Livsnjuteri
Sol, uteservering, stadens bästa latte, ekologisk chokladmuffins och senaste numret av Modern Psykologi - så ska en fredag eftermiddag vara! :)
Letar läslust
Nej, men vart tog lästiden och läslusten vägen? Jag läser lite här och lite där, vilket i sig inte passar mig så bra för jag föredrar ju att läsa en bok i taget. En av böckerna är på engelska så min lästakt blir väldigt långsam även om boken är riktigt rolig. Den andra är en svensk bok som jag hoppas ska komma igång lite mer, men nu har jag kommit mer än halvvägs ...
I helgen skall jag i alla fall börja läsa ett rec.ex som jag verkligen ser fram emot att läsa så då borde jag väl hitta läslusten igen. Hoppas, hoppas!
bokbloggsjerka 23-26 september
Vilken duo arbetar bäst ihop i deckarna (filmatisering) tycker du?
Jag läser ju en hel del deckare men ändå tycker jag det här en svår fråga att besvara. Gillar nog bäst när det är lite slitningar i samarbetet som mellan Lynley och Havers i Elizabeth Georges deckare eller Malin och Zeke i Kallentofts deckare. Ett annat par med fungerande men inte helt smidigt samarbete är det mellan Tony Hill (I love Robson Green!) och Carol Jordan i TV-serien Mord i sinnet men jag har aldrig läst böckerna av Val McDermid.
Lite trist svar kanske, men jag tycker ofta att de enskilda polisen/kommissarien får mer utrymme än samarbetet.
kulturhöst
Teaterbiljett till Othello - check!
Teaterbiljett till Lärare för livet - check!
Boka tjejhelg i Söderköping - check!
Bestämma bok och datum för jobbets bokcirkel - check!
Och så blir det säkert någon mer film på stadens Folkets Bio, Maj-Gull Axelsson kommer till biblioteket och jag och älsklingen skall ta en tripp till Köpenhamn.
Ser ut att bli en rätt bra höst det här!
tematrio - bokmässan
Lite senare än vanligt svarar jag nu på veckans tematrio och snart kommer också några blogginlägg om lästa böcker. Har Wordfeudat alldeles för mycket de senaste dagarna ... :)
Berätta om tre saker du gillar med Bokmässan alternativt om tre saker du planerar att göra denna Bokmässa. (Jobbig fråga för den som inte skall åka på mässan - snyft, snyft!)
1. Jag gillar att gå bland montrarna och upptäcka nya små förlag som är specialiserade på böcker jag knappt visste fanns.
2. Jag uppskattar att det händer så mycket i montrarna. Det kanske inte är så ofta jag lyssnar på ett helt monterprogram, men att stanna till en stund lite här och var och lyssna på ett samtal eller en författare som läser ur sitt senaste verk är både trevlig och underhållande.
3. Även om det var något år sedan som jag hade seminariekort så tycker jag att seminarierna är bland det viktigaste på mässan. Bredden på seminariernas innehåll brukar vara smått imponerande och spänner över många ämnesområden. En bildningsinsats (delvis) skild från köp- och marknadsföringsstressen på mässgolvet.
(Och som fjärde punkt vill jag lägga till att jag älskar tågresan till och från mässan.)
bokbloggsjerka 16-19 september
Du står och väljer mellan två böcker: den ena har ett fult omslag men ett till synes intressant innehåll, den andra har ett vansinnigt snyggt omslag men boken i sig intresserar dig inte nämnvärt. Vilken bok väljer du?
Det här är hemskt svårt att svara på tycker jag. Om jag fått boken rekommenderad av någon eller läst en lysande recension skulle jag nog köpa boken med det fula omslaget, men det måste nog vara ett väldigt intressant innehåll. Tyvärr finns det ju en risk att boken med det fula innehållet inte lockar när den väl kommit hem till läshögen óch att den blir en sådan där dammsamlande hyllvärmare. Böcker med riktigt snygga omslag är ju alltid lockande vid köptillfället. Rätt ofta tilltalas jag av omslagen till chicklitböckerna, men jag köper dem inte eftersom jag vet att innehållet inte är i min smak. Jag har dock gått i fällan några gånger. Middag med Mr Latte hade ett oemotståndligt tuggummirosa omslag och jag kunde inte låta bli att köpa den, men den boken var inte bra ...
När jag tänker vidare inser jag också att jag blir mer överraskad om en bok med fult omslag är bra, än om en bok med snyggt omslag är dålig. Varför är det så? De gamla visdomsorden "Döm inte hunden efter håren" dyker upp i min hjärna och får mig att känna mig så där otäckt ytlig ...
Så vilken köper jag nu då? Just nu, en slö lördag då jag borde städa och vika tvätt skulle jag välja det snygga omslaget bara för att det piggar upp. Men usch, det här var inte lätt! Det är ju i ärlighetens namn rätt få böcker som har riktigt fula omslag.
slutet gott ...
fjäril i koppel
Zinat Pirzadehs debutroman Fjäril i koppel damp ner i min brevlåda för några dagar sedan. Kul! Såg fram emot att läsa den eftersom ämnet arrangerade äktenskap intresserar mig och det är dessutom ett ämne som ofta dyker upp i diskussioner med mina elever på religionslektionerna. Nu blev inte det här riktigt så bra som jag hoppats.
I Pirzadehs bok är det Shirin som är huvudperson. Vi får följa hennes uppväxt i en värld där kvinnor och män hålls isär och ju äldre hon blir desto farligare blir det för henne att ha pojkar som kompisar. I början är det ganska vackra och lyckliga glimtar från Shirins liv vi får ta del av, men det finns hela tiden ett stråk av svärta. Personligen tycker jag att historien som utspelar sig i badhuset är den starkaste, men mer än så säger jag inte utan överlåter till er att själva läsa vad som händer. När revolutionen i Iran är ett faktum och Shirin blivit kvinna, alltså fått sin menstruation, kommer så det boken är mest omtalad för - det olyckliga arrangerade äktenskapet. Enligt mig alldeles för sent och det får därmed alldeles för lite plats i boken.
Med jämna mellanrum kommer det också kursiverade delar som till stor del handlar om livet efter huvudberättelsen händelser. Det är ett av problemen med boken. De här delarna är alldeles för korta och tillför berättelsen förvånansvärt lite. Det är också onödigt att de är kursiverade och separerade från den övriga berättelsen. Boken hade vunnit på att väva samma dem mer.
En annan sak jag irriterar mig på är att detta skall vara fiktion, men det påminner i sitt upplägg mycket om de snuttifierade "en sann berättelse"-böckerna som var så populära för några år sedan (ja, de är säkert fortfarande populära, men man hör inte lika mycket om dem) med sina små korta anekdoter och glimtar av en barndom. Det får mig att fundera på om det inte är så att mycket är starkt inspirerat av Pirzadehs egen livshistoria och om det inte hade varit bättre att skriva om den egna upplevelsen rakt av. Kvasifiktion är svårt.
Och så var det det där med språket ... Det är provocerande dåligt. Ibland vill jag ta fram rödpennan och rätta och förbättra.
Tyvärr, det här var inte någon trevlig läsupplevelse.
tematrio - tre länder, ett språk
Veckans tematrio har bokmässeanknytning då det handlar om att nämna tre tyskspråkiga romaner, novellsamlingar, grafiska romaner, barnböcker, lyriksamlingar etc som man har läst eller skulle vilja läsa. Jag har verkligen funderat på detta och inser lite snopet att den tyskspråkiga litteraturen är rätt okänd för mig och därför känns det extra tråkigt att jag inte skall åka på Bokmässan i år.
Den unge Werthers lidande av Johann Wolfgang von Goethe
Håller mig kvar i klassikertemat från förra veckan eftersom jag verkligen uppskattade Den unge Werthers lidanden när jag läste den för sisådär tretton år sedan. Jag tror att min egen ålder, nittion år och förtrollad litteraturstudent med förkärlek för ångest, spelade stor roll för läsupplevelsen och jag är inte alls säker på att jag skulle tycka om boken idag.
Corpus Deliciti av Juli Zeh
Dystopin om ett framtidssamhälle där hälsotänket förvandlats till plikt och diktatur har jag velat läsa ända sedan jag såg en intervju med Juli Zeh i något TV-program. Min vana trogen vill jag ju bara köpa den i pocketversion, men den tycks aldrig komma så snart blir det nog en tur till biblioteket.
Upptäckten av currywursten av Uwe Timm
Titeln var det som fick mig intresserad. Vi undvek att äta currywurst när vi var i Berlin för ett par år sedan, men en bok med korv i titeln sticker ut på ett kul och smått oemotståndligt sätt. Att den dessutom beskrivits som en charmerande i Svenska Dagbladet bådar också gott. Står på inköpslistan.
den utstötte
Sadie Jones bok Den utstötte börjar när andra världskriget slutar. Lewis pappa har precis kommit hem och påbörjat förortslivet med sin familj. Fasaden är putsad, cocktailen blandad och kyrkobesöken obligatoriska. Lewis och hans mamma, som har ett starkt band till varandra, finner ändå tid för att gå på utflykter på egen hand. Vid en av dessa utflykter förolyckas Lewis mor och Lewis blir en allt tystare och mer inåtvänd pojke. Pappan finner snabbt en ny kvinna och livets förväntas bara rulla på. Men för Lewis är det svårt. Han blir en problemfylld ung man och hans vän, den flera år yngre Kit, gör allt för att hjälpa honom och hon tycks vara den enda som ser hans sorg och hans ilska.
Det bästa med boken är skildringen av den förljugna medelklassvärlden under femtiotalet. Bakom lykta dörrar händer saker som ingen någonsin talar om och alla ler glatt på cocktailparty efter cocktailparty. Det är irriterande hur viktigt det tycks vara för alla i boken att få sina liv att framstå som lyckliga och perfekta (ja, det gäller väl till stor del fortfarande om man skall vara ärlig ...). Jag förstår att Lewis som karatär borde fånga mitt intresse, men jag måste säga att jag finner honom vara en ganska trist gestalt. Underligt nog med all aggression som driver honom till vanvettiga handlingar. Kanske var det den envisa febern som gjorde att jag inte riktigt kunde ta till mig den här boken, men den gav mig verkligen inte mersmak på Jones författarskap. Boken är trots allt kryddad med så mycket smärta, ångest och komlicerade kärleksband att jag borde uppskatta den. Tycker faktiskt det är tråkigt att erkänna att boken kommer att lämnas tillbaka till bokbytarhyllan, men böcker motsvarar ju inte alltid ens förväntningar.
bokbloggsjerka 9-12 sept
När insåg du att läsning var din passion och en otroligt viktig del av ditt liv?
Helt ärligt kan jag inte minnas en tid utan böcker. Mina föräldrar, som inte är några bokslukare, läste alltid sagor för oss och vi gick ofta till biblioteket där jag alltid lånade samma bilderbok: Lillasyster Kanin eller berättelsen om Den Feta Näktergalen och jag minns så väl känslan av de glansiga sidorna. När jag väl lärde mig läsa läste jag glatt allt möjligt - Kalle Anka och Asterix, hästböcker av alla de slag, lite Kitty, böcker som utspelade sig i historiska miljöer, ja det mest helt enkelt. På mellanstadiet hade vi beting i svenskan och jag skyndade mig alltid att göra de andra uppgifterna så att jag skulle få en efterlängtad lässtund. Under några månader bodde vi typ 50 meter från en biblioteksfilial - gissa vem som var där varje eftermiddag de hade öppet? :)
Sedan har det liksom bara fortsatt. För mig är att läsa lika naturligt som att andas. Det är bara något jag gör, en del av livet, en självklarhet. Har egentligen bara haft ett "läsuppehåll" i mitt liv och det var året efter mina litteraturstudier. Då var jag läsutmattad och skydde nästan skönlitteraturen samtidigt som jag motvilligt tog mig igenom kurslitteraturen i religion. Som tur var återhämtade jag mig och de senaste fem-sex åren har jag nog läst mer än någonsin tidigare.
lycka på en söndag
Biblioteket har söndagsöppet igen! Jag ler stort, hoppar lite av lycka och inser vilken nörd jag är ... :) Inte för att jag lånar så väldigt mycket, men tidskriftsutbudet och latten skall inte underskattas!
allt annat än sjunde himlen
Tredje dagen i rad jag ser ett avsnitt av Sjunde himlen. Tror faktiskt att alla moralkakor gör mig sjukare. Avsnitten är dessutom från 1999 så idag oroar de sig för millennieskiftet ... känns verkligen aktuellt ... Igår fick jag lära mig hur farligt det är att sniffa ... för att inte tala om hur många olika varianter på ansvarsfullt dejtande för tonåringar jag lärt mig ... Varför tittar jag? För att jag sorgligt nog inte orkar läsa. Febern har gjort mig helt utmattad, men idag ser jag ljuset och tror mig nog kunna få en lässtund framåt eftermiddagen. Förkylning - vik hädan!
tjugo snabba
Eftersom förkylningen fortfarande gör mig så utmattad att jag knappt orkar läsa svarar jag på Enligt O:s frågor med följande instruktion:
Vem är du egentligen kära läsare? Några frågor, mest om böcker, men även om annat ibland bokrelaterat.
Gör 20 snabba val och tänk nu inte för mycket. Jag har fetat mina svar.
Morgonpigg eller nattuggla? (Fast inte hur sent som helst ...)
Bibliotek eller bokhandel? (Svårt, men biblioteken har en viktig samhällsfunktion)
Adlibris eller Bokus? (Trogen kund!)
Ljudbok eller e-bok? (Man somnar så gott till ljudböcker.)
Inbunden eller pocket? (Älskar formatet!)
Vampyrer eller zombies? (Vill inte läsa om något av dem.)
Camilla Läckberg eller Jan Guillou? (Med viss motvilja ...)
En i taget eller slalomläsning? (Gillar att fokusera på en bok i taget.)
Bokmärke eller hundöra? (Och inte skäms jag det minsta!)
Chips eller choklad? (Fast bara om det gäller i kombination med läsning, annars definitivt chips.)
Biografier eller memoarer? (Är dålig på att läsa båda.)
Skräck eller chicklit? (Hellre glad än rädd!)
Boken eller filmen? (Det finns dock undantag, har t ex inte läst en enda Harry Potter men sett alla filmerna.)
Twitter eller Facebook? (Har aldrig varit inne på Twitter)
Strindberg eller Heidenstam? (Hoppar väl inte direkt jämfota av entusiasm inför dessa herrars verk ...)
Kokbok eller Bakbok? (Älskar tantkakor som finska pinnar, drömmar och bondbröd!)
Te eller kaffe? (Koffein minst en gång om dagen, tack!)
Rött eller vitt? (Alltid! Förstår mig inte alls på det där med rött.)
Boklördag eller ViLäser? (Perfekt gratisläsning på bibliotekskaféet!)
Man Booker Prize eller Augustpriset? (Har helt enkelt ingen koll på utländska priser.)
tematrio - favoritklassiker
Dags för veckans tematrio från Lyran. Den här veckan gäller det klassiker (ni har väl inte missat klassikertävlingen på Dantes bibliotek?) och det gäller helt enkelt att berätta om tre av sina favoritklassiker. Här kommer mina:
Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf
Måste ha varit den första klassikern jag kom i kontakt med. Fick den av min farmor, som naturligtvis mindes den från sin egen skoltid, och jag älskade delar av den boken. Särskilt inledningskapitlet när Nils krymper och när han möter gässen som tar honom med på resan. Vem minns inte Akka?
Therese Raquin av Émile Zola
Bårhusscenen är oförglömlig. Det är helt enkelt fascinerande att bli äcklad! :). Jag tycker också om berättelsen i sig med intrigmakandet, mordet, upptäckten att inget blev riktigt som de tänkt sig efteråt.
Dvärgen av Pär Lagerkvist
En studie i ondska. Verklig ondska. Dvärgen som hatar kärlek men lever upp vid krig och död. Kanske det otäckaste med boken ändå är att det onda i oss människor framkommer så tydligt.
Ja, nu blev det kanske lite mörkt och mordiskt här, men det är väldigt bra och läsvärda böcker ...
en sannolik historia
Karin Alvtegens En sannolik historia kanske inte är helt sannolik hela tiden men jag vill att den skall vara det på samma sätt som författaren själv tycks göra det. Jag läser boken snabbt och tycker mycket om den. Personerna behöver alla gå vidare med sina liv på olika sätt och Alvtegen utforskar vad saker som fördomar, svek och för alla del även kärlek gör med människor och hur vi agerar när vi är instängde i vår egen lilla värld.
Personerna i boken är alla knutna på något sätt till pensionatet i den lilla norrländska byn. Ägarinnan, Helena, flyttar från Stockholm till byn för att komma i kontakt med de få positiva barndomsminnen hon har, men
hennes man vantrivs och flyttar tillbaka till Stockholm med sin nya kärlek. Tonårsdottern är surmulen och bär på hemligheter. Till pensionatet kommer också Anders, miljonären som slutat jobba och slutat tro på livet och behöver finna någon mening igen. Han blir kvar i byn och målar hotellrum åt Helena. Anna-Karin är den bittra grannen och barndomsvännen och så har vi Verner, mannen som bor i ett fallfärdigt torp och är lite eljest.
Det är personerna som är det intressanta i denna bok och det är de som bär berättelsen. Själva ploten är egentligen rätt intetsägande, men vem bryr sig när Verner finns och förgyller tillvaron med sin mystiska bakgrund och sin livsvisdom? Alvtegen lyckas dessutom få till slutet så att det känns som ett trovärdigt, ja sannolikt, sätt för de olika personerna att gå vidare.
bokbloggsjerka
Min första bokbloggsjerka! Känner mig entusiastisk!
Veckans fråga: Hur många böcker har du precis i detta nu i din att-läsa-hög och vilken/vilka är du mest sugen på att läsa just nu?
De som följde min blogg i våras vet att jag då ägnade mig åt att bara läsa vad jag kallar hyllvärmare och köpte inte en enda ny bok. Det var inte roligt. Några få pärlor fanns det i högen, men de flesta vara bara sååååå trååååkiga! Lärdomen av detta var att inte bygga stora att-läsa-högar i framtiden. Jag köper nu bara böcker som jag verkligen vill läsa. Tidigare kunde det bli en hel del inköp av slaget borde, måste, skulle och det är i slutänden de som ligger och samlar damm. Faktum är att jag också tycker det är trevligare med en liten och hanterbar att-läsa-hög och att varje bokinköp blir ännu mer lustfyllt än tidigare.
Så hur många böcker ligger nu i högen: Fem stycken. En mycket seriös, Vargas Llosas Det gröna huset, som nog inte lämpar sig att börja läsa när huvudet är tungt av feber och förkylning. Det får bli något som verkar mer lättillgänglig så det lutar åt en bok jag hittade på bibliotekets bokbytarhylla; Den utstötte av Sadie Jones.
tusenskönor
Tusenskönor av Kristina Ohlsson är uppföljaren till Askungar som jag läste tidigare i somras. Debuten Askungar var helt OK och jag förväntade mig att Tusenskönor skulle vara snäppet bättre och att berättelsen skulle flyta smidigare. Lite bättre flyt i övergångarna är det förvisso, men nu tycker jag istället att problemet ligger i berättelsen i sig.
Ohlsson vill lyfta fram flyktingfrågan, samtidigt som hon vill göra en spännande deckare, samtidigt som Fredrikas och de andras personlighet skall utvecklas ytterligare, men det blir liksom inte någon riktig helhet av det. Flyktingfrågaspåret brottas med en del förutsägbarhet, och istället för att låta den vara den bärande delen av berättelsen är det istället en relativt krystad svekhistoria som är huvudspåret. Fredrika är gravid och relationen med den gifte Spencer förändras och kompliceras samtidigt som också Spencer och hans frus relationshistoria utvecklas och jag vet inte riktigt om jag tycker den delen är helt trovärdig. Alex Rechts fru är avståndstagande och Peder har flyttat från sin fru. Alla har problem, utredningsgruppen brottas så mycket med det privata att jag nästan tappar bort den övriga berättelsen mellan varven. Ett genomgående problem i boken är just att det är alldeles för många sidoberättelser som får utrymme och jag tycker faktiskt att Tusenskönor är sämre än debuten. Stundtals är det faktiskt nästan lite tråkigt trots hopp mellan olika länder, mord, mystiska poliser, präster och märkliga familjeförhållanden.
