äntligen över
Nu väntar uppsatskursen, då vi förväntas använda statistiken i praktiken, men det skall nog gå bra. Om inte annat för att vi är två och för att vi bara behöver fokusera på den typ av statistik som är relevant för vår uppsats. Men först har jag fyra helt pluggfria dagar att se fram emot och gissa om här skall njutas (och pustas ut!) och läsas helt statistikbefriade böcker.
få-färre-färst
En språkdiskussion på Facebook piggade upp min måndagseftermiddag och nu brinner jag av iver att få börja återanvända det nästan bortglömda toppenordet färst. Har aldrig tidigare funderat över den böjningsformen, men det fyller helt klart sin funktion. Hur har jag (och alla andra svenskar) klarat mig utan? Få-färre-färst - så logiskt!
hon älskade
Boktips är alltid roligt att få och denna gång tackar jag Camilla på Läsdagboken för tipset om Helena Henschens bok Hon älskade.
Boken handlar om Henschens farmor, Signe Thiel, som kommer från de fina kretsarna i Stockholm med en far som är bankdirektör och konstmecenat. I sin ungdom börjar Signe alltmer umgås med de som vill skapa ett nytt samhälle och hon engagerar sig inte minst i kvinnosaksfrågan och blir så småningom också ordförande i Fredrika Bremer-förbundet. Hon gifter sig och skiljer sig med två män och med dessa får hon också sina sex barn. Större del av sitt liv har hon en passionerad kärlekshistoria med den gifte hjärnforskaren Oscar Vogt och tillbringar långa tider i hans och hans hurstrus hem i Tyskland, något som under andra världskriget blir omöjligt på grund av hennes judiska ursprung.
Det är mycket läsvärt, inte minst för att tiden och samhället skildras så väl. Som alltid i den här typen av bok skulle jag dock vilja veta så mycket mer. Mer om hennes moderskap, mer om hennes engagemang i olika frågor, mer om kärleken till Oscar, mer om situationen under andra världskriget. Mer om allt helt enkelt, men jag inser att det är omöjligt om det inte är rent fiktiva berättelser.
malmötripp
Det blir inte så många utflykter detta läsår eftersom vår ekonomi inte tillåter det och därför uppskattar man de små resor som faktiskt blir av mycket mer, som i lördags då vi tog tåget till Malmö. Älsklingen gick upp i ottan för att först hinna med lite jobbsökande, men jag sov en stund till och anlände vid 11-snåret. Är det helg så är det.
Gillar verkligen att strosa omkring i Malmö. Lagom stort för en dagsutflykt och samtidigt lite mysigt med många vackra gamla hus. Besökte några möbelaffärer och drömde om en ny soffa, men nöjde mig med en ny rosa lampsladd till kökslampan. Granit lockade med en snygg väska och som alltid blir jag sugen på att köpa typ femtio olika förvaringsboxar och glasburkar. Självklart besöktes några klädbutiker, men ingen shopping. Kunde dock ha köpt kläder för flera tusen på Gudrun Sjödén ... fick bli några kökshanddukar på Søstrene Grene istället (vilket verkligen var ett välbehövligt inköp).
Vi avslutade som alltid med att äta indiskt. Vi har tidigare ätit på den indiska restaurangen vid Lilla torg, men kände att det vara dags att prova något nytt, vilket visade sig blir en riktig lyckträff smakmässigt (inredningen lämnar en hel del övrigt att önska ...). På Niribili vid Konserthuset åt vi oss proppmätta och efter mitt livs starkaste Vindaloo vet jag nu hur en eldsprutande drake känner sig ... men gott var det! 
läsning i kortform
No och jag av Delphine de Vigan
Lou är en supersmart 13-åring som bor tillsammans med sin deprimerade mamma och vanmäktig pappa och är smygkär i Lukas. Under en skoluppgift om hemlösa träffar hon No, får en inblick i hennes värld, blir hennes vän och till slut flyttar No hem till Lou, vilket visar sig ha positiv effekt på Lous mamma. Jag tyckte mycket om boken, särskilt skildringen av Lou som trots sin höga IQ är befriande naiv och riktigt rolig.
Som glöd blir till aska av Annika Sjögren
Staffan blir slagen av sin fru Sonja, men det är det ingen som kan tro. Han drömmer om att hon skall dö och skriver till och med om den i sin hemliga tankebok. Så plötsligt blir tankarna alldeles för mycket verklighet och Staffans liv kommer att präglas av rädsla samtidigt som han försöker hålla fasaden uppe och allt blir bara mer och mer komplicerat. Oväntat bra och jag, som valt att lyssna på den inlästa ljud-boksversionen, ville egentligen aldrig trycka på stoppknappen, men någon gång måste man ju sova. :)
Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo
Vacker titel och jag har länge varit nyfiken på Guos bok, men tyvärr blev jag rätt besviken och tyckte att det var en intetsägande och lite trist berättelse. Z flyttar från den kinesiska landsbygden för att plugga engelska i London. Kort efter sin ankomst till London träffar hon en man och flyttar ihop med honom. Hon lär sig en hel del om det engelska samhället och allt fler engelska ord, men det är mycket som bara förblir främmande. Vissa av kulturkrockarna är intressant läsning, men de språkliga funderingarna är ändå behållningen med boken. Detta är inte en bok att rekommendera.
tillbaka till gå
Så här i sista minuten tittade jag igenom höstens distanskursutbud och bestämde mig för två stycken kurser vid min kära gamla läroanstalt Högskolan Dalarna. Hade egentligen tänkt läsa lite mer psykologi, men hittade tyvärr inget som lockade och som uppfyllde kriterierna: distans, 7,5 hp, halv- eller kvartsfart. Istället blev det en kurs om nyreligiositet i religionshistorisk belysning. Hoppas verkligen att jag blir antagen till den kursen för det skulle vara välbehövlig input. Valde också att vidga mina vyer en smula och sökte en kurs inom socialantropologi - Genus, familj och socialisation i globalt perspektiv. Kanske inte världens mest lockande "titel", men den verkade riktigt intressant när jag väl hade läst kursbeskrivningen.
Har ni sökt något spännande till hösten?
statistikångest
Så har vi då kommit till den del som alltid dyker upp strax före uppsatsskrivande - vetenskapsmetodik. Denna gång ihopparat med statistik. Min hemvist är de humanistiska ämnena och därmed de kvalitativa metoderna, men nu är det kvantitativa metod som gäller. En helt ny arena. Det är inte utan att jag känner mig en aning vilsen.
Vetenskapsmetodiken kanske jag kan begripa mig på, men statistiken gör mig, helt ärligt, lite gråtfärdig. Slarvig student som jag är beställde jag dessutom kurslitteraturen för sent och går nu i väntans tider. Förutom ny terminologi och lite fler böcker på engelska introducerades idag nästa hinder - SPSS. Ett dataprogram för statistik. Ett dataprogram. För statistik. Ja, herregud, hur skall detta gå? Ett mirakel krävs för G, men jag kämpar på och hoppas på det bästa. Kanske blir jag helt förälskad i statistiken och SPSS och ägnar resten av livet åt det? :)
fransk påsk
Har haft något av en fransk påsk. Tre franska filmer och en bok av en författare från nämnda land, om än i översättning. Fransk film får mig alltid att vilja skriva in mig på första bästa kvällskurs, men så kommer jag ihåg att det finns något otäckt som heter grammatik och intresset svalnar ... Nöjer mig med att frossa i språket via TV-skärmen istället.
Coco - livet före Chanel (Coco avant Chanel) handlar förstås om den kända modeskaparen (eller heter det modeskaperskan?), eller rättare sagt om hennes liv innan hon blev känd. Jag tycker absolut det är en sevärd film, men så älskar jag också skildringar den tidens världsfrånvända socitetsliv. Coco är också i sig en intressant kvinna som inte oroar sig så mycket för vad andra skall tycka och säger det som faller henne in och klär sig än mer som hon vill.
Jag har älskat dig så länge (Il y a longtemps que je t'aime) är magisk! Se den! Jag valde den egentligen mest för att min favoritskådespelerska, Kristin Scott Thomas, var på framsidan, men ibland funkar den taktiken uppenbarligen alldeles utmärkt. I stort handlar det om Juliette, som suttit femton år i fängelse, och som nu efter sin frigivning flyttat hem till sin lillasyster och hennes familj. Vi följer Juliettes väg tillbaka till någon form av normalt liv, från en avvaktande attityd till en alltmer försonande inställning. Det är storslaget i så där typiskt franska format. Inga stora genombrottsscener, inga onödiga förklaringar (ifall tittarna skulle vara tröga), bara så berörande. Tror jag måste se om den innan jag måste lämna tillbaks den.
Jag älskade honom (Je l'aimais) är ännu en Gavaldafilmatisering. Jag har läst boken, tyckte att den var sådär minns jag, inte alls som Tillsammans är man mindre ensam (som jag inte sett i filmatiserad version). Filmen är inte heller mer än en sådär-upplevelse, tyckte till och med att den var lite seg. Tog en paus i mitten, inte ett gott tecken. Visst är kärleken mellan den gifte mannen och den yngre kvinnan, som först är hans tolk, trovärdigt skildrad men jag får liksom ingen sympati för dem. Inte heller känner jag något större engagemang i ramberättelsen, den dumpade kvinnan och hennes f d svärfar i en stuga i bergen. Kvinnan gråter och är bitter, mannen berättare om sin kärlekshistoria och verkar blasé.
tätt intill dagarna
Det är så typiskt mig att läsa böcker flera år efter det att de var som mest i ropet och Tätt intill dagarna av Mustafa Can är ännu en av dessa för sent lästa böcker. I detta fall spelar det dock ingen roll. Det finns inga tidsmarkörer som förlorat sin betydelse eller politiska anspelningar som man redan glömt bakgrunden till. Detta är en bok om sorg, om kärleken till en moder och om skam.
Cans bok består i huvudsak av två delar. Den första delen skildrar moders utdragna död, och Can gör inget för att försköna händelseförloppet. I den här delen ges också glimtar av hur Can upplevde sin mor under sin uppväxt, om hur han skämdes över henne för att hon inte vara en vanlig svenssonmamma som bakade kanelbullar och om hur han söker hennes förlåtelse. Den andra delen utspelar sig efter moderns död då han tillbringar några veckor tillsammans med sin far i den kurdiska hembyn och försöker genom faders och andra släktingars berättelse förstå vem hans mor var.
Jag tycker bättre om andra delen. Hans sökande efter förlåtelse i första delen känns i det närmasta egocentrisk och irriterar mig. Hans fars berättelse i andra delen är läsvärd, men också hur kvinnorna tillrättavisar Can när han inte kan acceptera att hans mor av alla sågs som god och de förstår inte varför han vill förminska henne.
Bokens allra sista kapitel, som skall vara en slags brev från moder till Can, tycker jag är förmätet och har ingen plats i denna bok som annars i stort är en läsvärd modersskildring.
glad påsk
Dags för gula tulpaner, överfyllt påskägg, påskmust i mängder och så ett litet minipåskbord till mig och älsklingen imorgon. Latar dagar utan plugg blir det också eftersom biblioteket är stängt och Bokus inte har hunnit leverera den hemska statistikboken (och lika glad för det är jag!)
Glad påsk önskar jag er alla!
