bohemian rhapsody

Inte alltid man sitter och småfnissar när man läser DN:s kultursidor, men gårdagens recension av Camilla Läckbergs Sjöjungfrun är riktigt underhållande! När recensionen avslutas med orden

"Det kan låta som om det inte finns någon som helst anledning att läsa Camilla Läckberg. Men hon är oslagbar om man är för trött för att vilja förstå något om sig själv, eller lära sig något nytt, eller uppleva något. När man uppgivet tycker att alla är dumma omkring en och vill få stöd för sin egoism. Sådana dagar har vi alla, och då behövs Camilla Läckbergs böcker."

och när hela texten har underrubriken "Rekord i fånighet" förstår ni alla att Lotta Ohlsson inte heller är någon Läckberg-fantast ... Stackars Camilla!

   

Nu är vi hemkomna från en veckas underbar semester i den lilla badorten Hammamet i Tunisien. Det var verkligen perfekt att dra iväg precis när jobbet slutade - lämna allt och bara koppla av!

Två timmar försenade anlände vi till Tunisien på onsdagen förra veckan. Trötta tog vi oss genom passkontroller till vår buss som skulle ta oss från flygplatsen i Monastir, genom ett nattsvart Tunisien till Hammamet, ca 1.5 timme norrut. Första anhalt var turistområdet Yasmine - bara fyr- och femstjärniga hotell, inte i vår prisklass ... Sedan åkte bussen vidare, ut i vad som kändes som ingenting. Bebyggelsen ruffigare. Längre mellan husen. Inga hotell. Så plötsligt var vi framme vid vad som skulle vara vårt hotell. Jag trodde jag hade hamnat i ingenmansland och kände mig gråtfärdig. Vår reseledare sa nästan ingenting under bussresan, så information var inte att räkna med ...

Vi bestämde oss för att det första vi skulle göra på morgonen vara att gå upp till vårt poolområde på taket. Vart hade vi hamnat? Oron visade sig vara helt obefogad! Från poolen på Residence Hammamet hade vi en fantastisk utsikt över havet och lite längre ned på gatan bredde samhället ut sig och medinan reste sig alldeles vid vattenbrynet. Så vackert! Lyckan var fullständig!

   

Efter denna inledning hade vi det bara härligt! Kollade naturligtvis in Hammamet på torsdagen, både på egen hand och med hjälp av Fritidsresors guide (som förövrigt vara samma person som varit med på bussen ...).En sak man genast lägger märke till är alla katter som springer omkring. Först tyckte jag att de var lite otäcka, men efter en dag vande man sig, och kattungarna är förstås ursöta! På fredagen besökte vi medinan och älsklingen prutade friskt på ett vackert tyg som vi fick ned från 460 dinarer till 25, med påföljd att de skrek efter oss och vi kände oss tvingade att fly ut ur medinan! :) Hysteriskt rolig upplevelse!  Lördagen kollade vi in de mer genuina delarna av Hammamet och det blev en riktig långpromenad som vi avslutade med att gå den fina strandpromenaden. Rekommenderar verkligen alla att fortsätta bortanför turistområdet.  Söndag slappade vi bara. Måndagen blev det ännu ett besök i medinan. Älsklingen hade tänkt sig att köpa en väska, men tyckte i slutändan att kvalité och pris inte stämde överens, så vi undkom utan utskällning denna gång! :)

    

På tisdagen hängde vi med på en dagsutflykt till Kartagoområdet. Mycket intressant och något vi verkligen rekommenderar! Vår guide var påläst och kunde det mesta både om Kartago och dess historia samt om landet Tunisien så det blev en riktigt allmänbildande tripp. Första stoppet var den pitoreska vit- och blåmålande byn Sidi bou Saïd som ligger högt upp på en kulle med bedårande utsikt över havet. Från början var detta ett tillhåll för sjörövare, men nu är det en konstnärsby som lockar till sig stora mängder turister. I Sidi bou Saïd finns också klassiska Café de Nattes där vi släckte törsten med ett glas te. Resan gick vidare till Kartagomuséet och därefter till den romerska badanläggningen Antonius bad som, innan det blev en ruin, måste ha varit en imponerande syn. Badet är förresten imponerande även som ruin. Lunchpaus och sedan avslutades utflykten med ett besök på Bardomuséet som har världens största samling av mosaiker. Man skulle kunna tillbringa många timmar med att titta på dessa vackra mosaiker och fascineras av vilket jobb som lagts ned för att skapa dem.

  

Förutom allt detta hann vi förstås med någon timme med poolen, där älsklingen motvilligt och jag högst frivilligt jobbade på solbrännan! Stranden besökte vi också och sanden var alldeles brännhet, precis som det skall vara!  Vi åt frukost med alldeles nybakat bröd i vår mysiga lilla lägenhet, och eftersom brödet i Tunisien smakar så otroligt gott blev det mest bröd till middag också! Massor av solmogna, söta tomater konsumerade vi dessutom! Bara en bit längre bort på vår gata låg, förutom bageriet och frukaffären också Mr Ben där man kunde köpa söta tunisika bakverk, så det blev ett och annat sådant också ... Tror tyvärr att vi testade de flesta sorterna ... Inget för bantare! :) Vi hittade också en favoritrestaurang, La Brise, där vi åt flera gånger. Trevlig personal gigantiska portioner av välsmakande cous-cous med fisk, kyckling eller merguez. Mums! Vi testade några till restauranger, men blev inte imponerade så därför återvände vi till La Brise.

Som nördig religionslärare var jag självklart överlycklig över att äntligen få höra böneutropen på riktigt! Första gången kändes det riktigt mäktigt. Tyvärr fick inte icke-muslimer gå in i moskén, men det kan jag ha förståelse för med tanke på att det är en turistort.



Mysigast av allt var nog ändå att sitta vid kaféet nere vid strandpromenaden, dricka det välsmakande myntateet och titta på solnedgången.

I onsdags var det så dags för hemfärd. Även denna gång blev vi två timmar försenade, men kom tillslut hem till Sverige, och det kändes onekligen ganska kallt att kliv ut i det fjortongradiga Göteborg efter att ha tillbringat en vecka i ett solgassande Hammamet.

Vi pratar redan om att åka tillbaka till Tunisien, men bara för att variera oss tänker vi då åka till Sousse. Men först blir det nog en charter till Egypten eller Marocko nästa sommar. Någon som har något bra tips?

Ännu en riktig sträckläsarbok! Mons Kallentofts Midvinterblod är något så ovanligt som en spänningsroman (eller kriminalroman) som så väl språkligt som uppbyggnadsmässigt är välskrivet och genomarbetat. Njutbar läsning om hemska brott!

Strax utanför ett isande kallt Linköping hittas en man upphängd i ett träd. Genomfrusen. Tung. Malin Fors är en av poliserna som har hand om fallet och tillsammans med sin kollegor börjar hon nysta upp en historia som kantas av en rad människor som av olika anledningar försöker dölj eller glömma sitt förflutna. Familjen Murvall, tre vuxna söner som helt styrs av sin mor och en brutalt våldtagen syster som är nitagen på mentalsjukhus, bor isolerade ut på en blåsig slätt och vill inte deltat i det vanliga samhällslivet. Strulande tonåringar med välbeställda med frånvarande föräldrar. Gamla män som minns vad som utspelade sig i byarna på slätten för femtio år sedan. Allt vävs samman i jakten på mördaren eller mördarna och boken har en närmast suggestiv stämning.

Personporträtten är, också det ovanlig för genren, mycket skickliga och särskilt Malin blir nästan som en levande person med sina olika sidor och behov  - kvinna, mamma, polis.

Midvinterblod är första boken i vad som skall bli en trilogi om Malin Fors och de andra på Linköpingspolisen. Jag är helt övertygad om att denna trilogi kommer att bli flitigt läst runt om i landet. Längtar efter pocketutgåvan av del två - Sommardöden.

Med tanke på att vi skulle åka till Tunisien tänkt jag läsa något från nordafrika, men bibliotekets pocketsnurra hade inget inne av någon nordafrikansk författare så det fick bli en berättelse som utspelar sig i Nigeria istället, och jag är mycket glad för att jag valde den.



En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie utspelar sig i början och slutet av 1960-talet då Biafra försöker bilda en egen stat. Olanna och Kainene är tvillingsystrar och det är kring deras liv handlingen utspelar sig. Olanna blir sambo med den politiskt aktive Odenigbo och i deras hem pågår ständigt politiska diskussion med mängder av prominenta gäster. De kämpar alla för ett fritt Biafra. I Olanna och Odenigbos finns också dottern Baby och tjänaren Ugwo, som alltmer blir en kär familjmedlem med läshuvud och dessutom en god kock. Kainene, en hård affärskvinna, träffar engelsmannen Richard som bott många år i landet, och kärleken är total, men familjliv med barn är inget för Kainene.

De är alla priviligerade, men när kriget startar och Biafra kämpar för att bli en erkänd stat skild från Nigeria, förändras livet och umbäranden blir svåra för alla i landet. Död, svält, trolöshet och uppgivenhet drabbar hårt och alls liv prövas hårt.
Boken är tjock, nästan sjuhundra sidor i pocketformat, men den är nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Som läsare sugs men in i personernas liv, i situation i Nigeria och Biafra under 60-talet, i krigets fasor. Allt blandas, det är djupt sensuellt och djupt brutalt och sammantaget är det en mycket välskriven berättelse att bära med sig. Boken belönades med The Orange Prize 2007 och jag tycker den är väl värd alla utmärkelser. Detta är riktigt bra läsning under sommarens lediga dagar!

Serier har aldrig, om man bortser från barnfavoriter som Bamse, Asterix, Gnuttarna och Kalle Anka, varit min favoritgenre. Lyckostpulvret och andra sedelärande berättelser av Joanna Rubin Dranger var därför ett försök till att vidga min vyer, men nej ... Gnuttarna & fortfarande det enda tecknade jag uppskattar. Rubin Drangers berättelser har dock en djup och en mening som tecknat för barn saknar och det skall hon ha all heder för, men de teman som tas upp känns uttjatade och hon presenterar dem inte på ett sätt som känns nyskapande, mer än att det är i tecknad form.

Första berättelsen, Lyckostpulvret, är en modern askungesaga om en tjej med dålig självkänsla som går omkring i ett ångestmörker som bara förvärras av hennes systrar och hennes egna negativa tankar. Denna berättelse var den mest läsvärda och jag kan tänka mig att den skulle kunna fungera som diskussionunderlag i t. ex skolan.

Rapport från världens mest jämställda land kändes tjatig. En man och en kvinna påstår sig dela lika på allt i sin relation, för att sedan under samtalet inse att det inte är så. Inget nytt, kvinnan byter blöjer, mannen byter däck. Intetsägande. Övriga berättelser i boken (om det innehållslösa livet och fler om jämställdhet) fyller mig med samma känsla. Lite synd med tanke på ämnet.

Mest av allt uppskattar jag det glittriga omslaget! Kalla mig gärna ytlig och glamourtörstande! :)

Imorgon kommer blogginlägg både om vår underbara semester i Tunisien och några bokblogg-inlägg. Håll ut och njut av sommarregnet så länge! :)

Efter en lång eftermiddag i bokförrådet, som nu blivit föredömligt organiserat, säger jag nu tack och hej till jobbet och går på enormt efterlängtat sommarlov!!! Extra trevligt att gå på sommarlov just detta år eftersom jag idag skrev på papper om tillsvidareanställning på heltid. Hurra och äntligen!

På onsdag är det dags för charterresa till Tunisien - längtar, längtar, längtar! Återkommer med blogginlägg när jag kommer hem (förhoppningsvis med lite välbehövlig solbränna!)

Ibland är det så härligt att läsa något som är ren underhållning - Mats Strandbergs bok Jaktsäsong - hur man hittar kärleken bland sex, lögner och dvd-boxar var precis sådan läsning som jag längtat efter. Massor av klichébilder från Stockholms bögvärld och ett förutsägbart slut, men ändå finns det något som berör läsaren och jag i det närmast sträckläste mig igenom sidorna.

Melinda driver en framgångsrik TV-sajt tillsammans med sin kompis Magnus. Att bara hänga på bögklubbar tillsammans med Magnus gör det inte lätt för Melinda att hitta mannen i sitt liv och Magnus har kärat ner sig i sin författarkompis Sebastian som i hemlighet har en relation med den gifta skådespelaren Joshua. Ja, resten kan ni räkna ut själva! :)

Författaren måste ha skrivit denna bok  med mycket kärlek till sina karaktärer!

Oj, vilken positiv överraskning! Anna Janssons Alla de stillsamma döda har varit den mest läsvärda deckaren hittills i mitt lilla deckartema. Läser av någon anledning sällan svenska deckare, (kanske är det p g a Camilla Läckberg ...) men denna bok får mig att åtminstone vilja läsa mer av Anna Jansson!

Kronvikens kände fastighetsmäklare försvinner och den oroliga hustrun kontaktar kriminalinspektör Maria Wern. Först verkar det inte vara något annat än en man som lämnat sin hustru, men snart hittas en död man flytande i havsviken, fastighetsmäklarens kompanjon försvinner och att det är frågan om ett flertal mord går inte längre att förneka.

Det är välskrivet och riktigt spännande. Gillar särskilt inslagen av giftiga örter och brevduvor, det känns åtminstone lite orginellt och uppfriskande i denna tämligen repetativa genre. Udda namnval som Clarence, Odd och Konrad ger plus i kanten!

Även om jag är helt ointresserad av fotboll vet jag att det pågår ett EM och jag förstår att folk vill heja på Sverige och jag kan till och med förstå behovet av att köpa diverse blågula tröjor, linnen, kepsar och allt vad det är.

Men, ibland blir det för mycket blågult ... Har ni sett de nya "dammsugarna" (eller punchrullarna)? Blågul marsipankorvar som ligger i butikshyllorna och ser så otroligt osmakliga ut! Usch! Där går min gräns för patriotism under sportevenemang ... Vem köper dem???

Idag tog våra elever studenten och jag fylldes som vanligt av både lycka och vemod. Elva år sedan jag själv tog studenten, drack champagne till frukost, skrek halsen av mig på studentflak och var så lycklig, lycklig, lycklig!

Nu är det mina elever, som jag har satt betyg på, som jag förhoppningsvis har lärt något, som tar studenten och jag är så stolt över dem och över allt de gjort och allt de kommer att göra. Idag är det de som står på lastbilsflak och är så in i själen lyckliga, och jag gläds verkligen med dem.

Ett stort lycka till i framtiden till alla landets studenter!

I MP3:n på de senast promenaderna har jag lyssnat på Martina Haags Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också bra). Flera av mina elever har under året skrivit uppsatser med denna bok som utgångspunkt, och efter att ha läst en hel del om den så kände jag att den verkade rolig att lyssna på (dock har jag aldrig känt för att läsa den av någon anledning). Matina Haag har själv läst in den och gör det på ett så roligt sätt att man ibland går och småfnissar lite för sig själv!

Isabella (Bella) Eklöf är skådesplare, eller snarare försöker vara skådespelare. Hon har ett gäng småroller i bagaget, men inte stort genombrott. Hon bestämmer sig för att ta tag i sitt liv, skaffa ett skådisjobb och helst också en pojkvän utöver det vanliga. Bella får ett jobb, men är knappast nöjd emd att spela barnteater och tvingas ha en stor hatt föreställande en teater på huvudet.

Så kommer till slut den stora chansen. Dramaten ringer, Bergman skall regissera, och Bella blir erbjuden en stor roll. Det är bara ett problem, hon har ljugit i sin CV och sagt att hon är akrobat och rollen kräver en rad avancerade akrobatiknummer. Bella har bara några veckor på sig att bli akrobatproffs.

Pojkvännen löser sig också. Micke, stor dramatenskådis med kvinnotycke. Men inte tänker han behandla Bella som han gjort med alla andra?

Boken är absurd, rolig och Bella är underbart neurotiskt! Jag tyckte att denna bok var perfekt underhållning i ljudboksformat!

Tack och lov känner jag mig frisk idag, om än en aning svag ... minska 3.5 kg på två dagar ... finns trevligare sätt att göra det på ...



Hann i alla fall läs ut en påbörjad bok under dessa dagar. Jag har deckartema för tillfället och har nu läst min fösta Patrica Cornwell. Kuslig likhet handlar om rättsläkaren Kay Scarpetta som dras i en ett fall där ett mord på en trettonårig pojke upptäckts samtidigt som mannen som avrättat på liknande sätt tidigare dödförklaras efter en avrättning i elektiska stolen. Fler mord upptäcks, fíngeravtryck hittas och mitt i allt verkar det som om någon på Scarpettas avdelning raderat viktiga dokument ut databaser.

Jag tyckte mycket om denna bok inledningsvis, men någonstans i mitten tyckte jag att den började bli lite seg och jag måste tyvärr erkänna att jag inte riktigt orkade engagera mig i upplösningen. Boken har några år på nacken, men generellt brukar jag gilla deckare från tiden innan allt blev så otroligt tekniskt. När Scarpettas systerdotter har långa utläggningar om gammal datateknik känns det dock inte alls intressant.

Apropå mord så börjar Foyle´s War på måndag kl. 21.00 i SVT1. Inte missa denna mycket mysiga kriminalserie i andra världskrigs-miljö.

"Sommar, sommar och sol ..." Vilken toppenhelg det har varit! Har skaffat mig årets första solbränna, med betoning på bränna, och lärt mig att det är förrädiskt att sitta i en brassestol vid en fläktande sjö alltför länge ...

Rättning har jag svårt att göra utomhus, så det fick bli några timmar på universitetsbibblan, men jag kompenserad med att gå hela den långa vägen hem och njöt av solskenet.

Jag och mor har påbörjat en stegräkningsutmaning och det var nog mest därför jag gick hela vägen hem ... Man känner sig faktiskt lite mer taggade att gå ut och promenera om man har ett mål. Nu när vi är två känner man dessutom pressen lite extra mycket, vilket bara är bra. Jag och mor hoppas nu på bättre kondis och minskat midjemått! Någon gång måste det vara vi som lyckas!

För att förbränna en latte måste man gå 3300 steg och för en kanelbulle 4000 steg - törs inte fika mera! Får bli te och cola zero hädanefter!