bohemian rhapsody

... tyckte jag var en lämplig titel så här i semestertider och dessutom stod den på bibblans specialhylla för sommarläsningstips och omslaget var oemotståndligt färggrannt. När det dessutom visade sig vara en novellsamling var saken klar. Jag läser aldrig novellsamlingar, men tänker alltid att det säkert finns en hel del läsvärda sådana trots att genren inte direkt lockar mig. Som bekant behöver de litterära vyerna vidgas emellanåt och Rattawut Lapcharoensaps samling visade sig vara riktigt läsvärd. 



Jag har aldrig varit på semester i Thailand så jag vet inte hur mycket av det "riktiga" Thailand man får uppleva då, men den här novellsamlingen är lite som att kika in bakom kulisserna. Vi möter ynglingen som är halvt amerikan, halvt thailändare och försöker förhålla sig till turisterna, bröderna som tar sig igenom sorgen efter sin far genom att hålla sig borta från hemmet och den deprimerade mamman och åldringen som bor hos sin son och hans thailändska fru och försöker uthärda värmen. I en annan novell får vi en inblick i hur mönstringen fungerar i Thailand och hur effektivt mutor kan vara. Tuppfäktning, förlorade pengar, förlorad heder och förlorad syn finns också med i bokens sju noveller som alla är ganska olika, men ändå bildar något av en enhet och alla novellerna är på sitt sätt tänkvärda.