svampkungens son
Köpte Svampkungens son av Marie Hermansson till mor och så blev jag så nyfiken att jag var tvungen att läsa den själv. Fast jag tog bibblans ex för att inte ge bort ett läsknöligt ex till lilla mamsen!
Har alltid gillat Hermansson och Svampkungens son är inget undantag. En lite märklig berättelse om en far, känd och karismatisk svampexpert med kvinnotycke, och hans lite bortkomne son som försöker efterlikna sin far men aldrig lyckas. Medan fadern förför kvinnor under svamputflykterna, tittar sonen med drömmande blick på flickorna i Lektyr. Så dyker Madeleine upp och allt förändras . Fadern gifter sig snabbt med denna skönhet och sonen trånar efter henne i bakgrunden. När fadern och den nya hustrun flyttar till Frankrike besök sonen sin mor för första gången på många år och detta blir starten till en livsförändring för sonen, men också för fadern.
Lättläst, underhållande och allvarligt - allt i ett. Gillar den märklige svampkungen - vem kommer på en sådan karaktär?
mintgrodornas återkomst
Karin Brunk Holmqvist skriver alltid roliga små böcker och hennes krönikesamling Mintgrodornas återkomst är inget undantag. Krönikorna tar upp vardagliga saker som krånglar och ställer till det för oss och många gånger ler man och nickar igenkännande. Kanske att man skulle ha skrattat lite också om man vore lite i mammas ålder.
Ingen bok att föra upp på tio-i-topp, men som avkoppling tillsammans med en eftermiddagslatte funkade den.
dykaren
En ovanligt varm höst hittar två pojkar en dykare i ett vattenfyllt kalkbrott. Först tros han ha drunknat, men snart uppdagas att det är någon som bragt honom om livet. Samtidigt anmäler en ung kvinna sin far för mord. Hon hävdar att fadern arton år tidigare mördat en kvinna under en lastbilskörning till Frankrike. Den unga kvinnan, som då bara var ett litet barn, bevittnade händelsen. Men minns hon rätt? Länge verkar det som att de två fallen inte har med varandra att göra, men när ledtrådar och bevismaterial letas fram vävs det hela samman till en rätt otäck historia.
Det blir säkert en tredje Östlundh under sommaren!
livet på en kylskåpsdörr
En halvtimmes lästid är allt som behövs för att, från pärm till pärm, läsa Alice Kupiers Livet på en kylskåpsdörr, så den fick bli starten på denna söndag.
Claire, som är femton år, bor tillsammans med sin mor som alltid jobbar och större delen av deras samtal består därför av lappar på kylskåpet. Bland inköpslistor, killbekymmer och önskan om shoppingturer tillsammans, kommer det också fram att modern är sjuk. Först är det lite svävande, men sedan framkommer att det handlar om bröstcancer och modern blir allt sämre. De fortsätter dock att konversera genom kylskåpslapparna, och försöker var och en på sitt sätt att hantera det svåra som blir alltmer verkligt.
Jag tyckte om denna bok. Ett annorlunda format, och Kupiers lyckas med väldigt få ord berätta en historia som trots allt berör och som samtidigt känns tidsenligt.
nya tider
Ibland måste man bara släppa jobbet och njuta av vårsolen och värmen så igår blev det långfika med latte och bokläsning och till på köpet en förbättrad solbränna.
Min kollega skall tyärr stänga sin pocketbokhandel och jag har därför varit där och fyndat ett stort antal pocketböcker till utförsäljningspriset 4 för 100 kr. Hittade bland kvarvarande böcker en kvinnoskildring i Växjömiljö, så det blev den som fick följa med på fikastunden igår.
Boken Nya tider av Solveig Olsson Hultgren handlar om Rebecka som 1921 är femton år och flyttar från ett mindre brukssamhälle till Växjö för att arbeta som skohandelsbiträde och förhoppningsvis komma in på utbildning till småskollärarinna till hösten. Antagningen är dock inte riktigt så enkel som hon tänkt sig. Preparandkursen som hon borde gå har hon inte råd med, och hur skall hon få råd att köpa alla böcker som hon nu på egen hand måste läsa in?
Bäst med boken är miljön eftersom det går att känna igen mycket från dagens Växjö, åtminstone vad gäller geografi. Sämst är det nästintill klischéartade kvinnoporträtten med en moster som engagera sig i ABF och kvinnlig rösträtt, en annan moster som blir slagen av sin man och en tredje som har ett barn men ingen man. Dessa typer av kvinnor är i det närmsta obligatoriska i den här typen av bok, och förklaringen till det är självklar, men de kan skildras mer eller mindre skickligt, och i detta fall är det mindre skickligt. Arbetarlitteratur kräver en duktig skildrare och ingen slår Moa!
arabesk
I Arabesk är Ikmen sjukskriven men kan inte hålla sig borta från fallet som den nyutnämnde kommissarie Suleyman håller i. En kvinna hittas mördad och det visar sig att hon är den hemliga hustrun till en av Turkiets mest hyllade arabesksångare. Detta blir inledningen till en berättelse om svartsjuka, hämnd och familjehemligheter, allt kryddat med ett visst mått av djävulsdyrkan, och det hela utspelar sig, som alltid, i den välbeskrivna Istanbulmiljön.
Själva berättelsen håller inte lika hög klass som de båda tidigare, men jag gillar fortfarande figuren Ikmen och hans kollegor, så jag kommer säkert att läsa fler böcker i serien.
norwegian wood
Bokcirkel var en ny och trivsam upplevelse! Riktigt intressant och roligt att höra hur andra tolkat boken, upplevt karaktärerna, tänkt kring miljö och tidsepok och allt annat som man kan tänkas prata om när det gäller en bok. Eftersom Murakamis Norwegian Wood utspelar sig i Japan blev det självklart en del diskussioner kring vad som är typiskt japanskt i boken och här var väl ingen av oss någon expert, så det blev en del förutfattade meningar och rena fördomar som vi funderade kring.
Boken i sig tyckte jag ganska mycket om, framför allt för språket och stämningen. Den lite underlige manlige huvudkaraktären och hans kärleksrelation till sin döde väns tidigare flickvän blir jag inte riktigt klok på, men så är också den unga kvinnan i frågan psykiskt instabil och den unge man, som sagt, lite underlig . Det finns också en annan flicka som han dras till och hon är både en frisk fläkt och en karaktär som jag inte alls kan relatera till. Miljöerna i boken får mig att vilja upptäcka Japan och den japanska kulturen - vad finns egentligen i de klassiska lunchlådorna som nämns titt som tätt?
bröderna benzinis spektakulära cirkusshow
En överraskande härlig läsupplevelse har jag haft detta påsklov med Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow av Sara Gruen. Fick denna bok som pris i en jultävling på jobbet och hade inte alls särskilt höga förväntningar, men tänk så fel man kan ha! Denna historia är riktigt skickligt berättad, och jag förstår att den vunnit ett antal priser. Research, något Gruen inte slarvade med inför skrivandet av denna bok, lönar sig!
Boken handlar om Jacob som i början av 30-talet av en slump hamnar på ett cirkuståg och under några månader blir kvar hos den kringresande cirkusen som deras veterinär. Jargongen och hierakin i cirkusvärlden är främmande för Jacob, men han tvingas snabbt in i det annorlunda och hårda livet. På cirkusen arbetar också Marlena som är gift med August, en man med lynnigt humör och äktenskapet är inte det bästa. Jacob förälskar sig i Marlena, men försöker länge hålla distans. Till cirkusen kommer också elefanten Rosie, en nyckelfigur som är allt annat än dum.
Parallellt med Jacobs tid hos cirkusen följer vi Jacob som nittiotreårig man på servicehus. En cirkus har precis kommit till staden och Jacob tvingas tänka tillbaka på sin egen tid hos cirkusen och komma i kontakt med de minnen och hemligheter han försökt att förtränga.
oskuld och erfarenhet
Som jag älskade Flicka med pärlörhänge! De två följande böckerna av Tracy Chevalier var också läsvärda, men den senaste, Oskuld och erfarenhet, fångar mig inte alls. En landsortsfamilj som arbetar med att tillverka stolar flyttar till det sena 1700-talets London, påbörjar sitt nya liv och knyter nya vänskapsband, men det känns ändå som att det inte händer något. Berättelsen står liksom still hela tiden, jag blir rastlös, och därför blir inte heller denna bok utläst. Trist, särskilt med tanke på att jag hittills tyckt att Chevalier har varit ett säkert kort.
Nu hoppas jag att nästa bok skall ge mig en riktig läsupplevelse! Tror att jag skall satsa på något lättsamt och gärna lite roligt. Har två tänkbara alternativ i bokhögen bredvid sängen - den bokhögen som hittills varit sådär ... men, jag ger inte upp hoppet!
släke
Lite mer lästid får jag också så jag inledde med att läsa ut Håkan Östlundhs debutkriminalare Släke. Helt OK, även om det märks lite att det är just en debut, särskilt när det kommer till upplösningen. Östlundh har skrivit flera böcker i serien om kriminalpolisen Fredrik Broman och jag kommer säkerligen att läsa fler av dem. Alla har dock inte lika kluriga titlar - vem anade att släke betyder ruttnande tång på gotländska?
Naturligtvis är det mord som begåtts och som skall utredas och miljön är gotländsk högsommar (någon mer än jag som längtar efter en deckare som inte utspelar sig på Gotland?). Fredrik får en kväll ett samtal från en gammal man som vill anmäla en felparkerade bil med en stinkande takbox. När Fredrik, en aning motvilligt, går med på att åka dit gör han en makaber upptäckt. I takboxen ligger ett uppsprättat lik, misstänkt likt det styckade lamm som hittades i en sjöbod tidigare under dagen.
ur vulkanens mun
På tågresan till och från IKEA Jönköping i lördags läste jag Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk. Egentligen är detta in alls tågläsningslitteratur för det gör ont att läsa och tårarna trängs i ögonen. Nästan fysiskt smärtsamt är det att följa familjens desperata försök att rädda sitt familjeliv genom att resa till Sicilien under en sommarvecka. Allt blir bara fel. Hotellrummet är litet och kvavt (jag drabbas nästan själv av klaustrofobi). Semesterkassan är skral. Föräldrarnas äktenskap är i det närmsta slut och de plågar varandra med bitska kommentarer, otrohetshandlingar och trevande försök till vapenvila. Barnen lider av den spända stämningen och gråter och tystnar och försöker att vara till lags.
Detta är verkligen ingen skönmålande beskrivning av det perfekta förhållandet och kanske är det för att den känns så äkta som den rör läsaren till tårar. Det tar tid att bearbeta boken när den är utläst och det måste det få göra. Det som berör är svårt att släppa och jag vet inte riktigt vad jag skall våga mig på att läsa nu. Får nog bli något lättsamt om evig kärlek för att inte hoppet om lycka skall falna.
män som hatar kvinnor
Så var den då utläst, Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Jag kommer inte att rusa till biografen, jag kommer inte att kasta mig över del två i Milleniumserien.
Efter en seg inledning tycker jag trots allt att boken kommer igång. Det är stundtals riktigt spännande att följa med familjen Vangers mörka hemligheter som pekar mot att en tidigare okänd seriemördare finns bland dem och det är också relativt spännande att gissa om Harriet lever eller inte och vem som eventuellt skulle ha mördat henne. I dessa partier är boken dessutom välskriven för att var i spänningsromangenren. Sedan klaras dock allt upp och det alldeles för snabbt, eftersom det i min pocketutgåva var hundra sidor kvar och jag insåg med en gäspning att dessa sidor nu skulle ägnas åt att sy ihop det som togs upp i inledning om affärsman med skumma affärer, och någonstans där tappade Larsson mig helt.
Till de bättre inslagen i boken hör också en av huvudkaraktärerna - Lisbet Salander. Trasslig och trasig kvinna som man inte alltid kan sympatisera med, men ett uppfräschande och oförutsägbart kvinnoporträtt. Åtminstone första gången man möter henne, hur oförutsägbart hennes porträtt är efter tre böcker får ni som fastnat för serier avgöra.
På omslaget till Mons Kallentofts deckare står "Skippa Stieg Larsson. Kallentoft är bättre" och trots att citatet är taget från ICA-kuriren (som verkligen inte kan räknas till de tunga litterära instanserna) och trots att Kallentoft kan tjata i all oändlighet om vädret i Linköping, så håller jag med - skippa Stieg Larsson. Kallentoft är bättre.
i väntan på spänningen ...
Känns som att jag måste tycka om denna bok. Det kommer ju till och med franska turister till Sverige för att gå på stadsvandringar i bokseriens fotspår ... Jag lever på hoppet!
den trettonde historien
Ovanligt lång tid har det tagit att läsa den senaste boken, men en ren njutning har det varit hela vägen. Lite som en sagoupplevelse för vuxna är Diane Setterfields Den trettonde historien, där mycket lite lämnas åt slumpen.
Margaret Lea arbetar i sin fars antikavriat och älskar verkligen de gamla böckerna och kalendrarna. Hon kontaktas en dag, via brev, av landets mest omtyckta författarinna, Vida Winter. Vida Winter är en hemlighetsfull person som ingen egentligen vet något om och hon har aldrig berättat den sanna historien om sitt liv. Nu, på äldre dagar, vill Vida Winter berätta sanningen om sitt liv och hon vill att Margaret Lea skall skriva ned den. Margaret åker till Vidas hem och får där berättat för sig om familjen Angelfield, om Isabelle och Charlies annorlunda syskonrelation och inte minst om Isabelles egensinning tvillingar och deras liv. Margaret litar dock inte helt på Vida utan kontollerar hela tiden hennes historia genom dokument och resor till hennes uppväxtshem och allt mörkare familjehemligheter avslöjas.
Rekommenderas verkligen! Klassisk romankonst av bästa slag, trots att den är skriven på 2000-talet.
jehåvasjäveln
Inbundna böcker är inget för mig, och därför händer det lite då och då att jag måste gå och vänta och längta efter att en bok skall komma som pocket. Jehåvasjäveln av debutanten Henrik Pettersson är ett bra exempel på en sådan. Inköpt på alltid lika inspirerande Pocketshop och utläst i ett nafs, men ändå en helt OK läsupplevelse om en ung man och hans uppbrott från barndomens religiösa värld som ett Jehovas Vittne.
Jens föds in i Jehovas Vittne där hans föräldrar är mycket aktiva. Som liten kan han inte tänka sig något bättre än att tjäna Jehova och det faller honom aldrig in att det skulle kunna finnas något utanför som är bättre eller mer lockande. Så, i sena tonåren, träffar han en tjej som med tiden blir alltmer kritisk till rörelsen och deras sätt att tolka Bibeln och deras levnadsregler. Hon anses farlig, inte ett gott vittne, och Jens börjar också glida allt längre bort från det hårda religiösa livet som Vittne.
Det bästa med boken är att den inte fördömer eller förhärligare, den lyfter fram både det som är positivt och negativt med denna religiösa rörelse och vad som händer med människorna som är medlemmar i den.
flickorna i riyadh
Varje fredag efter bönen skickas ett mejl ut till ett stort nätverk och genom dessa mejl följer vi fyra unga saudi-arabiska kvinnor under ett år. Mejlets avsändare berätta ingående om sina fyra väninnors liv och inte minst deras kärleksliv. Saudi-Arabien är ett land som styrs av djupt rotade uppfattningar om hur kvinnor bör och får uppföra sig, samtidigt som landet moderniseras och kvinnorna skaffar sig universitetsutbildningar.
Boken ger en inblick i ett samhälle som på många punkter skiljer sig drastiskt från det tämligen fria Sverige, men kärlekssorg gör lika ont oavsett land och drömmar om ett bra liv, även om utgångspunkterna är olika, finns i alla kulturer. Jag gillar boken, både innehållet och upplägget med mejlen. Blir lite som en dagboksroman. Ibland glömmer jag att detta är en fiktiv roman och inte en äkta berättelse. Rekommenderas både som intressant läsning och som allmänbildning.
milda makter
Lånade Arto Paasilinnas Milda makter på biblioteket och ibland känns det extra bra med lånat istället för köpt. Brukar gilla Paasilinna, men denna bok kändes bara daterad och dessutom en aning för politisk för min smak. Jag lyssnade mig ändå igenom de sju skivorna eftersom Frej Lindkvist gjorde ett så bra jobb med inläsningen.
Birger jobbar som tornkransförare i Finland och sänder ibland en tanke eller en önskan mot himlen. När så Gud bestämmer sig för att ta ett sabbatsår från skapelsen, och framför allt den eländiga mänskligheten, utses Birger till vikarierande gud. Allt Birger vill är att jorden skall bli en god och rättvis plats, men det är kanske inte alltid så enkelt att vara den allsmäktige.
sommardöden
Börjar gilla det här med ljud-bok efter den fantastiska Nesser-upplevelsen under jullovet. Det är onekligen rätt skönt att krypa in i läshörnan, sätta på sig hörlurarna och lyssna till någon som läser en berättelse. Nu senast var det Torsten Wahlund som, men sin manliga och perfekta insomningsröst, läste Måns Kallentofts Sommardöden för mig.
I Kallentofts första kriminalroman om Malin Fors och hennes kollegor vid Linköpingspolisen var det kallt, den kallast vintern i mannaminne. I denna, den andra boken i vad som är tänkt att bli en trilogi, är det varmt. Varmt och varmt och det nämns hela tiden, man blir nästan vansinnig på allt prata om den varma sommaren. Det är tur att berättelsen i sig är så pass spännande, för annars hade jag inte orkat höra om alls svett och värmekomor. (Undrar vad nästa vädertema blir? Kanske en regnig höst med översvämningar?)
Något borde jag kanske också säga om själva fallet. Först hittas en förvirrad och klorintvättad flicka i Trädgårdsföreningen och det visar sig att hon blivit penetrerad av vad som verkar vara en blå dildo. Sedan hittas en annan flicka, mördad, klorintvättad, penetrerad av samma dildo och nedgrävd vid en av stadens badplatser. Jakten på gärningsmannen, som kanske kan vara en kvinna, tar sin början.
sommarsquash tokolosh!
Ibland är det uppfriskande med en lite annorlunda läsupplevelse, och därför gillade jag Rachel Zadoks Sommarsquash tokolosh!
Boken handlar om Faith som växer upp i en värld befolkad av älvor och andra övernaturliga väsen som hennes mor fått henne att tro på. Farligast av alla dessa väsen är tokoloshen som lever i källaren där moderns grönsaker förvaras. Faiths far överger en dag sin familj och modern blir deprimerad och försvinner in i galenskap. Nomsa anställs för att ta hand om Faith, men Nomsa försvinner plötsligt en natt och en brytning mellan Faith och hennes mor blir därefter oundviklig.
Bokens andra del utspelar sig femton år senare när Faith lever i Johannesburg. Hon får besked om att hennes mor har dött och Faith återvänder till barndomsgården och tvingas konfronteras med minnen från barndomen som klargör vad som hände den natt så Nomsa försvann.
skulden
Jodi Picoults Allt för min syster var en intressant läsuppelvelese med många etiska frågor att fundera över och därför köpte jag en bok till av samma författare, Skulden, som jag nu läst ut. Fort gick det och bra var det!
I ett fridfullt amishsamhälle hittas en morgon ett nyfött, dött barn ute i ladugården. Först verkar ingen veta vems barnet är, men så uppdagas det att gårdens ogifta dotter måste ha fött barnet. Dottern nekar, trots läkarundersökning, till att hon fött barnet och hon nekar absolut till att ha dödat det. Ellie Hathaway, försvarsadvokat som befinner sig i trakten för att vila upp sig hos släktingar, tar sig an fallet. Ett fall som visar sig bli mycket komplicerat och som berör henne personligt.
Boken är intressant och fullproppad insyn i hur amish tänker och lever. Rättsfallet är också det spännande att följa och framför allt är det krocken mellan den "vanliga" amerikanska tillvaron och de värderingar som finns där i kontrast med amishfolkets uppfattning som får mig att tänka till. Picoult har skrivit fler böcker och jag kommer garanterat att läsa dem.
