bohemian rhapsody

Gör inte mycket här i Arvika - läser, fikar och kollar Project Runway via youtube. Sommarlov skall innehålla några riktigt slappa veckor! Efter granplanteringen är dessutom min rygg ond igen, så utan dåligt samvete är träningen inställd denna vecka.



Igår läste jag Elisabeth Lindfors tunna lilla roman Hon hette Agnes. I boken följer vi Agnes, från hennes ungdom på 1940-talet till hennes död. Agnes avbryter sin lärlingstid som damfrisör för att gifta sig med Knut. Hon flyttar från hemstaden Luleå till ett litet samhälle i Västerbotten, för att sedan flytta flera gånger till olika delar av landet. Knut gör karriär inom kooperationen, Agnes är hemma, föder två barn och försöker vara en ordentlig hemmafru. Men Agnes lider, hon har dåligt självförtroende, klena nerver, inbillar sig att Knut är otrogen. Hon får aldrig chansen att göra något av sitt liv, hon vågar aldrig ta för sig. Känner sig otillräcklig och dum. Som ung målar hon en del tavlor, men kritiken och oförståendet från Knut gör att hon slutar. Konstnärsdrömmarna försvinner dock aldrig helt och på äldre dagar målar Agnes åter det som finns inom henne.

Jag tyckte mycket om denna bok som känns både äkta och fullt rimlig. Ett liv som kanske inte blev som det var tänkt. Ett liv som visar att yta inte är allt, för inte blir Agnes lyckligare av att det är Josef Frank-tyger på soffan och Malmsten-möbler i vardagsrummet. Boken är sorgsen, men samtidigt är slutet är slags revansch som jag önskar att alla människor som inte levt det liv de tänkt sig skulle kunna få.