bitterfittan
Vissa böcker läses av alla, verkligen alla, och de dyker upp i debattprogram och morgonsoffor, överallt. Att inte läsa dem är det samma som att inte vara en del av den aktuella debatten, så därför kunde jag inte låta bli att läsa Maria Svelands Bitterfittan.
Sara bestämmer sig en dag i januari för att dra iväg på en töntig charterresa till Teneriffa. Hon är en arg, trött, bitter småbarnsmamma som fått nog. På resan funderar hon över livet, över allt som är orättvist när man är kvinna, om hur män har det lättare i arbetslivet, tar för sig mer, kommer undan med mer. Om vilka krav som finns på kvinnor, om hur vi skall vara i allmänhet (helst tysta och absolut inte avslöja att vi är pilska) , hur vi skall se ut, hur vi skall vara som mödrar och allt annat som berör kvinnolivet. Hon studerar sina medresenärer och ser den ena illa behandlade kvinnan efter den andra, män som hänger vid poolens bar med ett ölglas i handen medan kvinnorna försöker hålla reda på barnen. Sara är bitter, så bitter, en riktig bitterfitta.
Visst har boken sina poänger, visst kan jag känna igen mig i mycket, inte minst i en del av skildringarna från barndomen, visst är jag bitter och cynisk ibland, men inte som Sara. Bokens behållning är ilskan, men bitterheten blir ibland lite för mycket. Trots det så är boken läsvärd för alla oss kvinnor i trettioårsåldern som någon gång funderat över rollen som kvinna, och inte minst för oss som känner att vi inte riktigt passar in i sterotypen. Efter att ha läst boken är det också ofrånkomligt att fundera över sin egen parrelation. Mycket kan sägas om min älskling, men framför allt är han en sådan som skalar apelsiner, även offentligt ...
Sara bestämmer sig en dag i januari för att dra iväg på en töntig charterresa till Teneriffa. Hon är en arg, trött, bitter småbarnsmamma som fått nog. På resan funderar hon över livet, över allt som är orättvist när man är kvinna, om hur män har det lättare i arbetslivet, tar för sig mer, kommer undan med mer. Om vilka krav som finns på kvinnor, om hur vi skall vara i allmänhet (helst tysta och absolut inte avslöja att vi är pilska) , hur vi skall se ut, hur vi skall vara som mödrar och allt annat som berör kvinnolivet. Hon studerar sina medresenärer och ser den ena illa behandlade kvinnan efter den andra, män som hänger vid poolens bar med ett ölglas i handen medan kvinnorna försöker hålla reda på barnen. Sara är bitter, så bitter, en riktig bitterfitta.
Visst har boken sina poänger, visst kan jag känna igen mig i mycket, inte minst i en del av skildringarna från barndomen, visst är jag bitter och cynisk ibland, men inte som Sara. Bokens behållning är ilskan, men bitterheten blir ibland lite för mycket. Trots det så är boken läsvärd för alla oss kvinnor i trettioårsåldern som någon gång funderat över rollen som kvinna, och inte minst för oss som känner att vi inte riktigt passar in i sterotypen. Efter att ha läst boken är det också ofrånkomligt att fundera över sin egen parrelation. Mycket kan sägas om min älskling, men framför allt är han en sådan som skalar apelsiner, även offentligt ...
Kommentarer
Trackback
