bohemian rhapsody

I mitt näst senaste bokbloggsinlägg hyllade jag Alexander McCall Smiths myspysande i böckerna om Mma Ramotswe. Eftersom jag fortfarande känner för lättsam läsning (när gör man inte det?) tog jag fram hans bok Livet på Scotland Street 44 ut boktraven här hemma.

Handlingen utgår från ett antal personer som alla bor på titeladressen. Pat, som är inne på sitt andra sabbatsår från universitetsstudierna, delar lägenhet med egofixerade Bruce. I en annan lägenhet bor Irene med sin begåvade son som aldrig får vara barn utan istället pushas mot nya utmaningar inom det kulturella fältet och däremellan går i terapi. Domenica MacDonald är en intellektuell antropolog i sextioårsåldern som har koll på alla i huset och blir Pats förtrogna.

Boken är något av en bagatell, men en rätt tröttsam bagatell. Från början var detta en följetongsroman där ett "kapitel" fanns att läsa varje dag i The Scotsman och nu har följetongen getts ut i vanligt romanformat, men det funkar inte lika bra. Jag stör mig på den ständiga påminnelsen om saker som hänt i tidigare "avsnitt" och tempot i boken är även det lite knepigt, liksom för långsamt trots att varje kapitel i sig är snabbläst.