bohemian rhapsody

Jag stötte på Jarle Klepp för några år sedan och då i boken Mannen som älskade Yngve. En bok som också ett flertal av våra elever på skolan läst och många har tyckt om den. Nu har det kommit en tredje bok om Jarle och även om jag helt missat "tvåan" så är det inga som helst problem att hänga med i Jag reser ensam.

Tore Renbergs fiktiva Jarle har blivit tjugofem år och är litteraturforskare med Proust som sin specialtet. Han har lämnat sin barndoms Stavanger för akademin i Bergen där han huserar sedan några år tillbaka. Han är intellektuell och hänger med likasinnade, inte minst på akademiska stammishak där ölen kanske intas i lite för stora mängder och däremellan träffar han Herdis Snartemo som han påstås bara ha ett fysiskt förhållande med. Så en dag kommer ett brev från polisen och han tvingas göra ett faderskapstest. Hastigt och, enligt Jarle mindre lustigt, visar det sig att han är far till en sjuårig flicka vid namn Charlotte Isabel som blivit till vid ett ödesdigert samlag på fyllan när han var sjutton år. Har man som jag läst Mannen som älskade Yngve är scenen välbekant och en aning sorglig som liknande händelser ju ofta är. När faderskapet är fastställt kontaktas Jarle av barnet mor som bestämt sig för att åka på semester till södern och dottern skall nu bo hos sin pappa Jarle en vecka. 

Jarle kanske inte klarar situation så bra, men helt ärligt kan jag inte låta bli att känna viss sympati med honom. Där lever han i sin akademiska bubbla med tankarna fullt upptagna med den proustska onomastiken och så skall han plöstligt vara pappa en vecka. Men, det är förstås inte helt bra att lämna sin dotter till grannfrun redan andra kvällen för att supa med sina kompisar ... Dottern är dessutom ett riktigt litet charmtroll som inte låter sig avskräckas i första taget.

På det hela taget är det en varm och humoristik skildring av en ung man som plötsligt måste leva ett annat liv och hitta andra prioriteringar än den världsfrånvända litterturvetenskapen. Boken bjuder kanske inte på några större överraskningar, men hur många böcker i feel-good-genren gör det? Renbergs språk och stil gillar jag också eftersom det så väl matchar Jarles smått förvirrade tankar.

(Recensionsexemplar från Gilla böcker)