bohemian rhapsody

Har precis kollat in litteraturlistorna för höstens båda universitetskurser (tänk att lilla jag skall blir studerande igen och fråga efter studeranderabatter!). Inte så avskräckande mycket litteratur som jag trodde, och tack och lov var inte alla på engelska! Den tjocka tegelstenen var naturligtvis på engelska, men det var lite väntat när det är psykologistudier som står på agendan.

Verkade vara rätt intressant läsning att döma av titlarna så jag tror att jag beställer det mesta. Gissar mig till att kopiatorn blir en trogen följeslagare under våren då sparkapitalet troligen minskat drastiskt ... Försöker förtränga hur lite pengar jag kommer att ha under det kommande läsåret och fokuserar istället på alla underbar fritt disponerbar tid jag kommer att ha. Tänk att alltid kunna träna på dagtid - toppen!

Bittert arv av Kiran Desai är en alldeles fantastisk roman, med bredd och djup och således en perfekt höstbok, min sommarhjärna missade nog tyvärr många aspekter av ren slöhet ...

Sai blir föräldrarlös och skickas för att leva med sin morfar, en bitter gammal domare, i en avlägsen byn vid foten av Himalaya. I hushållet finns också en kock som hon tillbringar mycket tid tillsammans med, och kocken har en son som emigrerat till USA i hopp om ett bättre liv. I byn finns också ett par åldrande systrar som endast talar engelska, vilket gått bra fram till berättelsens nu, mitten på 1980-talet. Som sjuttonåring får Sai en ny lärare, nepalesen Gyan, och kärlek uppstår.

Inget är dock okomplicerat och den nationalistiska gerillan som vill ge minoritetsgruppen Gorkhas rätten till landet skapar en alltmer krigslik situation i området och Gyan börjar sympatisera med dem vilket gör kärleken till Sai omöjlig. Samtidigt kämpar kockens son för sin överlevnad i New York, en fattig tillvaro bland råttor och illegala invandrare i restaurangköken.

Vilken toppendag! Bokpaket från Bokus anlände äntligen till utlämningsstället - undrar vilken bok jag skall läsa först? Alla verkade lockande!

För att förgylla dagen ytterligare förvandlades en fika på sta'n till en shoppingrunda där jag fyndade färgglada bordstabletter, köpte en urgullig, limegrön miniradio och när jag ändå var i shoppingtagen så blev det ett par linnen för halva reapriset och så till slut en stadig baddräkt inför höstens vattengympapass. Det var evigheter sedan jag shoppade så mycket - kul och uppiggande!

Ingen sommar utan en deckare eller flera! Peter Robinson är ett säkert kort, alltid välskrivet och alltid en spännande berättelsen, I djävulens sällskap är inget undantag.

Två kvinnor hittas mördade, den ena i sin rullstol vid havet och den andra våldtagen i de trånga gränderna i Eastvale. Annie Cabbot  och överkommissarie Banks kopplas in på varsitt fall och medan Banks utredning går sakta framåt är det inledningsvis svårare för Cabbot att hitta någon ledtråd i fallet med den rullstolsbundna kvinnan. När utredning tar fart visar det sig att kvinnan är välkänd för polisen och det hela utvecklas till en rätt obehaglig historia.

Ibland går det lite fort när man rycker åt sig en pocket från någon inbjudanden bokhylla. Trodde att Nancy Horans Kärleken till Frank var en biografi över kärlekshistorien mellan arkitekten Frank Lloyd Wright och Mamah Cheney , men det visade sig vid närmare inspektion av baksidestexten att det var en skönlitterär roman som byggde på deras relation, och då försvann lite av mitt intresse. Hur som helst så läste jag ut den, och det var väl ok, men kanske lite seg emellanåt.

Frank får i uppdrag av familjen Cheney  att rita ett hus till dem och Mamah och Frank dras omedelbart till varandra, inte minst för de samtal och diskussioner som de kan föra med varandra, men inte med sina respektive. De inleder ett förhållande i smyg, men lämnar till slut sina familjer för att åka till Europa och bor i flera städer under det kommande året. Deras beslut är chockerande, inte minst för att de båda har barn, och tidningarna skriver mängder med skvallerreportage om dem. Under resan till Europa träffar Mamah Ellen Key och mötet blir en viktigt för Mamah fortsatta liv. Paret återvänder till USA, flyttar ihop trots att inte båda är skilda och efter mer skvaller än någonsin i pressen får historien till slut ett fasansfullt slut.

Konvenanser, passion, dårskap och viljan att bara få leva sitt eget liv sammanfattar denna bok.

Efter en natts slumrande i den varma liggvagnskupén anlände vi i måndags morse till Berlin. Vaknade av den tyske konduktörens meine damen und herren och bitte beachten sie att S-bahn inte fungerade och vi ombads ta andra kollektiva transportmedel runt Berlin. Jag tyckte att konduktören hade så vackert uttal av Lichtenberg och Spandau att jag genast ville kasta mig på bussen, men älsklingen förstod inte riktigt min fascination. Jag ursäktar honom med att klockan bara var 06.25 ...

   

Hauptbahnhof i Berlin är en imponerade stor byggnad och efter frukostmacka, inköp av Welcome Card och karta var vi så redo att bege oss ut i storstadsdjungeln. Passerade riksdagshuset på vår väg mot Brandenburger Tor och turistgrupperna var redan på plats för rundturer. Politik på semestern - nej tack! Brandenburger Tor var inte så stor som jag trodde, men kul att ha sett i vilket fall.


 

Resten av dagen knallde vi omkring på shoppinggatorna och besökte det kända varuhuset KaDeWe, där matavdelningen var den klart mest inspirerande. Mängder av charkdiskar med välsmakande skinkor och korvar (som säkert inte är så välsmakande ...) och naturligtvis en väl tilltagen avdelning för bakverk och andra godsaker. Jag kände enorma behov efter ein stück kuchen ...

        

Till slut gjorde nattens brist på sömn sig så påmind att vi tog U-bahn ut till Friedrichshain och vårt vandrarhem, All In Hostel. Friedrichshain är en gammal arbetarstadsdel i östra Berlin och här är det lite ruffigare och graffitin har mer eller mindre tagit över, men det finns också mängder av caféer och restauranger och jag fullkomligt älskade denna stadsdel (åtminstone det lilla vi hann se). Sov lite middag och begav oss sedan till en indisk restaurang i kvarteret och efter en mumsig Chicken Mango var vi mer än redo för att krypa ned i sängen.

     

Dag två var min dag och det som jag tyckte var resans höjdpunkt - zoo. Berlin Zoo är verkligen en gigantisk lummig parkanläggning och vi tillbringade fem och en halv timme med att strosa runt och titta på djur och många djur fanns det ... Min nya kärlek är pandan Bao Bao som var så bedårande där den satt och mumsade morötter och bambu att jag vill stoppa ned den i väskan och ta med den hem. Flodhästarna var också söta och noshörningarna var imponerande stora. Kondoren var skräckinjagande! Ett besök rekommenderas verkligen!



Efter Zoo var mina ben trötta, men älsklingens pigga på att se fler skyltfönster (han är verkligen helt yrkesskadad ...) så jag slog mig ner på Starbucks med en latte i storformat medan älsklingen sprang omkring på Ku'damm, västsidans lyxshoppinggata. Avslutade dagen med välsmakande thaimat och en Weiβbier i Friedrichshain och med ömmande fötter kröp vi till sängs.

      

Tredje dagen och Mitte stod på programmet. U-bahn till Alexanderplatz för att kolla in TV-tornet och sedan en promenad mot Berlin-domen (oj, vad stor!) och vidare till Unter den Linden för att slutligen komma till Friedrichstraβe, ännu en shoppinggata. Älsklingen var i sjunde himlen och jag tyckte också att det här var en rolig gata. Längs denna gata finns också Checkpoint Charlie och en bildutställning om Berlinmuren. Det här med en mur genom en stad känns verklingen inte som en särskilt bra idé ... Intressanta bilder, men runt själva Checkpoint var det lite väl turistkommersiellt för vår smak.



För att se en annan del av Berlin tog vi U-bahn till Nollendorfplatz och gick en snabbvända runt i Schöneberg. Här höll marknaden Winterfeldplatz precis på att stänga, men trots regnet var caféerna fullsatta, inte minst av alla homosexuella män som har denna stadsdel som sin favorit. Verkade vara en mysig stadsdel och långt ifrån lika sliten som Friedrichshain.



Lite mera Ku'damm, lite mera Starbucks, lite mera U-bahn och sedan var våra tre dagar till ända. Berlin är verkligen värt ett besök, eller egentligen fler. Vi gick inte på något av stadens alla museum denna gång, och det skulle jag gärna åka tillbaka och göra en annan gång. Ta en stadsrundtur på en Segway vore också kul! Det vi i alla fall inte missade var att äta Döner-kebab och tur var väl det! På Saray serveras Dönerkebaben i nybakat bröd och älsklingen sa att det var det godast han någonsin ätit och jag är beredd att hålla med, och jag hatar kebab i vanliga fall.  

Nattåg tillbaka till Malmö och vidare hem till Småland - det här gör vi nog snart om!

Trögt med bloggande så här i semstertider ... slappar på alla sätt som går, uppenbarligen ... För att botas från den fullständiga semesterlunken beställde vi häromdagen en resa till Berlin. Åker med nattåget imorgon kväll och får sedan tre storstadsdagar då vi förhoppningsvis hinner upptäcka en del av allt som Berlin har att erbjuda. Älsklingen är mer inriktad på butiksupplevelser än jag så han har bestämt att vi skall gå på KaDeWe, medan jag, som har lite mera barnasinne kvar, har bestämt att vi skall besöka Berlin Zoo och kolla in alla djuren. Blir nog en bra mix!

Men det där med currywurst tror jag vi hoppar över ...

Seg boksommar hittills, trist nog. Läser två böcker parallellt, men ingen av dem intresserar mig egentligen, så nu har jag bestämt mig för att ge upp den ena, Nudelbagaren av Ma Jian. Boken är en humoriskt satir över det moderna Kina och dess ledare, men jag tror att mycket av den "röda humorn" går mig förbi.

I bokens centrum finns en författare och en professionell blodgivare som varje vecka träffas för att äta middag. Författaren tvingas skriva saker som partiet godkänner medan han egentligen vill skriva helt andra skrönor. Den enda av de skrönorna som hittills givit mig någon glädje är den om en man som hittar en brännugn och öppnar privat kremeringsverksamhet där han bränner såväl poeter som partisekreterare ...

Boken förbjöds i Kina, men inte ens det får mig att vilja läsa vidare.

Alexander McCall Smiths karaktär Mma Ramotswe har dykt upp i en rad böcker som alla är sådär lättsamt småmysiga att läsa en slö sommardag. Nu har samma författare kommit med en ny serie böcker där Isabel Dalhousie i Edinburgh är den kvinnliga huvudkaratären och eftersom lättsam läsning lockade ryckte jag den ur hyllan.



Isabel driver en filosofisk tidskrift och är särskilt intresserad av moraliskt förfall. Hennes hemhjälp Gracie är inte filosofiskt skolad, men en god människokännare väl värd att lyssna till emellanåt. I seriens första bok, Filosofiska söndagsklubben, befinner sig Isabel i ett konserthus samtidigt som en man faller ned från översta raden. Isabel börjar snart misstänka att mannen kanske inte fallit av egen vilja och påbörjar ett detektivarbete för att ta reda på vem som kan ha knuffat ned honom.

Tyvärr tycker jag att det känns som att McCall Smith bara tagit sin mall från tidigare serie, gett karaktärerna nya namn och bytt stad, och resultatet är inte i närheten lika tilltalande som myspyset i Botswana. Håller mig till Mma Ramotswe om jag vill läsa McCall Smith i fortsättningen.

En riktigt trevlig dagsutflykt till Jönköping blev det igår. Gäspade lite på tåget dit, men väl framme vid IKEA, där kära syster, Q och lilla mor redan satt nedsjunkna i första bästa soffa piggnade jag till. Alltid lika roligt att strosa omkring på det stora möbelvaruhuset och låta sig inspireras och drömma om kommande inredningsprojekt. Blev inte mycket till shopping för min del, men Q slog till på en ny kontorsstol och ett roligt påslakanset med hysteriskt kinamönster. I like! Kära syster och lilla mor verkade dock mer avvaktande till nämnda påslakan ... Lilla mor hittade istället ett mycket fint matsalsbord  som snart kommer att placeras under kristallkronan i vardagsrummet.(Herregud, den gräsliga kristallkronan ...!)




A6 hann vi också med, och där var vi långt ifrån ensamma - inte ett spår av lågkonjunkturen! Inhandlade en burk väldoftande body butter på Body Shop och de andra köpte skor. På ett av kaféerna fanns stora bitar budapestbakelser som jag och kära syster kastade oss över bara för att bli en aning besvikna över smaklösheten - att göra goda bakelser är sannerligen en konst.

Shoppingtrött och grädd-däst var det så dags för hemfärd efter en toppendag tillsammans med familjen! Hoppas att vi kan göra om det en annan gång!

... herregud vilket lång titel! Undrar om det är Mary Ann Shaffer själv eller förlaget som kommit på titeln? För en gångs skull en direktöversatt titel dessutom  ... Nåja, en udda titel och en vacker framsida lockar alltid och därför slank den ned i shoppingkorgen vid senaste besöket hos bokhandlar´n.




En rar bok som utspelar sig 1946, då livet börjar återvända till det normala efter de hemska krigsåren. Juliet Ashton, londonbo, författare och krönikör, funderar på vad hennes nästa bok skall handla om och i samma veva får hon ett brev från en herre på Guernsey. De börjar brevväxla med varandra och snart brevväxlar Juliet med flera medlemmar ur litteratur- och potatisskalspajssällskapet. Öbornas upplevelser under tyskarnas ockupation intresserar Juliet så mycket att hon bestämmer sig för att åka till ön för att närmare lära känna sina brevvänner.

Jag tycker formatet med brev fungerar relativt väl, även om jag tycker att Shaffer kunde ha varierat det språkliga uttrycket mer mellan de olika brevskribenterna. Boken beskrivs på baksidan som gripande och stark, men det är verkligen att ta i - å andra sidan så tycks det ha gått inflation i uttrycket "gripande och stark"  och snart sagt varje bok får detta epitét ...

Känns skönt att åter ha fått lite tid över till läsning och eftersom jag fortfarande plockar från "högen bredvid sängen" fick det bli ännu en bok av det mer seriösa slaget - Himmel av Torbjörn Flygt vars Underdog jag verkligen älskade.



Himmel är en skickligt berättad historia om ett antal människor som lever helt olika liv i samma stad och ibland möts. Här finns den välmeriterade arkitekten Fredrik och hans fru Louise som anpassat sig väl till livet i de fina salongerna, åtminstone på ytan. Parvaneh som blir misshandlad av sin pizzabakande make, men tröttnar och lämnar honom och möter en ny man. Lena och Janson som tvingats lämna radhusidyllen på grund av Jansons spelmissbruk och nu bor i en intetsägande lägenhet med spelmissbruket lurandes runt hörnet.

Det är bitvis sorgligt att läsa denna bok, men också glädjande, det finns hela tiden hopp utan att det blir en feel-good-roman, för det är det verkligen inte. Sugen på en riktigt läsvärd svensk bok så välj Himmel.

... är flytten avklarad! Nu skall jag njuta av sommaren och ledigheten och bara ta det luuuuuugnt!