pappan och havet
Älskade, älskade mumintrollen! Som allra bäst i bokform och inte som japansk, tecknad barntv-version.
Tove Jansssons Pappan och havet fanns på litteraturlistan när jag läste litteraturvetenskap (det är tretton år sedan - vojne, vojne!) och jag minns hur jag mest såg fram emot den som avkopplande slöläsning och sedan blev närmast chockad när jag insåg att mumintrollen har så många vuxenbokskvalitéer. Den känslan blev ännu starkare denna gång då Muminpappans längtan, ångest och vilja blir påtagligt bekant. Samma med Mumintrollets frigörelse som nog förra gången låg för nära min egen flytt hemifrån. Muminmammans klokskap och Lilla Mys rakt-på-attityd gillar jag starkt och nu känner jag för att springa till bibblan och låna hem samtliga muminböcker. Eller så väntar jag till nästa års Bokmässa och köper en till i alltid lika lockande finlandshörnan.
