bohemian rhapsody

bokbloggsjerka 22 - 25 juni

 

Annika ger oss som vanligt en jerka att besvara under helgen och den här gången är det dags att bli irriterad:

 

Finns det några berättartekniska detaljer som författarna använder sig av som du kan störa dig på? Var specifik och ge exempel om du kan.

 

Det finns nog inget berättartekniskt grepp som jag avskyr kategoriskt, men det finns en del saker jag kan ha svårt för om det upprepas för ofta eller är dåligt gjort.

 

Precis som Annika själv kan jag ha lite svårt för kursiverade avsnitt. Jag skummar ofta igenom dem och när det gäller Kallentofts deckare tycker jag att de kursiverade avsnitten där de döda viskar till Malin/läsaren helt har spelat ut sin roll. Funkar i en bok, men blir bara tjatigt när det upprepas i alla böcker. I en del böcke utspelar sig handlingen i två olika tidsplan och då kursiverar vissa författare det ena tidsplanet, t ex Zinat Pirzadeh och Jonas Gardell. Jag finner detta helt onödigt och faktiskt lite som ett dumförklarande av läsaren.

 

Dialog skriven på dialekt kan jag tycka är lite jobbigt eftersom det ofta är svårt att behålla läsrytmen. Jag lägger liksom ner en massa energi på att få dialekten att låta rätt i huvudet och kan nästan tappa bort innehållet. Minns särskilt att jag gjorde det i Lars Sunds Lanthandlerskans son som utspelar sig i de trakter som min mormor och morfar kom ifrån.

 

Håller just nu på att läsa D H Lawrences Lady Chatterleys älskare och där förekommer, som i en hel del annan äldre litteratur, franska uttryck och fraser. Eftersom jag inte kan någon franska alls har jag alltid tyckt att detta är lite smått irriterande. Ibland kan jag gissa mig till andemeningen med frasen, men ofta missar jag helt vad det kan tänkas stå.

 

Dialoger på dialekt köper jag om de är bra utförda men om det är t ex låtsasgöteborska eller för den delen låtsasvästgötska så irriterar det mig eftersom jag genomskådar det direkt. Ska det vara dialekt så ska det vara autentiskt. Annars stör det!

Dialekt ja. I samma bok som jag skrivit om i mitt svar så var det en enda person på hela Gotland som pratade dialekt i boken. Det var lite störigt att försöka få det att låta som gotländska i huvudet :)

Jag har läst en hel del äldre litteratur den senaste tiden, så det där med franska uttryck känner jag igen. Trist när man inte förstår!

Svar: Det är definitivt en balansgång och det är nog inte alltid att finna den balansen.

Jag hade faktiskt tänkt att läsa Lady Chatterleys älskare men blev lite mindre sugen ifall det är en del franska uttryck som man inte förstår, men är boken bra för övrigt?

Ja, det verkar så! Kul att det är många som tycker det dock, kanske blir någon förändring :)

Det är väl inte för jobbigt med en fotnot där man skulle kunna ha översättningen, skulle man tycka. Jag kan bara inte låta bli att tycka det är kul att någon verkligen någon gång i tiden har tyckt att franska- men det kan ju alla.