kvinnorna på 10:e våningen
Karin Alfredssons andra bok i serien om läkaren Ellen Elg, Kvinnorna på 10:e våningen, fortsätter på temat kvinnoförtryck runt om i världen. Denna gång utspelar sig berättelsen i Vietnam där en svensk man faller från tionde våningen på ett hotell och dör. En kort tid därefter kommer en ung kvinna som blöder kraftigt från underlivet till sjukhuset där Ellen jobbar. På sjukhuset föds också alldeles för många dödfödda barn när överläkaren har hand om förlossningarna och från sin plats på gatan ser en gammal cigarettförsäljerska mystiska överlämningar av sportbagar.
Händelseförloppet är kanske rätt förutsägbart, men jag börjar inse att det inte är det viktigaste med Alfredssons böcker. Det är snarare skildringen av kvinnors liv i andra länder som är styrkan. Det är lärorikt och förutom de prostituerade kvinnornas situation framträder också en bild av hur den vanliga vietnamesiska kvinnans liv fortfarande styrs av vidskeplighet som berör allt från barnafödanden och sexualitet till karriärmöjligheter i ett tämligen korrupt samhälle.
Tredje boken i serien utspelar sig i Polen och handlar om hur vissa kristna grupper jobbar för att stoppa kvinnors rätt till abort. Någon som läst den? Är den bra?
fyrmästarens dotter
Inleder det nya bokåret med lite avkopplande deckarläsning i form av Ann Rosmans debut Fyrmästarens dotter. En helt OK berättelse (som dock andas en del av just debut och tappar tempo i mitten) med många trådar som driver berättelsen, som börjar med att ett lik hittas i en fyr som skall restureras, framåt. Gillar mest parallellberättelsen från 1960-talet som förklarar allt som händer i nutid. Den småstadsfina Siri skildras bäst av alla inblandade personer, medan polisen Karin förblir rätt anonym.
I Rosmans deckare är det västkusten och Marstrand som gäller, vilket för mig känns fräscht efter allt Gotland och Öland, men Evert Taube blir det kanske en aning för mycket av. Andra delen i serien utkom under 2010 och heter Själakistan. Kan tänka mig att den är läsvärd i rent underhållningssyfte.
i djursholm och tensta kindpussar vi varandra
Herin, uppvuxen i Djursholm och med lägenhet i Vasastan, drivs av en intensiv nyfikenhet när han tillsammans med sin sambo och tvåårige son flyttar till Tensta för att utforska det ökända gettot. Om det nu är ett getto. De har aldrig varit i Tensta när det för första gången åker för att titta på lägenhet. De slås av hur grönt och välskött det är, och hur de inte ser något av det klotter och sönderslagna rutor som de förväntat sig. Herin kommer relativt snabbt in i livet i Tensta; han pratar med människorna, går på möten, snackar med gubbarna i bastun etc. För sambon tar det längre tid, men de är båda överens om att allt är toppen på nya dagiset.
Det är ett intressant projekt och en intressant bok. Det finns så klart en viss upprepningstendens i innehållet, något som förknippar med journalistskrivna böcker. Bokens styrka är utan tvekan ärligheten. Herin lyfter, utifrån sina högst personliga reflektioner, upp vad som är positivt och negativt, problem och möjligheter, med Tensta och dess invånare. Det är ingen hyllningssaga, men inte heller någon eländesskildring och för oss som inte varit i Tensta (eller någon av de andra lika ökända betongförorterna) något av en ögonöppnare.
vishnus död
I ett hyreshus i Bombay bor husets allt-i-allo på en trappavsats mellan två våningsplan. Han har varit en del av huset i många år, men nu ligger han för döden och familjerna Pathak och Asrani grälar om vem som skall betala för ambulans och sjukvård. Det är inte de enda de grälar om, och ju längre in i handlingen man kommer desto mer får man veta om familjerna som bor i huset. Det hela blir till en berättelse om kärlek, sorg, arrangerade äktenskap, religiösa föreställningar och vanföreställningar samtidigt som den också skildrar människors vardagsliv.
Bitvis tycker jag om boken, särskilt berättelsen om Vinod som miste sin fru efter bara några års äktenskap men fortfarande brottas med sorgen och vreden, men som helhet blir boken lite lång med sina nästan fyrahundra sidor och berättelsen slutar till slut fånga min uppmärksamhet. Ändå tycker jag att det är en intressant bok, men den behöver nog en långsammare läsning och kanske en lite mer koncentrerad läsare.
den gode maken på zebra drive
Inget är så avkopplande som en utflykt till Botswana tillsammans med Mma Ramotswe & co!
Alexander McCall Smith har verkligen inte snålat med mysiga testunder och småputtriga vardagsproblem i den åttonde boken i serien; Den goda maken på Zebra Drive. Fallen som Damernas detektivbyrå tar sig an är som vanligt av den mer lättsamma karaktären, även om fallet med de tre döda på ett sjukhus först verkar bli rätt knepigt. Denna gång vill även mr J.L.B Matekoni ta en paus från mekanikeryrket och istället försöka sig på att lösa ett otrohetsfall. Mma Makutsi shoppar och funderar på om hon verkligen måste arbeta nu när hon skall gifta sig med innehavaren av framgångsrik möbelbutik.
Jag gillar verkligen serien om Damernas detektivbyrå och är glad för att jag inte sträckläst serien utan att det fortfarande finns ett par myspysböcker att försjunka i under något framtida lov.
du ska vara spännande och varm
Mycket trevlig helg med kära mor på besök. Hon gjorde debut i EasyLine-salen, vi gick en shoppingrunda på sta'n och löste ett kryss som egentligen var alldeles för svårt. Läsning blev det inte så mycket av så Kunzelmann och Kunzelmann väntar fortfarande på att bli utläst. Visst är den bra, men tjock, och tar därför sin tid. Kände att jag behövde något trivsamt och snabbläst, vände mig till pocketsnurran på stadsbiblioteket och hittade Du ska vara spännande och varm av Anna Bengtsson. Precis vad jag behövde!
Fruensamhemma börjar nätdejta. Många män att välja bland finns det för denna smått kulturintresserade kvinna i 50-årsåldern, men det är så mycket som skall stämma och golfintresserad är hon inte. En personlighetsprofil skall också fyllas i, men det kan ju bli lite tolkigt, särskilt när man jämförs med övriga på sajten: "Jag svarar på nya luriga frågor för att få veta min verkliga personlighet. Man kan se resultatet i staplar. Det visar att jag är extremt teaterintresserad jämfört med andra på den här sajten (har sett två föreställningar under året). Jag läser ovanligt många dagstidningar (prenumererar på en morgontidning). Jag är visserligen ganska empatisk med i jämförelse med andra otroligt osocial! Jag förefaller vara välorganiserad. Slutsatsen blir att ett lämpligt yrke för mig skulle kunna vara militär." Varpå Fruensamhemma ringer Support ...
En riktigt humoristisk pärla som med värme skildrar den moderna kontaktannonsvärlden med alla krav och önskemål och förhoppningar om spirande romans. Gillar bilderna som illustrerar texten så tydligt och får mig att le ännu lite till.
(Och plöstligt minns jag att det i tidningen Land förr (och kanske även nu) alltid var väldigt många Jehovas Vittnen som satte in kontaktannons. Vad är kopplingen mellan JV och män och kvinnor på landsbygden? Någon som vet?)
decembergatans hungriga andar
Varning för sträckläsning! Trodde att detta skulle vara ännu en bok i raden på temat unga tjejer som känner sig lite tjock, men icke. Ulrika Lidbos debutroman Decembergatans hungriga andar tar sig an ämnet bulimi med bravur och utan att romantisera eller vara alltför mycket moraltant. Dessutom finns det något av djup i skildringen av huvudpersonens tankevärld. Det är ibland svårt att förstå att det är en fjortonåring som står i centrum vilket gör att boken lika gärna kan läsas av vuxna som av ungdomar.
Jenny ligger vaken på nätterna och funderar över sitt liv. Varför hon alltid blir vald bland de sista på gympan och varför ingen kille vill vara med henne. Varför allt är så orättvis och varför hennes gifta storasyster är så äckligt perfekt hela tiden. Hon bestämmer sig för att allt skall bli annorlunda när hon börjar åttan. Då skall hon vara smal och till sin hjälp har hon sitt superschema. Jenny träffar grannen Betty, som är något år äldre, och tillsammans dras de allt längre ned i det som Aftonbladets kritiker kallade "en bulimisk helvetesvandring".
kristendom för ateister
Plikten kallar har varit temat för de senaste två dagarna. Den sista stora analysuppgiften på min sommarkurs om populärkultur är nu inlämnad och två avsnitt ur det senaste numret av Amelia har fingranskats ur diskurs och feministiskt perspektiv. Nu är det bara att hoppas att ordsvamlet räcker för godkänt betyg. :) Ett minitest om sociologiska termer har jag också gjort och trots att jag inte direkt läst böckerna från pärm till pärm fick jag 80% rätt - inte illa! Skönt att vara klar i tid för en gångs skull och skönt att vara helt fri de sista veckorna av sommarlovet. 
När jag ändå var igång med pliktuppgifter lånade jag hem boken Kristendom för ateister av prästen Olle Carlsson. (Efter ett års bortavaro från arbetet och religionskurserna behöver jag lite input.) Boken är okomplicerat skriven och Carlsson delger oss, via personliga betraktelser, samhällsiakttagelser och bibelcitat, sin syn på hur vi alla kan finna något tilltalande i kristendomen och att någon form av tro kan behövas i dagens stressade samhälle där vi förväntas prestera mer än att bara vara människa. Det är inte på något sätt en ny, revolutionär kristendomstolkning som Carlsson för fram, men för vissa av läsarna framstår nog religionen som lite mer nyanserad, förstående och förlåtande efter läsningen.
drottningen vänder blad
Drottningen vänder blad av Alan Bennett är en riktig liten pärla! Engelska drottningen hamnar en dag, tack vare sina hundar, på bokbussen och lånar pliktskyldigast en bok som är lite torftig, men eftersom hon lånat den måste den lämnas tillbaka, och av artighet lånar hon ännu en bok och sedan är hon fast. Drottningen förvandlas till en storläsare som inget annat vill än försjunka i det en litterära verket efter det andra. Som konsekvens av det ständig bokslukande försummar hon sina drottningplikter och hovet konspirerar för att få henne att sluta med det ständig läsandet.
Boken är gullig och humoristisk och innehåller massor av passager som alla vi frälsta bokläsare kan känna igen oss i, som till exempel: "En briefing är kortfattad, saklig och tar upp det relevanta. Läsandet är oordnat, diskursivt och oupphörligt inbjudande. Briefingen stänger dörren om ett ämne, läsningen öppnar den." och "En bok är en anordning som syftar till att antända fantasin." Så sant, så sant.
sightseeing ...
Jag har aldrig varit på semester i Thailand så jag vet inte hur mycket av det "riktiga" Thailand man får uppleva då, men den här novellsamlingen är lite som att kika in bakom kulisserna. Vi möter ynglingen som är halvt amerikan, halvt thailändare och försöker förhålla sig till turisterna, bröderna som tar sig igenom sorgen efter sin far genom att hålla sig borta från hemmet och den deprimerade mamman och åldringen som bor hos sin son och hans thailändska fru och försöker uthärda värmen. I en annan novell får vi en inblick i hur mönstringen fungerar i Thailand och hur effektivt mutor kan vara. Tuppfäktning, förlorade pengar, förlorad heder och förlorad syn finns också med i bokens sju noveller som alla är ganska olika, men ändå bildar något av en enhet och alla novellerna är på sitt sätt tänkvärda.
jag har hört kamelerna sjunga
Två år i rad har vi tillbringat midsommar i Tunisien, och längtan till nordafrika har verkligen gjort sig påmind de senaste veckorna och jag har suckat irriterat över att budgeten inte tillåtit någon semesterresa denna sommar. (Hoppas dock råda bot på längtan efter ökensand genom en tripp till Marocko i vinter, men inget är bestämt än.) Marianne Ahrnes berättelse om sin resa tillsammans med tuaregerna genom Nigers öken fick fungera som substitut. Världsresenären Ahrne hade under lång tid svårt att få samma känsla för Afrika som hon hade till Indien, men i boken Jag har hört kamelerna sjunga berättar hon genom olika reportage om hur hennes resor till Afrika på 90-talet sakta fick henne att ta Afrika till sitt hjärta.
Den stora berättelsen i boken är den som handlar om hennes karavanresa tillsammans med tuaregerna. Jag gillar att berättar både om de positiva och det negativa i det hon är med om. Hon blir lurad av människor som säger sig vilja hjälpa henne med att proviantera och hitta karavanen, men framförallt är det en kärleksförklaring till öknen och till det folk som i århundraden fraktar salt utan att bry sig nämnvärt mycket om att tjäna pengar. Det är rogivande bara att läsa om det, samtidigt som de många timmarnas vandring genom sand verkar oerhört tröttande och att hoppa upp på kamelen och gungas till sömns framstår till och med för läsaren som gudomligt.
utrensning
Som jag har väntat på att Sofi Oksanens Utrensning skall komma på pocket, men inte har den kommit snabbare för det. När jag så häromdagen passerade bibliotekets snabblånehylla och såg den stå där norpade jag kvickt åt mig den och till min stora glädje uppfyllde boken mina förväntningar. Inte minst tycker jag den är genialt uppbyggd med de olika årtalens händelser och stämningar skickligt ihopvävda. Tycker överlag att berättelsen som utspelar sig på 1940- och 50-talen är något starkare än den parallellhandling som utspelar sig på 1990-talet, men båda behövs och jag tycker att helheten är mycket läsvärd.
Sovjetunionen ockuperar Estland under andra världskriget och i romanens centrum finns den unga estniska kvinnan Aliide, som är förälskad i sin systers man, en motståndsman. Kärleken driver henne till handlingar och förräderier som hon får leva med resten av sitt liv. I början av 1990-talet hinner så historien ikapp henne när en ung flicka på flykt undan trafficing dyker upp i hennes trädgård.
Någon som läst något annat av Oksanen? Är det lika bra?
vinterträdgården
Vinterträdgården av Christine Falkenland är mycket välskriven och poetisk. Bara det viktigaste finns med, inga ord skrivna i onödan, och jag älskar varje rad.
Laura, 40 år, bor i källarvåningen i sin fars villa, jobbar på dagis och inser att livet inte blev som hon tänkt sig. Hon börjar på en skrivarkurs för att utvecklas, men det som verkligen förändrar hennes liv är mötet med en av dagisbarnens mamma, Shahrzad. Shahrzad är gift med Amir, men känslorna, som kanske aldrig funnits, har svalnat. Den förbjudna passionen mellan Laura och Shahrzad blir intensiv och vacker, men inte okomplicerad.
udda
Trots uppsatsskrivande och artiklar om syskonplaceringsforskning har jag faktiskt hunnit läst ett par skönlitterära böcker också. Nu när uppsatsen är inlämnad hinner jag till och med skriva en kort kommentar om böckerna här på bloggen.
Sara Lövestams debutroman Udda är en rätt banal historia om ett antal människor i storstan som söker efter kärlek, men det hela kryddas, på ett oväntat lyckat sätt, med hemligheterna som tanterna på kemtvätten i Sveg inte vill tala högt om. Boken, som faktiskt är läsvärd på ett lättsamt sätt, bärs upp av det sköna personligheterna som får det udda att framstå som helt normalt. Martin älskar kvinnor som amputerats och träffar doktoranden Paula, benlös sedan födseln, på nätet och förälskar sig både i personen och stumparna. Paula vill helst koncentrera sig helt på sina partikelverb och tycker att Martins uppvaktning är alldeles för intensiv och hans lesbiska väninna Lella är bara oförskämd. Lelle avnjuter kvinnor på löpande band, är rakt på sak och kan inte låt bli att säga sanningar om både sex och grammatik till Paula, helst på hennes arbetsrum med dörren på glänt.
picasso valde också kristinehamn
Picasso valde också Kristinehamn av Marcus Grahn handlar om vardagslivet, om att bråka om en apelsin på ett tåg och se frun försvinna. Om att leta efter frun tillsammans med en gammal kompis som visar sig vara både krokimodell och transa. Om att vilja leva ett urtrist liv, att våga välja Kristinehamn, att älska taco och gå på ukelelefestival.
Charmig bok med roligt språk. Gillar särskilt diskreta invävningar av dikter och sångtexter, men framför allt gillar jag att den handlar om en helt vanlig människa, en timvikarie i småstad. Känner mig så trött på fiktionella mediepersonligheter i Stockholm som befolkat alltför många svenska böcker de senaste åren.
dom
Dom av Cilla Naumann är ett utmärkt exempel på en bok som jag aldrig skulle ha köpt, men som jag tack vare biblioteket ändå har fått förmånen att läsa. För det är verkligen en förmån, inte minst för Naumanns sätt att väva samma de olika personernas perspektiv på berättelsen. Det var längesedan jag käde för att sträckläsa, men denna bok hade varit en utmärkt sträckläsare.
Olof och Sonja lever ett ordnat övermedelklassliv i Stockholm och deras enda son är en framgångrik ung forskare. Sonen häktas en dag, misstänkt för mord. De båda föräldrarna försöker var och en ta sig igenom denna tid och bristen på samhörighet blir påtaglig. Likaså blir känslan av skuld. Vems fel är det egentligen att sonen begått detta brott? Vilka tecken har funnits? De tänker båda tillbaka på sonens uppväxt och ungdomsår, försöker förstå, försöker ta sig igenom mardrömmen.
jag tror vi behöver prata faktiskt
I Jon Jefferson Klingbergs Jag tror vi behöver prata faktiskt bestämmer sig Karl Mikael och Kristin för att skiljas och det tycks var ömsesidigt, åtminstone fram tills Karl Mikael får klart för sig att Kristin inlett ett förhållande med en yngre, tennisspelande man. Å andra sidan har Karl-Mikael själv varit hemligt kär i Alva ett bra tag ... Boken följer Karl Mikael under hans första år som skild då han pendlar mellan ångest, tankar på hämnd, varannan-vecka-pappa-tillvaron och en närmast desperat jakt efter någon som tycker om honom.
Säkert en seriös bok, men jag kan inte låta bli att småskratta titt som tätt, för det är verkligen skrivet med glimten i ögat. Som när Karl Mikael gråtande på Hemköp försöker välja mellan limporna Längtan eller Harmoni (varför har vi så konstiga namn på bröd i det här landet???) eller när han surfar runt på en dejtingsajt och hittar Anna som berättar om sin minigolftalang, men också stöter på förvånansvärt många med intresse för bridge ...
Tack Läsdagboken för tips både IRL och via bloggen!
sirila gentlemän sökes
Två damer runt 80, bor grannar och är vänner sedan länge. När kommunen skall bygga en ny infart tvingas damerna tillfälligt flytta in på ett äldreboende, något som inte blir så hemskt som de tror. En kväll upptäcker de att föreståndaren för äldreboendet har en affär med en högt uppsatt politiker i kommunen och med hjälp av ett foto utöver de en rätt harmlös utpressning för att få tillbaka sina hus. Inspirerad av två unga undersköterskor bestämmer de sig också för att annonsera efter varsin manlig vän, två sirilia gentlemän skall det vara.
