arvika, here he come!
Imorgon flyttar Sambon till Arvika och livet som särbo startar. Inget jag ser fram emot, men ibland måste arbetet få styra. Jag följer med upp till Arvika och kollar in staden, nya lägenheten och allt sådant där. Har aldrig varit i Arvika så det skall bli kul att se vad det är för ett ställe som jag varje lov och annan ledighet under ett och ett halvt år skall besöka. Jag hoppas naturligtvis på att Sambons lilla etta är en mysig lägenhet (ingen av oss har sett den, så det blir surprise imorgon eftermiddag!) och att Arvika inbjuder till lite shopping och trevliga caféstunder. Högre krav än så har jag inte!
Lycka till i Arvika, älskling!
Ich bin ein Bibliothekar!
En bok att skratt sig igenom! Christer Hermansson har skrivit en underbar lite bok; Ich bin ein Bibliothekar! som ni bara måste läsa! (Den är på svenska ...)
Bokens huvudperson, Oliver C Johansson är bibliotekarie och så inställd på att människan är god att han inte förstår att den nya bibliotekschefen är en lätt fascistoid kvinna som inte befordrar honom utan degraderar honom när han får sin nya arbetsuppgift; att ta hand om föreläsningsserien "Måndagsintellektet". Som läsare vill jag bara ta tag i Oliver C Johansson och skaka honom tills han förstår verkligheten, för denna man lever i en helt annan värld än sin kollegor och alla vi andra.
Kanske låter detta inte så roligt, men jag lovar, man kan inte hålla sig från högljudda skratt. Oliver är en mycket underhållande karaktär i sin totala torrhet! Läs, det tar bara kappt en timme!
göteborgssemster
Anlände i fredags och strosade slött omkring i centrum, åkte till hotellet och slappade en stund innan det var dags för Harry Potter-filmen. Vi har sett alla filmerna och jag måste erkänna att jag gillar de andra bättre, den här var så väldigt mörk och tonårsångestpräglad. Trervlig biograf dock, Palladium vid Kungsportsplatsen. Gillade den stora salen med plats för över 700 personer och den stora ljuskronan i taket bidrog till lyxkänlsa. Tillbaka till hotellet med en McDonaldspåse i släptåg ... Om man inte vill betala hur mycket som helst för sin hotellvistelse, men ändå få en underbart skön säng, ett riktigt fräscht rum och en smarrig frukostbuffé där man till och med kan grädda sig en våffla rekommenderar vi Spar Hotel Majorna (www.sparhotel.se).
Lördagen ägnades åt shopping och allmänt strosande i stadens centrum samt en och annan fikapaus ... På söndagen slog vi till med en Göteborgspass och turistade friskt bland sevärdheterna! Först en tur till Världskulturmuseet där de aktuella utställningarna handlade om trafficking och regnskogsfolk. Trafficking-utställningen var rätt obehaglig, medan den om regnskogens folk var otroligt vacker. Sambons vän JB undrade dock stillsamt om utställningarna inte var mer estetiska än lärorika och jag tvingas nog till att hålla med. Museum nummer två blev Röhsska som verkligen var väl värt ett besök. Lite nostalgitripp bland alla prylar! Efter traskandet i museum slog vi oss ned i Paddanbåten och åkte på sightseeing. Riktigt trevligt! Kvällen avslutades med besök på den bästa indiska resturang vi ätit på; Mother Indian som ligger lite undanskymt mitt emot Scandic Hotell Europa. Väl värt ett besök, vi åt tills vi rullade därifrån till Liseberg! (www.motherindiagbg.com)
Gårdagen betydde besök på min favoritaffär Gudrun Sjödén (www.gudrunsjoden.se) och inköp av mysig höstkofta samt lite annat. Mycket nöjd med inköpen! Flanerade vidare på staden och sedan var det dags för hemfärd. Fyra dagars semester slut, men till Göteborg återvänder vi ju alltid!
Jenny S
Denise Rudbergs bok Jenny S är min första bekantskap med denna författare och det skulle förvåna mig mycket om jag någonsin läser något av henne igen ...
Jenny S är i 30-årsåldern, bor i Habo och har varit tillsammans med Jocke sedan tidiga tonåren. Jocke lämnar Jenny genom att sända ett brev och tala om att han har ihop det med Jennys bästa väninna. Jenny packar alla sina saker, säger upp sig, drar till Stockholm, bor på ungkarlshotell, söker jobb. Hon får jobb på en mäklarbyrå som assistent åt en (naturligtvis) stilig mäklare som har en bror som är inredare ( och naturligtvis bög) och gift med en läkare. Jenny flyttar in hos de två männen och blir en del av familjen. Självklart blir hon kär i den stilige mäklaren som hon arbetar hos och hur det hela avlöper kan ni nog själva räkna ut. För att (försöka) göra boken lite spännade så inträffar något tragiskt och hon tvingas återvända till Habo under en tid.
Detta är en bok fylld med klischéer och stereotyper, slutet är som en svensk 40-talsfilm av det sämre slaget. Känner mig som läsare i det närmsta dumförklarad, tror Rudberg inte att läsarna ställer större krav än så här? Det finns ren underhållning och så finns det denna bok ...
Tidningen Mama kallar boken för "underhållande och lättläst revanschroman. I will survive!" Jo, bokens Jenny kanske will survive, men det är knappt att läsaren gör det ...
födelsedag
Igår var det Sambons födelsedag och eftersom han jobbade till 20.00 så blev det inte så mycket firande men alldeles för mycket tårta som vanligt! Kan verkligen rekommendera att skippa grädden på tårtan och istället använda fromage. Citronfromage blir fräschast, passionsfrukt ger mera smak, jordgubb är inte ens ett alternativ. Smakar mums och man äter (tyvärr!) till byxorna spricker! :)
Idag blir det frukost på kondis med C, som ger mig lite dåligt samvete genom att komma direkt från en 5 km promenad ... Nåja, jag har ju i alla fall cyklat i typ fem minuter när jag kommer fram ... Får nog bli en simtur efter frukosten!
om skönhet
Jag fullständig älskade Zadie Smiths debutroman Vita tänder, men andra boken, Autografjägarna var långt ifrån lika bra och jag har därför ställt mig lite avvaktande till tredje boken Om skönhet, men oj! en sådan positiv överrraskning den var!
Två familjer, Belsey och Kipps, ligger mer eller mindre i krig med varandra, eller åtminstone gör fäderna det. Howard Belsey hatar och ogillar det mesta, särskilt Rembrandt, som ändå är denna akademikers specialområde. Monty Kipps, även han akademiker och också han med Rembrandt som specialområde, men hans inställning till konstnären är raka motsatsen till Belseys. Familjerna liv korsas ändå och äldste sonen i Belsey-familjen har en kärlekshistoria med Kipps dotter, mödrarna i familjen bygger upp en bräcklig vänskap och Monty och Howard arbetar på samma institution på det lokala colleget.
Bokens persongalleri är intressant med Belseys, som är en genomliberal familj där äldste sonen blivit kristen, dottern anlagt en snobbig intellektuell attityd till det mest och yngste sonen försöker hitta sin identitet bland förortsgängen. Mamma Belsey, Kiki, har med åren blivit en stadig kvinna på 130 kg men har en gång varit medborgaraktivist och smal som en vidja. Belseys familjeliv är i en slags ständig kris efter fadern Howard otrohet med en vän till familjen. Kipps, som till skillnad från Belseys är en kristen familj, består av en introvärt mor som dessutom är sjuklig, en dotter som är vacker och lockar männen med sin sexualitet och sonen är aktivt kristen och fadern, Monty, är skenhelig rakt igenom och dessutom full av avsky mot en mängd grupper i samhället.
Komplicerade människor som lyfter berättelsen och får detta att bli en riktigt läsvärd bok. En sådan där bok där man får följa människorna, där människorna utgör berättelse och inte tvärtom. Underbart och fantastiskt befriande med äkta fiktion efter alla "sanna" berättelser och socialrealism. Rekommenderar verkligen denna bok!
helgrapport
Till mina kära vänner JA och MM: Tack för en underart slapp och rolig helg! Saknar er redan! Räknar med att få bröllopsinbjudningar från er båda nästa år och ser fram emot bröllopsfesterna! :)
Till min kära vän JHS: Vi saknade dig!
Lördagskväll med alltför mycket mat, godis och ostbågar och till det filmen Blood in, blood out med historiens sämsta filmslut avslutade helgen och jag uppskattar verkligen sådan kvällar. Dessutom är det en höjdare att vi alla trivs lika bra med att sitta i soffan i mysbyxor och illamatchande t-shirt! 
Stackars JA och MM fick en tågresa hem igår som blev som det brukar vara norrut; förseningar ... Luttrade tågresenärer som jag själv ställer in sig mentalt på detta redan innan jag sätter mig på tåget till hemtrakterna, men jag tycker synd om de som inte åker tåg så ofta, de tror gärna att man kommer fram i tid ... SJ är alltid i tid söderut, men aldrig norrut, undrar om det är en medveten satsning? Kan det vara något politiskt?!?! :)
välkomna gäster
Min kära väninnor är på besök och det är så underbart roligt att träffa dem! Vi ses alldeles för sällan! 
Gårdagen tillbringades med att slött vandra omkring på sta´n, ta en fika på Favoritkaféet (var annars!), inhandla vin på det lokala Systembolaget och efter det en trevlig middag och barrunda! Perfekt fredagskväll, och det är bara att konstatera att man tål mer alkohol än man kan tro! :) Å andra sidan är man ju alltid väl värd en champagnedrink eller två ... :)
Ikväll blir det nog istället slapp hemmakväll med mysbyxor och alldeles för mycket godis! Sambon skickas iväg till närmsta biograf för att se film jag absolut inte vill se. Alla blir nöjda och glada! :)
blåbär och mjölk
Frukost med blåbär och mjölk. Kortspel. Sambon två och en halv timme sen till jobbet. Sommaren är underbar! :)
Längtar efter min kära väninnor M och J som kommer på torsdag kväll. Skall bli så kul att skvallra, shoppa, dricka drinkar och falla in i dalmålet igen! Ni är så varmt välkomna och efterlängtade!
Idag lyser för ovanlighetens skull solen, så jag passar nog på att ta med mig filten och boken till någon park och tillbringar dagen där i lugn och ro. Kanske tar jag till och med mig läromedelsmanuset som jag granskar. Finns så väldigt mycket att granska i det ...
snö
En ung man. Haikudikter. Kärlek i sin vackraste form.
Jag saknar ord. Läs. Förtrollas. Bär den med dig nära ditt hjärta.
Den osynliga väggen
En författare som debuterar vid 96-års ålder måste man bara läsa! Harry Bernsteins bok Den osynliga väggen är en barndomsskildring och handlar om några år av hans fattiga uppväxt i Lancashire i England. På en sidan av gatan bor de judiska familjerna, som Harrys (i boken Arry), och på andra sidan bor de kristna familjerna. Gatan är smal, men ändå är avståndet mellan de judiska och de kristna familjerna milsvid och den största skräcken för familjerna är att deras söner och döttrar skall förälska sig över religionsgränserna.
Boken utspelas vid tiden kring första världskriget, fattigdomen är brutal, Arrys mor kämpar för att försörja familjen genom att sälja halvrutten frukt i ett av husets rum medan ena dottern, Rose, drömmer om att göra om det till ett förmak som de fina familjerna har. Fadern är en svår man som egentligen inte deltar i familjens liv utan bara dyker upp för att under tystnad inta sina måltider och sedan försvinna till puben. Arrys syster Lily är dottern med kapacitet att genom skolan ta sig vidare i livet men hindras av fadern som anser att hon inte skall utbildas utan istället arbeta i klädfabriken. Lily är då tolv år. Arry har även ett par bröder som intar en relativt undanskymd roll i boken och jag kan inte låta bli att undra varför.
Boken bjuder på hela registret av barndom i fattigdom vid 1900-talets början, men här finns också en hel del glädje och vänskap som tar bort det nattsvarta i boken. I stunder av kris, sorg och stor glädje förenas också familjerna på sidorna av gatan och det blir som en hoppfull framtidsbild. Jag gillar denna bok, trots att jag börjar känna mig trött på barndomsskildringar och socialrealism (det har blivit mycket sådant detta år). Boken är så mänsklig, känns så sann. I valet mellan denna bok och den snarlika Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt väljer jag alla gånger denna. Man kan inte annat än älska bokens lille Arry!
film i regnet
När det nu (i princip) har regnat i flera veckor och jag känt mig som en fånge i min lägenhet eftersom jag inte vill bli genomblöt så fort jag går ut genom porten har jag gått in för typiska regniga-dagar-sysselsättningar, som att titta på DVD t. ex. Såg den fantastiska filmen Sophie Scholl igår, tysk film blir allt bättre! Filmen handlar om ett syskonpar som sprider anti-nazistisk propagande på Münchens universitet och grips omedelbart. Vi får sedan följa förhören och rättegången med en mycket obehaglig domare. Enkel handling, men välspelat och mycket sevärt.
Idag tänkte jag att jag (äntligen!) skulle se Timmarna. Vet inte varför det inte blivit av förr, har tänkt se den i flera år vid det här laget.
Igår bestämde vi oss också för vart vi skall åka på semester. Vi försökte med Österlen, men bestämmer man sig så här sent kan man glömma det, allt är fullbokat och är det inte det så ligger det mitt ute i ingenting eller är superdyrt. Blir därför Göteborg i år igen och det känns faktiskt riktigt roligt! Hittade hotell i Majorna till bra pris och därmed får vi även stifta bekantskap med en ny del av Göteborg, alltid trevligt!
en fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva
I hela mitt liv har nyhetssändning på nyhetssändning rapporterat om orolighet,er stenkastningar, dödsskjutningar och självmordsbombare i Israel och Palestina. Jag borde lyssna och följa med i vad som händer, jag borde bry mig så mycket mer än vad jag gjort och jag borde kunna känna med dessa människor. Men nyhetsreportagen är likartade och visar sällan vad människorna egentligen, på den privata personliga planet gör igenom.
Pernilla Ahlséns bok En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva är därför viktig, en djupdykning i människorna som lever i områdets situation. Ahlsén flyttade till Jerusalem 2003 och under sina två år i området intervjuar hon både palestinska och israeliska kvinnor. Kvinnorna ger uttryck för allt från religiösa övertygelser till lätt uppgivenhet. Palestinerna behandlas hemskt av de israeliska soldaterna som många gånger bara är tonåringar. Vi träffar en israelisk ensamstånde mor som kämpar för att få vardagen att gå ihop med mat och pengar till barnen, vi sover på golvet i palestinska flyktingläger som är så tätbefolkade att ingen har något privat. Vi delar människors sorg och glädje, vi får se en del av vardagen och verkligheten. Och det är skrivet med stort engagemang. Om nyhetssändningarna kunde bjuda på reportage av det här slaget en gång i veckan skulle jag följa konflikten mer uppmärksamt.
Bokens språk är enkelt, det går fort att läsa boken, men det är inget nonsens. Uppmanar gärna alla lärare i samhällsorienterad ämnen att läsa den bok som variation till sommarens deckare och korsordslösande. 
När jag ändå är inne på böcker med religion som någon slags bakgrund tipsar jag gärna om OK, amen av Nina Solomin. Hon flyttade till ett judiskt, chassidiskt område i New York och vi får följa hur hon sakta blir en accepterad del av deras samhälle samtidigt som det är en utmärkt lärobok om chassidismen.
