för ett hus av sten
På biblioteket finns en bokbytarhylla där man alldeles gratis kan ta en bok under förutsättning att man själv ställer dit en bok. Förra vecka ställde jag dit ett par böcker som jag av olika anledningar inte kände något behov av att ha kvar och tog med mig hem den enda pocketboken som stod där just denna dag. Efter att ha läst den förstår jag varför den stod där ...
För ett hus av sten av Gina French och Andrew Crofts är ännu en av alla dessa sanna berättelser där jag som läsare skall vältra mig i någon annans elände. I genren finns mer eller mindre välskrivna böcker och denna tillhörde definitiv de mindre välskrivna. Boken är fragmentarisk och hade passat bättre som TV-program om en kvinnas livsöde än som litteratur.
Handlingen är följande: Ung filippinska lever i bergsby, arbetar åt sin stränga moster, blir kär och gifter sig, får barn, drabbas av post-natal depression, knivhugger sin man, kontakten med maken och dottern bryts. Kvinnan åker till Manila, får jobb på en nattklubb, dansar och har sex med kunder, träffar ny man som är snäll fram tills deras son har fötts sedan förvandlas mannen till en otrogen, misshandlande make som kvinnan inte lyckas lämna. Kvinnan och maken åker till England, allt blir värre, kvinnan drabbas åter av psykiska besvär och knivdödar tillslut maken.
Borde vara intressant, men denna bok är verkligen ett bra bevis på hur mycket språket och textuppbyggnaden betyder för en berättelsen. Faller dessa delar faller hela berättelsen.
För ett hus av sten av Gina French och Andrew Crofts är ännu en av alla dessa sanna berättelser där jag som läsare skall vältra mig i någon annans elände. I genren finns mer eller mindre välskrivna böcker och denna tillhörde definitiv de mindre välskrivna. Boken är fragmentarisk och hade passat bättre som TV-program om en kvinnas livsöde än som litteratur.
Handlingen är följande: Ung filippinska lever i bergsby, arbetar åt sin stränga moster, blir kär och gifter sig, får barn, drabbas av post-natal depression, knivhugger sin man, kontakten med maken och dottern bryts. Kvinnan åker till Manila, får jobb på en nattklubb, dansar och har sex med kunder, träffar ny man som är snäll fram tills deras son har fötts sedan förvandlas mannen till en otrogen, misshandlande make som kvinnan inte lyckas lämna. Kvinnan och maken åker till England, allt blir värre, kvinnan drabbas åter av psykiska besvär och knivdödar tillslut maken.
Borde vara intressant, men denna bok är verkligen ett bra bevis på hur mycket språket och textuppbyggnaden betyder för en berättelsen. Faller dessa delar faller hela berättelsen.
döden och pingvinen
Boken Döden och pingvinen av Andrej Kurkov är ett boktips jag fått, men jag minns tyvärr inte från vem.
I det post-sovjetiska, korrumperade Ukraina lever Viktor som försöker vara författare, men aldrig riktigt får till det. Han anställs istället av en tidning som skribent av nekrologer, ett arbeta han visar sig ha fallenhet för. Hemma i lägenheten finns Viktors deprimerade kungspingvin Misha som han hämtat från Kievs zoo som inte längre hade råd att mata honom. Viktor skriver nekrolog på nekrolog, men alla han skriver om envisas med att fortsätta leva. När så hans första dödsruna publiceras sätts ett händelseförlopp igång som Viktor inte kan styra över.
Intressant läsning, med en aning knepigt slut.
förorternas buddha
Vissa böcker är svåra att bedöma. Vissa läsupplevelser blir inte vad man tänkt sig. Ibland ger man upp en bok för att den är dålig, ibland för att man inte förstår och ibland för att det bara är fel tillfälle att läsa den. Boken Förorternas Buddha av Hanif Kureishi tillhör, för min del, den sista kategorin. Jag tänker inte ge upp den totalt, jag tänker bara vänta ett tag och se om jag blir sugen på att läsa ut den senare under hösten.
Förorternas Buddha handlar om Kamir och hans familj som bor i Londons södra förorter. Kamirs mor är brittiska och hans far är buddhist från Indien - en udda figur som börjat hålla andliga seanser för människor i området. Kamir längtar till det riktiga London, bort från förorterna och när hans far bestämmer sig för att lämna hans mor för att flytta samman med sin älskarinna går Kamirs dröm i uppfyllelse. Han börjar sakta med säkert att utforska allt som London har att erbjuda, och gör det gärna tillsammans med Charlie, hans stora kärlek.
Någon annan som läst den? Vad tyckte ni?
inte enklare än så
Jag gjorde ett försök med Små citroner gula, men det gick inte alls. Tyckte ändå att en författare som har så många läsare som Kajsa Ingemarsson var värd en andra chans så jag har nu läst Inte enklare än så. Tyvärr kan jag väl inte påstå att jag känner mig direkt frälst ...
Annika är gift med Tommy och de sliter med det så kallade vardagspusslet; jobb, barn, dagis, äktenskap. Annika börjar känna sig instängd, känner inte igen sig själv. Så börjar en ny man, Richard, på hennes jobb och tycke uppstår (för att uttrycka sig lite gammaldags). Hur skall hon göra med Tommy, med barnen, med Richard?
Förutsägbart nonsens enligt mig, men visst som hjärndödare funkar den väl skapligt. Det jag mest funderar på efter att ha läst några böcker om par med småbarn som inte har tid för något annat än dagishämtningar, jobb och ihopslängda middag av makaroner och korv, är varför denna typ av liv fortfarande är norm och varför det så ofta är kvinnorna som offrar mest och mår sämst. Böckerna som skildrar livet som småbarnsförälder i Sverige fungerar mycket avskräckande på lilla mig.
kristallburen
Barbara Nadels andra bok om kommissarie Cetin i Istanbul fångade mig minst lika mycket som den första. I Kristallburen hittas en pojke med förtvinade lemmar mördad i ett stort gammalt hus med igenspikade fönster. En otäck berättelse med inslag av turkisk historia, motsättningar mellan folkgrupper och pedofili tar form och läsaren verkligen sugs in i berättelsen.
Boken lyfts ytterligare av Nadels intressanta personporträtt. Cetins far blir allt sämre och Cetin vägrar inse faktum, hans fru kämpar med barnen och svärfadern trots att hon inte är frisk. Cetins kollega Suleyman är fortsatt olyckligt gift, och börjar få känslor för en av de kvinnliga poliskonstaplarna, och känslorna är nog besvarade. Personerna som kretsar kring själva fallet är färgstarka och intressanta och jag överraskas en del mot slutet.
Cetin är min favorit bland deckarkaraktärerna och jag kommer självklart att fortsätta läsa böcker i denna serie.
swing it!
Linda Unnhems debutroman Swing it! är en tokrolig historia om Lars och Pernilla, ett par i trettioårsålder som lever ett stillsamt liv i ett litet skånskt samhälle. Allt är lugnt och harmoniskt tills Pernilla, påhejade av sin kollega Gunilla på biblioteket, föreslår en trekant. Lars är minst sagt oförberedd och funderar fram och tillbaka, men vågar aldrig riktigt säga till Pernilla vad han känner inför det hela.
Parellellt med Lars mentala brottningar med den eventuella trekanten blir hans kompis Stefan, en storväxt kille med en förkärlek för att chatta med kvinnor på nätet, lämnad av sin fru och Lars blir den som Stefan vänder sig till, och till slut vänder sig även Lars till Stefan med sina bekymmer. En fin manlig vänskap växer fram.
Bokens vändpunkt blir sexklubbsbesöket i Köpenhamn där saker ställs på sin spets, och kanske är det inte så lätt det här med flera partners i sängen och kanske är det här med tvåsamhet inte heller så lätt.
Detta är en bok som skall läsas som ren underhållning och dessutom bör den läsas nu, tidsmarkörerna kommer redan om några år att känns hopplöst föråldrade.
shoo bre
Bland de nyinköpta böckerna på jobbet fanns Shoo bre av Douglas Foley, så läsningen av boken har varit en arbetsuppgift, men en rätt trevlig sådan.
Bokens båda huvudpersoner Elias och Oscar går sista terminen i nian och läsaren får följa dem under vårens alla händelser, för här finns verkligen det mest som kan rymmas i en femtonårings liv med. Kompisar, skoltidning, skolmat, betyg, kriminalitet, förbjuden kärlek, trevande försök till sex, alkohol, oroliga föräldrar, jobbiga syskon, nakenbilder på mejlen, ångest, hämnd och självmordtankar. På något sätt lyckas Foley ändå få ihop alla trådar till en riktigt läsvärd ungdomsbok, och även om jag kanske tycker att handlingen är på gränsen till för mycket och ibland stereotyp, så förstår jag varför den fångar eleverna - den har driv, och det är precis vad den lite mer ovane läsaren behöver.
gunnar
Bob Hansson, Sveriges mest kända estradpoet, har givit ut en relativt omskriven roman som jag haft på önskelista ett tag. Gunnar - en rolig bok om tråkiga saker verkade vara både tänkvärd och underhållande och jag såg verkligen fram emot att läsa den, men nu när jag kommit drygt halvvägs orkar jag inte riktigt med vare sig Gunnar eller Gunnar längre, så jag läser nog inte ut boken.
Gunnar är änkling, 58 år och har nyligen fått ett nytt hjärta. I hela sitt liv har han jobbat på byggen och bygga hus och gå till jobbet vill han men får inte för läkarna och försäkringskassan, men han går dit i alla fall, lite i smyg medan chefen är bortrest. Samtidigt börjar det nya hjärtat påverka Gunnars personlighet en smula och han påbörjar en flört med barnbarnet dagisfröken Anna. Och så funderar han mycket på det han kallar självhat, det som gör att vi inte tycker om oss själva till hundra procent, det som hämmar oss och hindrar oss.
En del träffsäkra och roliga formuleringar finns det, men det når mig inte fullt ut. Jag blir lite trött på Gunnar, vilket jag i och för sig tror är lite av Hanssons tanke, det är bara det att jag inte orkar bry mig om Gunnar mer.
allt för min syster
Jodi Picoults Allt för min syster handlar om trettonåriga Anna som startar en rättsprocess för att slippa donera sin njure till systern Kate. Bakgrunden är komplicerad; systern Kate fick som mycket lite en ovanlig och aggressiv form av leukemi och Anna föds som en designerbaby, den perfekta genetiska matchningen till Kate som alltid kommer att kunna donera vad helst det är till Kate, men nu vill inte Anna mer.
Det intressant i boken, och det som gör den till en riktig bokcirkelbok, är alla etiska och moraliska frågor, beteenden och vinklingar. Modern som gör allt för att Kate skall leva, men kanske inte riktigt ser Anna eller brodern Jesse som sedan länge lever en mer eller mindre kriminell tillvaro. Pappan som inte kan bestämma sig, som plågas av beslutsångest - skall han stödja Anna eller inte? Kate, har någon frågat henne vad hon vill, hon som tillbringat större delen av sitt femtonåriga liv på sjukhus? Och så naturligtvis den stora frågan om designade barn, vart går gränsen för oetiskt?
Som helhet är boken mycket läsvärd, även om kärlekstrasslet mellan Annas advokat och Annas gode man ibland tar bort fokus från den intressanta berättelsen om Anna och hennes familj. Jag tackar Magix för boktipset!
jadeögat
Kinadokumentärer och filmer i mängder på SVT, spektakulär OS-invigning igår (Fågelboet är verkligen en otroligt vacker arena) och böcker av kinesiska författare på en och annan bokblogg - jodå, även jag känner Kina-pressen! På bibblan visade det sig vara rätt urplockat med kinesiska författare, vilket måste vara ett tecken på att fler än jag känner av pressen av bekanta sig med den framväxande världsmaktens moderna litteratur, men jag fick i alla fall med mig Jadeögat av Diane Wei Liang.
Jadeögat skall vara en deckare, men som deckare är den inte mycket att hänga i julgranen. Till och med Mma Ramotswes fall framstår som rafflande! Även i Jadeögat är det en kvinnlig privatdetektiv, Mei Wang, som skall lösa fallet som denna gång handlar om att leta reda på en värdefull jadesten. Bokens fokus är dock lite oklart och betydligt mer tid ägnas åt Mei Wangs familj och inte minst hennes sjuka mor. Visserligen finns kopplingar mellan fallet och familjens hemligheter, men jag tycker ändå att den är luddig. Som inblick i det moderna Beijing är den däremot rätt trevlig då man som läsare får följa med till små nudelbarer, till mindre fashionabla spelställen, vackra vyer i Den förbjudna staden och till personerns hem i staden där en egen lägenheten verkligen inte är någon självklarhet.
Jadeögat är första delen i en serie med Mei Wang som huvudperson, men jag kommer inte att läsa de följande delarna.
ö-morden
Kunde inte låta bli att köpa en deckare när jag handlade pocket senast. Ville egentligen läsa en Jungstedt eftersom jag aldrig läst något av henne, men de hade ingen så det fick bli Ö-morden av Gretelise Holm och det var inte så dumt det heller!
Karin Sommer, journalist i övre femtioårsåldern, åker till en liten dansk ö för att skriva en bok, men inser snart att livet på ön kanske inte riktigt är så lugnt och idylliskt som hon föreställt sig och det ryktas om att någon mördar gamlingarna på ålderdomshemmet. Först är det ingen som tycks ta någon större notis av vad de mer eller mindre senila gamlingarna talar om, men så dör en kvinna och det är uppenbarligen ett mord och utredningen är igång. Karin Sommer gör parallellt en reportageserie om människorna på ön och möter den relativt nyinflyttade satanisten, prästen som ibland syns i bårhuset på nätterna, politikern som talar varmt om aktiv dödshjälp, vårdbiträdet som är missnöjd med sitt liv och läkaren som varit gift så många gånger men som hon ändå inte kan motstå.
En ganska bra och lite ovanlig kriminalhistoria, vars styrka framförallt är Holms förmåga att skildra livet på ön och väva samman de olika personernas liv.
vi ses i öknen
Hemma i Småland igen så nu har älsklingen och jag åter blivit sambor. Ibland kändes året som särbor oändligt långt, men nu känns det plötsligt som att tiden sprungit fram och det är så skönt att ha älsklingen hemma igen! Sista dagen i Arvika ägnades mest åt flyttstädande men jag hann ändå med lite läsning - vad annars? Fördelen med små lägenheter är just att det går snabbt att städa dem!
Danny Wattins bok Vi ses i öknen har stått på min önskelista sedan den släpptes som inbunden, självklart i väntan på pocketutgivningen. Har under det senaste året blivit lite bättre på att skriva önskelista på böckereftersom det underlättar väldigt vid beställning över nätet, vilket annars kan vara en aning övermäktigt då utbudet i det närmsta är enormt.
Vi ses i öknen är en roligt satir över vår egen samtid, men jag erkänner att den inte riktigt levde upp till mina förväntningar. Adam, bokens huvudperson, jobbar åttio timmar i veckan på glassig reklambyrå, har en lägenhet som allt mer liknar ett inredningsmagasin och en sambo som putsar och fixar frenetiskt inför hennes mycket religiösa föräldrars årliga besök. Adams föräldrar å sin sida lever i radhus där mamman försöker passa in i svenssonmallen och där det sedan 1987 pratats om en Thailandsresa som aldrig tycks bli av. På jobbet får Adam i uppdrag att marknadsföra en norrländsk utbrytarkommun som vill lyfta fram kusinsex och renskit. Och så finns kollegan Gurra som vill att Adam skall spendera en natt med hans fru ... Mitt i allt dör Adams farbror Anton och efterlämnar ett mycket speciellt testamente som, när det väl blir läst, tar med Adam på en underlig resa med en vit hatt, rosenblad och en talande katt.
Skruvad berättelse, som blir så skruvad att jag tillslut inte rikigt orkar med den, och jag kommer ibland på mig själv att mot slutet av boken läsa en sida eller två utan att veta vad jag läst. Första halvan är dock riktigt underhållande och Adams föräldrar är underbara!
Danny Wattins bok Vi ses i öknen har stått på min önskelista sedan den släpptes som inbunden, självklart i väntan på pocketutgivningen. Har under det senaste året blivit lite bättre på att skriva önskelista på böckereftersom det underlättar väldigt vid beställning över nätet, vilket annars kan vara en aning övermäktigt då utbudet i det närmsta är enormt.
Vi ses i öknen är en roligt satir över vår egen samtid, men jag erkänner att den inte riktigt levde upp till mina förväntningar. Adam, bokens huvudperson, jobbar åttio timmar i veckan på glassig reklambyrå, har en lägenhet som allt mer liknar ett inredningsmagasin och en sambo som putsar och fixar frenetiskt inför hennes mycket religiösa föräldrars årliga besök. Adams föräldrar å sin sida lever i radhus där mamman försöker passa in i svenssonmallen och där det sedan 1987 pratats om en Thailandsresa som aldrig tycks bli av. På jobbet får Adam i uppdrag att marknadsföra en norrländsk utbrytarkommun som vill lyfta fram kusinsex och renskit. Och så finns kollegan Gurra som vill att Adam skall spendera en natt med hans fru ... Mitt i allt dör Adams farbror Anton och efterlämnar ett mycket speciellt testamente som, när det väl blir läst, tar med Adam på en underlig resa med en vit hatt, rosenblad och en talande katt.
Skruvad berättelse, som blir så skruvad att jag tillslut inte rikigt orkar med den, och jag kommer ibland på mig själv att mot slutet av boken läsa en sida eller två utan att veta vad jag läst. Första halvan är dock riktigt underhållande och Adams föräldrar är underbara!
för att lämna röstmeddelande: tryck stjärna
Bodil Malmsten, så underbart träffsäker du är! Läste För att lämna röstmeddelande: tryck stjärna under gårdagen med ett igenkännande hummande. För visst är detta, även om boken är något år gammal, fortfarande en aktuell lägesrapport över Sverige och svenskar.
Bert-Ove, långtidssjukskriven och så bitter, så bitter. Han klagar på allt från Försäkringskassan till caffe latte. Ibland är det så befogat att jag nästan brister ut i skratt (vilket aldrig händer mig vid läsning, jag ler bara). Giselle försöker överleva som anhörig i vårdträsket, Edvard vill skjuta sig men det blir liksom aldrig av, Jessica är arg på tjejmilar, vi-känslor och i stort sett allt annat också. Till sist möter vi Thomasine som försöker jobba på det där med kärlek.
Karaktärerna kan jag utan problem känna igen i människor jag mött, men samtidigt är vi alla en liten bit av de allesammans, vilket gör boken till en ännu bättre upplevelse. Cyniker som jag är får jag väl, tyvärr, erkänna att jag känner mig mest hemma hos Jessica och Bert-Ove ...
För att lämna ... är sommarens hittills bästa bok, på sitt alldeles lilla egna vis.
utslag av oro
En riktigt semesterbok visade sig Mark Haddons Utslag av oro vara, dvs underhållande och en aning skruvat! Mark Haddon har också skrivit Den besynnerliga händelsen med hunden om natten som min engelsklärarkollegor talat varmt om. Kanske skall jag läsa den också under något härligt avslappnat lov.
Huvudpersonerna i Utslag av oro har alla lite olika problem och nojjor att brottas med. George är helt övertygad om att han har cancer trots att läkaren sagt att det är eksem, och stackars George känner sig allt sämre. Till sist bestämmer han sig för att ta saken i egna händer, men att blanda in en sax var kanske inte det allra smartaste ... Och så skall dottern Katie gifta sig, vilket inte gör George mindre stirrig ... Jean, gift med George, har en affär med en fd. arbetskamrat till maken och har en underbart sexliv och allt vore perfekt om det inte vore för dotterns bröllop ... Katie, dottern, skall gifta sig med Ray, men hennes familj är skeptiska och kanske är Katie också lite tveksam? Älskar hon verkligen Ray? Jamie, är den homosexuelle brodern, som har lite svårt att helt öppet visa sin läggning och Tony, hans pojkvän, börjar tröttna.
Allt spårar ur åt alla håll och kanter! Det är roligt och sorgligt på samma gång och jag njuter verkligen av att sitta med ett leende på läpparna medan jag läser. Det enda som är lite trist med bäcker i denna genre är att de så lätt känns som en TV-serie, men å andra sidan skulle jag älska Utslag av oro som TV-serie så det gör inte så mycket!
fem personer du möter i himlen
Äntligen lite sol så jag passade på att ta ett par lästimmar i Arvikas mycket trevliga stadspark. Noterade glatt att det fanns många fler boknördar som tillbringade eftermiddagen på samma sätt, på parkbänk eller på filt, allt efter eget tycke.
Jag hade tagit med mig en riktig biblioteksbok, dvs. en bok som jag aldrig skulle köpa, men ändå kan tycka det är kul att ha läst. Denna gång var det Fem personer du möter i himlen av Mitch Albom, ni vet, mannen som skrev Tisdagarna med Morrie. Läste Tisdagarna när den var som mest omskriven och tyckte väl att den var rätt OK så mina förväntningar på Fem personer var att den också skulle kvala in bland ok-litteraturen. Nu visade det sig dock att detta var en sådan där livsvisdomsbok ...
Min lillebror har väldigt svårt för amerikanska sitcoms eftersom skratten är så tillrättalagda och man vet att man liksom måste tycka att det är kul. Lite så känner jag med den här typen av böcker, livsvisdomen måste liksom komma. Men gör den det? Huvudpersonen Eddie, som tillbringat större delen av sitt liv som servicekille på ett nöjesfält dör på sin åttiotreårsdag, kommer till himlen (eller vad det nu är) och möter fem personer som berättar för honom om varför hans liv blev som det blev och hur de påverkat hans liv. Han får en lektion i viset av var och en av dem, men allt känns tillrättalagt och lite Dr Phil-igt. Kanske är det jag som är svårflörtad på livsvisdom, men denna typ av böcker funkar inte för mig.
Snabbläst var den dock så den passade som parkläsning, och vissa avsnitt i boken är rätt underhållande. När Eddie möter den femte och sista personen blir det till och med lite rörande, men inte livsomvälvande.
Jag hade tagit med mig en riktig biblioteksbok, dvs. en bok som jag aldrig skulle köpa, men ändå kan tycka det är kul att ha läst. Denna gång var det Fem personer du möter i himlen av Mitch Albom, ni vet, mannen som skrev Tisdagarna med Morrie. Läste Tisdagarna när den var som mest omskriven och tyckte väl att den var rätt OK så mina förväntningar på Fem personer var att den också skulle kvala in bland ok-litteraturen. Nu visade det sig dock att detta var en sådan där livsvisdomsbok ...
Min lillebror har väldigt svårt för amerikanska sitcoms eftersom skratten är så tillrättalagda och man vet att man liksom måste tycka att det är kul. Lite så känner jag med den här typen av böcker, livsvisdomen måste liksom komma. Men gör den det? Huvudpersonen Eddie, som tillbringat större delen av sitt liv som servicekille på ett nöjesfält dör på sin åttiotreårsdag, kommer till himlen (eller vad det nu är) och möter fem personer som berättar för honom om varför hans liv blev som det blev och hur de påverkat hans liv. Han får en lektion i viset av var och en av dem, men allt känns tillrättalagt och lite Dr Phil-igt. Kanske är det jag som är svårflörtad på livsvisdom, men denna typ av böcker funkar inte för mig.
Snabbläst var den dock så den passade som parkläsning, och vissa avsnitt i boken är rätt underhållande. När Eddie möter den femte och sista personen blir det till och med lite rörande, men inte livsomvälvande.
hatet
Från ett missbruk till ett annat, häromveckan var det narkotika och denna gång är det alkoholmissbruk. Jag har en viss tendens att hamna i eländesträsket när jag väl börjar läsa sådana böcker.
Anders Nykvist bok Hatet handlar om hur det är att växa upp med en far som har alkoholproblem. Det är en sann-skildring, men denna gång en läsvärd sådan med ett språk som håller. Anders avgudar sin far när han är liten, älskar att vara med honom och märker inget av hans spritdrickande. Lillebrodern Håkan föds och utåt är familjen perfekt, de flyttar till radhus och köper alla de senaste elektronikprylarna. Men bakom fasaden är verkligheten en helt annan. Anders far dricker allt mer och äter dessutom mängder av narkotikaklassade piller. Han blir allt mer våldsam och Anders och Håkan tvingas ligga vakna på nätterna och lyssna till när fadern misshandlar och våldtar deras mor. Det blir bara värre och värre och Anders hat mot fadern växer och en slutgiltig uppgörelse tycks ofrånkomlig.
Det här är en bok som "det gör ont att läsa" som Sundsvalls Tidning uttrycker det. Det gör faktiskt ont, jag blir ledsen, arg och förtvivlad. Mest förtvivlad kanske. Boken är utgiven av Bonnier Pocket som jag ger en eloge till för att de inte tryckte "En sann berättelse" på framsidan, då hade jag aldrig valt den.
falska förespeglingar
Har av någon anledning längtat efter att läsa en finsk författare och samtidigt vidga vyerna en aning från Paasilinna så jag valde en modern kriminalroman; Leena Lehtolainens Falska förespeglingar. Tyvärr blev jag besviken.
Lehtolainens huvudperson är en kvinnlig polis vid namn Maria Kallio och fallet som Kallio och de andra i hennes team skall lösa är mordet på en homosexuell kommunalpolitiker. Jag tycker boken är långsam och saknar den där lilla spänningen som gör att man som läsare vill vända blad. De olika spåren i jakten på mördaren intresserar mig inte och inte heller blir jag intresserad av att veta mer om Kallio och hennes kollegor. Språket är inte heller tilltalande, men det tror jag mest beror på en knölig översättning. En tredjedel in i boken kommer jag nu att återlämna den oläst till biblioteket.
Vill dock fortfarande läsa någon riktigt bra, modern finsk författare - någon som har ett eller flera förslag?
hon hette agnes
Gör inte mycket här i Arvika - läser, fikar och kollar Project Runway via youtube. Sommarlov skall innehålla några riktigt slappa veckor! Efter granplanteringen är dessutom min rygg ond igen, så utan dåligt samvete är träningen inställd denna vecka.
Igår läste jag Elisabeth Lindfors tunna lilla roman Hon hette Agnes. I boken följer vi Agnes, från hennes ungdom på 1940-talet till hennes död. Agnes avbryter sin lärlingstid som damfrisör för att gifta sig med Knut. Hon flyttar från hemstaden Luleå till ett litet samhälle i Västerbotten, för att sedan flytta flera gånger till olika delar av landet. Knut gör karriär inom kooperationen, Agnes är hemma, föder två barn och försöker vara en ordentlig hemmafru. Men Agnes lider, hon har dåligt självförtroende, klena nerver, inbillar sig att Knut är otrogen. Hon får aldrig chansen att göra något av sitt liv, hon vågar aldrig ta för sig. Känner sig otillräcklig och dum. Som ung målar hon en del tavlor, men kritiken och oförståendet från Knut gör att hon slutar. Konstnärsdrömmarna försvinner dock aldrig helt och på äldre dagar målar Agnes åter det som finns inom henne.
Jag tyckte mycket om denna bok som känns både äkta och fullt rimlig. Ett liv som kanske inte blev som det var tänkt. Ett liv som visar att yta inte är allt, för inte blir Agnes lyckligare av att det är Josef Frank-tyger på soffan och Malmsten-möbler i vardagsrummet. Boken är sorgsen, men samtidigt är slutet är slags revansch som jag önskar att alla människor som inte levt det liv de tänkt sig skulle kunna få.
varulvsvalsen
Att kalla en bok drabbande är alltid lite klichéeartat, men jag hittar inget bättre ord för Sigge Eklunds Varulvsvalsen. Väldigt berörande och gripande om missbruk och hur det drabbar de anhöriga.
Rebecka har varit drogfri i fyra år och under den tiden fått en son samt precis kommit in på konsthögskolan. Helt oväntat börjar hon åter missbruka och hennes syster Sandra och hennes sambo samt övriga i Rebeckas familj dras in i en desperat kamp för att försök rädda Rebecka. De kontaktar myndigheter som inget kan göra, de pratar med och vädjar till Rebecka, de vänder sig till alla vänner och bekant, de försöker avgifta Rebecka på egen hand, de blir allt mer desperat och deras eget liv stannar upp. Alla i denna bok tappar på ett eller annat sätt kontollen och det är frustrerande att läsa men säkerligen ännu mer frustrerande att uppleva i verkligheten. Detta är dock ingen "En sann berättelse" utan fiktivt och det är troligen därför som berättelsen har ett sådant driv och är så fokuserad och genomarbetad. Riktigt läsvärd.
(Sigge Eklund - var det han som hade en uppmärksammad blogg för några år sedan?)
mörker som gör gott
Inte ofta jag hittar en bok på Åhlens pocketrea, men när C visade mig sitt reafynd Mörker som gör gott av Thomas Engström var jag också tvungen att inhandla den. En överviktig universitetslärares monotona enstöringsliv i Boston är precis vad jag gillar att läsa om!
Universitetsläraren är en svensk man, Tobias, som bott i USA i sexton år och han är inte direkt någon muntergök. Inrutade vanor och cynisk livssyn. Så en dag dyker det upp en tomåring som påstår sig vara hans son och Tobias liv börjar förändras och en hel del gamla minnen börjar göra sig påminda. Jag gillade Tobias allra bästa innan sonen kommer in i bilden, han är mer intressant då på något sätt. Boken är ändå helt OK och en hyfsad debut även om det är lite synd att Engström känner sig manad att avsluta med en slags "allt löser sig till det bästa"-final.
