bohemian rhapsody

I den här veckans jerka vill Annika att vi i ska nämna en bok som står på önskelistan. Ja, där finns ju så klart mer än en ...

En bok som funnits utgiven rätt länge men som jag inte hunnit med att läsa än är Monica Alis I köket. Det är något med restaurangmiljön kombinerat med mord som verkar så oerhört lockande. Får nog bli en av sommarens böcker.

En veckas chartersemester vankas och till Turkiet och Alanya vill jag ju inte ha med mig inbundna biblioteksböcker så jag klickade hem lite deckare. Självklart en om min älskade kommissarie Ikmen i Istanbul som det var alldeles för längesedan jag hälsade på.

Ett aktuellt tema även denna vecka i Lyrans tematrio:

Berätta om tre minnesvärda mammor ut litteraturen.

1. Den första mamma, och den som kanske gjort starkast intryck på mig, är mor Sofi som badar i bykstugan i Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd. En scen som rymmer så mycket och säger så mycket om kvinnor, kvinnokroppen och arbetarhistoria.

2. En annan oförglömlig mamma är en helt anonym kvinna. Under 2003 samlade Maja Spasova in människors hemligheter och dessa finns utgivna i boken Hemligheter insamlade av Maja Spasova. En kvinna berättar gripande om sitt liv som tycks helt vanligt på ytan. En 37-årig kvinna som är gift och har två barn. Det är bara det att hon är oskuld. Mycket tankeväckande livshistoria. Tänker ofta på denna ärligt berättade hemlighet. 

3. Den sista mamma som dyker upp i mitt huvud är Mutter Courage av Bertolt Brecht, men här är det inte frågan om att gilla. Det här var nog det tråkigaste vi läste under mina två terminer med litteraturstudier i Karlstad. Pjäser lämpar sig generellt dåligt att läsa, och denna var ett riktigt sömnpiller.

Så är det äntligen dags för schlagerveckan! Som de flesta säkert vet älskar jag Eurovision Song Contest. Tittar glatt på alla bidrag i båda semifinalerna, skriver gärna ner någon liten anteckning om alla bidrag och är tokladdad på lördag kväll. Detta är i det närmsta en religiös vecka för mig.

Konstigt nog tycks det finnas ett samband mellan litteratur och schlager för flera av våra svenska artister som tävlat i Melodifestivalen och/eller ESC har gett ut böcker. Tyvärr lockar väl inte deras böcker lika mycket som sångtävlingen, med undantag av Sundströms Vinteräpplen som är riktigt läsvärd.

            

Det är mycket som ska hinnas med i maj, men tack och lov har jag ändå haft en del lästid. Mer korrekt uttryckt så har jag tagit mig lästid bland annat genom att slötitta mindre på TV och prioritera mig själv istället för att förvandlas till ett totalt stressmonster (vilket annars är rätt vanligt i samband med betygssättning). Något jag inte haft lika mycket tid till är att blogga om det jag läst så nu kommer några korta kommentarer om flera böcker istället för ett inlägg om var och en. Effektivtet är ledordet just nu! :)



Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson

Egentligen vill jag bara säga usch, men det är inte boken som jag känner så inför, det är det Sverige som framträder i boken som är allt annat än tilltalande. Bland betonghusen i Gårdsten växer Miira upp. Hon har finska föräldrar, tvingas gå i finsktalande klasser, hamnar utanför samhället och språket, betraktas som dum och utan chans att bli något. Miira vill inte anpassa sig. Vill inte vara en förlorare, vill läsa svenska smartböcker och bli statsminister eller läkare. Hetekivi Olssons bok, som är mycket välskriven och har ett rätt eget språk, lämnar mig inte med någon "det ordnar sig"-känsla utan snarare en vilja att undersöka vidare hur det gick för de barn som i verkligheten växte upp under 80-talet under samma förutsättningar som Miira och hennes vänner. Min förutbestämda känsla är att det inte ordnade sig i många fall. Mycket läsvärd bok!



Namnsdagsflickan av Kristoffer Leandoer och Åsa Ekström

Jag säger det på en gång - jag tyckte inte om den här boken. Jag fann den faktiskt lite trist. Illustrationerna är bra, men tillför egentligen inte berättelsen något med undantag av seriedelarna om superhjälten Kassandra Karat och Magneta. Det könsneutrala anslaget kunde ha drivits längre än till att döpa huvudkaraktärerna till Kim och Robin. Allt annat i boken är tämligen könsstereotypt (och ja, det skall mer till än att superhjälten är en tjej för att jag skall tycka att författarna verkligen ansträngt sig.) Den påhittade världen Berghendia, som utgör en stor del av berättelsen, tycker jag ingenting alls som. Jag bara skummar igenom de delarna. Förstår inte heller vem boken vänder sig till. Först tycker jag den är lite högstadiemässig. Så söker Kim till Konstfack och det kan man väl ändå inte göra direkt efter grundskolan, eller? Vänder den sig till äldre ungdomar tror jag faktiskt att den är för barnslig. Vet att många har uppmärksammat den här boken, men för min del är den nog snart bortglömd.



Hungerspelen av Suzanne Collins

Tror inte att jag behöver presentera handlingen över huvud taget för alla tycks redan ha läst Collins böcker. :) Jag förstår att boken gått hem hos många läsare. Det är spännande och upplagt som en film med scen efter scen uppbyggda enligt modellen lugn inledning-något händer-Katniss råkar i knipa-Katniss löser problemet. Publikfriande och smart. En hel del dödande är det som bekant och helt ärligt är det rätt otäcka scener så jag tror att jag hoppar över filmen för jag vill nog bara ha de censurerade bilderna jag skapat i mitt eget huvud som minne av dessa scener där barn och ungdomar dödar varandra. Boken är snabbläst och har tydlig ungdomsromanprägel, och jag kan inte låta bli att fundera över varför så många vuxna också tycks bli helt uppslukade av boken. Jag har hela trilogin hemma och kommer att läsa alla delarna och säkert roas av dem, men helt såld och uppslukad är jag inte.



Svinajakten av Anna Bovaller

Tidigare i år läste jag Bovallers andra bok, Svärmaren, och nu har jag lyssnat på hennes debutdeckare, Svinajakten. Jag gillar Bovallers böcker även om det i Svinajakten finns tydliga debutantproblem som att inte alla sidospår följs upp ordentligt. Det är lättillgängliga deckare som passar lika bra att läsa som att lyssna på. Hennes huvudkaraktär, advokten Petra Wester, är egentligen inte så tilltalande och hon har drag av lägga-näsan-i-blöt, men just därför gillar jag henne. I Svinajakten skjuts en markägare under en vildsvinsjakt, miljöaktivister genomför protestaktioner, och Petra som bara skulle åka till Österlen för lite semester hamnar mitt i utredningen på grund av ett testamente.

Dags för Strindberg igen! TV4 visar Torsten Flincks uppsättning av Fadren nu kl 15.00 och jag sitter laddad. Inte minst för att Christer "I love Europe" Sjögren spelar en av rollerna ... Men vem vet, han kanske överraskar! :)

Aktuell reservationslista på biblioteket. Jag längtar och väntar och har allt från köplatsnummer 1 till 12. Jag blir mer och mer bibliotekskramare för varje dag som går!

Kvällens kulturdos och sedan är Strindbergplikt nummer 1 avklarad:

Borde läsa psykologiarbeten, men skjuter upp det till senare för den här är så mycket mer lockande:

Många bokbloggare är duktiga på att läsa böcker från en rad olika länder, men jag läser inte så varierat när det gäller länder. Nu har jag i alla fall läst en fransk bok vilket väl i och för sig händer då och då, men för mig är det nog första gången jag läser en fransk deckare så en liten vyvidgare blev det trots allt.

Dominique Sylvains Dubbla begär en deckare som har allt som en deckare skall innehålla - ett mord, några sidospår, ett gäng potentiella mördare och så en kommissarie så klart. Det är kommissarien som gör att jag verkligen gillar den här boken. Lola Jost har egentligen pensionerat sig och tar det nu mest lugnt och lägger pussel. Så en kväll dyker Ingrid Diesel, stamgäst på Lolas favoritkrog, upp och vill att de två skall försöka få deras älskade restaurangägare Maxime rentvådd från mordmisstankar. Lola och Ingrid blir ett brottsutredande radarpar som är mycket omaka, men de porträtteras med sådan värme och dialogen mellan dem är rapp och humoriskt. Det muntrar upp mellan alla hemskheter som alltid finns med i deckare. Jag gillar dem och skulle gärna läsa fler böcker med Lola och Ingrid i huvudrollerna. 

En annan sak jag gillar med boken är att Paris, och då främst den 10:de arrondissementet, får ta så mycket plats. Trots att jag aldrig har varit i Paris kan jag känna av stämningen och för en stund bosätta mig på de olika gatuadresserna som ofta återkommer i boken. Apropå gatorna måste jag säga att franska originaltiteln Passage du Désir är klart bättre än den svenska (Dubbla begär) eftersom det är på Passage du Désir som mycket handlingen utspelar sig.

Jag har fått tjänstefördelningen för nästa läsår - 90 timmar i biblioteksskrubben, även kallad Bibliotek Tranströmer. Kan inte vara mer nöjd! Ja, utöver det ska jag så klart undervisa en massa också och det är ju också kul, särskilt eftersom jag nästan bara kommer att ha mitt favoritämne religion. Nästa läsår blir toppen!