100
Är det någon mer än jag som tycker att det finns något magiskt över sidan 100 i böcker? Jag känner mig alltid lite exalterad när jag når sidan 100, och kan egentligen inte förklara om varför. Har alltid varit så, åtminstone så länge som jag läste böcker med över 100 sidor. Ett tag hade jag också svårt att lägga undan böcker före sidan 100, men det stadiet har jag tack och lov lämnat. :)
Hmm, jo, kanske när du säger det så.. 100 blir ju tresiffrigt, det kanske är därför man hajar till då!? :) En annan grej som jag brukar göra är att lägga bokmärket på sin plats (där jag för tillfället är i boken) och slå ihop den för att se om jag kommit över hälften - DET är en liten milstolpe för mig i böcker :)
hihi, delar båda dessa egenheter: ang. sid 100 + titta uppifrån om jag kommit över hälften.
första milstolpen är den magiska sidan 37, därefter avgörs det om jag ska fortsätta eller inte.
ger nog alltför sällan upp även om alla böcker passerar ett nålsöga före urval/köp.
din hyllvärmaridé med 50 sidor låter intressant!
Jag har också en tendens att ge upp alldeles för snabbt, och en del av hyllvärmarna står väl där just därför ... och därav sid 50 som riktmärke.
Håller helt med er om mitten, särskilt i tegelstenar är det magiskt att passera mitten.
