bohemian rhapsody

Att tillbringa tre av lovets dagar i Stockholm var som vanligt en trevlig upplevelse, även om jag denna gång kände mig alldeles för trött för att ha några superambitioner om vad som skulle hinnas med.

 

Under onsdagen strosade jag mest omkring lite planlöst för att sedan gå till hotellrummet och sova en timme, det tidiga morgontåget gjorde sig påmint under eftermiddagen. På kvällen åt vi middag på mysiga Sahara som serverar libanesisk mat. Deras specialitet är avsmakningsmenyer så vi beställde en sådan och fick in arton rätter ... jag har aldrig varit så mätt! Gott var det också så vi rekommenderar restaurangen varmt till alla. Vi avslutade dagen med att se Bolt i 3D - häftig upplevelse!

   

Gamla sta'n var det längesedan jag besökte så under torsdagen gick jag en sväng i de mysiga gränderna och fikade på ett kafé som måste vara mycket populärt bland de finska kryssningsturisterna - "alla talar finska" ... Tog mig sedan vidare uppför Götgatsbacken för att inhandla den obligatoriska badbomben på Lush och nya toppar på Gudrun Sjödén. Tog sedan den lilla båtturen över till Djurgården för att där besöka Nordiska museet. Tog god tid på mig att titta på bilder och de uppdukade borden från förr och hann ta mig in till till utställningen om traditioner och högtider när en röst plötsligt talar om att museet stänger om femton minuter! Panik - jag hade ju inte ens hunnit se hälften av allt som fanns att se! Vem kunde ana att ett museum stänger kl. 16! Skall kolla öppettiderna mycket noggrannt nästa gång.



På kvällen var det så dags för resans höjdpunkt - besöket på Dramaten. Pampigt och pråligt och alldeles underbart! Byggnaden alltså, inte pjäsen ... Den enda behållningen med de muntra fruarna i Windsor var Börje Ahlstedt och Stina Ekblad, särskilt Ahlstedt införd renhorn är en munter syn. I övrigt instämmer jag och älsklingen med recensenternas frågetecken kring att pjäsen utspelar sig i en obegriplig björkdunge med Carl Larsson-känsla och klädseln som förvirrar och får en fundera över vilken tid pjäsen egentligen är förlagd till och inte minst varför.

På fredagen blev det en sista tur bland butikerna, en supersmarrig köttbullslunch på Operakällarens Bakficka och sedan hemresa med buss. Det tar några timmar extra att åka hem med bussen (och är några hundralappar billigare), men det finns något trivsamt över att rulla fram genom ett vintermörkt Sverige och lyssna på konstiga kulturprogram i P1. Ett trevligt sätt att resa när man inte har bråttom.