bohemian rhapsody

Som om vi inte redan visste det, men bokläsning har en rad positiva effekter och tidningen MåBra är i senaste numret snäll och radar upp dem alla. Föredömligt! Om du inte vill rusa ut och köpa tidningen och visa för de i din omgivning som tittar misstänksamt på din boktrave och dina bokhyllor och mumlar något om att "så mycket läsning kan aldrig vara nyttigt" så kommer fördelar här:

Du blir mer empatisk.
Din planeringsförmåga stärks.
Ditt minne tränas och läsning tros förebygga demens.
Ditt ordförråd, din fantasi och din associationsförmåga förbättras.

Och till sist - Du blir mer avkopplad och fokuserad. Efter bara sex minuters läsning kan stressen sjunka med upp till sextioåtta procent (fråga mig inte hur de har kommit fram till den siffran). 

Men för oss luttrade och frälsta bokslukare är detta som sagt gamla nyheter. 

Släktens färgstarka och egensinniga Faster dör vid 107 års ålder och nu får släkten klara sig själva, något som visar sig inte var helt lätt. På ytan rullar livet bara på i Sara Paborns Släktfeber, men egentligen händer en hel del. Två systrar i övre medelåldern har hela sina liv försökt hantera en inte helt lätt uppväxt genom att hålla varandra på avstånd och känt sig förorättade av olika anledningar. Den ena systers dotter anländer strax före urnsättningen och suckar över sin bananätande far. En vecka senare anländer hennes pojkvän, poeten. Sakta börjar familjen växa samma under sommarveckorna. Fadern och poeten finner varandra genom ett gemensamt projekt och dottern försöker förstå sin far. Systrarna kämpar med sig själv och kanske ännu mer med varandra. 

Jag gillar verkligen den här boken. Den är rak och ärlig och känns så där märkligt bekant och verklighetsnära. Människorna växer och förändras, men behåller ändå sin karatärsdrag och blir lite lagom komplexa, så där som vanliga svenssons är lite till mans. Jag vill gärna läsa mer Paborn i framtiden. 

Påskekrim i Norge och midsommarkrim i Sverige? Ja, för mig blev det i alla fall så och boken i fråga var Ingrid Elfbergs Gud som haver. En rätt ruskig historia om en två-årig pojke som förs bort från innergården av en pedofil. Fallet avslutas snabbt och en ung man som arbetar på pojkens förskola döms för brottet. Modern har dock sina misstankar om att något är fel och när den dömde skickar ett brev och deklarerar sin oskuld tror hon honom. Ingen annan tror dock att den dömde är oskyldig och moders vakande beteende framstår för hennes omgivning som alltmer irrationellt; hennes svärmor dömer henne hårt och hennes man tröttnar snart på hennes mardrömmar. Modern ger dock inte upp utan fortsätter sin jakt på förövaren utan anhörigas eller polisens hjälp. 
 

Som jag har väntat på att Sofi Oksanens Utrensning skall komma på pocket, men inte har den kommit snabbare för det. När jag så häromdagen passerade bibliotekets snabblånehylla och såg den stå där norpade jag kvickt åt mig den och till min stora glädje uppfyllde boken mina förväntningar. Inte minst tycker jag den är genialt uppbyggd med de olika årtalens händelser och stämningar skickligt ihopvävda. Tycker överlag att berättelsen som utspelar sig på 1940- och 50-talen är något starkare än den parallellhandling som utspelar sig på 1990-talet, men båda behövs och jag tycker att helheten är mycket läsvärd.

Sovjetunionen ockuperar Estland under andra världskriget och i romanens centrum finns den unga estniska kvinnan Aliide, som är förälskad i sin systers man, en motståndsman. Kärleken driver henne till handlingar och förräderier som hon får leva med resten av sitt liv. I början av 1990-talet hinner så historien ikapp henne när en ung flicka på flykt undan trafficing dyker upp i hennes trädgård. 

Någon som läst något annat av Oksanen? Är det lika bra?   

Igår plockade jag, älsklingen och vännerna fram vår kreativa ådra och gav oss på akrylmålning med nyinköpta färger, penslar och pannåer. Det hela började som ett internt skämt om en väldigt ful loppistavla, som vi nu förevigat i fem, minst sagt, friare tolkningar. I vanliga fall är ingen av oss överdrivet estetiska på fritiden och att måla hade väl ingen av oss ägnat sig åt sedan någon bildlektion på högstadiet, men kul hade vi! Och vem kunde ana att det är så svårt att blanda till rätt nyanser?

Nu planeras redan nästa aktivitet. Skall det bli lera, trolldeg eller porträttmålning?

Nisse Simonsons Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? köptes av många människor när den kom för något år sedan, och det är ju inte konstigt med en sådan titel. Nu tycker jag kanske inte att Simonson riktigt besvara sin fråga och när han gör det blir det kanske lite för ytligt, men jag tror säkert att många människor funnit boken inspirerande och kanske också vägledande.

Personligen tycker jag det märks att författaren också är föreläsare för bokens korta kapitel är uppdelade i ännu kortare avsnitt där det leveres små anekdoter som bekräftar Simonsons teorier, men det fördjupade perspektivet uteblir i alltför stor utsträckning. Den positiva psykologin får dock en företrädare som på ett enkelt sätt förklarar fördelarna med att berömma sig själv och att våga tänka i andra banor samtidigt som några komplicerad hjärnprocesser blir lättbegripligt presenterade. Annars är doktor Simonsons råd ungefär de samma som vi känner igen från många andra håll: sov dina åtta timmar, ät det som är nyttigt för dig och ta din dagliga promenad. Och glöm inte att umgås med dina nära och kära så ofta du kan. Svårt att göra annat än att nicka instämmande.

Förra veckan damp det ned en bok i brevlådan och jag förstod först inte alls varför jag fått den, men så slog det mig att jag faktiskt deltagit i en tävling via Norstedts facebookgrupp och att jag faktiskt var den vunnit! Hur trevligt som helst! Att det dessutom gav mig tillfälle att läsa sommarlovets första deckare var ju inte heller helt fel.



Anna Janssons elfte bok om Maria Wern, Drömmen förde dej vilse, tar oss som vanligt med till Gotland där en seriemördare i mörk kåpa sprider oro. Boken inleds med att Maria Wern försöker avstyra en misshandel, men pojken som fått slagen och sparkarna riktade mot sig avlider och Maria blir själv skadad. Sedan hittas en kvinna, klädd till brud, mördad i Botaniska trädgården och senare även en äldre herre och en ung sjuksköterska.

Boken håller bra Jansson-klass, men det är lite för lätt att lista ut vem mördaren är och relationstrasslet mellan Wern och Per Arvidsson får kanske lite onödigt mycket plats. På det stora hela tycker jag dock att det är utmärkt semesterläsning och det blir garanterat fler av samma slag under sommaren, för vad vore en svensk sommar utan ett antal gotlandsmord?