Min kamp ...

... är över och jag förblir ofrälst. Genom hela boken fann jag Knausgård babblig, ointressant och stundtals ostrukturerad. Har aldrig längtat så mycket efter styckeindelningar och kapitel. Ovidkommande sidospår och ointressanta samtal om frukost och annat. Den tog sig lite mot slutet, mest för att det blev motbjudande och det väckte i alla fall någon form av känsla hos mig.

Del 2, 3, 4 und so weiter förblir olästa. Knausgård är född 1968. Jag förstår att han måste ta med varenda liten detalj i sitt, av bok 1 att döma, tämligen ordinära liv för att fylla alla sidor i alla böcker, men det betyder inte att jag vill läsa om det. Jag förvånas uppriktigt över att så många vill fortsätta läsa böckerna.

Det mest positiva jag har att säga om Min kamp 1 är att det är roligt att faktiskt ha läst den och därmed kunna ha en väl underbygd åsikt. I övrigt tar jag ett djupt yogaandetag och andas ut tråkläsningen och andas in ny läslust.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0