bokbloggsjerka 7-10 oktober
Läser du helst bokserier eller föredrar du fristående böcker eller kanske en mix av båda?
Deckare har ju en tendens att vara i form av serier där vi får följa en kommissarie och hans/hennes team genom ett antal mordfall och ett antal år, så i den genren läser jag så klart en del bokserier. Håkan Östlundhs deckare om Fredrik Broman och de andra på Gotlandspolisen är en exempel på er serie jag gärna läser och som bara blir bättre för varje bok. Det är dock inte alla deckarserier som blir bättre för varje ny bok. Gerhardsens Hammarbyserien tyckte jag började bra med Pepparkakshuset, men Mamma, pappa, barn var inte alls lika stark (har inte läst Vyssan lull).
Om man undantar deckarna så föredrar jag fristående böcker. Tycker om att möta nya karaktärer, nya miljöer, nya relationer och allt annat nytt som dyker upp i fristående böcker. Ibland dyker det ju upp en slags uppföljare till böcker och dessa tycker jag däremot är intressanta att läsa. Gregorius, som plockar upp en av karaktärerna från Doktor Glas, älskade jag och Ohlsson fick mig att se på den avskyvärde Gregorius med helt nya ögon. Ett annat exempel är Gå din väg men stanna som utkom tidigare i veckan och där vi får följa vad som hänt med Hanna från Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Vad jag tyckte om den kan ni läsa här.
Oj, jag har helt missat att det kommit en fortsättning på Hon går genom tavlan... Läste den första året i gymnasiet och var väl inte jätteimponerad, men den är tillräckligt intressant för att jag ska vilja läsa en fortsättning!
Östlundhs serie har jag inte läst än, de två första står olästa i hyllan, men det låter ju lovande.
Östlundh är väl värd en lässtund! Nilssons uppföljare om Hanna kanske inte riktigt levde upp till förväntningarna, tyvärr.
Jag brukar ofta vara "kärringen mot strömmen" och det är jag även när det gäller Östlundhs böcker då jag tycker att hans böcker är väldigt ojämn. Efter att ha läst de två sista i serien om Broman bestämde jag mig för att jag inte är intresserad att läsa mer om hans vidare äventyr.
Däremot håller jag med dig om Gerhardsen men där är det Helgonet som jag tycker är det absolut svagaste kortet. Övriga tre gillade jag skarpt.
Jag har en bok kvar i serien om Broman, men den står absolut på inköpslistan. Jag tycker nog rent generellt att de flesta deckarserier går lite upp och ner, men det kan också handla om att jag emellanåt tycker att själva brottet är ointressant. Bokserier kräver mycket av författaren särskilt med tanke på att det också finns en hel del press eftersom nästa bok i serien inte kan komma flera år senare. Det märks på kvalitén ibland att det gått lite fort.
