Roman eller deckare?
Tillbringat eftermiddag med att sortera böcker, funderat över indelning och bara njutit av att vårt lilla skolbibliotek börjar ta form. Vissa arbetsuppgifter är liksom bara alldeles, alldeles underbara!
bokbloggsjerka 25 - 28 november
Vilka bokrelaterade julklappar vill du helst se under granen i år?
Om jag skall vara helt ärlig fördrar jag nog att köpa mina böcker själv eftersom det är svårt för andra att veta vilka böcker jag redan läst. Presentkort är då ett bättre alternativ och det är klart att skulle tomten lämna ett presentkort från Bokus eller Bokia under granen så skulle jag bli allt annat än ledsen. :)
En lördag i november
Jag älskar verkligen biblioteket här i staden. Började eftermiddagen med lite tidskriftsläsning och en latte, så dök en gammal kollega upp så vi fikade vidare och utbytte livshistorier och boktips. I väntan på bussen hem tog jag en sväng bland hyllorna och jag förundras verkligen av variationen av författare från olika länder och över böckernas titlar.
Det är också kul att se vilka böcker de frontar för att vi skall lägga märke till dem lite extra. Det kan bli lite lustiga kombinationer ibland, som på bilden nedan. Cancersurfare fick följa med hem eftersom jag tyckte det var ett så märkligt ord.
faller till föga
OK, nu orkar jag inte streta emot längre. Jag vill ha flyt i läsningen, spänning och elände - det får bli en deckare. Fast egentligen borde jag väl ge förra årets julklapp, den där ogenomträngliga boken av Mario Vargas Llosa, en chans till ... Nej, inget mera borde, måste, skulle! Kråkflickan är vad jag kommer att läsa de närmsta dagarna. Punkt.
sånt jag berättar för allah
Hade en härlig helg i Söderköping med mina vänner, men så mycket läst blev det förstås inte, så därför har det blivit en liten minibloggpaus. Igår så kom jag dock på att jag läste en bok för ett par veckor sedan som jag inte skrivit om, Sånt jag berättar jag för Allah av Saphia Azzeddine.
I en liten håla i Nordafrika bor Jbara tillsammans med sin inskränkta familj, sina får och i bakgrunden finns den okunnige imamen. Jbara har sex upprepade gånger med en man bara för att få sin älsklingsyoghurt vilket ofrånkomligen leder till att hon blir gravid och hennes far slänger ut henne. Med sig tar hon den rosa resväska med västerländska underkläder som ramlat av från en buss som passerat genom byn. Jbara kämpar för att få det bättre men till stor del utnyttjas hon eller utnyttjar de män som kommer i hennes väg och under tiden vänder hon sig till Allah som är hennes bundsförvant.
Det är en kort liten bok och den lämnar mig egentligen ganska oberörd, men det bäst i boken är Jbaras tilltal till Allah och henne ilska över sin livssituation.
På resa
Jag, Beate och Mr Pringel har det trivsamt på tåget mot Söderköping. Vi har även bjudit in Maj-Gull, men hon har krupit in i telefonen och gömt sig. Skall snart låta Beate vila och ägna mig åt att lyssna på Maj-Gulls berättelse istället. Rättvist skall det vara!
den eviga tröttheten
Jag behöver en stor dos energi! Har hittills försökt bota novembertristessen med teater (Othello, den var sådär), bio (Vi har en påve, garvade typ hela filmen), ljudbok (Moderspassionen, jag somnar mest) och en rätt stor dos träning. Ändå är tillståndet av trötthet konstant.
Vad göra, vad göra? Inte ens läsningen flyter på. Deckartricket brukar funka, men jag är liksom inte sugen på en deckare just nu.
Ja, ack, dessa i-landsproblem!
Fotbollskungen
Det här med Zlatan, hur tänker ni göra. Läsa eller inte? Jag känner mig inte supertaggad, men med tanke på hur många ex som sålts verkar jag bli rätt ensam om att inte läsa den.
de ensamma
Håkan Nesser är nog min svenska favoritförfattare och definitivt min favorituppläsare. Det är med viss sorg jag nu måste inse att jag har lyssnat klart på De ensamma. Gunnar Barbarotti har varit trumpen och svartsjuk och jag har ändå älskat honom hela boken igenom. Hoppas verkligen att det kommer fler böcker där vi för följa Barbarotti, Backman och de andra i Kymlinge.
Handlingen kretsar kring en grupp vänner som alla bor i Uppsala under det tidiga sjuttiotalet. Under en svamputflykt 1975 dör en av dem, Maria, och trettiofem år senare hittas hennes dåvarande sambo död på exakt samma plats. Det märkliga sammanträffandet får poliserna i Kymlinge att ana oråd. Kanske är det inte frågan om två olyckor eller två självmord?
De sex vännerna lär vi känna ingående och vi får reda på allt som händer i gruppen före den där ödesdigra svamputflykten. Trots att det är många timmars lyssnande tröttnar jag inte en enda gång, vill bara höra mer. Precis när jag tror att jag löst deckargåtan, när jag lutar mig tillbaka och förväntar mig få reda på att jag misstänker rätt person blir jag helt överraskad. Jag hade inte för en sekund tänkt mig den upplösningen. Ytterligare en sak att älska med De ensamma.
bokbloggsjerka 11-14 november
Ibland är det svåra frågor i jerkan:
Böcker har ofta en tendens att filmatiseras. Vilken karaktär i filmerna/tv-serierna har minst/mest motsvarat den bild som du har skapat av bokkaraktärerna?
Jag tillhör den där kategorin av människor som somnar rätt snabbt när jag ser film, om det inte är på bio förståsa. Jag är dessutom rätt ointresserad av film och slötittar mest i TV-soffan. Men, visst har även jag sett några filmatiseringar. Det är bara det att det står helt still i huvudet just nu ...
Generellt brukar jag bli rätt besviken när jag ser en filmatisering, men det är inte karaktärerna som gör mig besviken, utan den snuttifierade handlingen. Allt det där extra som finns med i böcker och ger djup och komplexitet har en tendens att försvinna i filmatiseringar.
Spontant kommer jag bara på Ondskan som ett konkret exempel. Erik i filmen är inte alls som Erik i boken. Den allt annat än trivsamma filmen är mesig i jämförelse med boken och det gäller handlingen i stort men även Erik och hans "fiender" Silverhjelm och styvfadern.
Ja, det var väl något av ett icke-svar! :)
jag simmar från stranden jag ...
Som vanligt saknar han dessutom helt självdistans och beskriver sin medverkan så här: "Jag ska stå på scenen också. Det är den största sensationen i Melodifestivalens historia i Sverige." Man bara måste älska honom!
Att låten heter Mirakel är liksom helt naturligt. :)
Vid lånedisken
Nu händer det grejer!
Blogg_bohemen är nu inte enbart lärare och bokbloggare utan också skolbibliotikarie! Eller ja, ansvarig för den nyinrättade biblioteksskrubben är väl närmare sanningen ... I vilket fall är jag nöjd och glad och hoppas på sikt kunna inspirera åtminstone några elever till att prova på det här med att frivilligt läsa en bok.
tematrio - serier
Veckans tematrio lyder som följer: Berätta om tre serier/grafiska noveller eller romaner som du gillar.
Detta är ingen lätt uppgift för mig eftersom jag typ aldrig läser något i dessa genrer. Låter därför två serier från barndomen inleda.
1. Asterix. Jag hade en kompis när jag var liten som hade de flesta av seriealbumen om Asterix och vi låg ofta och läste dem inne på hennes rum. När jag sedan flyttade till en annan stad lånade jag ibland hem Asterix från biblioteken. Älskade dessa historier som liten och gör fortfarande. Tycker om blandningen av lättförstådd humor för barn och de lite med historiska underfundigheterna för vuxna barn. Obelix, Idefix och Trubadurix -vilka underbara karaktärer!
2. Tintin. Detta är en seriefigur som egentligen mer var en av min lillebrors favoriter och jag tyckte aldrig särskilt mycket om att läsa Tintin, men vi hade en LP-skiva (ja, det säger något om min ålder ...) med ett av Tintins äventyr inläst och den lyssnade jag ofta på. Lite som radioteater var det nog för det fanns en del ljudeffekter och så. Igår var jag och älsklingen och tittade på nya Tintinfilmen och jag måste säga att jag är positivt överraskad. Riktigt underhållande.
3. Joanna Rubin Drangers grafiska böcker som t ex Lyckostpulvret och andra sedelärande berättelser tycker jag har sin charm, men framför allt gillar jag sättet som Rubin Dranger tecknar på. Om de två andra serierna jag nämnt är färgsprakande och barnvänliga så passar det svartvita formatet mycket bättre när det gäller grafiska berättelser riktade till vuxna.
award
En award! Till lilla mig! Tack snälla Bokhyllan i pepparkakshuset! Jag bli så glad!
Så här skall man göra om man får en award:
Jag skickar awarden vidare till:
Min motivering är helt enkelt att dessa bloggare förgyller min vardag och de är därför värda en uppmuntrande award.
bokbloggsjerkan 4 - 7 november
För någon vecka sedan skrev jag om Morgonpasset där de pratade om ”skämslitteratur”. Läser du böcker som du skäms över, kanske till och med så mycket att du känner dig tvingad att skyla över den bokens omslag med ett omslag från en annan bok? Eller har du böcker i din bokhylla som du egentligen inte vill att någon ska se?
Generellt nej. Jag läser det jag känner för och finner ingen större anledning att skämmas över enskilda titlar. Ibland kan jag dock hamna i sällskap där jag känner att min läsning som helhet inte är tillräckligt fin och avancerad. Den känslan har dock avtagit med åren, tack och lov. Det hänger nog samman med att jag aktivt bestämt mig för att läsning för mig är ett nöje och då funkar inte de allra tyngsta nobelpristagarnas litteratur för mig. Jag vill bli underhållen, sällan utmanad.
I bokhyllan står några böcker som jag kanske inte är superstolt över, men jag tycker det har sin charm att Törnfåglarna och Grottbjörnens folk står där. Märkligt nog är det också den typen av böcker som brukar leda till spontana boksamtal när vänner tittar i min bokhylla. Alla har liksom läst dem eller känner till dem. Det blir som en trevlig nostalgitripp. Inget att skämmas för.
den perfekte mannen
Läser lite utanför min bekvämlighetszon igen, novellsamlingen Den perfekte mannen av Jonas Karlsson. Har hört mycket gott om Karlssons noveller och jag instämmer i hyllningskören. Det är intressanta noveller, lite annorlunda. Ett verkligt fynd - 10 kr på Bokia!
Novellen Rummet får mig faktiskt att sitta helt försjunken och förundrad och det vet jag inte om jag någonsin gjort på det sättet vid läsning av novell. Berättaren, en anställd på någon slags svensk myndighet, ställer minst sagt till det på sin avdelningen, men också i läsarens huvud för i denna novell finns ständiga överraskningar. Även novellen Marcus faller mig i smaken. Här är det en ung man som för att skoja lite ställer sig i städskåpet hemma hos en kompis, men han blir av misstag inlåst i lägenheten och i panik fortsätter han hålla sig gömd även när kompisens lillasyster med vänner dyker upp.
Jag gillar språket och stämningarna som Karlsson skapar i sina noveller och de överraskningar som finns i flera av dem. Det här är också noveller som går att använda i mitt jobb vilket ytterligare är ett plus i kanten. Förena nytta med nöje är ju aldrig fel!
Helgdagskväll i soffan
Tränat på gymmet, läst ut en bok, ätit en spartansk knäckebrödsmiddag med O'boy, slötittar på Idol och lite senare blir det nog lite ljudbokslyssnande.
Vad gör ni en fredagkväll som denna?
anna och mats bor inte här längre
Anna och Mats bor inte här längre. Nej, så är det. Äktenskapet som så uppenbart var i kris i Zweigbergks Ur vulkanens mun gick inte att rädda. Lika bra det kanske, tänker jag. De verkade ju inte särskilt lyckliga. Den smärta och ångest som jag upplevde vid läsningen om familjens semester på Sicilien infinner sig inte alls i den här andra boken. Vad beror då detta på? Ja, inte är det språket för där är Zweigbergk som vanligt lysande. Är det berättelsen i sig? Ja, troligen eftersom jag inte är helt såld på den här skilsmässotrenden som finns i bokvärlden just nu. Ett tag var det mycket cancer, nu är det spruckna äktenskap.
Jag läste en förkortad provversion av boken via Dito, men jag tror egentligen att det var positivt. Är inte säker på att jag hade läst ut boken om jag köpt den i sin helhet. Jag bryr mig liksom inte om vare sig Anna eller Mats. Tyvärr. (Och säkert väldigt okänsligt.)
Lycka i ett brunt paket
Oj, oj, med vilken skall jag börja?
de svåra valen ...
Första riktiga lovdagen och den stora frågan nu är bara om jag skall dela min lattestund tillsammans med Gunnar Barbarotti eller med några av Jonas Karlssons novellkaraktärer. Ack, dessa boklivets svåra val!
