körflickorna
Alan Warners Körflickorna är en galet fartfylld och spritindränkt berättelse om ett gäng katolska tonårsflickor från en småstad i Skottland som åker till storstaden för att delta i en körtävling. Sjunga är dock inget de tänkt ägna särskilt mycket tid åt, särskilt inte sopranerna.
Efter att ha avlägnsat skoluniformerna på McDonalds toalett och klätt sig i minkjolar och utmanande toppar invaderar de stadens butiker och barer. Under tiden som mängder av tequila och öl konsumeras funderar flickorna också över livet och kärleken och inte minst över vem de skall ha sex med. Sångtävlingen går åt skogen och väl hemma fortsätter de på den redan inslagna banan och traskar direkt till stadens bästa uteställe för att snabbt hitta en lämplig (eller olämplig)sexpartner.
Visst är det en aning förutsägbart, men jag gillar drivet och att tjejerna är så totalt hämningslösa. Alla vi som är uppväxta i småstäder kan också känna igen oss längtan bort från "hålan" och drömmen om ett fantastiskt liv i storstaden. Läsupplevelsen hade troligtvis blivit ännu bättre om jag varit några år yngre, men den funkar rätt bra ändå tycker jag. Jag tillhör ju också dem som gillade Warners smått obegripliga Morvern Callar (som förövrigt är filmatiserad).
nektar
Egentligen är jag lite motståndare till att tala om skräplitteratur, men så ibland dyker det upp en bok som inte kan kategoriseras på något annat sätt och jag avråder därför alla mina läsare från att införskaffa Nektar av Lily Prior.
I något slags försök till sagostämning berättar Prior historien om Ramona Drottoveo, som är allt annat än en skönhet men som har en sådan underbar doft att alla män faller hjälplöst för henne. Trots detta, och hennes fullständiga brist på självinsikt, går inte livet alls som hon tänkt sig. Till slut föder hon dessutom en dotter, som på bara några månader förvandlas till en ung kvinna och dessutom stjäl sin moders doft.
Varför köpte jag ens denna bok? Snabbläst var den i vilket fall och det var det bästa med hela historien.
julie och romeo
Med en titel som Julie och Romeo förstår alla var denna bok, skriven av Jeanne Ray, hämtat sin inspiration. Denna gång är det dock inte ett ungt par som går och förälskar sig utan en man och en kvinna i 60-årsåldern vars familjer båda driver framgångsrika blomsterbutiker och sedan länge ligger i fejd med varandra.
Söt och underhållande historia där det är barnen till Julie och Romeo som försöker, på det en efter det andra sättet, få dem att avbryta sin kärlekshistoria. Hur det går kan ni själva räkna ut. Förvecklingarna följer Shakespearedramat tämlingen väl, om än förlagt till den moderna blomsterhandelns värld och med ett något mer tillrättalagt slut.
ser mitt huvud tjockt ut i den här?
Årets första "riktiga" bok blev en ungdomsbok som jag vid läsandet av en tidningsrecension blev lite nyfiken på - Ser mitt huvud tjockt ut i den här? av Randel Abdel Fattah.
Amal är 16 år och skall börja en nya termin på sin något snobbiga high school i Australien och bara några dagar innan terminsstart har hon bestämt sig för att börja bära slöja på heltid. Ett stort beslut, särskilt med tanke på att det inte finns någon annan på skolan som gör det. Påhejad av sina vänner tar hon ändå steget och får naturligtvis utstå en del kommentarer, inte minst från skolans populäraste tjejgäng. De flesta tar det dock med större ro än vad Amal kunde förutse och viktigast av allt är kanske att Adam fortfarande pratar med henne ...
En rolig bok om tonårstiden med goda vänner, lite krångliga föräldrar, pluggande och spirande kärlek, men här finns också allvarligare inslag som försök att gifta bort en 16-årig flicka mot hennes vilja och rasistiska tendenser vid jobbsökande. På det stora hela är det dock en varm bok som jag verkligen kan rekommendera om man känner för något lättläst och sprudlande.
berättelse om herr Roos
Lovet stora projekt avslutade jag alldeles nyss - ljudboksvarianten av Håkan Nessers Berättelse om Herr Roos. Vilka personporträtt! Ante Valdemar Roos, en trist och tråkig man som av vissa beskrivs som en möbel och av andra som ett glas ljummet vatten, vinner en stor summa pengar, köper ett torp och börjar sitt nya, hemliga liv med ett "tjoflöjt!". Av en slump kommer också den unga Anna till Valdemars torp och en slags stillsam vänskap uppstår, men allt kommer inte att fortsätta på samma fridfulla sätt, Nessers huvudperson i denna serie är som bekant kommisarie Gunnar Barbarotti.
Bokens första hälft är så intressant och Ante Valdemar Roos är en så märklig karaktär att jag nästa tycker det är synd att det blir en kriminalroman av berättelsen. Därmed inte sagt att den andra halvan av boken är dålig, den innehåller en hel del lyssningsbart den med, inte minst Barabarottis små funderingar.
Bäst med Nesser är alltid hans personporträtt och bäst av allt är de små dialoger personerna för med sig själva, så där som vi alla gör, mer eller mindre medvetet, men som kan vara så svårt att fånga i en text.
summering 2008
Så har det då gott ännu ett år och det är dags för en liten boksummering. I år har jag läst 82 böcker (några förblir outlästa men jag räknar dem ändå.) Förstår inte riktigt hur jag har hunnit för 2007 läste jag bara 49 böcker och det känns inte som att jag läst så mycket mer i år, men det har jag uppenbarligen. Möjligen är det de lata dagarna hos älsklingen under Arvikatiden som gjort att det blivit så många fler.
Årets deckare: Belsassars dotter av Barbara Nadel
Årets ungdomsbok: Bryta om av Åsa Anderberg Strollo
Årets inspiration: När jag fyller 30 ska jag vara smal av Jenny Dahlberg
Årets "bli-inte-sådan": Mogen för skrubben av Solja Krapu
Årets feminism: Bitterfittan av Maria Sveland
Årets socialrealism: Mig äger ingen av Åsa Linderborg
Årets vackraste: Anna, min älskade av Magnus Utvik
Årets etik: Allt för min syster av Jodi Picoult
Årets konstigaste: Döden och pingvinen av Andrej Kurkov
Årets roligaste: Morgonpasset av Sophie King
Årets svenska positiva överraskning: Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors
Årets utländska positiva överraskning: En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie
Årets bästa: Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver
Årets sämsta: Jenny av Denise Rudberg
Årets hedersomnämnande: En helt annan historia av Håkan Nesser och Hjärtat som vapen av Björn Ranelid
vem vill bli miljardär?
Gillar att läsa lättsamma och roliga böcker under loven och Vem vill bli miljardär? av Vikas Swarup passade därför alldeles perfekt. Omslaget är lika galet underhållande som boken!
Ram Muhammad Thomas är en fattig indisk gatpojke med ett minst sagt händelserikt liv. Han bli uttagen till TV-programmet Vem vill bli miljardär? men hamnar i fängelse eftersom det förutsätts att en gatpojke som han aldrig någonsin skulle kunna svara rätt på alla frågorna. För att bevisa sin oskuld tittar han tillsammans med en advokat igenom TV-inspelningen och Ram Muhammed Thomas berättar om de olika osannolika händelserna i hans liv och hur alla frågor mirakulöst nog hängt samman med dessa händelser och med de personer han mött.
Ett bra persongalleri och ett roligt upplägg där alla kapitel avslutas med TV-programmets frågor och programledarens bryderi över det som händer. Boken ger dessutom, utan att bli socialrealism, en inblick i hur indiens fattigaste lever - hopträngda i minimala lägenheter där stölder, incest, misshandel och prostitution är oundvikliga inslag.
djävulens fjäder
Som vanligt blev det inte så mycket läst under besöket hos mor, men jag läste i alla fall ut Minette Walters Djävulens fjäder. Stundtals en spännande thriller, men jag brinner inte av iver att läsa Walters igen.
Connie arbetar som journalist åt Reuters och bevittnar under ett av sina utrikesuppdrag en brutal våldtäkt. Ett par år senare, i Irak, försöker hon sätta dit mannen i fråga men misslyckas och utsätts själv för hans terrror. Hon flyr till ett avlägset beläget hus på den engelska landsbygden och blir vän med en av byns ensamstående kvinnor, Jess. Tillsammans gör de ett sista försök att sätta dit mannen.
den motvilliga resenären
Jenny Diskis Den motvilliga resenären handlar om reseskribentens motvilliga resor. I denna bok är temat för hennes resor ensamhet. Hon försöker finna den på en avlägsen plats på Nya Zeeland, i en hyrd stuga på den engelska landsbygden och i svenska Lappland. Önskan om ensamhet och ostördhet krossas dock hela tiden på grund av en sak - människor som ständigt vill ha kontakt.
Diski skriver med vass och rolig penna, och de kapitel som verkligen handlar om ovan nämnda resor är stundvis riktigt underhållande. Mellan dessa kapitel finns dock kapitel som tar upp glimtar från hennes barndom och andra funderingar och de hade gärna kunnat strykas för min del. De sänker bara tempot och gör läsningen onödigt uppdelad.
pojke försvunnen
Min tredje Anna Jansson-deckare blev Pojke försvunnen som utkom förra året. Jansson är en de svenska "deckardrottningarna" (usch, vad jag ogillar det uttrycket!) som jag tycker skriver riktigt läsvärda böcker, och denna gång dessutom med en rad etiska aspekter att fundera över.
Maria Wern är åter på Gotland och får denna gång lösa fallet med en försvunnen nioårig pojke. När historien nystas upp döljer sig otrohet, gammal kärlek, prostitution, vapenhandel och trasig familjer under ytan. Dessutom försvinner en till pojke och den först försvunne pojkens pappa hittas död. Alla misstänker alla, och framför allt börjar några väninnor till den nioårige pojkens mamma misstänka att mamman skadar sina barn.
Läsvärt som sagt, men trots det känner jag nu för ett långt upphåll från Anna Jansson och Maria Wern. Tre böcker om samma kriminalinspektör på ett år räcker på något sätt.
tusen strålande solar
Naturligtvis har jag också läst en stund här och var, framför allt i Khaled Hosseinis Tusen strålande solar. Jag har inte läst Flyga drake, men såg filmen härom veckan och kände att jag verkligen ville läsa Hosseinis Tusen strålande solar, som även den utspelar sig i Afghanistan.
Mariam är ett utomäktenskapligt barn som i ung ålder tvingas gifta sig med en betydligt äldre man. Äktenskapet är präglat av våld och efter många år tar sig mannen en andra hustru, den unga Laila. Våldet i Kabul trappas upp, talibanerna kommer till makten och i hemmet blir situation också alltmer ohållbar. De båda kvinnorna blir vänner som försöker överleva i en värld där kvinnor inte har något värde.
Boken är välskriven och skildrar både ett lands och en enskild famils förfall. Gripande och svårt att lägga ifrån sig. Jag blir många gånger upprörd och vill skrika åt bokens manliga karaktärer, eller för den delen gråta tillsammans med kvinnorna och barnen.
hennes mjukaste röst
Ohlsson skriver ordrikt om Karen och hennes tillfrisknande efter en olycka. Vi följer hennes liv med sjukgymnasik, tillbakagången till arbetet på hennes leksaksaffär, relationen till barnen och vännerna och inte minst hennes sorg över den relation som tog slut i samband med olyckan. Det är stillsamt berättat och en bok som borde beröra men den känns bara pretto, som att Ohlsson vill bevisa att han minsann är en duktig författare som kan skildra det mänskliga psyket. Jag förstår inte heller behovet av att förlägga handlingen till nordamerika, när det inte finns någon uppenbar vinning för berättelsen att placera den där.
Jag älskade Gregorius, och hade sett fram emot att läsa Hennes mjukaste röst. Det känns därför extra tråkigt att konstatera att jag är besviken och faktiskt uttråkad.
pärlan i lakritsremmen
Olga är pensionär och ser på sin tillvaro som att hon äntligen kommit fram till pärlan i lakritsremmen. Hennes tillvaro som pensionär styrs helt av hennes egna val och behov och Olga känner sig väl värd det efter ett långt liv. Hon struntar i att öppna dörren när det ringer på, hon tillbringar mängder med timmar på balkongen, umgås med familj och bekant och inte minst - går en vända till biblioteket med jämna mellanrum och fyller sin dramaten med en ny uppsättning böcker.
Jag tycker om Boj Kewenters beskrivning av pensionärslivet, men Pärlan i lakritsremmen passerar ändå tämligen obemärkt förbi. Kanske skall jag ge den till min mor som snart kan njuta av tillvaron på samma sätt som Olga?
mogen för skrubben
Lättsamma, snabblästa böcker som ändå ger en några tankeställare är precis vad man behöver ibland och Solja Krapus Mogen för skrubben är precis en sådan. Rekommenderas till alla, men kanske särskilt till lärare som kan känna igen alla typer av personer som figurerar i boken och alla meningslösa små problem som huvudpersonen lägger mängder med energi på.
Eva-Lena jobbar på en högstadieskola och lägger alla sin tid, möda och tankekraft på skolan. Perfekt, på gränsen till urtrist är hennes liv, men när hennes barndomskompis Aurora, en sprudlande konstnärssjäl, börjar som bildlärare på skolan börjar Eva-Lena sakta förändras. En fredagkväll åker Eva-Lena till skolan för att kopiera prov, dörren till kopieringrummet går i baklås och hon tvingas tillbringa helgen i den lilla skrubben. Hon får tid att fundera över sitt liv och sin familj, kanske är det inte så perfekt? Vart gick det fel? Kanske kan livet erbjuda något mer? Och varför kommer ingen och letar efter henne?
På något underligt sätt önskar jag nästan att jag också tvingades tillbringa en helg ofrivilligt inlåst bara för att få tid att umgås med mig själv och tid att fundera igenom livet. Kanske är det nyttigt, vem vet?
bilden av phoebe
Bilden av Phoebe av Kim Edwards tillhör de böcker som fått en oförtjänt ful framsida som knappast lockar läsare. Jag är dock väldigt glad för att jag läste baksidan, köpte boken och inte minst för att jag läste den, för det här är riktigt bra!
1964 föder Norah tvillingar, en pojke och en flicka. Hennes man David, som är läkare, ser genast att flickan har Downs syndrom och bestämmer sig för att det är bättre att lämna bort barnet. Han ber sin sköterska, Caroline, att ta med flickan till en institution, men hon klarar inte att lämna flickan i den obehagliga miljön utan tar henne istället med sig och lämnar staden. Till Norah säger David att dottern dog och begravningsceremoni hålls.
Norah kämpar med sorgen efter den döda dottern och David med vetskapen om att dottern lever, uppfostras och är lycklig hos hans fd sköterska. Det är stundtals mycket gripande att följa familjen där alla, även sonen, brottas med ett stort hål av saknad som de försöker fylla samtidigt som de alla glider längre och längre bort från varandra. Parallellberättelsen om Caroline och Phoebes liv fyller också den en viktig funktion, även om jag tycker att Carolines kamp för att Pheobe skall få ett vanligt liv kunde har fått lite större plats.
sommarbarn
Barndomsskildringar finns det en hel uppsjö av och därför är det nästintill omöjligt att inte då och då läsa en sådan. Den senaste i raden för mig var Katerina Janouchs Sommarbarn som är berättelsen som hennes egen uppväxt i Prag och flytten till Sverige.
Katia, som hon kallas, är bara fyra år när Tjeckoslovakien invaderas av Sovjet och som läsare får man ur barnets perspektiv följa hur en politiskt aktiv fader kan förvandlas till en belastning för staten och till följd av detta tvingas flytta från landet. Familjen hamnar först i Köpenhamn för att året därpå flytta till en Stockholmsförort där livet för Katia blir tufft med mobbning och utanförskap. Bokens titel anspelar på den sommar då Katia, av socialtjänsten, blir erbjuden att tillbringa några veckor hos en svensk familj för att försvenskas på riktigt.
Sommarbarn kunde ha varit gripande, kunde ha stått ut från mängden av barndomsskildringar, men tyvärr gör den inte det. Mycket beror det Janouchs oförmåga att fördjupa sig, att låta läsaren på djupet ta del av hennes uppväxt och hennes tankar och känslor. Dessutom försvinner en del av den skärpa som hade behövts i ett alltför enkelt språk, som dessutom stundtals blir talspråkligt helt utan anledning. Hade förväntat mig mer av denna bok.
en helt annan historia
Jag överlevde alla allright och konstaterar att Nesser än en gång lyckats skriva en riktigt intressant deckarhistoria. Fasade lite för den nästan sexhundra sidor tjocka pocketboken, men det är sällan sidorna har flugit i väg så fort som i En helt annna historia.
Ett antal svenskar, några gifta med varandra och några som bara dyker upp, semestrar vid den franska kusten 2002. Fem år senare börjar någon av dem att mörda de andra i sällskapet. Gunnar Barbarotti, kriminalinspektör i Kymlinge, varnas via brev om vilka mord som skall ske, men detta är sannerligen ingen lättlöst mordhistoria.
Nesser briljerar både vad gäller uppbyggnad av berättelsen och språket. Älskar Nessers sätt att stoppa in små bortglömda ord och få dem att fungera, om än med en leende läsare som följd. Ser nu fram emot att läsa den tredje boken med Barbarotti som utredare (Berättelsen om herr Roos), där skall visst ett "tjoflöjt" dyka upp!
kvinnor på ett tåg
Inte så ofta jag hittar "En bok för alla" som jag lockas av , men Kvinnor på ett tåg av Anita Nair hade en baksidestext som fångade mitt intresse. Det tog lång tid att läsa ut den, både för att jag har mycket annat just nu och för att det är en typisk långsamläsningsbok med ett innehåll att fundera kring.
Akhila, en medelålders indisk kvinna, delar tågkupé med sex andra kvinnor i samma ålder och under resa får hon ta del av de andra kvinnornas berättelser om sina liv. Akhila är den enda som är ogift och genom de berättelser som de andra delger Akhila lär man sig som läsare mycket om familjesyn, äktenskapsyn, syn på kärlek men också om män och kvinnors roller i det moderna Indien.
Läsvärt, och i mitt fall billig fortbildning i båda min undervisningsämnen. Värdet av skönlitteratur skall aldrig underskattas!
i denna ljuva sommartid
När jag ändå hade läsångan uppe passade jag på att i ett huj läsa Mari Jungstedts I denna ljuva sommartid, eftersom jag hört så mycket gott om denna deckarförfattare. Lättläst, men välskrivet och jag förstår att hon har en stor skara anhängare.
En tidig morgon på en stillsam campingplats på Fårö skjuts snickaren Peter Bovide till döds. Utredningen inleds, och kommissarie Knutas avbryter sin semester för att delta i sökandet efter mördaren. Svartbyggen, illegal arbetskraft, koltransporter och rysk vodka är några av spåren som polisen följer, men utredningen kommer ingenstans. Så sker ett mord till, i kalkbrottet i Slite och i ett försök att hitta sambandet åker polisen Karin Jacobson till Gotska Sandö och gräver fram en gammal historia med kopplingar till den två morden.
Den här typen av deckare är perfekt helgläsning eller tågläsning, eftersom det hela tiden händer saker, men den koncentration som krävs av läsaren är inte alltför betungande.
enhet
Dorrit är femtio år och har inte fött barn och anses därför vara umbärlig. Hon förs, liksom alla andra kvinnor och män i samma situation till Reservbanksenheten för biologiska material. Enheten är en fridfull, konstgjord plats, belägen någonstans i Sverige, där alla umbärliga kan göra nytta genom att ingå i olika medicinska och psykologiska experiment och till slut donera alla sina organ. Tillvaron är trivsam tycker Dorrit och många andra, men samtidigt finns där ett krypande obehag. Den vanliga världen finns hela tiden närvarande, men de umbärliga får inte delta. Kärlek ch relationer är tillåtna, men när som helst kan det vara dags för slutdonation. Livslängden på Reservbanksenheten är betydligt kortare än ute i verkligheten.
Boken är läsvärd och tänkvärd och visar på vilka konsekvenserna av ett alltför långtgående nyttotänkande kan bli. Enhet borde ha en mycket större läsarkrets, om inte annat är den en alldeles utmärkt bok för landets alla bokcirklar.
