hennes mjukaste röst
Ska för första gången på bokcirkel på onsdag. Ser fram emot att höra vad de andra deltagarna tycker om boken, för jag är inte helt övertygad om dess storhet, trots alla hyllningar på kultursidorna. Boken i fråga är Bengt Ohlssons Hennes mjukaste röst och i helgen läste jag äntligen ut den.
Ohlsson skriver ordrikt om Karen och hennes tillfrisknande efter en olycka. Vi följer hennes liv med sjukgymnasik, tillbakagången till arbetet på hennes leksaksaffär, relationen till barnen och vännerna och inte minst hennes sorg över den relation som tog slut i samband med olyckan. Det är stillsamt berättat och en bok som borde beröra men den känns bara pretto, som att Ohlsson vill bevisa att han minsann är en duktig författare som kan skildra det mänskliga psyket. Jag förstår inte heller behovet av att förlägga handlingen till nordamerika, när det inte finns någon uppenbar vinning för berättelsen att placera den där.
Jag älskade Gregorius, och hade sett fram emot att läsa Hennes mjukaste röst. Det känns därför extra tråkigt att konstatera att jag är besviken och faktiskt uttråkad.
Ohlsson skriver ordrikt om Karen och hennes tillfrisknande efter en olycka. Vi följer hennes liv med sjukgymnasik, tillbakagången till arbetet på hennes leksaksaffär, relationen till barnen och vännerna och inte minst hennes sorg över den relation som tog slut i samband med olyckan. Det är stillsamt berättat och en bok som borde beröra men den känns bara pretto, som att Ohlsson vill bevisa att han minsann är en duktig författare som kan skildra det mänskliga psyket. Jag förstår inte heller behovet av att förlägga handlingen till nordamerika, när det inte finns någon uppenbar vinning för berättelsen att placera den där.
Jag älskade Gregorius, och hade sett fram emot att läsa Hennes mjukaste röst. Det känns därför extra tråkigt att konstatera att jag är besviken och faktiskt uttråkad.
Kommentarer
Trackback
