bohemian rhapsody

Igår hade vi en mycket trevlig bokcirkelträff med gott vin och god mat och så en hel del prat om den lästa boken så klart - En dåre fri av Beate Grimsrud.



Jag läste den här boken bitvis och hade nog i ärlighetens namn inte klarat av att sträckläsa den eftersom det är rätt mörk emellanåt med psykoser, inläggningar och självskadebeteenden som känns i hjärtat när man läser om det. Jag har aldrig läst en bok om schizofreni som så kraftfullt fått mig att med hjärtat förstå sjukdomens helvete. Samtidigt har jag så svårt att föreställa mig intellektuellt hur det är att leva med röster som Espen, Emil och Erik och prins Eugene, hur det är att styras av dem. Jag förundras också över Eli, huvudpersonens, skaparkraft och att hon orkar åka på turnéer och prata om sina böcker trots att nästa psykos ständigt lurar runt hörnet. Som tur är finns det också stråk av ljus i boken, som hennes trogna vänner och kontaktpersoner. 

Boken grep tag i alla bokcirkeldeltagarna och även om några kämpade med den stundtals så var vi alla glada över att ha läst den. För mig personligen måste nog detta vara en av årets starkaste läsupplevelser. Självklart spekulerade vi också i hur mycket av boken som är självupplevt och inte. Några i bokcirkeln hade "kollat upp" Grimsrud på nätet och väldigt mycket stämmer med hennes eget liv, men hur mycket av den psykiska sjukdomen som är självupplevd framkom inte riktigt. Någon som vet?

Nästa gång skall vi ta oss an den omtalade Knausgård (del 1). Det ser jag fram emot!