bohemian rhapsody

Veckan som gått har tillbringats i sällskap av mor som varit här på besök. Shopping till storebrors bröllops stod på att göra-listan, men vi klarade oväntat nog av det på en dag! Mor köpte fin klänning i marint och vitt och en kavaj i marinblått samt ett par snygga och festliga skor samt sjal. Kommer att bli så söt!

Regnvädret inbjöd inte till obligatorisk vända runt sjön, drinkar på uteserveringar och minigolf, så vi tog istället en tur till Kosta Outlet som var under ombyggnad, men vi shoppade lite ändå. Ibland önskar man att man inte hade något Visa-kort!

   

Igår vinkade jag hej då till mor som kämpade med att få upp sin fullproppade väska på tåget! Ibland skulle man behöva en större väska på hemvägen ... Gick efter avvinkningen till ett av stadens konditorier som jag nästan aldrig besöker ( trots den oemotståndliga skylten "Banta gärna men inte här") och helt oväntat satt även C där. Istället för en snabb macka innan simningen blev det en fika på ett par timmar med prat om allt mellan pedagogik och göteborgsflytt. Tack för en trevlig fikastund, C!

Efter fikat belv det simning och sedan hem till TV-soffan där jag somnade raskt. Tar på krafterna att ha besök! :) Idag blir det därför också lugnt med läsning i myshörnan. Regniga dagar har sin fördelar!

Läsningen för tillfället är relativt hårresande och omslaget så läskigt att jag helst inte vill titta på det under dygnets mörka timmar (har alltid varit lättskrämd).

Boken Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist utspelar sig i och runt Stockholm och inleds med en olidlig värme som folket knappt uthärdar och mitt i allt detta förvandlas hela staden till ett elektriskt fält där inga elektriska apparater går att stänga av och lamporna lyser allt starkare. (Redan detta lätt panikframkallande i min lilla trygga värld ...) Så plötsligt börjar de döda på Danderyds sjukhus att vakna. De döda vandrar omkring, tar sig tillbaka till sin hem, samlas in och förvaras av myndigheterna som står handfallna och inte riktigt vet hur de skall hantera situationen. Hur skall man kunna veta det? Jag läser med stort intresse, och ofrånkomligen fylls jag av en mängd frågor. Vad skulle jag göra om jag varit död och vaknade till liv igen, skulle jag också bara vilja komma hem?

Persongalleriet är också det värt ett särskilt omnämnade då det spänner ifrån journalisten Mahler som gräver upp sitt döda barnbarn som begravts för ett par månader sedan, mormodern som ser den heliga jungfrun och tror att världens undergång är nära, David vars hustru är den enda av de omlevande (jodå, myndigheterna skapar ett nytt begrepp) som kan tala, och många fler. Varierade personer som alla framträder som äkta och trovärdiga, och sådant uppskattar jag som bekant! :)

Igår fick jag en mycket trevlig sommarsurprise. När jag skulle skriva på papper och förlänga mitt vikariat fick jag helt plötsligt löneförhandla, trots att det vara sagt att jag skulle få samma lön även nästa år. 600 kr mer lyckades jag fixa, och med tanke på att jag inte trodde på en enda krona i löneförhöjning, så känns det toppen!


Önskar alla mina läsare en trevlig midsommar!

Jag är ingen diktfantast, om jag skall vara riktigt ärlig så har jag nästan aldrig "frivilligt" läst en dikt. Tror inte att jag är tillräckligt djup för att på allvar orka sätta mig in i denna litterära genres mysterier. Hur som helst, som svensklärare finns det ändå ett och annat namn på svenska diktare som stannat kvar sedan studietiden och ett av dessa är Artur Lundkvist.



Att läsa levnadsskildringar kan vara roligt, särskilt om det handlar om någon vars namn är bekant men i övrig är det tomt när det gäller kunskap om personen. Sist jag köpte "fyra pocket betala för tre" plockade jag därför med mig Jan Arnalds bok Maria och Artur - en nittionhundratalsroman som handlar om just Artur Lundkvist och Maria Wine, hans hustru.

Inledningen är rätt tung, språket är inte det lättaste (särskilt inte med tanke på den lättsmälta litteratur jag läst på sistone) men tilltalande på det där "jag skall ta mig igenom detta"-viset, jag läste vidare. Och boken griper tag. Arturs uppväxt på den skånska bondgården och Marias  (eller Karla som hon egentligen heter) på barnhem i Danmark driver läsaren vidare. Jag fastnar och läser vidare om deras äktenskap, det fria förhållandet som kryllar av älskare och älskarinnor, men ingen av dem verkar särskilt lycklig, i synnerhet inte Maria. Jag förundras över förhållandets tvära kast mellan djup söndring och ständig kärlek. Att de alltid återvänder till varandra, att de alltid lämnar varandra, att de förblir gifta ända fram till Arturs död.

Jag kommer troligen aldrig att läsa Artur Lundkvist samlade dikter, mer troligt då att jag läser Marias, men jag är mycket glad över att ha läst boken om deras liv och jag är mycket glad över att ha stiftat bekantskap med Arnalds litterära språk. Kanske inte den ultimata hängmatteboken i sommar, men till hösten, med filt och tekopp som sällskap, rekommenderar jag den verkligen. 

   

PS: För er som läser deckare är Jan Arnald troligtvis mer bekant under namnet Arne Dahl. DS

Om jag skall vara ärlig så är det ganska sällan som jag har riktigt bra läsupplevelser, de flesta böcker är dussinböcker, men så ibland så glimmar det till lite extra. Som med Håkan Nessers fantastiska personskildringar eller som nu senast med Dani Shapiros bok Familjebilder.



Familjebilder handlar om Rachel och Ned som lever ett tämligen normalt familjeliv i en småstad i USA.  Parallellt följer läsaren bokens nutid med bokens dåtid som bara är ett par år bakåt i tid. När dottern Kate är 13 år åker hon på sommarläger och kommer tillbaka som en helt annan person, kaxig och piercad. Alla i omgivningen säger att det är vanliga tonårsproblem, men saker och ting blir succesivt värre och det framgår alltmer tydligt att något inte stämmer med Kate. Samtidigt med detta blir Rachel gravid och en lillebror till Kate föds. Allt blir bara värre, och så en dag tappar Kate lillebrodern när hon skall gå nedför en trappa. Från den stunden är katastrofen ett faktum och hela familjen börjar rasa samman.

Handlingen är skickligt skildrad, känns nästa dokumentärt. Man dras in i familjens liv och vill inte lägga ifrån sig boken. Det känns verkligt. Det är lite skrämmande. Det är en sträckläsare som jag varmt kan rekommendera till sommarens lata dagar i solen.
---------------------------------------------



Gårdagens finfina sommarkväll inspirerade mig och Sambon till årets första minigolfvända. Jag spelade som vanligt uselt och förlorade, men minigolf är ändå trevligt. Det bästa med sommaren är att dagarna blir så långa eftersom kvällarna kan utnyttjas till trevliga aktiviteter och spontana grillningar.



Ikväll har våra treor sin studentbal och på måndagen tar de studenten. Jag blir alltid megasentimental på studentdagen och tittar tårögd på alla lyckliga studenter. Räknar fortfarande min student som den lyckligaste dagen i mitt liv, i år är det dessutom 10 år sedan och "jubileum" gör mig alltid extra gråtmild. Minns alla planer och drömmar jag hade, och tyvärr måste väl erkännas att jag egentligen inte förverkligat någon av dem förutom att jag skaffat mig en utbildning. Men, men jag har många år kvar att förverkliga drömmar på och ny drömmar att drömma!

     

Vi har skapat en lite tradition kring Nationaldagen, jag och Sambon, för andra året i rad bjöd vi in vännerna  på fika dagen till ära. Förra året var det bara kakor, rulltårta och annat smaskigt, i år utökade vi med lättlunch med kycklingpaj och pastasallad och efter det (naturligtvis!) kakor, kakor och en tårta med jordgubbar! Smakade mums alltihop om jag får säga det själv, och gästerna rullade hem mätta och belåtna efter några sköna timmar i solen på balkongen.

Ikväll känner jag mig därför lätt sockertrött och härligt sömning, men tar mig ändå samman och sätter några av de sista betygen för året. Måste ju göras någongång och varför inte en dag som denna då man känner sig harmonisk och avslappnad?