bokslut 2009
Ännu ett bokår till ända och totalt har det blivit 64 böcker och ljudböcker. Att det inte blivit fler beror på att jag haft två eller tre perioder då det varit svårt att hitta något som lockade till läsning. Många böcker har påbörjats och lämnats tillbaka eller ställts i bokhyllan olästa. Minst sagt frustrerande!
Fler deckare än någonsin har blivit lästa så mitt motstånd mot deckargenren kan nu sägas vara helt borta. Deckare och spänningsromaner och allt vad det heter är verkligen perfekt nöjesläsning så varför inte börja årets lista med denna kategori?
Årets favoritförfattare: Haruki Murakami
Årets svenska deckarförfattare: Håkan Östlundh
Årets utländska deckarförfattare: Barbara Nadel
Årets ungdomsbok: Ser mitt huvud tjockt ut i den här?
Årets tantbok: Sin ensamma kropp eller Sirila gentlemän sökes
Årets erotik: Odjuret med två ryggar
Årets semesterbok: Fri
Årets mest snabblästa: Livet på en kylskåpsdörr
Årets ljudbok: Kan du säga schibbolet?
Årets tragikomiska: Jag tror vi behöver prata faktiskt
Årets feel-good: En liten hattaffär på hörnet
Årets bästa: Ur vulkanens mun
Årets första: Berättelse om herr Roos
Årets positiva överraskning: Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow
Årets sämsta: Nektar
Årets sista: Var hör du hemma?
Årets negativa överraskning: Män som hatar kvinnor
Vilka har varit era favoriter under året?
00-talet som gått
Imorgon är 00-talet till ända. Mycket har hänt. En del minns jag, en hel del har jag glömt. En del var roligt, en del var jobbigt, precis som det brukar vara här i livet. En kort sammanfattning, där jag säkert glömt både en och tre viktiga händelser, av mitt 00-tal kommer här. Undrat vad 10-talet för med sig?
2000
Ung och fräsch, pluggade svenska språket A och B (många grammatiktentor blev det …), festade en hel del. Kyrkogårdsarbetade under sommaren. Var lite småkär i både en innebandytränare och en läkare – OMG vilka bottennapp! Träffade älsklingen för första gången i november.
2001
Kära systers yngsta dotter föddes i början av året. Mera festande … Läste om min första lärarskapstermin och hade en toppentid på Leksands gymnasium. Sommarjobbade bland gravstenarna igen. Hösten var nästan bara mörk och deppig och ingen uppsats blev skriven. Älsklingen och jag (fortfarande bara vänner) åkte för första gången till Köpenhamn och jag blev hög på för många starka huvudvärkstabletter.
2002
Jag och älsklingen gick på opera i januari och blev ett par samma dag. Vårutflykt till wonderful, wonderful Copenhagen. Sista terminen på lärarutbildningen, skrev examensarbete tillsammans med underbara vännen JJ (då JA) och trodde att vi hade koll på verkligheten. Mysig tjejhelg i MM:s sommarstuga. Sista sommaren som dödgrävare (eller snarare blomplanterare). Mor och far går isär, säljer huset med den vackra tomten, och mor flyttar in i den lilla tvåa som jag flyttade ut ifrån. Lämnade Ludvika för jobb i Sandviken. Trivdes som fisken i vattnet i nya staden, med nya jobbet och med min fantastiska mentor LPJ. En del festande även detta år … Året avslutades med nyårsbröllop mellan SG och MB.
2003
Blev sambo och vi slet hårt i början … Firade älsklingens 30-årsdag med tyginklädd lokal, mängder av couscous och roliga vänner. Slutade jobba i Sandviken, styrde kosan mot Leksand där älsklingen pluggade och jag var lärarvikarie. Stämplade. Blev latte-beroende. Tränade vattengympa och tidro.
2004
JH och DS ställde till med januaribröllop med korv, mos och rockabillyband. Mera myspys i pittoreska Leksand. Jobbade mycket på högstadiet – lärorikt … Stammis på Ica Mårtas (saknar den affären!) och Siljans Konditori (en latte och en köttbullsmacka utan klet, tack!). Lugna sommarkvällar på Solvi med nygräddade våfflor. Pulkafest i Sammilsdal med vännerna. Mera Köpenhamn.
2005
Älsklingen köpte vår första dator och jag skrev äntligen klart den släpande C-uppsatsen i religion och plockade på riktigt ut min lärarexamen. Försommarbröllop mellan CC och RD – oj, vad mätta vi var! Tröttnade på Leksand så vi drog till Växjö och älsklingen började ny utbildning och jag fick jobb snabbare än väntat. Mycket nytt att hitta till och vänja sig vid. Tog lite tid. Läste för första gången en distanskurs. Blev medlem på ett gym (stort steg!) och bodde mer eller mindre i spinninglokalen.
2006
Jobbade på två ställen under våren, pendlade och läste samtidigt ännu en distanskurs. Kände mig en aning splittrad. Tur att det blev bara ett ställe att arbeta på under hösten. Ännu ett bröllop, denna gång i juli då SJ och PT knöt hymnens band. Semestrade i Göteborg och på Ystad Saltsjöbad. Började blogga i oktober.
2007
Firade fem år tillsammans med vinterweekend i Malmö. Flyttade till vår första trea i mars och jag fick ett eget litet läskrypin och älsklingen fick ett rum för alla sina kläder ... Favorit i repris – budgetsemester i Göteborg. Storebror och hans TT blev äkta makar i augusti. Älsklingen fick jobb i Arvika så vi blev särbos och det blev några resor till Värmland och fika på City-konditoriet.
2008
Fortfarande särbos, åtminstone fram till augusti. Åkte på mitt livs första charter till Hammamet i Tunisien. Gud, vad rädd jag var för flygresan, men väl på plats var allt underbart! Bröllopsyran fortsatte detta år med två vackra par, JA och MJ i maj och MM och BP i september. Jag fyllde 30 år och älsklingen bjöd på skattjakt som tillsammans med familjens present gav mig en gratis semester 2009.
2009
Började känna mig trött på jobbet och rättningshögarna, tog tjänstledigt för studier och njuter i fulla drag av kunskapsinhämtningen. Lilla mor flyttade till Gävle och gav mig på så sätt chansen att återupptäcka staden. Vi flyttade till vår mysiga etta. Solsemestrade för andra gången i Hammamet och storstadssemestrade i Berlin. Red kamel för första gången, såg en bit av Sahara och tappade andan av Atlasbergens skönhet. Mumsade Dönerkebab och drack weiβbier. Bytte gym och njuter av att åter kunna simma.
spöket på canterville
Årets sista ljudbok blev en klassiker, Oscar Wildes Spöket på Canterville. En söt och rolig historia om en amerikansk ambassadörsfamilj som, trots varningar om ett spöke, flyttar in på slottet Canterville. Spöket rasslar med kedjor, men stackar'n blir uppmanad att smörja dem med olja och han försöker sedan alltmer desperat skrämma familjen med den ena fruktansvärda karaktären efter den andra. Inget fungerar och spöket blir mest utskrattad av tvillingarna i familjen.
77 minuters rent nöje!
påtaglig risk att skada
Ljudbok lämpar sig ypperligt för långa tågresor, så det blev ett besök till stadsbiblioteket och deras mediejukebox innan avresan norrut inför jul. Valde en för mig okänd författare, Tove Klackenberg, och valet visade sig vara lite sisådär, men bjöd i alla fall på en viss insyn i ett för mig, tyvärr, rätt okänt domstolsväsende.
Svea Lundström Duval är åklagare och har fått ett fall där två barn hittats döda, inlindade i plastfolie, hemma hos en socialt belastad familj. Till en början tycks allt vara solklart, modern sägs ha varit den enda som varit hemma vid mordtillfället, men under rättegången kommer en del detaljer fram som komplicerar fallet. Lägg därtill trakasserier riktade mot åklagaren och thrillerkänslan infinner sig åtminstone litegrann.
Plus för att den utspelar sig på landsbygden i Värmland och för skildringen av en dåligt fungerande socialtjänst. Minus för att det endast är den kvinnliga åklagaren och den kvinnliga advokaten som vi får lära känna närmre och dessutom på ett stundtals rätt krystat och onödigt sätt.
dom
Dom av Cilla Naumann är ett utmärkt exempel på en bok som jag aldrig skulle ha köpt, men som jag tack vare biblioteket ändå har fått förmånen att läsa. För det är verkligen en förmån, inte minst för Naumanns sätt att väva samma de olika personernas perspektiv på berättelsen. Det var längesedan jag käde för att sträckläsa, men denna bok hade varit en utmärkt sträckläsare.
Olof och Sonja lever ett ordnat övermedelklassliv i Stockholm och deras enda son är en framgångrik ung forskare. Sonen häktas en dag, misstänkt för mord. De båda föräldrarna försöker var och en ta sig igenom denna tid och bristen på samhörighet blir påtaglig. Likaså blir känslan av skuld. Vems fel är det egentligen att sonen begått detta brott? Vilka tecken har funnits? De tänker båda tillbaka på sonens uppväxt och ungdomsår, försöker förstå, försöker ta sig igenom mardrömmen.
hemma igen
Så har man landat i sin egen soffa igen efter några dagars julfirande med familjen. Alla tolv fick plats i mors lilla tvåa på julafton och det var så där härligt trångt och smått kaotiskt som det skall vara. Jultomten gjorde snabbvisit och slängde in julklappssäcken med en mystiskt brev och sedan var det klappöppning för hela slanten. Alla barn och vuxna slet i papper och öppnade förpackningar, svårt att avgöra vilka som var mest entusiastiska. Kära systers make överöstes med godis i alla varianter så det är nog rimligt att tro att han är en riktig gottegris ...
Julmat och julkakor har ätits i mängder, men på annandagens kväll blev det indiskt istället och det var verkligen inte fel! Lilla mor var lite skeptisk först, men smakade på allas mat och tyckte, med förvånad min, att det var riktigt gott. Kanske blir hon stammis på indiern nu!
Efter en låååång hemfärd innehållandes trasigt tåg och evakuering till ett annat kom vi igår hem till ett regnigt Växjö och den efterlängtade egna sängen. Någon av julens alla kakor förbrändes i förmiddags på ett EasyLine-pass så nu känner jag mig förtjänt av en lugn eftermiddag innan det är dags för att imorgon återvända till mitt andra hem, universitetsbiblioteket, och ta itu med grupparbetet.
god jul
ingen julstress
Det är först nu, när föreläsningarna lyser med sin frånvaro och snön och kylan har kommit som jag inser att det faktiskt är jul. En vit jul! Härligt!
Startade dagen med ett träningspass (gäller ju att intala sig själv att man hinner komma i form till jul!), och gick sedan en sväng på stan i väntan på att få benen vaxade. Herregud, vad jag är glad över att vara klar med klapparna! Så mycket folk, så långa köer, så många påsar. Tror nog att julhandeln slår rekord i år igen - våga vägra krisen tycks vara parollen, och det är väl lika bra det!
Imorgon satsar jag nog på en avstressande dag i bästa julandan och laddar inför färden norrut den 23:dje. Första julen i Gävle. Undrar om de har en annan tomte där? Julmaten kommer i alla fall att smaka lika gott som alltid, för mor står, alldeles frivilligt, vid spisen.
det här är inte jag
Felicia är utbränd. Orkar knappt ta sig igenom dagarna, får panik av att gå in på ICA, glömmer viktiga dagar och förtränger måsten och plikter, undviker sina vänner. Får "lyckopiller" och betablockerare och försöker på något sätt fungera som mamma till sin femtonårige son. Det går sådär med alltihop och till sin egen mor säger hon ingenting om sin sjukdom.
Boken tar två timmar att läsa. Det är ett problem. Sidorna flyger iväg, och även om en viss förståelse för Felicias situation uppkommer så fördjupar boken aldrig problematiken. Det blir ytligt och tyvärr inte alls minnesvärt. Det finns så många perspektiv som inte tas upp, som inte går fram. Det märks att det är en journalist som skrivit texten (att kalla den roman känns inte rätt) och jag saknar en riktig författare, någon som kan förmedla alla små nyanser och nå hela vägen fram till läsaren. Kanske den befann sig i fyndlådan av en anledning?
kulörtvätt
Visst är det fint att ha fått lite uppfräschat, och egentligen skall man väl inte klaga ... men varför måste allt alltid målas i den obeskrivligt trista gul-vit-beige-kanske-finns-det-några-stänk-av-någon-annan-nyans-färgen? Varför kunde inte tvättstugan få bli en färgklick? En uppfriskande, färgsprakande och trivsam miljö att vistas i? Nu ser det åter en gång ut som vilken landstingskorridor som helst och jag tycker ibland att det är så tråkigt att bo i mellanmjölkens land. Tur då att människor i alla fall tillåter sig att bli lite färgglada till jul, med röda gardiner och flerfärgade ljusslingor. Än finns det hopp!
pepparkakskalas
i väntan på snön ...
tiden det tar
Hanne Ørstaviks Tiden det tar inköptes i våras, men eftersom den utspelar sig i juletid har den fått ligga där i högen i väntan på december. Bokens jul är dock ingen drömjul, och trots att alla försöker hålla skenet uppe, är det tydligt att detta inte är en lycklig familj. Som en förklaring utspelar sig också större delen av boken ett antal år bakåt i tiden då huvudpersonen Signe som tonåring väntar på julen och julbaket, men hemma faller familjen sakta sönder, föräldrarna kan inte kommunicera med varandra, slagen hänger i luften samtidigt som fadern talar om kristna budskap och håller det ena familjemötet efter det andra.
Personligen tycker jag att det är synd att vi inte tas tillbaka till nutiden i slutet, en cirkelkomposition hade inte varit fel i detta fall. Trots det är boken läsvärd och stundtals svår att lägga ifrån sig.
(Som en liten parentes vill jag här skjuta in att den norska författarinnan Linn Ullmann är mycket läsvärd. En favorit!)
dags igen ...
Tentapluggar nu igen ... Kort kurs denna gång, så det är inte utan att det känns som att jag och mina kurskamrater jämt sitter i tentasalen. På torsdag skiver vi kursens tredje tenta, hoppas att det skall kännas lite bättre denna gång än vid förra tentatillfället.
I min "extrakurs" i socialpsykologi blev jag idag godkänd på en av de inlämnade hemtentorna och väntar med viss oro på besked om den andra hemtentan. Komplettering är i och för sig inte hela världen, men det innebär att jag måste läsa valda delar av Baumans bok igen och det är inte något jag ser fram emot ... Nåja, den dagen den sorgen och symbolisk interaktionism kan jag i alla fall lämna bakom mig!
tagit sprutan
sputnikälskling
Självklart inbjuder miljö här hemma till läsning av skönlitteratur, och högen minskar sakta men säkert. Min tredje Murakami är precis utläst och jag blir bara mer och mer fascinerad av denne författare. Han berättar historier som ingen annan och liknelserna och metaforerna är verkligen i en klass för sig. Eller vad sägs om "det kändes precis som om jag hade svalt en mulen himmel"? Sputnikälskling handlar om K (ja, jag kunde inte heller låta bli att tänka på Kafka) och hans väninna Sumire som han i hemlighet känner åtrå till. Sumire har författardrömmar, men lyckas aldrig riktigt slutföra sina romanprojekt. Så träffar hon affärskvinnan, Myu, och blir både kär och erbjuden ett jobb. Myu tar med sig Sumire på en Europaresa, men den slutar inte riktigt som det var tänkt. Sumire försvinner spårlöst.
Som alltid med Murakami befinner sig berättelsen i flera världar och vad han egentligen vill ha sagt går mig förbi, det gör det alltid, men jag gillar det för det utmanar tanken. Slutet är aldrig helt givet, vilket gör att man kan återvända till berättelsen och fundera på den igen och igen. På önskelistan står nu Fågeln som vrider upp världen och jag erkänner mig härmed Murakamifrälst.
