bohemian rhapsody

En författare som debuterar vid 96-års ålder måste man bara läsa! Harry Bernsteins bok Den osynliga väggen är en barndomsskildring och handlar om några år av hans fattiga uppväxt i Lancashire i England. På en sidan av gatan bor de judiska familjerna, som Harrys (i boken Arry), och på andra sidan bor de kristna familjerna. Gatan är smal, men ändå är avståndet mellan de judiska och de kristna familjerna milsvid och den största skräcken för familjerna är att deras söner och döttrar skall förälska sig över religionsgränserna.

Boken utspelas vid tiden kring första världskriget, fattigdomen är brutal, Arrys mor kämpar för att försörja familjen genom att sälja halvrutten frukt i ett av husets rum medan ena dottern, Rose, drömmer om att göra om det till ett förmak som de fina familjerna har. Fadern är en svår man som egentligen inte deltar i familjens liv utan bara dyker upp för att under tystnad inta sina måltider och sedan försvinna till puben. Arrys syster Lily är dottern med kapacitet att genom skolan ta sig vidare i livet men hindras av fadern som anser att hon inte skall utbildas utan istället arbeta i klädfabriken. Lily är då tolv år. Arry har även ett par bröder som intar en relativt undanskymd roll i boken och jag kan inte låta bli att undra varför.

Boken bjuder på hela registret av barndom i fattigdom vid 1900-talets början, men här finns också en hel del glädje och vänskap som tar bort det nattsvarta i boken. I stunder av kris, sorg och stor glädje förenas också familjerna på sidorna av gatan och det blir som en hoppfull framtidsbild. Jag gillar denna bok, trots att jag börjar känna mig trött på barndomsskildringar och socialrealism (det har blivit mycket sådant detta år). Boken är så mänsklig, känns så sann. I valet mellan denna bok och den snarlika Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt väljer jag alla gånger denna. Man kan inte annat än älska bokens lille Arry!