bohemian rhapsody

Jag påbörjade denna bok i höstas, men orkade liksom inte riktigt med den. I slutet av förra året så hyllade min bokbloggande väninna med Läsdagboken denna bok, så jag gav den en ny chans. Den var verkligen värd en ny chans! Trots att det bara är januari är det möjligt att detta blir årets läsupplevelse. Jag vet inte vad som skulle kunna slå den.

Kevin genomför, strax före sin sextonårsdag, en skolmassaker där han skjuter ihjäl sju elever och två anställda. Hans mor är den enda som inte är förvånad och i boken får vi genom ett antal brev till maken höra hela hennes berättelse om Kevin, från det ögonblick han föds tills han sitter i fängelset efter massakern. Det är så gripande och så obehagligt. Kevin framstår som ond och beräknande, fadern som blåögd och naiv och modern som den enda som ser vad som pågår.

Lionel Shriver, som skrivit bok Vi måste prata om Kevin, gör det ordrikt och med skärpa och svart humor. Omöjligt att sluta när man väl kommit in i berättelsen. Det känns verkligt, nästan omöjligt att tänka sig att detta enbart är fiktion. Detta är en bok att bära med sig och återvända till i tankarna många gånger.



Och apropå mycket läsvärda böcker så tittade jag på Oprah igår och där diskuterade de en annan av mina favoritböcker Middlesex av Jeffrey Eugenides. Tänk att jag och Oprah för en gångs skull har samma boksmak! :)