bohemian rhapsody

Till min älsklings, och min plånboks, stora glädje köpte jag inga böcker förra veckan utan jag tog en runda bland bibliotekets pocketböcker istället. Kändes ovant ... Fördelen med att låna böcker är att man kan chansa lite, ta en bok som man aldrig skulle ha tagit om den kostat pengar. Plockade till exempel åt mig en deckare som jag kasserade efter tio sidor, utan dåligt samvete.



En annan lånebok, som jag absolut inte kasserade efter tiotalet sidor, var Ann Lagerhammars debutroman Det som ögat ser. Det handlar om Lykke, som hela sitt vuxenliv hängett sig åt studier och forskning i genetik, och stängt ute allt annat. När hon blir erbjuden en tjänst inom ett EU-projekt trakasseras hon av en manlig kollega och i samband med detta läser hon en artikel om en dagbok skriven av en hermafrodit på 1800-talet och hon kastar sig iväg till Paris, bort från kollegan och till dagboken. Flykten handlar mer om dagboken än om kollegan, mer om henne själv än dagboken, mer om att se sin egen sanning än att fly från jobbet.

Boken är intressant och stundtals närmast manisk när Lykke, likt Raskolnikov, feberrusig irrar omkring på Paris gator. Glimtar av Lykkes barndom bryter igenom och hennes liv blir allt mer en helhet, både för läsaren och karaktären själv. En mycket bra och ovanlig debutroman!