en tripp till alanya
Effekten av sol, kebab, avkoppling och lite deckarläsning vid poolkanten skall inte underskattas. En vecka i Alanya var verkligen precis vad som behövdes för att få lite energi tillbaka!
Flygresor är egentligen ingenting som jag uppskattar men de är oundvikliga om jag vill komma någonstans i världen, och det vill jag ju så en gång om året utsätter jag mig för dessa luftfärder. Applåd till mig som för första gången tittade ut genom fönstret under färden upp i luften. Det brukar annars vara hyperventilera och klämma sönder älsklingens hand som gäller. Kanske börjar jag vänja mig? Eller så är det älsklingens alla lugnande ord som börjar ge effekt.
Efter ett par dagars avkopplande strosande genom Alanyas gator (inkluderat ett glädjeutrop från mig: Åh, Starbucks!), där de som är bortanför huvudgatans turistshoppar är klart mer intressanta, kände sig älsklingen lite äventyrlig och drog iväg på forsränning medan jag tog med mig kommissarie Ikem upp till den lilla poolen på taket av Sailorson och tillbringade några timmar i Istanbul. Gillar verkligen Nadels deckarserie och Förstenad är inget undantag!
På onsdagen besökte vi Damlatasgrottan och tittade på stalaktiter och andades in den hälsobringande luften. Personligen tyckte jag att luften var ganska torr, men varje morgon sitter människor där på läkares ordination så vem vet, kanske blev man lite friskare. Grottan är inte så stor, men visst är det en speciell plats. Onsdagen var också dagen då jag påbörjade min fiktiva resa till Ungern tack vara Anna Bovallers tredje bok om Petra Wester, Äppelkyrkogården.
Torsdagen och fredagen ägnade vi åt att hänga med två utflykter. Vi började med att titta på en turistattraktion som fick mig att småfnissa. Ett vattenfall som turkarna åker långväga för att se, men helt ärligt, det är inte mer än en strid ström där vattnet tippar neråt lite. :) Klart underhållande, men inte på det sätt som turkarna ser det. Sedan slappade vi på en båt på Manavgatfloden för att komma fram till stranden vid havet. Plaskade runt lite med fötterna i det varma Medelhavet och puttrade tillbaka längs floden igen.
Fredagen tillbringades i buss uppe i Taurusbergen. Helt otroliga vyer! Rekommenderar verkligen att åka upp bland bergen. Det ingick så klart några stopp längs vägen och bland dem är moskébesöket kanske mest intressant, men det är vyerna som gör det mest bestående intrycket.
På hotellrummet hade vi en hederlig gammal tjock-TV så vi tittade lite på turkisk TV. Barnprogramsfiguren Pepee är en riktig sötnos som jag inte kunde låta bli att älska. Vi spekulerade också friskt kring vad samtalen i såpan Pis Yedilin handlade om och hejade på Hassan i Survivor. En annan iakttagelse är att alla program pågår väldigt länge. Inga halvtimmes sitcom här inte! De har också en hel del olika musikprogram som mest påminner om någon slags kombo av Café Norrköping och Allsång på Skansen där den turkiska musiken helt dominerar.
I väntan på transferbussen (01.25 gääääsp!) tog jag mig med litteraturens hjälp till Island och ytterligare en av Indridasons kriminalromaner – Mörka strömmar. Men först blev det förstås en middag på vårt favoritställe - Dombili Fast Food.
En härlig semester till ända och jag känner mig nöjd på alla vis och är dessutom lite brunare vilket jag inte alls har något emot. :)
Låter som ni haft det riktigt härligt!
Ja det var verkligen skönt att komma iväg på en veckas semester. Nu är det bara några få arbetsdagar kvar och sedan väntar sommarlovets härligt lata dagar.
