bergets döttrar
Så stod det trots allt en riktig pärla bland hyllvärmarna! En smula oväntat eftersom enda anledning till att jag köpte Anna Jörgensdotters bok Bergets döttrar var för att den utspelar sig i Sandviken och trakterna däromkring. Jag bodde i Sandviken i ett år i början av 2000-talet och det är ju alltid lite lockande med igenkänningsfaktorn när det kommer till gatuadresser.
Jag tyckte mycket om den här boken som utspelar sig mellan 1938-1958. Den handlar om några syskon som växer upp vid Kungsberget utanför Sandviken. Då boken belönats med Ivar Lo-priset är det föga förvånande människor i arbetarklassen det handlar om och det är en skicklig skildring av hur olika kvinnors och mäns villkor var (är?), men också en skildring av hur olika konventioner nästintill kväver människor och hur svårt det är att göra sig fri. Boken gör nedslag i släktens liv åren 1938, 1944 och 1958 och förutom att äktenskap, barn och arbeten som kommer och går skildras förstås samtiden, med oron för kriget, ransoneringstider och till slut 50-talets framtidsiver.
Emellanåt tappar jag fokus, men drivs ändå framåt av en vilja att veta hur det går för människorna. Hur går det för Sofia och Arvid och deras stagnerade äktenskap? Emilia som drömmer om att komma bort, lämna hemtrakterna, lyckas hon? Edwin med sin skidbacke, hur ser hans liv ut i stugan vid berget? Det här är människor som alla lever kvar i mig och jag vill veta vad som händer med dem 1966, 1972 osv. och så är det helt ärligt väldigt sällan jag känner inför karaktärer i böcker. Mästerligt berättat av Jörgensdotter!
Jag tyckte mycket om den här boken som utspelar sig mellan 1938-1958. Den handlar om några syskon som växer upp vid Kungsberget utanför Sandviken. Då boken belönats med Ivar Lo-priset är det föga förvånande människor i arbetarklassen det handlar om och det är en skicklig skildring av hur olika kvinnors och mäns villkor var (är?), men också en skildring av hur olika konventioner nästintill kväver människor och hur svårt det är att göra sig fri. Boken gör nedslag i släktens liv åren 1938, 1944 och 1958 och förutom att äktenskap, barn och arbeten som kommer och går skildras förstås samtiden, med oron för kriget, ransoneringstider och till slut 50-talets framtidsiver.
Emellanåt tappar jag fokus, men drivs ändå framåt av en vilja att veta hur det går för människorna. Hur går det för Sofia och Arvid och deras stagnerade äktenskap? Emilia som drömmer om att komma bort, lämna hemtrakterna, lyckas hon? Edwin med sin skidbacke, hur ser hans liv ut i stugan vid berget? Det här är människor som alla lever kvar i mig och jag vill veta vad som händer med dem 1966, 1972 osv. och så är det helt ärligt väldigt sällan jag känner inför karaktärer i böcker. Mästerligt berättat av Jörgensdotter!
Kommentarer
Trackback
