna ...
Mitt skrivande består numera i huvudsak av blogginlägg och diverse uppgifter relaterade till mitt arbete. Att läsa ger mig faktiskt mer än att skriva själv.
v. 44
v. 44 - hett efterlängtat veckonummer för såväl lärare som elever. Visserligen jobbar jag måndag och halva tisdagen nästa vecka, men eftersom det står fortbildning på programmet väljer jag att inte se det som arbete. :)
För att fira det kommande höstlovet klickade jag hem en liten bokbeställning (vad annars liksom?!?!):
Grebe/Träff Bittrare än döden
Märta Tikkanen Emma & Uno: visst var det kärlek
Beate Grimsrud En dåre fri
Eriksson/Axlander-Sundquist Kråkflickan
Anne Tyler Påminnerskan
Anne Svärd Till sista andetaget
Nu är det bara att vänta på att beställningen trillar ner i brevlådan!
Öppet brev
Kära Håkan Nesser!
Meningen var att din stämma skulle få mig att somna igår, inte hålla mig vaken. Men jag förlåter dig, trots denna morgons oändliga trötthet och jag kommer att sätta mitt insomningshopp till dig och Barbarotti även i afton.
Med vänliga hälsningar
blogg_bohemen
(som igår kväll påbörjade ljudboken De ensamma)
jag reser ensam
Jag stötte på Jarle Klepp för några år sedan och då i boken Mannen som älskade Yngve. En bok som också ett flertal av våra elever på skolan läst och många har tyckt om den. Nu har det kommit en tredje bok om Jarle och även om jag helt missat "tvåan" så är det inga som helst problem att hänga med i Jag reser ensam.
Tore Renbergs fiktiva Jarle har blivit tjugofem år och är litteraturforskare med Proust som sin specialtet. Han har lämnat sin barndoms Stavanger för akademin i Bergen där han huserar sedan några år tillbaka. Han är intellektuell och hänger med likasinnade, inte minst på akademiska stammishak där ölen kanske intas i lite för stora mängder och däremellan träffar han Herdis Snartemo som han påstås bara ha ett fysiskt förhållande med. Så en dag kommer ett brev från polisen och han tvingas göra ett faderskapstest. Hastigt och, enligt Jarle mindre lustigt, visar det sig att han är far till en sjuårig flicka vid namn Charlotte Isabel som blivit till vid ett ödesdigert samlag på fyllan när han var sjutton år. Har man som jag läst Mannen som älskade Yngve är scenen välbekant och en aning sorglig som liknande händelser ju ofta är. När faderskapet är fastställt kontaktas Jarle av barnet mor som bestämt sig för att åka på semester till södern och dottern skall nu bo hos sin pappa Jarle en vecka.
Jarle kanske inte klarar situation så bra, men helt ärligt kan jag inte låta bli att känna viss sympati med honom. Där lever han i sin akademiska bubbla med tankarna fullt upptagna med den proustska onomastiken och så skall han plöstligt vara pappa en vecka. Men, det är förstås inte helt bra att lämna sin dotter till grannfrun redan andra kvällen för att supa med sina kompisar ... Dottern är dessutom ett riktigt litet charmtroll som inte låter sig avskräckas i första taget.
På det hela taget är det en varm och humoristik skildring av en ung man som plötsligt måste leva ett annat liv och hitta andra prioriteringar än den världsfrånvända litterturvetenskapen. Boken bjuder kanske inte på några större överraskningar, men hur många böcker i feel-good-genren gör det? Renbergs språk och stil gillar jag också eftersom det så väl matchar Jarles smått förvirrade tankar.
(Recensionsexemplar från Gilla böcker)
tematrio - utmanande läsning
Det där med bekvämlighetszon. Det är ju just bekvämt. Och trivsamt. Avslappnat. Men så ibland måste man kanske, eller vill man kanske, lämna tryggheten och det är just om detta som veckans tematrio hos Lyran handlar.
Vilka typer av böcker/texter utmanar er?
1. Memoarer (och för all del även biografier). Det tar verkligen emot att läsa om någon som ingående berättar om sitt liv. Jag funderar bara på vad som utelämnats, vad som inte står med, vad som på något sätt var för privat för att ta upp. Visst kan jag förstå att människor vill skriva sina memoarer, men jag är nog lite gammeldags och tycker att man skall ha kommit upp i åren innan den skrivs. När människor i tjugoårsåldern skriver en slags memoarer blir det mer som hyllning i klubben för inbördes beundran och då är jag verkligen ointresserad.
2. Essäer. Ibland tänker jag att det här är en typ av text jag borde läsa. Inte minst essäer inom litteraturvetenskapen, men här tar språket emot. Om jag stannat kvar i den akademiska världen, den litterära akademiska världen, hade kanske denna typ av språk framstått som eftersträvansvärt och till och med tilltalande, men nu lämnade jag den världen och lika glad för det är jag.
3. Böcker på engelska. Många i bloggvärlden verkar läsa på engelska, men jag tycker det är riktigt segt. Min engelska är inte den bästa och dessutom tycker jag inte om att det går så långsamt framåt. Dessutom tappar jag en del av läsrytmen eftersom det ständigt dyker upp ord jag inte förstår och då blir jag irriterad. Nej, läsning på svenska med orubbad läsrytm är och förblir min melodi.
den sjätte gudinnan
Karin Alfredssons böcker handlar om kvinnors sitution i olika länder i världen samtidigt som de också har drag av spänningsroman. I Den sjätte gudinnan träffar vi ett antal kvinnor i Indien. Personligen tycker jag nog detta är hennes bästa bok om läkaren Ellen Elg, men det kan möjligen bero på att jag har vissa förkunskaper och ett rätt stort intresse för just de indiska kvinnornas situation. De flesta kvinnorna i boken är lågkastiga och deras situation är fortfarande svår trots de nya lagarna som sakta, sakta ändrar på det gamla och starka kastsystemet.
Kali har en nyfödd och försörjer sig genom att tigga, men svälten är ständigt närvarande och mjölken till den lilla i stort sett obefintliga. Amrita representerar de många indiska kvinnor som blivit brännskadade eller dödade av sina män för att de inte levt upp till hustruplikten och fött ett barn, en son. Vi träffar också änkan som sitter vid brunnen och har koll på allt som händer i byn och den nya frun till Amritas f d make, även hon lever farligt.
Ellen samarbetar med advokaten och brahminkvinnan Madhu i ett FN-projekt, men snart dras de in i de livsöden som kvinnorna de möter kämpar med och de försöker hjälpa dem och få dem att driva sina fall i rätten.
För min del hade det räckt om boken hade handlat om detta, men parallellt finns också en historia som handlar om de omfattande stölder av gudabilder som förekommer runt om i Indien. Den delen känns inklämd och fyller ingen riktig funktion. Kvinnohistorier är Alfredssons bästa gren och jag ser fram emot att läsa mer av henne och jag hoppas nästan att hon på sikt stryker spänningsdelen helt.
bokbloggsjerkan 21 - 24 oktober
Veckans jerka handlar om titlar och frågan är:
Vilken bok har den mest fantastiska titeln enligt dig?
Den första titeln som poppar upp i mitt huvud är Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Annelie Jordahl. Känner väldigt starkt för den titeln och den starka kärleksförklaring som det är. Den berör mig på ett mycket personligt plan. Jag drog mig faktiskt för att läsa boken eftersom titeln i sig betydde så mycket för mig, men som tur var motsvarade bokens innehåll den mycket vackra titeln.
Vilken bok har den mest fantastiska titeln enligt dig?
Den första titeln som poppar upp i mitt huvud är Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Annelie Jordahl. Känner väldigt starkt för den titeln och den starka kärleksförklaring som det är. Den berör mig på ett mycket personligt plan. Jag drog mig faktiskt för att läsa boken eftersom titeln i sig betydde så mycket för mig, men som tur var motsvarade bokens innehåll den mycket vackra titeln.
dito
Jag älskar pappersböcker, men inser motvilligt att framtiden kanske ligger i det digitala formatet. Läste i DN igår om Bokus nya satsning på e-böcker, Dito, och blev lite nyfiken. Jag har nu laddat ner appen till min Iphone för att försöka mig på det här med läsning från skärm. En positiv överraskning var introduktionserbjudandet om att ladda ner två aktuella böcker helt gratis, Outsider av Torbjörn Flygt och Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk. Med sådana titlar testar jag gärna att läsa böcker i telefonen!
En annan typ av läsning ...
Läsningen denna vecka:
Religionsprov
Religionsprov
Religionsprov
Psykologiuppgift
... och däremellan lite nyheter på DN-appen och ett par sidor om Ellen Elg.
Men efter en intensiv rättningsvecka kommer belöningen: Tid för bokläsning!
tematrio - augustvinnare
Ja, jag får väl erkänna att jag tyvärr inte har läst någon av årets Augustprisnominerade i den skönlitterära klassen. Men några av det tidigare har jag i alla fall läst så jag hänger på Lyrans tematrio även denna vecka.
Berätta om tre böcker du läst eller har lust att läsa.
1. Aprilhäxan av Maj-Gull Axelsson. Åh, vad jag älskade den här boken! Tycker fortfarande att det är den bästa bok jag läst av Axelsson. Det är få böcker jag känner för att läsa om, är så rädd för att inte tycka lika mycket om boken då, men Aprilhäxan skulle jag faktiskt kunna tänka mig att läsa igen.
2. Underdog av Torbjörn Flygt. Också det en älskad bok med en viss grad av igenkänningsfaktor. Jag har även läst de andra böckerna som Flygt skrivit och funnit dem läsvärda. En riktigt bra svensk författare helt enkelt.
3. Korparna av Tomas Bannerhed. Av de böcker som är nominerade i år är jag mest nyfiken på Korparna. Bokens innehåll intresserar mig och jag hoppas att den snart kommer i pocket.
Berätta om tre böcker du läst eller har lust att läsa.
1. Aprilhäxan av Maj-Gull Axelsson. Åh, vad jag älskade den här boken! Tycker fortfarande att det är den bästa bok jag läst av Axelsson. Det är få böcker jag känner för att läsa om, är så rädd för att inte tycka lika mycket om boken då, men Aprilhäxan skulle jag faktiskt kunna tänka mig att läsa igen.
2. Underdog av Torbjörn Flygt. Också det en älskad bok med en viss grad av igenkänningsfaktor. Jag har även läst de andra böckerna som Flygt skrivit och funnit dem läsvärda. En riktigt bra svensk författare helt enkelt.
3. Korparna av Tomas Bannerhed. Av de böcker som är nominerade i år är jag mest nyfiken på Korparna. Bokens innehåll intresserar mig och jag hoppas att den snart kommer i pocket.
tematrio - norden
Lite så här i sista minuten svarar jag på veckans tematrion som har temat Norden.
Berätta om tre favoriter från Norden - författare eller böcker! (Håll er helst utanför Sveriges gränser!)
Island - min favoritdeckarförfattare Arnaldur Indridason måste jag så klart nämna här. Böckerna om Erlendur får mig alltid att vilja boka en biljett till Island för att se den karga naturen.
Danmark - Under min utbildning läste jag Peter Høegs De måske egnede och tyckte mycket om både boken och upplevelse av att läsa på danska. På svenska heter boken De kanske lämpade och är en allvarlig historia som utspelar sig på en privatskola i Köpenhamn.
Finland - Är nyfiken på Märta Tikkanen, men har faktiskt inte läst något av henne. Gillar Arto Paasilinna när han är som bäst som i t ex Kollektivt självmord. Sofi Oksanen läste jag som alla andra förra året men var något mer avvaktande än de flesta andra. Skulle gärna vilja ha tips på andra nutida, läsvärda finska författare.
... och som bonus, och med risk för upprepning, vill jag bara säga att norskan Linn Ullmann är en av mina favoriter.
vinteräpplen
Jag erkänner att jag hade fördomar mot Josefine Sundström som författare eftersom jag mest förknippar henne med lättsam TV-underhållning. Väntade mig inte alls särskilt mycket av hennes debutbok Vinteräpplen. Som tur är kommer fördomar på skam emellanåt och Sundström överraskar verkligen positivt. Jag läste boken med stort intresse ända till slutet och tycker verkligen att det är läsvärt hela vägen.
I boken möter vi tre generationer kvinnor i finska Österbotten, Susanna, Mari och Tova. Det är fattiga kvinnor som kämpar med familj, arbete, karlar som super och slåss, sig själva, livet. De bor i ett torp på en liten ö strax utanför samhället Kaskö och havet är ständigt närvarande både som en trygghet och en avskärmande faktor. De är kvinnor av sin tid och det sociala arvet vilar tungt över dem och det är också det temat som gör boken riktigt läsvärd. Ibland vill jag nästan ta tag i dem och skrika "Bryt er loss!" och Tovas flykt till Sverige är det ljus som boken behöver.
Att beskriva kvinnornas historier som gripande är så klyschigt, men faktum är att jag finner berättelserna vara just gripande emellanåt. Särskilt den om Mari som ständigt får höra att hon inte duger något till och dessutom föder den utomäktenskapliga Tova. Hennes liv är så ensamt trots att hon alltid har människor runt sig och jag lider med henne för det finns så få som visar henne kärlek.
Sundström kan bli ett författarskap att följa!
enkät enligt O
Enligt O funderar, efter ett möte med Chambers och Kuick, hur hon är som läsare och det blev i sin tur en enkät så även vi andra kan fundera på hur vi egentligen är som läsare.
Hur är du som läsare?
snabb långsam
(Jämfört med många bokbloggare läser jag nog rätt långsamt, men jämfört med många andra läser jag nog relativt snabbt.)
läser alla ord skummar en del
gillar långa beskrivningar hoppar över det som inte för historien framåt
(Fast det gäller bara om beskrivningarna tillför berättelsen något.)
kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag
(Känner en viss beundran för människor som har ett utvecklat detaljminne.)
undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar
tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något
idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor
tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut
(Förstår inte vitsen med att läsa slutet, då är ju allt förstört.)
väljer efter omslag skiter fullständigt i ytan
(Passande bilder, fina färger och gärna relieftryck - ja, jag är såld!)
läser baksidestexter undviker baksidestexter
(Jag läser sällan hela baksidestexten, men jag skummar för att få en uppfattning om vad boken handlar om.)
väljer bok efter rekommendation vill helst välja själv
(Om man nu inte räknar bokbloggar som rekommendation för i så fall väljer jag en hel del på rekommendation. Jag tänkte mer på när någon säger "Du måste bara läsa den här boken, den är sååååå bra!")
rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker
hör det jag läser i huvudet hör aldrig det jag läser
(och de få gånger jag gör det finner jag det mycket irriterande!)
gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker
(Tycker det är skönt avkopplande om det är en duktig uppläsare.)
läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning
läser alltid på svenska läser på flera språk
är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare
skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser
(och jag antecknar heller aldrig i marginalen eller stryker under i texten.)
läser varje dag läser mer sällan
(Kan inte somna om jag inte läser.)
tycker läsning är avkopplande tycker läsning är ansträngande
Hur är du som läsare?
snabb långsam
(Jämfört med många bokbloggare läser jag nog rätt långsamt, men jämfört med många andra läser jag nog relativt snabbt.)
läser alla ord skummar en del
gillar långa beskrivningar hoppar över det som inte för historien framåt
(Fast det gäller bara om beskrivningarna tillför berättelsen något.)
kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag
(Känner en viss beundran för människor som har ett utvecklat detaljminne.)
undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar
tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något
idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor
tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut
(Förstår inte vitsen med att läsa slutet, då är ju allt förstört.)
väljer efter omslag skiter fullständigt i ytan
(Passande bilder, fina färger och gärna relieftryck - ja, jag är såld!)
läser baksidestexter undviker baksidestexter
(Jag läser sällan hela baksidestexten, men jag skummar för att få en uppfattning om vad boken handlar om.)
väljer bok efter rekommendation vill helst välja själv
(Om man nu inte räknar bokbloggar som rekommendation för i så fall väljer jag en hel del på rekommendation. Jag tänkte mer på när någon säger "Du måste bara läsa den här boken, den är sååååå bra!")
rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker
hör det jag läser i huvudet hör aldrig det jag läser
(och de få gånger jag gör det finner jag det mycket irriterande!)
gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker
(Tycker det är skönt avkopplande om det är en duktig uppläsare.)
läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning
läser alltid på svenska läser på flera språk
är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare
skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser
(och jag antecknar heller aldrig i marginalen eller stryker under i texten.)
läser varje dag läser mer sällan
(Kan inte somna om jag inte läser.)
tycker läsning är avkopplande tycker läsning är ansträngande
bokbloggsjerka 14 - 17 oktober
Nej, men ser man på! Lagom till helgen och lagom till veckans bokbloggsjerka fungerar Internet igen! Av någon anledning har jag inte kommit ut på nätet tidigare i veckan så därför har blogginläggen uteblivit. Jag bloggar ikapp under helgen! :)
Veckans fråga i jerkan är:
Vilken är den sämsta bok du faktiskt har läst och varför var den så dålig?
Siljans Konditori av Oscar Danielsson. Språket, berättelsen, karaktärerna - allt är olidligt dåligt. Försökte mig till och med på att läsa högt ur boken för älsklingen eftersom jag tänkte att han, som aldrig läser en bok och därmed är en tämligen neutral part, kanske skulle var mer entusiatisk. Det var han inte ... Han bad mig att sluta efter tre sidor och det berodde inte på min uppläsningsteknik ... Jag läste knappt halva boken, betydligt längre än vad jag i vanliga fall läser i böcker jag finner vara riktigt dåliga.
En annan bok som gav mig rysningar, men som jag ändå läste i sin helhet är Nektar av Lily Prior. En fånig historia och ett fånigt persongalleri. Det enda jag uppskattade med boken var att det gick snabbt att läsa ut den ...
Veckans fråga i jerkan är:
Vilken är den sämsta bok du faktiskt har läst och varför var den så dålig?
Siljans Konditori av Oscar Danielsson. Språket, berättelsen, karaktärerna - allt är olidligt dåligt. Försökte mig till och med på att läsa högt ur boken för älsklingen eftersom jag tänkte att han, som aldrig läser en bok och därmed är en tämligen neutral part, kanske skulle var mer entusiatisk. Det var han inte ... Han bad mig att sluta efter tre sidor och det berodde inte på min uppläsningsteknik ... Jag läste knappt halva boken, betydligt längre än vad jag i vanliga fall läser i böcker jag finner vara riktigt dåliga.
En annan bok som gav mig rysningar, men som jag ändå läste i sin helhet är Nektar av Lily Prior. En fånig historia och ett fånigt persongalleri. Det enda jag uppskattade med boken var att det gick snabbt att läsa ut den ...
Ellen och jag
Teknikstrul pågår så tills vidare blir det korta inlägg med hjälp av min Iphone.
Jobbet är slut för veckan och jag har gått vidare till närbeläget kaffeställe för att tillbringa en stund tillsammans med Ellen Elg, som denna gång befinner sig i Indien.
På hallmattan ...
... låg ett väldigt fint förpackat recensionsexemplar från förlaget Gilla böcker och jag log lyckligt.
Jag spelar Haydn ...
I bokhyllan finns en samling Tranströmer; Dikter 1954 - 1989. Jag har inte haft tid att bläddra och läsa i den förrän idag. Fastnade genast för dessa rader ur Preludier I - III
Två sanningar närmar sig varann. En kommer inifrån,
en kommer utifrån
och där de möts har man en chans att få se sig själv.
Den som märker vad som håller på att hända ropar
förtvivlat: "Stanna!
vad som helst, bara jag slipper känna mig själv."
Raderna tycks mig så bekanta. Så allmänmänskliga. Så ofrånkomliga.
Inledningsraderna till C-dur fängslar i sin enkelhet:
När han kom ner på gatan efter kärleksmötet
virvlade snön i luften.
Vintern hade kommit
medan de låg hos varann.
Och så finns det något sällsamt vackert över dessa ord ur Allegro:
Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.
bokbloggsjerka 7-10 oktober
Annikas bokbloggsjerka ställer denna vecka frågan:
Läser du helst bokserier eller föredrar du fristående böcker eller kanske en mix av båda?
Deckare har ju en tendens att vara i form av serier där vi får följa en kommissarie och hans/hennes team genom ett antal mordfall och ett antal år, så i den genren läser jag så klart en del bokserier. Håkan Östlundhs deckare om Fredrik Broman och de andra på Gotlandspolisen är en exempel på er serie jag gärna läser och som bara blir bättre för varje bok. Det är dock inte alla deckarserier som blir bättre för varje ny bok. Gerhardsens Hammarbyserien tyckte jag började bra med Pepparkakshuset, men Mamma, pappa, barn var inte alls lika stark (har inte läst Vyssan lull).
Om man undantar deckarna så föredrar jag fristående böcker. Tycker om att möta nya karaktärer, nya miljöer, nya relationer och allt annat nytt som dyker upp i fristående böcker. Ibland dyker det ju upp en slags uppföljare till böcker och dessa tycker jag däremot är intressanta att läsa. Gregorius, som plockar upp en av karaktärerna från Doktor Glas, älskade jag och Ohlsson fick mig att se på den avskyvärde Gregorius med helt nya ögon. Ett annat exempel är Gå din väg men stanna som utkom tidigare i veckan och där vi får följa vad som hänt med Hanna från Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Vad jag tyckte om den kan ni läsa här.
Läser du helst bokserier eller föredrar du fristående böcker eller kanske en mix av båda?
Deckare har ju en tendens att vara i form av serier där vi får följa en kommissarie och hans/hennes team genom ett antal mordfall och ett antal år, så i den genren läser jag så klart en del bokserier. Håkan Östlundhs deckare om Fredrik Broman och de andra på Gotlandspolisen är en exempel på er serie jag gärna läser och som bara blir bättre för varje bok. Det är dock inte alla deckarserier som blir bättre för varje ny bok. Gerhardsens Hammarbyserien tyckte jag började bra med Pepparkakshuset, men Mamma, pappa, barn var inte alls lika stark (har inte läst Vyssan lull).
Om man undantar deckarna så föredrar jag fristående böcker. Tycker om att möta nya karaktärer, nya miljöer, nya relationer och allt annat nytt som dyker upp i fristående böcker. Ibland dyker det ju upp en slags uppföljare till böcker och dessa tycker jag däremot är intressanta att läsa. Gregorius, som plockar upp en av karaktärerna från Doktor Glas, älskade jag och Ohlsson fick mig att se på den avskyvärde Gregorius med helt nya ögon. Ett annat exempel är Gå din väg men stanna som utkom tidigare i veckan och där vi får följa vad som hänt med Hanna från Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Vad jag tyckte om den kan ni läsa här.
den modiga akademien
Säger bara: JAAAAAAA och ÄNTLIGEN!!! Trodde jag aldrig!
Gå din väg men stanna
"Ångest, ångest är min arvedel ..." Hanna, som vi första gången mötte i Johanna Nilssons mycket läsvärda debut Hon går genom tavlan, ut ur bilden som kom 1996, har i Gå din väg men stanna blivit trettioett och lider svårt av ångest och ätstörningar. Hon träffar Alex, som har två barn, och de inleder ett förhållande som till stor del styrs av Hannas ångestattacker. Hanna försöker sköta sitt jobb som författare, men tvingas ibland ställa in sina signeringar och framträdanden, samtidigt som hon och Alex relation sakta fördjupas. Ibland orkar Hanna inte med Alex och barnen och flyr till sin egen lägenhet.
Helt ärligt blir jag faktiskt lite trött på alla turer kring Hanna. Hon mår dåligt, hon mår sämre, hon mår lite bättre men bara tillfälligt och bara på grund av narkotikaklassade mediciner. Jag vet att hennes tillstånd med panikångest och bulimiattacker är högst verkliga, men jag blir ändå irriterad på hennes egoism och hennes vältrande i ångest. Förhållandet med Alex är av och på och till slut vet jag inte hur mycket jag bryr mig om dem. Slutet, ja, jag skall väl inte säga för mycket om det, men lite mer svärta hade trots allt inte skadat.
Språkligt tycker jag dock att boken är riktigt läsvärd. Nilsson lyckas behålla mitt intresse för berättelsen trots att jag ibland blir lite irriterad och det är mycket tack vare hennes ordval och variation. Jag ger inte boken något toppbetyg, men det är heller inte dåligt. Jag hade bara förväntat mig lite mer för jag tyckte så hemskt mycket om Hon går genom tavlan, ut ur bilden.
tematrio - nobelpriset 2011
Veckans tematrio handlar givetvis om Nobelpriset. På torsdag gläntar Englund på dörren och deklarerar vem som vunnit årets Nobelpris i litteratur. Så frågan Lyran ställer är helt enkelt:
Vem får Nobelpriset 2011?
Jag tänker faktiskt inte ens gissa. Jag läser inte den typ av litteratur som vinner Nobelpriset. De allra flesta år har jag sällat mig till den stora skaran som säger "Vem???". Kan ju ändå roa mig med att titta vilka som ligger bra till på diverse spelsajter. Adonis toppar. Ja, han har varit med i försnacket i flera år så kanske. Tranströmer och Murakami ligger också högt på listorna. Gillar Murakami väldigt mycket men han känns liksom inte som en kandidat som Akademien skulle välja. Tranströmer? Han är ju svensk så det är typ kört.
Jag tror att det blir en kvinna. Poet. Norden? Nej, troligen inte. Afrika - högst troligt!
bokbloggarnas litteraturpris
Denna vecka är det dags för Svenska Akademien att tillkännage vem som blir årets litteraturpristagare. Ett stort och viktigt pris på många sätt, men kanske inte så folkligt. Därför vill jag uppmärksamma Bokbloggarnas litteraturpris.
Fram till den 31 december kan du som är bokbloggare nominera den bok du tycker är den bästa som givits ut under 2011. I slutet av januari kommer en vinnare att koras. Blir du nyfiken? Besök Breakfast Book Club och läs mer om hur du röstar och om hur vinnaren utses. Förra året vann Vyssan lull av Carin Gerhardsen.
Dagens ...
... enkät! Med jämna mellanrum dyker det upp en enkät i bloggvärlden och jag hakar gärna på. Hittade den först hos Bokbabbel, men har sett flera som svarat på den.
Outfit: Mysbyxor och röd t-shirt med reklamlogga. Är det helg så är det! :)
Humör: Rätt harmonisk
Tanke: Borde städa lite, vika alla kläder som ligger i fåtöljen ... men det är en tanke jag lätt förtränger! :)
Frukost: Två mackor med mjukost och ett stort glas vatten
Bok: Gå din väg men stanna av Johanna Nilsson
Låt: Out of it med Fallulah. (Signaturmelodi till den fantastiska danska TV-serien Lykke som visas på SVT.)
Hurra: Att jag är ledig på måndagar är en ständig källa till hurra!
Bu: Nästa vecka börjar rättningshögarna strömma in ...
Längtan: Helgen i Söderköping med världens underbaraste väninnor i mitten av november.
Önskan: Att jag skall orka genomföra den trettiodagarsutmaning jag antagit under oktober.
Outfit: Mysbyxor och röd t-shirt med reklamlogga. Är det helg så är det! :)
Humör: Rätt harmonisk
Tanke: Borde städa lite, vika alla kläder som ligger i fåtöljen ... men det är en tanke jag lätt förtränger! :)
Frukost: Två mackor med mjukost och ett stort glas vatten
Bok: Gå din väg men stanna av Johanna Nilsson
Låt: Out of it med Fallulah. (Signaturmelodi till den fantastiska danska TV-serien Lykke som visas på SVT.)
Hurra: Att jag är ledig på måndagar är en ständig källa till hurra!
Bu: Nästa vecka börjar rättningshögarna strömma in ...
Längtan: Helgen i Söderköping med världens underbaraste väninnor i mitten av november.
Önskan: Att jag skall orka genomföra den trettiodagarsutmaning jag antagit under oktober.
glada hälsningar från missångerträsk
Martina Haags Glada hälsningar från Missångerträsk läste jag ut för ett par veckor sedan, men det har liksom inte blivit av att jag bloggat om den förrän nu.
Jag gillar Martina Haags böcker. De är lättsamma och roliga och jag gillar alltid karaktärerna. I Glada hälsningar ... är Nadja, bosatt i Stockholm, medelålders, singel och barnlös bokens huvudkaraktär. Hennes syster Lotta lever ett helt annat liv i Norrland med make och barn, men med en avsomnat sexliv som skall räddas genom en resa till Paris. Nadja får under tiden åka till Lappland och passa Lottas svärfar Sigvard, en gubbe med svårigheter att ta hand om sig själv. I gengäld har Lotta lovat att fixa en man till Nadja som desperat behöver en man för att ta sig ur en knipa hon satt sig i hos adoptionsbyrån.
Det strular till sig eftersom historien i sig är smått absurd. Det är dessutom kryddat med en del klyschor om norrlänningar med skoter och stockholmare som inte vet något om samer och renar och kanske att Lotta och hennes man har det märkligt bra i Paris med trekant och annat, men jag sträckläser ändå boken och jag mår så där riktigt bra medan jag läser den. Den kommer garanterat att filmatiserats och det kommer att bli en härligt varm feel-good-film. Personligen ser jag redan fram emot nästa bok av Martina Haag.
bokbloggsjerka 30 september - 3 oktober
Jag har varit en slarvig bloggare de två senaste veckorna, men nu lovar jag att skärpa mig och börjar med att besvara veckans bokbloggsjerka.
Vilken är den längsta bok du har läst?
Jag gillar böcker som är 300-350 sidor långa. Tycker ofta att de är bättre än böcker som är uppåt femhundra sidor och däröver. Därför har jag inte läst särskilt många riktiga tegelstenar. Borde kunna svara Anna Karenina, men i ärlighetens namn bläddrade jag mest igenom den och läst väl ungefär var femtionde sida. Det olyckliga kursupplägget med Brott och straff och Anna Karenina samma vecka var anlednigen.
Boktjuven av Markus Zuzak med sina 585 sidor i pocketversionen måste nog vara den längsta jag läst på rätt många år och den tyckte jag var riktigt bra.
Vilken är den längsta bok du har läst?
Jag gillar böcker som är 300-350 sidor långa. Tycker ofta att de är bättre än böcker som är uppåt femhundra sidor och däröver. Därför har jag inte läst särskilt många riktiga tegelstenar. Borde kunna svara Anna Karenina, men i ärlighetens namn bläddrade jag mest igenom den och läst väl ungefär var femtionde sida. Det olyckliga kursupplägget med Brott och straff och Anna Karenina samma vecka var anlednigen.
Boktjuven av Markus Zuzak med sina 585 sidor i pocketversionen måste nog vara den längsta jag läst på rätt många år och den tyckte jag var riktigt bra.
