bohemian rhapsody

  

Är just nu inne i en riktig läsperiod. Har haft några tunna små pocketböcker på lager och dessa slukar jag nu på löpande band. Igår avslutade jag Kari Hotakainens Isakskatedralen. Jag läste för ett par år sedan Löpgravsvägen av samma författare och den boken är underbart humoristisk och jag njöt i fulla drag av att läsa den. Isakskatedralen är inte lika lättsam. Huvudpersonen,  Paavo, är en äldre man som efter en stroke vaknar upp på sjukhus i Helsingfors. Hans minne fungerar inte som det skall och av sina sjuttio år minns han bara delar, alla minnen susar  oorganiserat omkring i hans hjärnan.

Till slut börjar hjärnan sakta fungera och han minns sin son Pekka som har blivit religiös och arbetar som förgyllare av Isakskatedralen i S:t Petersburg. Boken handlar sedan till stor del om hur Paavo försöker reparera relationen till sonen och försöka förstå vad som fått Pekka att tro på Gud.

Boken bjuder på en del ögonblick när leendet dyker upp på läpparna, som t. ex när Paavo lite taffligt flörtar med sjuksköterskan Maija. Boken är också fylld av kärlek då läsaren får ta del av Paavos minnen från äktenskapet med den avlidna Kylikki;  en gammal mans minnen från en lycklig tid.

Löpgravsvägen var en höjdare, Isakskatedralen är OK. Finska författare lockar mig dock och kommer det fler Hotakainen kan jag tänka mig att läsa dem. Gillar det lite karga i människorna som befolkar den finska litteraturen. De är lätta att ta till sig och de känns äkta.



Tisdagskvällar betyder också körövning och nu är det julsånger för hela slanten! Så roligt! Vi laddar för fullt inför vår andra advents-konsert som har blivit en tradition i kyrkan. Igår föll dessutom äntligen en av stämmorna på plats, har känt mig osäker i flera veckor, men nu sitter den! Sjunga i kör är verkligen en rolig fritidssyssla. Rekommenderas varmt!