det här är inte jag
Felicia är utbränd. Orkar knappt ta sig igenom dagarna, får panik av att gå in på ICA, glömmer viktiga dagar och förtränger måsten och plikter, undviker sina vänner. Får "lyckopiller" och betablockerare och försöker på något sätt fungera som mamma till sin femtonårige son. Det går sådär med alltihop och till sin egen mor säger hon ingenting om sin sjukdom.
Boken tar två timmar att läsa. Det är ett problem. Sidorna flyger iväg, och även om en viss förståelse för Felicias situation uppkommer så fördjupar boken aldrig problematiken. Det blir ytligt och tyvärr inte alls minnesvärt. Det finns så många perspektiv som inte tas upp, som inte går fram. Det märks att det är en journalist som skrivit texten (att kalla den roman känns inte rätt) och jag saknar en riktig författare, någon som kan förmedla alla små nyanser och nå hela vägen fram till läsaren. Kanske den befann sig i fyndlådan av en anledning?
Kommentarer
Trackback
