bohemian rhapsody

Hemma i Småland igen så nu har älsklingen och jag åter blivit sambor. Ibland kändes året som särbor oändligt långt, men nu känns det plötsligt som att tiden sprungit fram och det är så skönt att ha älsklingen hemma igen! Sista dagen i Arvika ägnades mest åt flyttstädande men jag hann ändå med lite läsning - vad annars? Fördelen med små lägenheter är just att det går snabbt att städa dem!



Danny Wattins bok Vi ses i öknen har stått på min önskelista sedan den släpptes som inbunden, självklart i väntan på pocketutgivningen. Har under det senaste året blivit lite bättre på att skriva önskelista på böckereftersom det underlättar väldigt vid beställning över nätet, vilket annars kan vara en aning övermäktigt då utbudet i det närmsta är enormt.

Vi ses i öknen är en roligt satir över vår egen samtid, men jag erkänner att den inte riktigt levde upp till mina förväntningar. Adam, bokens huvudperson, jobbar åttio timmar i veckan på glassig reklambyrå, har en lägenhet som allt mer liknar ett inredningsmagasin och en sambo som putsar och fixar frenetiskt inför hennes mycket religiösa föräldrars årliga besök. Adams föräldrar å sin sida lever i radhus där mamman försöker passa in i svenssonmallen och där det sedan 1987  pratats om en Thailandsresa som aldrig tycks bli av. På jobbet får Adam i uppdrag att marknadsföra en norrländsk utbrytarkommun som vill lyfta fram kusinsex och renskit. Och så finns kollegan Gurra som vill att Adam skall spendera en natt med hans fru ... Mitt i allt dör Adams farbror Anton och efterlämnar ett mycket speciellt testamente som, när det väl blir läst, tar med Adam på en underlig resa med en vit hatt, rosenblad och en talande katt.

Skruvad berättelse, som blir så skruvad att jag tillslut inte rikigt orkar med den, och jag kommer ibland på mig själv att mot slutet av boken läsa en sida eller två utan att veta vad jag läst. Första halvan är dock riktigt underhållande och Adams föräldrar är underbara!