bohemian rhapsody

Inbundna böcker är inget för mig, och därför händer det lite då och då att jag måste gå och vänta och längta efter att en bok skall komma som pocket. Jehåvasjäveln av debutanten Henrik Pettersson är ett bra exempel på en sådan. Inköpt på alltid lika inspirerande Pocketshop och utläst i ett nafs, men ändå en helt OK läsupplevelse om en ung man och hans uppbrott från barndomens religiösa värld som ett Jehovas Vittne.

Jens föds in i Jehovas Vittne där hans föräldrar är mycket aktiva. Som liten kan han inte tänka sig något bättre än att tjäna Jehova och det faller honom aldrig in att det skulle kunna finnas något utanför som är bättre eller mer lockande. Så, i sena tonåren, träffar han en tjej som med tiden blir alltmer kritisk till rörelsen och deras sätt att tolka Bibeln och deras levnadsregler. Hon anses farlig, inte ett gott vittne, och Jens börjar också glida allt längre bort från det hårda religiösa livet som Vittne.

Det bästa med boken är att den inte fördömer eller förhärligare, den lyfter fram både det som är positivt och negativt med denna religiösa rörelse och vad som händer med människorna som är medlemmar i den.

Bokrea och kronprinsessförlovning på samma dag - ibland är det väl alldeles underbart att vara svensk!

Varje fredag efter bönen skickas ett mejl ut till ett stort nätverk och genom dessa mejl följer vi fyra unga saudi-arabiska kvinnor under ett år. Mejlets avsändare berätta ingående om sina fyra väninnors liv och inte minst deras kärleksliv. Saudi-Arabien är ett land som styrs av djupt rotade uppfattningar om hur kvinnor bör och får uppföra sig, samtidigt som landet moderniseras och kvinnorna skaffar sig universitetsutbildningar.

Boken ger en inblick i ett samhälle som på många punkter skiljer sig drastiskt från det tämligen fria Sverige, men kärlekssorg gör lika ont oavsett land och drömmar om ett bra liv, även om utgångspunkterna är olika, finns i alla kulturer. Jag gillar boken, både innehållet och upplägget med mejlen. Blir lite som en dagboksroman. Ibland glömmer jag att detta är en fiktiv roman och inte en äkta berättelse. Rekommenderas både som intressant läsning och som allmänbildning.

Att tillbringa tre av lovets dagar i Stockholm var som vanligt en trevlig upplevelse, även om jag denna gång kände mig alldeles för trött för att ha några superambitioner om vad som skulle hinnas med.

 

Under onsdagen strosade jag mest omkring lite planlöst för att sedan gå till hotellrummet och sova en timme, det tidiga morgontåget gjorde sig påmint under eftermiddagen. På kvällen åt vi middag på mysiga Sahara som serverar libanesisk mat. Deras specialitet är avsmakningsmenyer så vi beställde en sådan och fick in arton rätter ... jag har aldrig varit så mätt! Gott var det också så vi rekommenderar restaurangen varmt till alla. Vi avslutade dagen med att se Bolt i 3D - häftig upplevelse!

   

Gamla sta'n var det längesedan jag besökte så under torsdagen gick jag en sväng i de mysiga gränderna och fikade på ett kafé som måste vara mycket populärt bland de finska kryssningsturisterna - "alla talar finska" ... Tog mig sedan vidare uppför Götgatsbacken för att inhandla den obligatoriska badbomben på Lush och nya toppar på Gudrun Sjödén. Tog sedan den lilla båtturen över till Djurgården för att där besöka Nordiska museet. Tog god tid på mig att titta på bilder och de uppdukade borden från förr och hann ta mig in till till utställningen om traditioner och högtider när en röst plötsligt talar om att museet stänger om femton minuter! Panik - jag hade ju inte ens hunnit se hälften av allt som fanns att se! Vem kunde ana att ett museum stänger kl. 16! Skall kolla öppettiderna mycket noggrannt nästa gång.



På kvällen var det så dags för resans höjdpunkt - besöket på Dramaten. Pampigt och pråligt och alldeles underbart! Byggnaden alltså, inte pjäsen ... Den enda behållningen med de muntra fruarna i Windsor var Börje Ahlstedt och Stina Ekblad, särskilt Ahlstedt införd renhorn är en munter syn. I övrigt instämmer jag och älsklingen med recensenternas frågetecken kring att pjäsen utspelar sig i en obegriplig björkdunge med Carl Larsson-känsla och klädseln som förvirrar och får en fundera över vilken tid pjäsen egentligen är förlagd till och inte minst varför.

På fredagen blev det en sista tur bland butikerna, en supersmarrig köttbullslunch på Operakällarens Bakficka och sedan hemresa med buss. Det tar några timmar extra att åka hem med bussen (och är några hundralappar billigare), men det finns något trivsamt över att rulla fram genom ett vintermörkt Sverige och lyssna på konstiga kulturprogram i P1. Ett trevligt sätt att resa när man inte har bråttom.

SPORTLOV! Tänker som vanligt hålla mig ifrån att sporta, men kommer säkerligen att se en hel del skidskytte eftersom VM drar igång nu i helgen.

Lovets höjdpunkt blir stockholmsresan (ons - fre) med besök på Dramaten. Vet att Muntra fruarna i Windsor  blev rätt sågad av både DN och SvD, men vi ger den en chans och hoppas, om inte annat, på lite lättsam teaterunderhållning. Eftersom jag aldrig varit på Dramaten tidigare så tycker jag att det skall bli en upplevelse i sig att besök vår nationalscen.
Tid för synundersökning har jag också bokat in på lovet, så nu kanske det äntligen blir nya glasögon. Alltid lika roligt och lika svårt att bestämma vilka bågar man vill se sig själv i de närmsta åren.

Och så kanske vi äntligen hinner med att fixa till älsklingens minst sagt rörigt inredda, och väldigt dammiga.  klädrum/kontor ...


   

Börjar gilla det här med ljud-bok efter den fantastiska Nesser-upplevelsen under jullovet. Det är onekligen rätt skönt att krypa in i läshörnan, sätta på sig hörlurarna och lyssna till någon som läser en berättelse. Nu senast var det Torsten Wahlund som, men sin manliga och perfekta insomningsröst, läste Måns Kallentofts Sommardöden för mig.

I Kallentofts första kriminalroman om Malin Fors och hennes kollegor vid Linköpingspolisen var det kallt, den kallast vintern i mannaminne. I denna, den andra boken i vad som är tänkt att bli en trilogi, är det varmt. Varmt och varmt och det nämns hela tiden, man blir nästan vansinnig på allt prata om den varma sommaren. Det är tur att berättelsen i sig är så pass spännande, för annars hade jag inte orkat höra om alls svett och värmekomor. (Undrar vad nästa vädertema blir? Kanske en regnig höst med översvämningar?)

Något borde jag kanske också säga om själva fallet. Först hittas en förvirrad och klorintvättad flicka i Trädgårdsföreningen och det visar sig att hon blivit penetrerad av vad som verkar vara en blå dildo. Sedan hittas en annan flicka, mördad, klorintvättad, penetrerad av samma dildo och nedgrävd vid en av stadens badplatser. Jakten på gärningsmannen, som kanske kan vara en kvinna, tar sin början.

En trevlig liten utmärkelse och därtill en utmaning från Västmanländskan.

Här kommer min "kan inte vara utan"-lista
1. Min älskling och alla andra i min familj                                                         
2. Goda vänner
3. Latte
4. Böcker
5. Min dator på jobbet

Jag skickar vidare både utmärkelse och lista till:
den som känner sig manad