bohemian rhapsody

Endera dan ska jag ... Ja, så har vi väl alla tänkt och detsamma gäller Britt-Marie i Stingslinge. Kvinna i övre medelåldern, jag troligen övreövre medelåldern, med en karriär som gått i stå och ett äktenskap som gått samma väg. Jag gillar Britt-Marie! Vanligt människor i litteraturen är ju en favorit hos mig! Britt-Maries stor komplex är hennes fötter med en allt mer problematisk hallux valgus. Att skriva en bok med en hallux valgus som en av de viktigste komponenterna får mig att le stort - så härligt vardagligt!

Ja, som ni säkert märkt gillar jag Birgitta Stribes debutroman Endera dan. Visst är den en bagatell, men den gav mig läslusten tillbaka. Jag läser med stor glädje om Britt-Marie som skriver krönikor om en katt som hon inte har och som för en kort tid blir hett eftertraktad tack vare sina allt annat än vackra fötter. Hennes make Leffe sitter i soffan och läser Runner's World men tycks aldrig komma närmare det där maratonet än så. Hennes väninna Marre är också ett lustigt inslag. Småstadsfin med planer på ett cocktailparty och med en make som mest bara åker tåg på grund av oväntad uppmärksamhet från bistropersonalen. Vardagligheten är bokens styrka och det är utan tvekan rätt lätt att känna igen sig i dessa karatärer även om de är närmare min mamma i ålder än mig själv. Kanske är det mina egna och mina vänners föräldrar jag känner igen i bokens karaktärer?

Jag förlåter alla klichéer och stereotyper för Stribe gav mig den bästa söndagen på flera månader och sådant skall verkligen inte underskattas!