bohemian rhapsody

Gillar det här med "jerkan" hos Annika så jag hakar på den här veckan också genom att svara på frågan:

När insåg du att läsning var din passion och en otroligt viktig del av ditt liv?

Helt ärligt kan jag inte minnas en tid utan böcker. Mina föräldrar, som inte är några bokslukare, läste alltid sagor för oss och vi gick ofta till biblioteket där jag alltid lånade samma bilderbok: Lillasyster Kanin eller berättelsen om Den Feta Näktergalen och jag minns så väl känslan av de glansiga sidorna. När jag väl lärde mig läsa läste jag glatt allt möjligt - Kalle Anka och Asterix, hästböcker av alla de slag, lite Kitty, böcker som utspelade sig i historiska miljöer, ja det mest helt enkelt. På mellanstadiet hade vi beting i svenskan och jag skyndade mig alltid att göra de andra uppgifterna så att jag skulle få en efterlängtad lässtund. Under några månader bodde vi typ 50 meter från en biblioteksfilial - gissa vem som var där varje eftermiddag de hade öppet? :)

Sedan har det liksom bara fortsatt. För mig är att läsa lika naturligt som att andas. Det är bara något jag gör, en del av livet, en självklarhet. Har egentligen bara haft ett "läsuppehåll" i mitt liv och det var året efter mina litteraturstudier. Då var jag läsutmattad och skydde nästan skönlitteraturen samtidigt som jag motvilligt tog mig igenom kurslitteraturen i religion. Som tur var återhämtade jag mig och de senaste fem-sex åren har jag nog läst mer än någonsin tidigare.