bohemian rhapsody

Som ni säkert märkt här på bloggen har jag inte varit någon flitig läsare de senaste månaderna och jag har därför inte haft så mycket att blogga om. Jag tycker så klart det är tråkigt att bokläsandet inte har haft något utrymme i mitt liv, men så blir det ibland när tillvaron kör ihop sig, allt är svart och all kraft går till att ta sig igenom en dag i taget. Nu ljusnar det, och jag känner mig åter sugen på att dyka ner i bokläsandets trygga värld. Överger hyllvärmarna och promenerar i vårsolen till biblioteket för lite inspiration, lustläsning och ny bokenergi. Ja, och så finns det ju äppelmuffins och latte där också ... :)

Fortsätter att beta av högen med hyllvärmare och usch vad trött jag är på dem. Längesedan jag läste något riktigt bra nu.


Med list och lust av Anita Jekander och Pia Brandelius

Läste den här boken på internationella kvinnodagen eftersom den handlar om hur kvinnor kan bli framgångsrika i arbetslivet. Någon lusläsning blev det väl inte direkt, snarare skumläsning lite här och var. Boken har några år på nacken och kanske är det därför den känns en aning passé. Det känns mest som Amelias samlade karriärtips. Kanske var den lite mer av en aha-upplevelse när den kom, men jag betvivlar det för det är ändå bara sex år sedan. Kvinnorna i boken är nästan enbart akademiker i chefsposition och jag tycker det perspektivet blir för snävt. Är framgång alltid detsamma som en chefsposition? Är framgång alltid kopplat till akademisk bakgrund? Bokens exempel är ofta hämtade från åttio- och nittiotalen vilket gör att jag misstänker att den här boken främst är riktad till kvinnor i författarnas egen generation.



Diplomatdottern i Jakarta av David Hulth-Wallgren

Det här är en bra reportagesamling om tiden kring när Suharot föll och om tiden efter skriven av journalisten David Hulth-Wallgren. Indonesien är för mig ett rätt okänt land och därför är det intressant att läsa om allt från hur folket kämpade för att bli av med Suharto till hur islam formats efter lokala traditioner och hur korruptionen tyvärr styr landet, men trots detta växer sig demokratin starkare. Välskrivet och ett bra sätt att få en snabb inblick i en annan kultur.

En zigenare i sällskap med en magnifik gris tar sig precis vid krigsutbrottet från Tyskland till Sverige . Grisen visar sig var något av en Casanova och är intim med den ena suggan efter den andra, till och med ett vildsvin får vara med. Berättelsen går vidare till en av grisens avkommor. Avkomman växer hos bonden, men försvinner från gården och när den väl hittas ligger den döende i svåra plågor. Bonden återvänder ett par dagar senare men då visar det sig att grisen förvandlats till ett litet barn. En ny människoart har bildats. Och här slutar jag läsa. Det får liksom finnas gränser. Om inte historien i sig räcker för att sluta läsa, så kan väl det andefattiga språket, det fetstilta typsnittet och de irriterande dåliga miljöbeskrivningarna var en god anledning.

Kanske behöver jag inte påpeka att denna bok fanns i fyndlådan vid inköpet? Huset Scorfa av Stefan Torsell är dock inget fynd utan snarare en lagerrensning.

Jag tillhörde dem som blev helt hänförd över Chimamanda Ngozi Adichies En halv gul sol och såg därför extra mycket fram emot att läsa Lila hibiskus. Lila hibiskus är Ngozi Adichies debutbok och jag tycker nog att det märks. Den skärpa som finns i En halv gul sol finns inte riktigt i Lila hibiskus, men det är fortfarande en helt OK berättelse och allra bäst är miljöbeskrivningarna då Afrika stundtals nästan flyttar in i min läshörna. Berättelsen är emellanåt otäck, men allra mest är det en hoppfull berättelse som väl ändå måste sägas är en aning förutsägbar.

Kambili växer upp i ett hem som styrs av en demonisk fader med en märklig syn på synd och orätt och som misshandlar både fru och barn. Utåt är han dock den gode medborgaren som skänker pengar till välgörenhet och till kyrkan och som dessutom driver en tidning som försöker bekämpa korruptionen i landet. Motvikten är Kambilis faster Ifeoma. I fasterns hem växer Kambili och hennes bror, lär sig känna glädje och får den frihet de aldrig fått i faderns hem. 
 

Ännu ett av sommarens tiokronorsfynd är nu utläst. Den här gången är det inte en skönlitterär bok utan journalistens Magnus Sandelins bok Extremister. I boken fördjupas nyhetsrapporteringen kring tre våldsaktioner som fick medial uppmärksamhet i mitten av 00-talet; en vandaliseringsvåg i mellansverige, en brandbomd i en vallokal i Kista och en brandbomb gömd på McDonalds i Nyköping.

Jag uppskattar att boken breddar begreppet extremist som på sistone blivit nästan helt förknippat med islam i nyhetsrapporteringen. I boken tas nynazisterna verksamheter upp och likaså de olika våldsfalangerna inom extremvänstern. Vallokalsattacken har visserligen muslimska kopplingar, men Sandelin problematiserar frågan och ger också viss kritik till rättsväsendets domar i målet. Sandelin är också kritisk till att extremvänstern får föra fram sin propaganda mer eller mindre obehindrat och att så få är kritiska samt att de får utföra sina dåd och komma så lindrigt undan. Han gör kopplingar till svensk politisk historia och jag vill nog påstå att han har goda poänger i sitt resonemang. En klart läsvärd bok.